Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Tidigare kurser inom Medicinsk vetenskap > Förskrivningsrätt för vissa läkemedel och förbrukningsartiklar (MC3016) > Arbete om inkontinens > Analinkontinens grupp 6

Analinkontinens grupp 6

    Table of contents
    No headers

    Analinkontinens

    Analinkontinens innebär oförmåga att kontrollera avföring eller gas. En variant på analinkontinens kallas soiling och kännetecknas av minimalt fekalt läckage som leder till nedsmutsning av underkläder, dålig lukt, irritation och klåda (Läkemedelsverket, 2013).

     

    Prevalens

    Ungefär två av hundra personer i Sverige har avföringsinkontinens och är vanligare bland kvinnor. Avföringsinkontinens hos befolkningen ökar och är vanligare med stigande ålder (Graf, 2011). Faktorer som kan orsaka analinkontinens och riskgrupper som kan utveckla avföringsinkontinens är kvinnor med svag eller sänkt bäckenbotten, förlossningsskador, urininkontinens, neurologiska sjukdomar eller skador, diarrétillstånd, anorektal kirurgi, strålbehandling i bäckenbotten, rektal- och vaginal prolaps, perianala besvär, svårt sjuka och äldre samt övervikt (Dahlberg, Gylin, Westling, Häggqvist & Sonesson, 2012).

     

    Den normalt fungerande tarmen

    Ändtarmen är tjocktarmens sista del och som vidgar sig när den fylls på med avföring. Ändtarmen har två slutmuskler som gör att avföringen stannar kvar i ändtarmen. Dessa två slutmuskler heter den inre och den yttre ringmuskeln. Den inre ringmuskeln kan inte påverkas av viljan utan den är ständigt lite sammandragen. Vid tarmtömning så slappnar den av med hjälp av reflexer. Den yttre ringmuskeln är viljestyrd och det är den muskeln som man kan knipa med när avföring eller gas trycker på (Graf, 2011). Båda ringmusklerna måste slappna av inför tarmtömning (Ihre, 2013).

    Avföringen finns vanligtvis i tjocktarmen och ändtarmen är tom tills tjocktarmen är full eller att det blir sammandragningar i tarmen. En normalt fungerande tarm är beroende av bra nervförbindelser från hjärnan, genom ryggmärgen och ut till musklerna så att de fungerar som de ska och att känseln är tillräckligt bra för att kunna hålla tillbaka avföringen. Känseln i ändtarmen och ändtarmsöppningen gör att man kan känna skillnad på gas och avföring (Graf, 2011). Vid fullständig kontinens kan individen ”sila ut” gasen utan att tarminnehållet läcker ut (Ihre, 2013). Om dessa funktioner blir sämre eller försvinner kan personen drabbas av inkontinens (Graf,  2011).

     

     

     

    Hämtad från

    http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=1243

     

    Patofysiologi

    Den vanligaste anledningen till nedsatt muskelkraft i den inre ringmuskeln är uttänjning till följd av rektalprolaps eller rektal invagination. Dessa skador leder vanligtvis till gasinkontinens. Skador på den yttre ringmuskeln kan uppkomma vid ruptur i samband med förlossning eller som en följd av analfisteloperation. De flesta av dessa skador leder till analt läckage (Ihre, 2013). Förlossningsskador är en av de vanligaste orsakerna till analinkontinens hos kvinnor. Både den yttre och den inre ringmuskeln kan skadas och brista och nerverna till ringmusklerna tänjs ut och nervfunktionen blir sämre (Graf, 2011).

     Skador på puborektalismuskeln kan leda till gas- och fecesinkontinens och orsaken till skadan är vanligen kirurgisk. Vid höga analfistlar finns viss risk att både den yttre ringmuskeln och puborektalis skadas (Ihre, 2013). Ibland kan också en hemorojdoperation orsaka analinkontinens postoperativt. Slutmuskelskador kan också vara orsakade av olyckor, stick- och skärskador och sexuellt våld (Graf, 2011).

     Mekanisk dilation av analkanalen, nedsatt känslighet i ampullen och sjukdomar eller skador på det centrala och det perifera nervsystemet samt medfödda missbildningar kan också ge analinkontinens (Ihre, 2013).

    Ringmusklerna och nerverna till dem kan bli sämre vid högre ålder vilket kan bidra till analinkontinensen (Graf, 2011).

     

    Symptom

    Vid analinkontinens finns två huvudtyper av läckage. Den första typen kallas för trängningsläckage och då orkar inte individen hålla emot avföringen trots att han/hon känner att läckaget är på väg. Ibland hinner inte den drabbade till toaletten. Den andra typen av läckage innebär att läckaget kommer utan förvarning och upptäcks först efteråt. Avföringsläckage kan bero på sjukdomar eller tarmrubbningar som ger diarré och sjukliga förändringar i ändtarmen som t.ex. tumörer, polyper och inflammationer. Skador i det centrala eller det perifera nervsystemet efter stroke, ryggfrakturer och vissa typer av demens kan också orsaka analinkontinens (Graf, 2011).

    Förutom läckage av avföring kan individen ha besvär med flytning från ändtarmen och/eller fistlar samt klåda. Flytningen är oftast brunfärgad och i de flesta fall måttlig. Flytningen kan orsaka en besvärande klåda och är ofta anledningen till att patienten söker vård (Ihre, 2013).

     

    Utredning och diagnostik

    Utredningen bör inledas med en noggrann klinisk undersökning med palpation och rektoskopi (Läkemedelsverket, 2013). Den drabbade får därefter fylla i frågeformulär om symtom och föra dagbok om läckageproblemen i ett par veckor. Detta sammantaget är en grund till vilken behandling den drabbade ska ha (Graf, 2011).

    Under utredningen är det viktigt med en utförlig och bra anamnes som möjligt av den drabbade. Dagboken de skriver handlar om uppgifter om tarmtömning, hur ofta den drabbade har tarmtömning, avföringens konsistens, hur ofta det händer att personen inte hinner gå på toaletten i tid och om inkontinensen hindrat till daglig aktivitet. Detta utvärderas efter några veckor (Dahlberg et al, 2012).

     Inspektionen är en del i utredningen som innefattar analöppningen och hudavsnitt, ofta ses hos de drabbade inkontinenta att analöppningen inte sluter sig helt, en så kallad rektalprolaps. Under palpationen är det betydelsefullt att fastställa funktionen i analmuskelaturen och utesluta andra sjukdomar som t.ex. cancer i kolon-rectum. Den distala tarmen undersöks med rektoskopi och proktoskopi skall alltid genomföras. I nedre delen av rektum är det svårt att se förändringar med rektoskopi. Ultraljudsundersökningar har ett stort värde i utredningar av analinkontinens, där muskulaturens tjocklek kan bedömas och fördelen med undersökningen är att den är smärtfri för patienten (Ihre, 2013).

    Hos barn förknippas oftast avföringsinkontinens med förstoppning, där anamnesen bör kompletteras med tarmdagboken. Vid inspektion hos barn kan eventuella hudförändringar, analklåda med rivmärken och små blödningar avslöja om läckage föreligger.  Om rektalpalpation ska utföras på barn avgörs från fynd i status och av vad anamnesen gett samt barnets beteende. Att genomföra en rektalundersökning med våld är inte meningsfullt och kan försvåra kontakten med barnet (Mattsson & Neveus, 2011).

     

    Behandling

    Det är viktigt med fysisk aktivitet och regelbundna matvanor med en allsidig kost som innehåller tillräckligt med fibrer. Det är också bra att undvika fet mat och mat som ger lös avföring. Träning av slutmusklerna genom knipövningar efter förlossning och operaration är också av vikt. Huden runt ändtarmsöppningen kan bli irriterad när det läcker ut avföring och klåda kan uppstå av läckaget. Därför är det viktigt att hålla huden ren med en mild tvål (Graf, 2011). 

    Egenvården vid analinkontinens innebär att sträva efter regelbunden tarmtömning och undvika förstoppning då den ökade gasbildningen leder till läckage. Både stress och nikotin påverkar tarmmotoriken. Kostråd, med hjälp från dietist finns att få och hjälp från sjukgymnast eller uroterapeut om personen har svårt med bäckenbottenmuskelträning (Dahlberg, 2012).

    För att förbättra förmågan till koordinerad kontraktion (biofeedback) är det viktigt med muskelträning. En annan behandlingsprincip är lokal vävnadsexpansion i anorektala övergången med injektion av volymökande substans. I vissa fall kan en defekt analsfinkter ersättas med gracilismuskeln, en sfinkterprotes eller elektrisk stimulering av sakralnerven. Patienter med diarré bör utredas för detta och behandlas med bulkmedel eller loperamid.
    Lättare former av analinkontinens, där allvarlig bakomliggande sjukdom eller en defekt som kan behandlas kirurgiskt kan uteslutas, kan handläggas inom primärvården. Annars bör patienten remitteras till kirurg för vidare utredning. Tillstånd som kan behandlas kirurgiskt är sfinkterskada och rektalprolaps/rektalinvagination (Läkemedelsverket, 2013). Se länkar.

    För barn från fem till sex års ålder finns tarmskola under sjuksköterska eller tarmterapeuts ledning, genom att informera och ge stöd till egenvårdsinsatser och få barnet att förstå att ta mer eget ansvar. Terapin består av att nå uppsatta mål tillsammans med barnet. Samtidigt sker utprovning av hjälpmedel och kompletterande åtgärder för att åstadkomma regelbundna tarmtömningar för att undvika avföringsinkontinens (Mattsson & Neveus, 2011).

     

    Genusperspektiv

    Hos yngre personer är det är vanligare att kvinnor drabbas av analinkontinens. En orsak till att kvinnor drabbas i större utsträckning är de skador som kan uppkomma i samband med förlossning. Risken att drabbas av analinkontinens är 44 procent högre vid en vaginal förlossning än vid kejsarsnitt. Många kvinnor kan ha besvär med analinkontinens lång tid efter förlossningen, ända upp till 20 år. Även om kvinnor är överrepresenterade så kan även män drabbas av analinkontinens och där en orsak kan vara prostatacancer. Analinkontinens ökar med stigande ålder och då drabbas både män och kvinnor i lika stor utsträckning (Gyhagen, 2013; Graf, 2011).

     

    Psykosociala aspekter

    Avföringsinkontinens upplevs ofta som ett tabubelagt ämne som kan leda till dåligt självförtroende för den drabbade, detta i sin tur gör att det sociala livet inskränks.  Många med analinkontinens har stort behov att ha närhet till en toalett och detta kan ge inskränkningar i aktiviteter som exempelvis resor, idrott och evenemang. I extrema fall kan den drabbade ständigt hålla sig hemma för att ha nära till en toalett. Även det sexuella samlivet påverkas eller hindras. På grund av tabubeläggning undviker den drabbade både att berätta om sina problem och söka hjälp hos sjukvården (Graf, 2011). Enligt en studie av Peden-McAlpine, Bliss, Becker och Sherman (2012) där elva män intervjuats framkommer att männen upplever just dessa problem. Till exempel att alltid känna ett behov av närhet till en toalett, rädsla för dålig lukt och ett undvikande att delta i aktiviteter med social isolering som följd. Även minskat fysiskt- och psykiskt självförtroende drabbande männen och de vågade inte berätta om sina problem för omgivningen utan det var endast den närmsta familjen som hade vetskap. Många män i studien sökte inte hjälp för sin analinkontinens utan accepterade den som en del av ett naturligt åldrande.

     

    Regelverk

    Lagar och föreskrifter som omfattar förbrukningsartiklar är Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) (SFS1982:763), Läkemedelslagen (SFS 1992:859), Lagen om läkemedelsförmåner (SFS 2002:160), Lagen om medicintekniska produkter (SFS 1993:584) och Socialstyrelsens föreskrifter om användning av medicintekniska produkter i hälso- och sjukvården (SOSFS 2008:1) (Karlsson Gadea, 2011).

    Enligt Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763) ska vård och behandling utformas och genomföras i samråd med patienten samt med respekt för människors lika värde. Vården ska bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet (Riksdagen, 1982).

    Vid sjukdom eller funktionsnedsättning finns det produkter som benämns som förbrukningsartiklar och som är produkter som den enskilde individen har ett kontinuerligt behov av (Karlsson Gadea, 2011). I SOSFS (2008:1) är definitionen på en förbrukningsartikel en ”vara som fortlöpande förbrukas” (Socialstyrelsen, 2008).

     I lagen SFS (1193:584) avses Medicintekniska produkter som en produkt som ska användas, separat eller i kombination med annat, av människor för att påvisa, förebygga, övervaka, behandla, kompensera eller lindra en sjukdom, en skada eller en funktionsnedsättning. Produkterna kan också vara ämnade för att undersöka, ändra eller ersätta fysiologiska processer eller anatomin samt för att kontrollera befruktning (Riksdagen, 1993).

     Vid inkontinens av olika slag finns förbrukningsartiklar individen kan få utskrivet av Landsting eller Kommun som är ansvariga för förbrukningsartiklarna. Individen får själv betala sina förbrukningsartiklar men vissa artiklar ingår i högkostnadsskyddet (Karlsson Gadea, 2011). Varor som ingår i läkemedelsförmånerna är enligt § 18 och 19 i SFS (2002:160) förbrukningsartiklar som behövs vid stomi och som förskrivs av läkare eller annan behörig vårdgivare (Riksdagen, 2002).

    För att få förbrukningsartiklar utskrivna så ska man vända sig till den behandlande kliniken eller distriktssköterska på Landstinget eller den medicinskt ansvariga sjuksköterskan (MAS) på kommunen (Karlsson Gadea, 2011). Enligt § 3 i SOSFS (2008:1) ska även sjuksköterskor, sjukgymnaster och barnmorskor förutom läkarna vara behöriga att förskriva förbrukningsartiklar som används vid urin- och eller tarminkontinens samt urinretention. Kraven på att få förskrivningsrätten är att dessa är anställda inom Kommun, Landsting eller annan vårdgivare som har avtal med de förstnämnda. De ska även vara utsedda av vårdgivaren ( Socialstyrelsen, 2008).

     

    Kriterier för förbrukningsartiklar

    Enligt Fader et al (2008) finns det många olika typer av inkontinensskydd på marknaden som till exempel den traditionella blöjan (t-blöja med tejp), inläggsskydd och byxblöjor (up-and-go). Vad som föredras av den enskilde är olika, men studien visade att kvinnor föredrog att använda byxblöjor och män föredrog inläggsskydd. Inläggsskydd var enligt studien det mest kostnadseffektiva inkontinensskyddet ur en ekonomisk synvinkel.

    De flesta inkontinensskydd som finns på marknaden är framförallt gjorda för urininkontinens och inte för analinkontinens. Problem med dessa inkontinensskydd är att huden runt analöppningen lätt blir irriterad och inte håller bort eventuell dålig lukt. Det är därför viktigt att ett rätt inkontinensskydd används och motverkar att sådana besvär uppkommer. Ett alternativ till inkontinensskydd är en analplugg som förs upp i rektum för att förhindra läckage av avföring. Nackdelar med detta hjälpmedel är att det kan ge obehagskänslor analt eller kan stimulera till tömningskänsla. Ett annat hjälpmedel som finns är en kateter som förs upp i rektum och tarmen töms med hjälp av vatten som spolas in i katetern. Fördelen med denna metod är att den drabbade bättre kan kontrollera när tarmen ska tömmas, nackdelen är att det är en tidskrävande procedur. Det viktigaste när inkontinenshjälpmedel väljs ut är att utprovningen ska ske utifrån den enskilde personens önskemål och behov (Altman, Falconer & Zetterström, 2010.; Dahlberg et al, 2012).

     

    Intressanta länkar

    www.coloplast.se/OmOss/Nyheter/Documents/Kontinens/Riktlinjer%20f%C3%B6r%20Analinkontinens%20Coloplast.pdf

    www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=1262

    http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?item=3?=105&page=1268

     

    Referenser

    Altman, D., Falconer, C. & Zetterström, J. (red) (2010). Urogynekologi. Lund: Studentlitteratur.

     

    Dahlberg, M., Gylin, M., Westling, E., Häggqvist, S. & Sonesson, A-C. (2012). Riktlinjer för analinkontinens.

    www.coloplast.se/OmOss/Nyheter/Documents/Kontinens/Riktlinjer%20f%C3%B6r%20Analinkontinens%20Coloplast.pdf

    Hämtad 2013-12-18

     

    Fader, M., Cottenden, A., Getliffe, K., Gage, H., Clarke-O´Neill, S., Jamieson, K., Green, N., Williams, P., Brooks, R. & Malone-Lee, J. (2008). Absorbent products for urinary/faecal incontinence: a comparative evaluation of key product designs. Health Technology Assessment, 12 (29).

     

    Graf, W. (2011). Avföringsinkontinens.

    www.1177.se/Varmland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Avforingsinkontinens/

    Hämtad 2013-11-28

     

    Gyhagen, M. (2013). Long-term consequenses of vaginal delivery on the pelvic floor. A comparison with caesarean section in one-para women.

    https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/31701/1/gupea_2077_31701_1.pdf

    Hämtad 2013-12-18

     

    Ihre, T. (2013).

    www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=1243

    Hämtad 2013-11-26

     

    Karlsson Gadea, I. (2011). Förbrukningsartiklar.

    www.1177.se/Varmland/Regler-och-rattigheter/Forbrukningsartiklar/

    Hämtad 2014-01-01

     

    Läkemedelsverket (2013).  Läkemedelsboken. Uppsala: Elanders Sverige AB.

     

    Mattsson, S & Neveus, T. (2011). Sängvätning och annan inkontinens hos barn. Lund: Studentlitteratur.

     

    Peden-McAlpine, C., Bliss, D., Becker, B. & Sherman, S. (2012). The Experience of Community-Living Men Managing Fecal Incontinence. Rehabilitation Nursing, 37 (6).

     

    SFS 1982:763. Hälso- och sjukvårdslag. Stockholm: Socialdepartementet.

    www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Svenskforfattningssamling/Halso--och-sjukvard-1982_sfs-1982-763/?bet=1982:763

    Hämtad 2014-01-01

     

    SFS 1993:584. Lag om medicintekniska produkter. Stockholm: Socialdepartementet.

    www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Lag-1993584-om-medicintekni_sfs-1993-584/

    Hämtad 2014-01-01

     

    SFS 2002:160. Lag om läkemedelsförmåner m.m. Stockholm: Socialdepartementet.

    www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Lag-2002160-om-lakemedelsinfo_sfs-2002-160

    Hämtad 2014-01-01

     

    SOSFS 2008:1. Socialstyrelsens föreskrifter om användning av medicintekniska produkter i hälso- och sjukvården. Stockholm: Socialdepartementet.

    www.socialstyrelsen.se/sosfs/2008-1

    Hämtad 2014-01-01

    Files (2)

    Comments (3)

    Viewing 3 of 3 comments: view all
    Hej Grupp 6☺
    Arbetet ger ett bra helhetsintryck med tydliga rubriker och är lättläst. Bra inledning.
    Prevalens: Från meningen som börjar med ”Faktorer…” och ned till referens passar bättre under patofysiologi. Läs gärna meningen högt…faktorer och riskgrupper är bättre att dela upp.
    Den normalt fungerande tarmen: Mycket bra och lättförståeligt!
    Patofysiologi: Puborektalismuskeln…var sitter den? Fast det kanske vi ska veta;). Det är lite korta stycken, sätt gärna ihop till en mer sammanhängande text.
    Referenser: 1177 Vårdguiden ska refereras till den författare som har skrivit kapitlet. I detta fall är det kirurgen Wilhelm Graf. Istället för att skriva Coloplast som referens kan ni hänvisa till författarna: Dahlberg, Gylin, Westling, Häggkvist & Sonesson. Istället för Internetmedicin kan ni skriva Thomas Ihre. Enligt APA ska det alltid stå författare om det finns en sådan utnämnd. Den finns heller inte med i referenslistan.
    I texten står flera ”man” och detta är inte helt korrekt vetenskapligt. Ett exempel: ”Ibland hinner man inte till toaletten” kan istället skrivas ”Den drabbade hinner ibland inte till toaletten.”
    Symtom: Skriv gärna ihop det så det blir mer enhetligt. Första stycket saknar referens.
    Behandling: Första meningen är lång. Den kan kortas av med punkt efter fibrer.
    Psykosociala aspekter: Bra studie kring hur män upplever det hela!! Finns någon studie kring kvinnor?
    Krit. för förbrukningsartiklar: Bra med länk!! Första referensen är tio personer…skriv första författaren och sedan et al.

    Med vänlig hälsning grupp 10 ( Rebecca, Katarina, Heidi & Johanna)
    Posted 15:53, 9 Jan 2014
    Bra information och arbetet är lättläst och välskrivet. V Skulle vilja veta lite mer om prevalensen om siffrorna ni nämner är i Sverige eller nationellt? Vi funderar över vad som görs vid sfinkterskada eller vid rektalprolaps? Hur många blir hjälpta av en operation? Är åkomman åldersrelaterad? Finns det någon åldersgräns uppåt för kirurgiskt ingrepp? Många referenser, bra. Finns säkert ett stort mörkertal med människor i Sverige som har dessa besvär men inte vågar söka hjälp för detta./ Grupp 3
    Posted 19:43, 9 Jan 2014
    Det finns massor med studier på kvinnor men vi eftersom vi redan har nämnt om kvinnor och förlossningsskador så valde vi att inte inkludera en sådan studie.
    MVH / Helen Susanne och Ingela
    Posted 12:41, 10 Jan 2014
    Viewing 3 of 3 comments: view all
    You must login to post a comment.