Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Tidigare kurser inom Medicinsk vetenskap > Förskrivningsrätt för vissa läkemedel och förbrukningsartiklar (MC3016) > Arbete om inkontinens > Analinkontinens grupp 5

Analinkontinens grupp 5

    Table of contents
    No headers

    Prevalens

    Ca 2-10  procent av befolkningen drabbas någon gång i livet av analinkontinens. Prevalensen ökar med stigande ålder och drabbar lika ofta män som kvinnor.

     

    Symtom

    Analinkontinens är ett symtom, inte en sjukdom, och innebär att personen drabbas av ofrivillig gas eller avföringsavgång eller läckage av avföring, slem eller fukt från tarmen (Dahlberg, Gylin, Westling, Häggqvist, 2012).  Analinkontinens är ett psykiskt och fysiskt nedsättande symtom som orsakar de drabbade stora inskränkningar i livskvaliteten (Wang & Maher, 2013).

     

    Patofysiologi

    Den inre analsfinktern består av släta muskler och står under autonoma nervsystemets kontroll medan den externa analsfinktern är en fortsättning av bäckenbottens muskulatur och kan kontrolleras av det frivilliga nervsystemet. Vid en normal tarmtömning trycks avföring fram från rektum mot analsfinktern och orsakar en reflexiv avslappning av den inre sfinktern och ett behov av att tömma tarmen uppstår. Om det är lämpligt slappnar då den viljestyrda sfinktern av och tarmtömning sker. Om det ej är möjligt så kontraheras denna, hos friska människor, och tarmtömning undviks.  Det är denna funktion som är störd eller ur funktion på ett eller annat sätt hos personer som lider av analinkontinens (Järhult & Offenbartl, 2010).

    Orsakerna till analinkontinens är många. Den vanligaste anledningen till besvär är åldersförändringar på både nerv- och muskel funktion som drabbar gamla och sjuka människor, men det är inte ett normalt inslag i åldrandet. Dock kan människor i alla åldrar drabbas och orsakerna kan även vara tarmsjukdomar med inflammatoriska inslag eller infektion i tarmen. Oro, stress och födoämnes allergier kan även det orsaka tillfällig inkontinens. Skador på själva sfinktermuskulaturen kan uppstå vid olyckor som drabbar perineum och anus. Som exempel kan kvinnor efter förlossning drabbas av partiell eller total ruptur av analsfinktern vilken har som uppgift att hålla avföring och gas. Om det inte åtgärdas korrekt är analinkontinens ett vanligt förekommande efterspel. Personer med neurologiska sjukdomar, personer med skador i ryggmärgen och personer som genomgått strålningsbehandling vid cancerdiagnoser är även de ofta drabbade av analinkontinens i olika utsträckning (Järhult & Offenbarlt; Dahlberg, Gylin, Westling, Häggqvist, 2012).

     

     

    Utredning/Diagnos

    Första kontakten med sjukvården vid problem med symtom som kan kopplas till analinkontinens är ofta via husläkare och vårdcentral. Där tar läkare/sjuksköterska anamnes och vid behov skickas remiss till specialist för vidare utredning och behandling (kontinent.se). Utredningen av orsaken till analinkontinens, då det som tidigare nämnt är ett symtom, innefattar aktuell hälsohistoria och då framförallt inom gynekologi, urologi, gastroenterologi psykosocialt och sexualitet. Symtomen kartläggs och i de riktlinjer som Dahlberg, Gylin, Westling och Häggqvist (2012) tagit fram, föreslår de att ett standardiserat frågeformulär eller/och en tarmdagbok är ett bra hjälpmedel för personalen i att kartlägga och identifiera problemen. Det tar även upp vikten av att bedöma individens grundhälsa och förmåga till egenvård vid val av utredningsalternativ och hur behandlingen ska utformas. När symtomen kartlagts görs en kroppslig inspektion av läkare och/eller sjuksköterska där de letar efter, till exempel, hudirritation, hemorrojder, kraften i knipreflexen, perineums utseende, stabilitet och längd samt eventuell prolaps. Instrumentell undersökning kan göras med hjälp av olika instrument. De vanligaste är:

    *Rektoskopi som är ett rörformat instrument som undersöker ändtarmen

    *Ultraljudsundersöknings av slutmuskelns funktion och eventuella skador

    *EMG då man mäter nerver och impulser till slutmuskeln undersöks

    *Defekografi, vilket innebär att patienten får dricka kontrastvätska och/eller tillförsel av kontrast i slidan/tarmen för att kunna undersöka eventuella anatomiska och fysiologiska förändringar som, till exempel, framfall, bråck i ändtarmen eller förändringar på den nedre delen av tarmen (kontinent.se, 2013; Dahlberg, Gylin, Westling & Häggqvist, 2012).

    När detta är gjort så har ofta orsaken till symtomen klarlagts och adekvat behandling kan ges för att minska eller åtgärda symtomen helt.

    Behandlingar

    Vanligtvis påbörjas behandlingar mot analinkontinens med att man försöker med att ändra sin mat, motions och toalett vanor. Om man har problem med att man läcker gaser så kan det vara bra att undvika den mat som gör att man blir gasig t.ex. bönor, lök och kål. Feta mat produkter ger ofta lösare avföring. Det är även bra att kunna diskutera sina matvanor med en dietist (1177.se, 2013). Det är bra att föra en dagbok eller någon form av schema över hur ofta man har avföring samt läckage. Detta även efter man fått behandling för att kunna följa om behandlingen har haft effekt (Wang JY, Abbas MA, 2013).

    Det är även bra med regelbundna toalett vanor där man tömmer tarmen fullständigt. Detta gör att risken för läckage blir mindre än om avföringen samlar på sig (1177.se 2013). För att få fastare avföring kan man pröva att äta mer kostfiber eller bulkmedel. Exempel på bulkmedel är Lunelax, Vi Siblin och Inolaxol (Läkartidningen, nr 10, 2010), (1177.se 2013). Bulkmedel gör att avföringen drar till sig mer vätska och då binder vatten. Detta gör att vattenresorptionen i colon minskar och tarminnehållet får en större volym. Den större volymen avföring gör att tarmen får en förbättrad motorik (Fass.se, 2013). Även stoppande läkemedel kan ha effekt vid avföringsinkontinens som t. ex loperamid som gör att avföringen blir fastare och att knipmuskeln då kan knipa ihop bättre runt avföringen. Avföringsinkontinensen kan även vara orsakad av olika läkemedel. Det är då viktigt att tala med sin läkare om man har eller får problem med avföringsinkontinens (1177.se, 2013)

    Genom att göra knipövningar kan man träna slutmusklerna. Detta kan vara bra efter förlossningar och operationer (1177.se 2013). En metod av dessa knipövningar kallas biofeedback som är en kontrollerad form av träning av sfinkter och bäckenbottenmuskulatur. Denna träning genomförs av en tarmterapeut. Återkopplingen hur man kniper går att både höras och ses med hjälp av elektromyografi (Läkartidningen, nr 10, 2010), (1177.se, 2013).

    Vid avföringsläckage blir huden runt ändtarmsöppningen ofta irriterad och klåda kan uppstå. Det är viktigt att hålla huden ren och torr. Även en skyddande salva kan användas t.ex. Inotyol. Inkontinensskydd för avföring finns i många olika former såsom blöjor som absorberar och en speciell typ av tampong som förs in i analöppningen. Tampongen sväller och får en svampliknande form som hindrar inkontinens. Fungerar bäst vid lättare inkontinens (1177.se 2013).

    Om inkontinensen visar sig bero på tarmsjukdom bör denna i första hand behandlas t.ex. ändtarmstumör eller en inflammation i ändtarmen (1177.se, 2013).

    Operationer kan i vissa fall förbättra inkontinensen. Vid slutmuskelskador från förlossning kan de trasiga musklerna sys ihop. Om avföringsinkontinensen beror på en nervskada kan slutmuskeln förstärkas genom operation, så kallad bäckenbottenplastik. En operation av ändtarmsframfall kan göra att inkontinensen förbättras men det tar ofta upp till ett år att bli bra igen (1177.se, 2013).

    En rätt ny metod som finns är att man genom operation sprutar in ett ämne i den övre delen av analkanalen som fyller ut och gör analkanalen trängre, såkallad bulkterapi (Läkartidningen, nr 10, 2010), (1177.se, 2013). Vid försök med att operera slutmuskeln och denna operation ej haft önskad effekt kan man med hjälp av en pacemaker och elektroder fästa i slutmuskeln ge impulser till slutmuskeln och tarmens nerver (Läkartidningen, nr 10, 2010), (1177.se, 2013). En annan variant av denna operation är att man tar muskler från låret och bildar en ny slutmuskel som i sin tur stimuleras av en pacemaker. Om dessa operationer inte lyckats kan en stomi operation vara aktuell. Tarmen läggs då ut på buken via en konstgjord tarmöppning. Avföringen samlas sedan upp i en stomi påse som fästs på buken, tätt runt tarmen (1177.se, 2013).

    Genus perspektiv

    Ungefär två av hundra personer har avföringsinkontinens. Inkontinensen är vanligare bland kvinnor. Avföringsinkontinens är också vanligare ju äldre man blir, och då drabbas vanligen både män och kvinnor (1177.se, 2013), (Graf, W., 2010).

    Bland kvinnor är den vanligaste orsaken till avföringsinkontinens en förlossningsskada. Skadan kan bero på att den yttre-, och ibland även den inre, slutmuskeln brister eller att nerverna till slutmusklerna tänjs ut så att nervfunktionen blir sämre. Ibland uppstår båda skadorna samtidigt (1177.se, 2013).

    I Soerensens artikel framkom att livskvaliteten för kvinnor med eller utan sfinkter skada inte var densamma medan livskvaliteten för kvinnor med en opererad sfinkter skada eller o-opererad sfinkter skada var densamma (Soerensen MM, et al. 2013). Det betyder alltså att oavsett om en sfinkterskada är åtgärdad eller ej så är livskvaliteten ej densamma som om man inte hade en sfinkterskada.

    Psykosociala aspekter

    Avföringsinkontinens är ofta mycket pinsamt och jobbigt för den som har det (1177.se, 2013). Analinkontinens är ofta förknippat med dåligt självförtroende samt att man har svårt att umgås med vänner och familj på ett vanligt sätt. Både kvinnor och män upplevde att de var tvungna att ha kontroll över sin situation. Genans, oro, skuld och skamkänslor samt att både kvinnor och män undervärderade sig själva och förminskade sin inkontinens problem framkom i en studie av Patel (Patel, K., Bliss, Z, D & Savik, K., 2010). Det kan också göra det svårt eller förhindra ett sexuellt samliv. Analinkontinens känns ofta tabubelagt och göra att många personer inte söker hjälp för detta (1177.se, 2013).

    Många besväras självklart av att avföringen luktar illa. Detta gör att man stannar i närheten av en toalett och håller sig hemma. Detta innebär att man avstår från resor, biobesök och andra sociala aktivteter (1177.se, 2013).

    Kriterier för förbrukningsartiklar

    Vid analinkontinens förskrivs oftast absorberande hjälpmedel såsom blöjor som hjälper till att fånga upp avföringen. Innan förskrivningen så görs en basal utredning av avföringsinkontinensen. Patienten får då fylla i ett avföringsschema, se bilaga 1, (nikolau.nu, 2013).

    Beroende på vad utredningen visar så förskrivs ett inkontinenshjälpmedel. Förskrivningen gäller under 1 år och uttag kan göras för 3 månader åt gången. Inkontinens hjälpmedlen beställs antingen via beställningstalonger direkt från OneMed, Mina Vårdkontakter på internet eller hos den som har förskrivit hjälpmedlet. Varorna kommer sedan att skickas hem till den som hjälpmedlet är förskrivet till (1177.se, 2013).

    Kostnaden för inkontinens hjälpmedel är 200 kronor per år. Högkostnadskortet för läkarvård gäller och har man frikort betalar man inget för inkontinenshjälpmedlet (1177.se, 2013), (SFS nr: 1982:763, § 26).

    Enligt 9 § SOSFS 2008:1 ska den som förskriver, utlämnar eller tillför en medicinteknisk produkt till en patient identifiera dennes behov och ansvara för att produkten motsvarar behoven prova ut och anpassa produkten till patienten,

    1. samordna produkten med eventuellt tidigare till patienten förskrivna, utlämnade eller tillförda produkter,
    2. bedöma behovet av anpassning av patientens hemmiljö för att produkterna ska kunna fungera tillsammans på ett säkert sätt,
    3. ansvara för att säkerhetsåtgärder vidtas för anpassning av hemmiljön, om det behövs,
    4. informera användaren om hur produkten ska användas och de åtgärder som ska vidtas i enlighet med tillverkarens säkerhetsföreskrifter,
    5. instruera och träna användaren,
    6. se till att produkten registreras i vårdgivarens system för underhåll, och
    7. följa upp och utvärdera förskrivningen, utlämnandet eller tillförandet till patienten fram till dess behovet upphört eller ansvaret för patienten har tagits över av någon annan.

    Förslag på inkontinenshjälpmedel enligt nikolau.nu är bland annat skydd för avföringsläckage med kolfilter som eliminerar lukt. Finns i större och mindre storlekar.                                  

    Större skydd för avföringsläckage som framför allt används vid diarré tillstånd där skyddet har barriärer som fångar upp avföringen.  Triangelformade skydd som egentligen är till för män med urinläckage kan vändas och sättas vid stjärten istället. Det finns även analproppar som förs upp i ändtarmen där den utvidgar sig. Stoppar upp lös avföring men släpper igenom luft. Innan förskrivning ska utprovning av storlek och instruktioner om hur man använder proppen ges till personen med analinkontinensen (nikolau.nu, 2013).

    Referenser

    Fass.se 2013 http://www.fass.se/LIF/product?3&userType=0&nplId=19540913000028

     

    Dahlberg, M., Gylin, M., Westling, E., Häggqvist, S., Sonesson (2012). Riktlinjer för analinkontinens.

     

    Järhult, J., Offenbartl, K. (2010). Kirurgiboken: Vård av patienter med kirurgiska, urologiska och ortopediska sjukdomar (4. Uppl.). Stockholm: Liber.

     

    1177.se, 2013 http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Avforingsinkontinens/?ar=True#section-2

     

    Linberg, B., Gylin, M., Westling, E.(2013). Analinkontinens. Hämtad 131230, från http://www.kontinet.se/besvaer/anal-inkontinens.html

     

    Läkartidningen, 2010-03-10 nummer 10

     

    nikola.nu, 2013 http://www.nikola.nu/utbildning/fordjupningar?tid=17#basal-utredning-avforingslackage

     

    Wilhelm Graf, 2010, Sakral nerv­stimulering ger bra effekt vid anal inkontinens. http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=13920

     

    Wang, J.Y., Maher, A. A. (2013). Current management of fecal incontinence. The Permanente Journal/Summer 2013, 17(3), 65-73. Doi: 10.7812/TPP/12-064.

     

    Patel, K., Bliss, Z, D & Savik, K.., 2010, USA, Journal of Wound, Ostomy and Continence Nurses Society, 37, (1), 73-79.

     

    Soerensen MM, et al.2013 Dis Colon Rectum. 2013;56:992-1001, Läkartidningen. 2013;110:CIM7

     

    Socialstyrelsen, SOSFS 2008:1. http://www.socialstyrelsen.se/sosfs/2008-1/

    Files (0)

     

    Comments (3)

    Viewing 3 of 3 comments: view all
    Hej!

    Börjar i första stycket, och förstår ni inte får ni höra av er så ska vi förklara.

    Som helhet har ni gjort ett bra arbete!
    Vi upplevde det lite svårläst med inte så tydliga rubriker skulle vinna på att ni gjorde de "feta"
    och i var och varannan mening har ni skrivit analinkontinent/avföringsinkontinent. Sfinkter är även ett ord ni använder er mycket av.
    Stycket kriterier är MYCKET BRA SKRIVET!

    Första stycket, Referens. Kan man se när problemem börjar eller är förekomsten mest hos äldre? Går detta stycke att utveckla lite?
    stycke två tar ni upp symtom, varför får man dessa symtom? Vad beror symtomen på? Vilka är symtomen

    Vi skulle vilja att ni utvecklade eran patofysiologi del med längd av analkanalen hur ser den ut medmera. Kanse länka till en bild då blir det lättare att förstå det ni menar. vi hade även bytt plats på dessa två stycken för att få en mjukare övergång. Finns speciella riskgrupper?

    Kan inte se att kontinent.se finns med i referenslistan.

    Under behandlingar har ni upprepat er med de två första meningarna i stycket nedanför, skriv ihop ;)

    Ni tar upp att det kan bero på andra sjukdomar tex cancer vet ni någon siffra på hur många som är drabbade?

    vid bulkterapi är det verkligen en operation, trodde att det injecerades? Kan alla få den? Hur blir resultatet?
    i raden nedanför hade vi valt att skriva inte istället för ej, detta upprepas i texten men det är säkert en smaksak ;)
    vid operationer medför detta konsekvenser för patienten? Och kan alla få det?

    i stycket genus börjar ni med 2 av 100 hör inte det till prevalens? nästa stycke kan vara under patofysiologi då ni redan tagit upp detta. sedan kan ni skriva ihop stycket då det är samma referens så blir det lättare att läsa :)

    i stycket psykosociala hade velat flytta stycket med män och kvinnor till genus och vid referensen patel är det dubbelskrivet.
    stavfel på aktiviteter

    Stycket som kommer nu är mycket bra skrivet!! med lite pet kring stor bokstav efter 1 tex och punkt istället för komma eller ska det se ut så?
    sista stycket det har ni redan tagit upp tidigare i arbetet kan det skrivas ihop?
    I referenslistan undrar vi om det inte ska stå när dokumentet hämtades vilket datum ser bara årtal? vid dhalberg har ni skrivit ut s först och sedan efternamn ska det inte vara tvärtom? då ni gjort så på de övriga. och efter nikola.nu kommer inte referenserna i bokstavsordning längre.

    Ni har bra referenser med tidiga årtal =)
    Ett stavfel annars ett bra skrivet arbete.

    //Grupp 1 Tina & Marina
    Posted 00:40, 9 Jan 2014
    Hej

    Prevalens:
    • Bra skrivet
    • Referens saknas
    Symtom:
    • Kan dessa symtom uppstå i kombination med t.ex. diarré, förstoppningar, magknip?
    Patafysologi:
    • Finns det fler orsaker till inkontinensen tex. Förstoppning, sond, DIA?
    • Önskar en mer detaljerad beskrivning på hur tarmperistaltiken fungerar.
    Regelverk:
    • Finns det fler regelverk som styr utskrivning av förbrukningsartiklar? Vilka får skriva ut?
    Utredningar:
    • Detaljerat och intressant skrivet
    Diagnostik
    • Intressant och lättläst
    Behandlingar;
    • När rekommenderar man ändring av kost, motion osv. Rekommenderas det enbart vid lindriga symtom eller även vid svåra symtom?
    • Beskrivningen av knipövningar har en annan storlek på text än övrig text.
    • Hur går en Biofeedback till?
    • Beskrivning av hur operationen utförs
    • På vilket sätt fungerar pacemaker och elektroder?
    Genusperspektiv:
    • I början av arbetet skriver ni att det är lika vanligt med denna inkontinens bland kvinnor och män och här beskrivs att kvinnor är mer drabbade än män?
    • Ni skriver att: ”livskvaliteten för kvinnor med eller utan sfinkter skada inte var densamma medan livskvaliteten för kvinnor med en opererad sfinkter skada eller o-opererad sfinkter skada var densamma” kan ni utveckla eller förklara vad ni menar med det?
    psykosociala aspekter:
    • Finns det några hjälpmedel som kan underlätta för personer med inkontinens vid sex?
    • Vad finns det förutom blöjor och bindor som kan hjälpa personer med inkontinens så att de kan fortsätta sin vanliga aktiva livsstil?
    Är referenserna de rätta?
    • Det fattas årtal på en av referenserna i texten
    • Kontrollera att alla referenser i referenslistan är korrekt skrivna.
    • Bra med referenser samt bra fördelning av litteratur och artiklar
    Hur är språket?
    • Bra språk
    • Fattas mellanslag mellan en del ord.

    Vad är helhetsintrycket av arbetet?
    • Lättläst arbete
    • Intressant innehåll
    • Förslag: efter prevalensen, börja med patofysiologi istället för symtom.

    MVH
    grupp 2
    Posted 11:14, 9 Jan 2014
    Hej!
    Ni har skrivit ett intressant arbete om ett svårt problem!

    Språk: Arbetet kan bitvis vara lite svårläst. Gå igenom styckesuppdelningar och rubriker. En översyn av särskrivningar kan vara bra.

    Formalia: Skulle varit bra om arbetet inleddes med en utvecklad anatomisk introduktion för tarmperistaltiken och analfunktionen. Om det går i Wiki, lägg in bild eller länka till bild.
    Referenserna saknar ibland årtal. (Kanske lite petigt men ni kan titta över referenshanteringen, t.ex. ref m 3-5 författare skrivs i löpande text alla namn första gången, sedan skrivs bara första författaren + et al. (enligt APA). Vid flera ref till samma uppgift skrivs alla ref inom samma parentes åtskilda med ett semikolon. I löpande text skrivs bara författarnas efternamn, inte första bokstaven i förnamnet). Undrar också: var hittar vi riktlinjerna från Dahlberg et al. (är det en artikel eller bok?)

    Prevalens: Utveckla gärna! Svenska siffror? Kvinnor/män? Referens saknas. Undrar över prevalensen. Först skriver ni att analinkontinens drabbar lika ofta kvinnor som män och senare i arbetet (under genusperspektiv) att det är vanligare bland kvinnor. Förtydliga gärna om det gäller vid olika åldrar.

    Symtom: Hur stora symtom/läckage krävs för att få diagnosen? Skulle vara intressant att veta lite mer om symtomen och hur läckaget kan yttra sig på olika sätt.

    Utredning/Behandling: Vad ska vi som dsk tänka på när en patient söker för analinkontinens förutom anamnes? När till doktor? När rekommendera läkemedelsbehandling

    När är det aktuellt med stomi? Hur många med analinkontines får till sist en stomi?

    Bra att ni tar upp regelbundna toalettvanor. Skulle det kunna hjälpa att patienten tömmer tarmen varje dag med klyx eller vattenlavemang?

    Kriterier för förbrukningsartiklar: Ni anger att det är en kostnad för inkontinesnhjlpmedel. Var? Är det inte olika från landsting till landsting?

    Psykosociala aspekter: Skulle ha varit intressant om ni hade utvecklat analinkontinens och sexualitet, hur det kan påverkas samt om det existerar något hjälpmedel?

    Mvh Lise Llerena och Susanne Sköld
    Grupp 7
    Posted 21:07, 9 Jan 2014
    Viewing 3 of 3 comments: view all
    You must login to post a comment.