Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Tidigare kurser inom Medicinsk vetenskap > Förskrivningsrätt för vissa läkemedel och förbrukningsartiklar (MC3016) > Arbete om inkontinens > Blandinkontinens grupp 10

Blandinkontinens grupp 10

    Table of contents
    No headers

    Av: Katarina Norberg, Johanna Holmkvist, Rebecca Dicander och Heidi Löppönen (Uppdaterad version)

    Prevalens

     

    Urininkontinens berör cirka en halv miljon svenskar och räknas som ett folkhälsoproblem. Urininkontinens delas in i olika huvudtyper, ansträngnings-, trängnings-, bland-, överrinnings- och kontinuerlig urinkontinens (Peeker & Samuelsson, 2013). Vi kommer i detta arbete skriva om blandinkontinens. Enligt Jonasson (2010) beror ansträngningsinkontinens på ett otillräckligt sluttryck i urinröret och utgör cirka 50 % av sjukdomsfallen. Ofrivilliga sammandragningar i urinblåsan kallas för trängningsinkontinens och detta står för cirka 22 % av sjukdomsfallen. Blandinkontinens innebär både ansträngnings- och träningsinkontinens och utgör cirka 29 % av sjukdomsfallen.

    Riskfaktorer för att utveckla urininkontinens

    Hos kvinnor ökar förekomsten av inkontinens med stigande ålder, antal graviditeter, vid rökning och utpräglad övervikt. Kroniska och neurologiska sjukdomar som demens, stroke och MS ökar risken för urininkontinens. Tungt lyftarbete, långvarig förstoppning, gynekologiska operationer samt ryggmärgsbråck är också kända riskfaktorer. Om kvinnan har nedsatt knipförmåga eller tendens till framfall så ökar risken för urininkontinens. Den vanligaste formen hos män är trängningsinkontinens, vilken är orsakad av sviktande funktioner i hjärnan eller förändringar i prostatan (Peeker & Samuelsson, 2013).

    Anatomi och fysiologi

    Urinblåsan och urinröret utgör de nedre urinvägarna. Urinblåsan består av en muskelvägg med flera lager av glatt muskulatur som kallas detrusorn som sluter i blåshalsområdet och agerar som ett lås. Muskulaturen i bäckenbotten hjälper till att stänga urinröret genom att kontrollera sfinktrar som öppnar och stänger sig när blåsan töms. I urinblåsans vägg finns sträckreceptorer som känner av när urinblåsan fyllas med urin (Lindström, 1999). Urinvägarna styrs av sympatiska och parasympatiska nervimpulser. De parasympatiska impulserna styr detrusormuskeln som vid miktion stimuleras, dras samman och slutmuskelaturen relaxeras. Det sympatiska nervsystemet styr så att blåsan kan hålla tätt (Bondevik & Nygaard, 2005). Blåstömning styrs av det perifera nervsystemet via miktionscentra i hjärnan. En frisk urinblåsa töms normalt fyra till åtta gånger om dagen och med vilja kan individen hålla tätt trots att urinblåsan är full. Hos män är urinröret 25-27 cm och hos kvinnan 2,5-3 cm och urinröret omsluts av bäckenbottens muskulatur som är kraftigare utvecklad hos män (Andersson & Andersson, 1995). Hos mannen omsluts urinröret även av prostatakörteln som har en slutningsfunktion vilket hjälper till att motverka tryckberoende läckage (Bondevik & Nygaard, 2005).

    Patofysiologi                  

    Ansträngningsinkontinens, även kallad för stressinkontinens, innebär ofrivilligt urinläckage i samband med ökat buktryck. Det kan bero på en försvagning av bäckenbottens muskulatur och förändringar i blåsupphängningen som kan uppkomma efter graviditet. Urinläckaget beror på att trycket är större i blåsan än trycket i slutmuskelatur och urinrör. Kvinnor som inte fött barn kan även drabbas av inkontinens vilket beror på åldersförändringar, t.ex. allmän muskelförslappning och östrogenbrist. Vävnaden och urinrör blir sköra av östrogenbrist vilket leder till att bindvävens genomblödning minskar med ökad risk för urinläckage (Lindström, 1999). Ansträngningsinkontinens hos män är ovanligt och om det uppstår kan det bero på skada på blåsans slutmuskel efter prostatoperation, neurologiska sjukdomar eller missbildning i urinröret (Andersson & Andersson, 1995, Bondevik & Nygaard, 2005).

    Vid trängningsinkontinens, även kallad överaktiv blåsa, är urinblåsans detrusormuskel överaktiv. Detta leder till ett ökat behov av att tömma blåsan, minst åtta till tio gånger per dygn. Trängningar kommer i form av starka och plötsliga trängningar som ger ofrivilligt urinläckage vilket kan medföra svårigheter att hinna till toaletten i tid. Tömningsreflexen utlöses vid liten mängd urin i blåsan och ger täta men små urinmängder. Besvären kan orsakas av olika neurologiska sjukdomar som Parkinsons sjukdom, demens och stroke. Nervsignalerna mellan blåsa och hjärna fungerar då sämre men ofta finns ingen förklaring (Bondevik & Nygaard, 2005). Urinläckage nattetid är vanligt vid trängningsinkontinens (Lindström, 1999). Vid blandinkontinens förekommer båda ovanstående typerna. (Bondevik & Nygaard, 2005).

    Symtom

    Symtom vid ansträngningsinkontinens är läckage vid träning, hopp, tunga lyft, hosta, nysningar och skratt. Vid trängningsinkontinens är symtomen täta trängningar och läckage. För att få en uppfattning om symtomen används skattingsskalor (Lindström, 1999). Gradering av ansträngningsinkontinens är följande. Lätt: läckage vid hosta, nysning och lyft. Måttlig: läckage vid snabb promenad, gång i trappor. Grav: läckage utan ansträngning i stående ställning (Äldre- och handikappsnämnden, 2002). Enligt International Continence Society`s klassificeras symtomen på urinläckage enligt följande skala. Lätt: 1-10 gram. Medelmåttlig: 1-50 gram. Svår: 51-100 gram. Mycket svår: >100 gram (Lindström, 1999).

    Utredningar och diagnostik

    Utredning och behandling förekommer oftast inom primärvården. Utredning hos kvinnor börjar med anamnes, urinsticka, eventuell urinodling, miktionslista, gynekologisk eller vaginal undersökning. Om det förekommer alarmsymtom, som nytillkomna trängningar (under kortare tid än ett halvår) utan att patient haft urinvägsinfektion, smärtsamma trängningar, svårigheter att tömma blåsan, synligt blod i urinen eller tidigare malignitet i urinvägar eller underliv så ska patienten träffa läkaren. I andra fall kan patienten utredas av distriktssköterska, barnmorska, sjukgymnast eller uroterapeut med speciellt engagemang och utbildning i inkontinensproblem (Peeker & Samuelsson, 2013). Enligt Digesu et al. (2013) är anamnes och frågeställningar väl användbara för att ställa diagnos blandinkontinens. Det är sällan patienterna behöver remitteras till en specialistklinik för vidare undersökning. Att utredas på en specialistklinik är tidskrävande och kostsamt.

    Vid misstänkt blandinkontinens hos kvinnor ska patienten utöva bäckenbottenträning samt i vissa fall få lokalt östrogen. Patienten ska samtidigt även utöva blåsträning. Om det finns farhåga för en neurologisk sjukdom ska enkelt neurologstatus göras som innebär att undersöka känseln i perineum, analtonus, gångsvårigheter, benreflexer och kognitiva störningar. Hos män ska den grundläggande utredningen koncentreras på prostatan då inkontinens kan vara förenad med prostatasjukdom. I utredning av urininkontinens hos män ingår urinprov, palpation av prostata, miktionslista, kontroll av residualurin samt PSA-prov (blodprov). Det är viktigt att mäta residualurin hos både män och kvinnor vid neurologiska sjukdomar, diabetes och vid användning av läkemedel som kan påverka blåsfunktionen (Peeker & Samuelsson, 2013).                 Enligt Jonasson (2010) ska anamnesen vara detaljerad när diagnosen ställs. Frågor om graviditeter, menopaus, gynekologiska och urologiska operationer, tidigare och nuvarande sjukdomar och läkemedelslista bör ställas. En miktionslista används för diagnostiseringen. Detta innebär att patienten fyller i tid och volym under ett till tre dygn. Trängningar och läckage noteras också. Det som tyder på en normal blåskapacitet är om patienten har en volym på 150-400 ml urin/gång, 1000-2000 ml urin/dygn samt 4-7 miktioner/dygn. Hos äldre-äldre kan en kryssmarkering vid varje toalettbesök ge god upplysning. Blöjvägningstest kan också användas och då anses mer än 8 gram/ dygn som utmärkande läckage. Ett tidsmiktionsprotokoll används hos män och om den första decilitern töms på mindre än 10 sekunder så föreligger låg sannolikhet för avflödeshinder. Residualurin mäts med hjälp av ultraljud eller med kateter för att utesluta överrinningsinkontinens (Peeker & Samuelsson, 2013).

    Vid misstanke om urinretention ska kreatinin tas samt PSA hos män. Hos äldre kan nytillkommen trängingsinkontinens där urinodling är negativ vara malignitet i eller runt urinblåsan, särskilt om det samtidigt finns blod i urinen. Fortsatt utredning hos kvinnor och män i alla åldrar ska göras om det finns synligt blod i urinen eller annan farhåga om tumörsjukdom, misstänkt neurologisk sjukdom, symtom på avflödeshinder, överrinningsinkontinens, postoperativ inkontinens eller misstänkt läckage utanför urinröret. Vidare utredning bör även ske vid oklar diagnos och utebliven eller otillräcklig effekt av behandling (Peeker & Samuelsson, 2013).

    Behandlingar

    Vid blandinkontinens ska det mest dominerande symtomet främst behandlas. En miktionslista kan användas som grund vid diskussion om vätskeintag och miktion, då ett stort intag av vätska bör minskas. Om patienten har högt koffeinintag och trängningar bör intaget minskas. Det är av värde att patienten är avslappnad vid miktion och inte pressar fram urinen (Peeker & Samuelsson, 2013).

    Att ofta gå på toaletten i förebyggande syfte understödjer troligtvis besvären vid trängningsinkontinens. En förstahandsmetod vid trängningsläckage är blåsträning som innebär regelbunden tömning av urinblåsan med gradvis ökning av intervallen. Det finns avslappningstekniker för att minska trängningskänslan. Bäckenbottenträning innebär minst åtta knipövningar tre gånger dagligen och bör ge effekt efter tre månader. Detta har bäst effekt vid ansträngningsinkontinens men kan rekommenderas vid alla former av inkontinens. När utredning inte har visat någon säker orsak till trängningarna kan behandling med antikolinerga läkemedel sättas in (Peeker & Samuelsson, 2013). Dessa läkemedel verkar avslappnande på muskarinreceptorerna i urinblåsan. Idag finns det både tabletter och plåster mot trängningsinkontinens. Det finns en vinst i att ge östrogen lokalt till kvinnor både vid ansträngnings- och trängningsinkontinens (Jonasson, 2010). Vid ansträngningsinkontinens kan behandling ske med läkemedel som hämmar återupptaget av serotonin och noradrenalin i nervceller och på det viset ökar tonus i urinvägarna. Detta ger en viss effekt efter fyra månader men det har visat sig att många avbryter behandlingen tidigare p.g.a. biverkningarna.Många äldre kvinnor har bakterier i urinen utan att ha symtom av det. Dock kan antibiotika ges vid samtidig nytillkommen trängningsinkontinens. Om inte träning ger önskad effekt efter tre till sex månader  kan kvinnor med blandinkontinens erbjudas operation som görs dagkirurgiskt. Elektrostimulering är också en behandling, dock med tveksam effekt. Hos män finns det också operationstekniker och behandlingar som hjälper, framför allt vid trängingsinkontinens (Peeker & Samuelsson, 2013). Rätt diagnos är viktigt för att kunna sätta in rätt behandling (Digesu et al. 2013).

    Hos äldre kan skillnaden mellan kontinens och inkontinens avgöras av omständigheter i miljön, t.ex. kläder, avstånd, belysning och vägen till toaletten. Det kan även vara fysiska hinder som nedsatt syn, finmotorik och förflyttningsförmåga. Om den äldre är beroende av andra kan deras kunskap och tillgång vara avgörande. Blåsträning kan innebära att utforska tider för läckage och påminna och hjälpa patienten till toaletten i tid. För äldre med kognitiva störningar kan det även innebära träning att efterfråga toaletthjälp. Det finns en risk med att behandla äldre-äldre med antikolinerga läkemedel då förvirring kan öka och denna biverkan kan vara svår att upptäcka vid t.ex. demens (Peeker & Samuelsson, 2013).

    Regelverk och kriterier för förbrukningsartiklar inom blandinkontinens

    Hjälpmedelsförskrivning regleras genom Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763), Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659) och Lagen om medicintekniska produkter (SFS 1993:584). Enligt Socialstyrelsens författningar (2013) ska förbrukningsartiklar vid urininkontinens, urinretention eller tarminkontinens förskrivas av sjuksköterskor, sjukgymnaster och barnmorskor. De ska vara anställda inom kommun eller landsting. De kan även vara anställda av en vårdgivare som har avtal med kommun eller landsting. Enligt SOSFS (2008:1) ska verksamhetschefen utse ansvarig personal med särskild kompetens på arbetsplatsen som ansvarar för medicintekniska produkter. Enligt Patientdatalagen (2008:355) ska dokumentation ske vid förskrivning av inkontinenshjälpmedel. Det innebär dokumentation av inkontinenshjälpmedel, individuell utprovning, förväntad förbrukning samt utvärdering.

    Psykosociala faktorer och genusperspektiv

    Elstad, Taubenberger, Botelho och Tennstedt (2010) intervjuade  män och kvinnor med urininkontinens. Problemet var inte enbart urininkontinens utan även täta och brådskande toalettbesök.  Känslor som skam och förlägenhet förknippades med att ofta behöva gå på toaletten när de umgicks med andra människor. De intervjuade oroade sig för vad andra skulle tänka om dem. De kände sig ofta annorlunda och att de stack ut. Livet gick mycket ut på att planera sina toabesök strategiskt. För många kunde det handla om att undvika sociala sammanhang för att slippa oroa sig och planera. Oro fanns också för att de inte skulle hinna till toaletten i tid och få läckage. Största oron var inte över att det skulle synas på kläderna utan mer om att det skulle lukta illa om dem. Personerna uppfattade också att deras sociala liv blev avbrutet hela tiden med att behöva springa på toaletten. Män var mest oroliga över att behöva gå på toaletten alltför ofta i sociala sammanhang eftersom det inte anses som normalt att män gör det.  En del män uttryckte också en oro över att detta beteende kunde kopplas ihop med infertilitet eller impotens. Bland kvinnor låg oron mest över att andra människor skulle uppfatta dem som ohygieniska och lukta illa. Det var därför viktigt med god hygien, duscha ofta och byta kläder (Elstad, 2010).

    Enligt Nilsson (2009) ansåg nästan hälften av kvinnorna (totalt 206 deltagare samt 109 partners) att deras urininkontinens hade en negativ påverkan på deras sociala liv, t ex som att gå på teater, träffa vänner, resa och shoppa. Kvinnor med ansträngnings- och blandinkontinens hade oftare en känsla av att lukta illa och eller var mindre attraktiva på grund av deras urinvägsproblem än kvinnor med trängningsinkontinens. Mer än hälften av kvinnorna var oroliga att andra skulle upptäcka deras urinproblem p.g.a urinläckage. De beskrev att de kände ett stort behov av att byta kläder ofta. Nästan hälften av kvinnorna undvek situationer eller platser där det inte fanns en toalett lättillgängligt. Nästan alla kvinnor rapporterade att deras urinvägsproblem hade en negativ påverkan på deras liv. Över hälften av kvinnorna skulle vara mycket missnöjda eller desperata om de var tvungna att leva resten av sitt liv med sina urinvägsproblem. Av kvinnorna uppgav 38 % och av männen 32 % att kvinnans urinvägsproblem hade en stor negativ inverkan på deras förhållande. En kvinna sa: “Jag blir nervös och kan inte koppla av. Jag blir orolig att jag ska lukta illa och att jag ska få urinläckage när vi är intima”. Nästan hälften av kvinnorna och en tredjedel av männen ansåg att gemensamma intressen som semesterresor, fysiska aktiviteter med barnen o.s.v. påverkades negativt eftersom kvinnan ständigt var orolig för att få urinläckage och undvek många familjeaktiviteter. Vad gäller fysisk närhet, intimitet, ömhet och värme uppgav 20 % av kvinnorna och 17 % av männen att det minskade efter kvinnans debut av urinproblem (Nilsson, 2009).

    Referenser

    Andersson, K-A., Andersson, P-O., Bergström, H., Broddeskog, L., Ekelund, P., Fall, M., … Ulmsten, U. (1995). Hålla tätt: En bok om urininkontinens. Pharmacia & Upjohn.

    Bondevik, M. & Nygaard, H. (2005). Geriatrik ur ett tvärprofessionellt perspektiv. Lund: Studentlitteratur.

    Digesu, A.G., Derpapas, A., Hewett, S., Tubaro, A., Puccini, F., Fernando, R. & Khullar, V. (2013). Does the onset or bother of mixed urinary incontinence symptoms help in the urodynamic diagnosis?. European Journal of Obstetrics & Gynecology and Reproductive Biology 171, 381-384. doi: 10.1016/j.ejogrb.2013.09.036

    Elstad, E., Taubenberger, S., Bothelho, E., & Tennstedt, S. (2010). Beyond incontinence: the stigma of other urinary symptoms. Journal of Advanced Nursing, 66(11), 2460-2470. doi:10.1111/j.1365-2648.2010.05422.x

    Jonasson, A. (2010). Neuroguiden. Hämtad från: http://www.neuroforbundet.se/diagnoser/inkontinens/neuroguiden/

    Lindström, A. (1999). Urin-, faeces- och tarmbesvär. Lund: Studentlitteratur.

    Nilsson, M., Lalos, A., & Lalos, O. (2009). The Impact of Female Urinary Incontinence and Urgency on Quality of Life and Partner Relationship. Neurology and Urodynamics, 28, 976-981. doi: 10.1002/nau.20709

    Peeker, R. & Samuelsson, E. (2013). Urininkontinens. Läkemedelsboken 2014 (sid 440-453). Lund: Elanders Sverige AB.

    Socialstyrelsen. (2008) Socialstyrelsens föreskrifter om användning av medicintekniska produkter i hälso- och sjukvården. Hämtad från:  http://www.socialstyrelsen.se/sosfs/2008-1/

    Äldre och handikappsnämnden, (2002). Riktlinjer för vård vid urininkontinens i Nyköpings kommun (Utgåva 1).  Hälso- och sjukvården: Äldre och handikappsnämnden.

    SFS 1982:763. Hälso- och sjukvårdslagen. Stockholm: Fakta Info Direkt.

    SFS 1993:584. Lag om medicinska produkter. Stockholm: Fakta Info Direkt.

    SFS2010:659. Patientsäkerhetslagen. Stockholm: Fakta Info Direkt.

    Files (0)

     

    Comments (5)

    Viewing 5 of 5 comments: view all
    Utveckla prevalens, hur många är drabbade i population, hur vanligt hos män är detta. Andra stycket under prevalens passar bättre in i patofysiologin. Anatomin och fysiologin kan ingå i patofysiologin. Arbetet är annars bra skrivet och förklarat. Stycket med symtom är kort och enkelt beskrivet, bra!Regelverket är beskrivet på rätt sätt. Inga stavfel vad vi ser. Sanningsenliga artilkar, tagna ur det verkliga livet. /Grupp 3
    Posted 13:14, 7 Jan 2014
    Hej grupp 10!

    Vi hade gjort kommentarer i kanten men fick inte in dem i arbetet när vi skulle lägga upp det, Hoppas att ni förstår hur vi tänkt annars får ni höra av er.

    Vi börjar på rad 2
    Vilka är huvudtyperna?
    Fortsätter i stycket sedan
    Om ni läser denna mening högt förstår ni kommentaren. Vi hade valt att skriva tex …Vi att skriva övergripande om inkontinens men fokuserar oss sedan på blandinkontinens….
    Stavfel på ansträngningsinkontinesns och trängningsinkontinens samt vid skattningsskalor se över det i hela arbetet ;)
    I prevalensen tar ni upp siffror i % Kan ni utveckla % delen? Är dessa för både män och kvinnor? Eller är det endast kvinnor?

    I stycket med anatomi och fysiologi/patofysiologi dela in det i kvinnor och män är lättar att förstå och det blir mera lättläst för läsaren. Och gör det till ett enda stycke.
    I raderna i stycket patofysologi så är det nog en smaksak men vi hade skrivit även för ibland kallas.. efter , tecknet lagt till det och innan försvagning kan bero på en…
    Hoppar ner i stycket prevalens där ni skriver signaler finns ingen förklaring på vad?
    Stycket regelverk är Mycket bra skrivet! =)
    I behandling kan ges antibiotika ska det inte tas odling innan insättning?
    Psykosociala funktioner/genus Mycket bra skrivet och bra referens!

    Ni har gjort ett bra arbete som är lättläst och begripligt för läsaren.
    För oss gamla referenser -99 och -95 även om det som de skriver stämmer finns säkert nyare litteratur. Referenserna stämmer i arbetet.

    // Marina & Tina
    Posted 16:02, 8 Jan 2014
    Hej Grupp 10!
    Vilket bra arbete ni har gjort. Verkligen bra skrivet och lätt förståeligt. Vi har några mindre förbättringsförslag:
    Det skulle flyta lite bättre i texten om ni flyttade stycket regelverk till att ligga efter behandling.

    Vi är nyfikna på om strålskador också kan orsaka urininkontinens.

    Vi hittade några stavfel: Patofysiologi andra raden första stycket: muskElatur stavas muskulatur. Utredning diagnostik tredje stycket resturin ska vara resurin eller residualurin, återkommer vid fler tillfällen i arbetet.

    Vi håller med Marina och Tina om att 1995 och 1999 är lite gammalt för referenserna. Försök att hitta litteratur yngre än 10 år för böcker. I första referensen finns tre punkter som vi inte sett förut, är detta medvetet av er? Vi ställer oss också frågande till om inte ni skulle referera lagarna direkt till socialstyrelsen istället för Fakta Info Direkt.

    Detta är petitesser för ni har gjort ett utförligt och intressant arbete. Bra jobbat!

    Grupp 12, Sara och Maritza edited 18:01, 8 Jan 2014
    Posted 18:00, 8 Jan 2014
    Hej grupp 10 och 12:)
    Vi bedömde att det var möjligt att använda böckerna. Som ni ser i arbetet så används de endast under anatomi/fysiologi, patofysiologi och symtom, detta har troligen inte ändrats så mycket:)

    Grupp 12: Är ni nyfikna på om strålskador kan orsaka blandinkontinens eller inkontinens överlag?

    // Mvh Grupp 10
    Posted 20:24, 8 Jan 2014
    Hej! Prevalens för män och kvinnor gick tyvärr inte att hitta några tydliga siffror för blandinkontinens. Anatomin och fysiologin vill vi behålla som egen rubrik. Det här arbetet kommer att finnas på en vårdcentral och vi vill vara tydliga.
    Det är inte alltid som urinodling tas. Många gånger sätts antibiotika in efter symtom. Enligt APA: "Ange de första sex författarnas efternamn och initialer, lägg därefter in tre punkter följt av den sista författaren. Därefter årtal inom parantes". Vi har även följt APA hur författningssamlingar refereras till.
    Tack för synpunkterna!
    Mvh: Grupp 10
    Posted 16:18, 9 Jan 2014
    Viewing 5 of 5 comments: view all
    You must login to post a comment.