Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Tidigare kurser inom Medicinsk vetenskap > Förskrivningsrätt för vissa läkemedel och förbrukningsartiklar (MC3016) > Arbete om inkontinens > Överrinningsinkontinens grupp 8

Överrinningsinkontinens grupp 8

    Table of contents
    No headers

    Överrinningsinkontinens

     

    Urininkontinens

    Urininkontinens är ett ofrivilligt urinläckage som kan medföra ett stort lidande både för individen samt ekonomiska konsekvenser för samhället i stort. Orsaken till urininkontinens kan vara bland annat av anatomisk, neurologisk, farmakologisk samt sociala/kognitiva orsaker. I vissa fall kan bakomliggande orsak även vara en malign sjukdom (Persson, 2013).

    Det uppskattas att över en halv miljon svenskar har problem med urinläckage och studier visar på att endast hälften av dessa söker upp hälso- och sjukvården för att få hjälp. Detta kan bero på att befolkningen i stort upplever problemet som genant och inte har vetskap om att det idag finns förhållandevis enkla metoder som kan hjälpa dem. Vårdkostnaden i Sverige för urininkontinens beräknas uppgå till 3-4 miljarder kronor. Problemet ökar år från år då befolkningen blir allt äldre (SBU, 2000). 

    Hos äldre människor som bor på särskilt boende förekommer inkontinens hos cirka 50 %. Det finns även ett starkt samband mellan inkontinens och demens. Inkontinensen hos kvinnor ökar ju äldre de blir, om övervikt finns, vid rökning samt antalet graviditeter. En långvarig obstipation samt ett fysiskt tungt kroppsarbete är en riskfaktor för inkontinens. Hos kvinnor som har en dålig knipförmåga samt framfall är urininkontinens överrepresenterat (Peeker & Samuelsson, 2013).

    Urininkontinens hos män är vanligast i en ålder av 60 år och äldre, men yngre kan drabbas om än mer sällan. Det vanligaste är att männen inte kan hålla sig när de plötsligt blir kissnödiga. Vanliga symtom vid inkontinens är till exempel att behöva kissa oftare på natten, att inte orka hålla sig vid plötslig trängning (Samuelsson, 2011).

    En urininkontinens kan även orsakas utav användande av vissa läkemedel som till exempel en intensiv diuretika behandling. Sedativa läkemedel kan orsaka en förvirring som i sin tur ökar risken för inkontinens. Urinretention kan vara en biverkning vid en del läkemedel som exempel morfin. Mollipect innehåller efedrin som stimulerar receptorer i urinröret och kan orsaka överrinningsinkontinens (Peeker & Samuelsson, 2013).

     

    Patofysiologi vid överrinningsinkontinens

    Överrinningsinkontinens är ett tillstånd då urinen hindras från att komma ut ur blåsan ofta beroende av att ett hinder i urinröret stoppar urinen från att rinna ut som det ska. Urinblåsan blir då så uttänjd att den kan bli skadad och mista sin elasticitet så att förmågan att åter dra ihop sig efter det att man tömt blåsan på urin minskar. Det är inte säkert att den som har en överfull urinblåsa ens känner av detta. Detta leder i sin tur till att urinblåsan blir överfull och urinen rinner över, urinen läcker okontrollerat (Dehlin & Rundgren, 2007).

    Patofysiologin vid överrinningsinkontinens innefattar detrusormuskeln i urinblåsan, urinblåshalsen, den inre sfinktern, urinröret, prostatan samt sädesblåsorna. Vid det ökade trycket från prostatan mot urinröret så kan inte detrusormuskeln balansera trycket ordentligt så att urinen kan rinna ut. Urinblåsan blir då överfull och detrusormuskeln orkar inte hålla ihop utan urinen rinner ut. Till slut blir detrusorn så övertänjd att den inte förmår hålla emot (Janusinfo, 2009).

     

    Överrinningsinkontinens utifrån ett genusperspektivsamt orsaker till urininkontinens

    Män över 60 år är de som oftast drabbas av just överrinningsinkontinens orsaken är då en förstorad prostatakörtel som har blivit så stor i storleken att den klämmer till om urinröret, urinblåsan blir då överfull och leder till att urinen endast kan komma ut droppvis. Prostata eller blåshalskörteln som den heter på svenska är en körtel som är belägen strax nedanför urinblåsan och omger urinröret. Prostatakörtelns uppgift är i första hand att bilda ett sekret som har betydelse för spermiernas förmåga att kunna befrukta kvinnans ägg. Testosteron är ett manligt hormon som påverkar prostatakörteln så den ökar i volym och efter ca 50-års ålder kan en del män börja få problem att urinera, strålen är kanske inte lika kraftig som tidigare detta på grund av att körtelns storlek har ökat så pass i storlek att urinröret blivit trängre just vid prostatan. Överrinningsinkontinens kan dock även drabba kvinnor som har förträngningar eller strikturer på urinröret men även olika sjukdomstillstånd kan vara orsaken så som MS, ryggmärgsbråck eller annan ryggmärgsskada. Överrinningsinkontinens kan även orsakas av en störning i detrusoraktiviteten som kan bero på Parkinsons sjukdom eller autonom neuropati vid diabetes. Det finns en akut form av överrinningsinkontinens vilken kan det bero på att personen medicinerats med ett så kallat antikolinergt läkemedel, opioder eller muskelrelaxerande även uttalad förstoppning kan orsaka överrinningsinkontinens (Dehlin & Rundgren, 2007).

     

    Utredningar och diagnostik

    Det är av största vikt att en noggrann anamnes tas, är besvären nytillkomna eller har de pågått under en längre tid. Har personen några sjukdomar som kan orsaka problemen, t.ex. känd förstorad prostata eller MS, Parkinson eller diabetes. Kartläggning av läkemedel för att utesluta om han/hon har mediciner som påverkar förmågan att urinera. Fysisk undersökning av läkare genomför som palpation av prostatakörtel hos män, önskvärt är en gynekologisk undersökning hos kvinnor. Miktionslista/dagbok eller blöjvägning under två dygn. Labprover som blodsocker, kreatinin, Hb och PSA hos män, urinsticka och även en urinodling kan vara av värde. Kontroll av residualurin (mängd urin i blåsan efter miktion) med hjälp av ultraljud en så kallad bladderscan. Diagnostiken görs med hjälp av att patienten får föra dagbok på sina miktionsvanor hur ofta hur stora mängder smärta (Dehlin & Rundgren, 2007).

     

    Behandling

    Det är av största vikt att överrinningsinkontinens upptäcks i tid då en obehandlad överrinningsinkontinens kan orsaka skada på urinblåsa och njurar så pass att det blir bestående skador. Om det ständigt står urin kvar i urinblåsan finns stor risk för att bakterier får fäste. Som första åtgärd vid konstaterad överrinningsinkontinens sätts en KAD eller så påbörjas ren intermittent kateterisering. RIK eller ren intermittitent kateterisering lärs som regel ut av uroterapeut vilket innebär att personen själv för in en kateter i urinröret för att tömma blåsan helt på urin, detta görs ca 4-6ggr/dygn beroende på urinmängder och patientens önskemål (Peeker & Samuelsson, 2013).

    Newman & Willson (2011) beskriver i sin studie att inte kunna tömma blåsan helt innebär en ökad risk för infektioner som kan leda till skador på urinblåsan samt njurarna. Metoden att föredra för att tömma blåsan är RIK, speciellt vid en neurologisk skada. En vanlig orsak till neurologisk skada är ryggmärgsskada, vilket mer än 200 000 i USA är drabbade av. RIK har gjort att många komplikationer som kan uppstå med permanent kateter minskar. Fördelar med intermittent katetrisering är en ökad självkänsla, minskade infektioner, lättare kunna vara intim samt att slippa hjälpmedel som uribag mm. Komplikationer kan vara hematuri, striktur av uretra samt en ny passage orsakat av felstick. Dessa komplikationer är vanligare vid en längre tids katetrisering.

    RIK skall göras utifrån personens egna behov och önskemål. Det finns dock vissa riktlinjer som måste följas till exempel skall inte urinmängden överstiga 500 ml och för att nå dessa mål skall urinmängderna till en början protokollföras (Newman & Willson, 2011).

    I en studie av Ramm & Kane (2011) framkom det att kvinnor kunde uppleva en känsla av sorg och förlust i samband med att de var tvungna att börja med RIK. Flera av kvinnorna uppgav dock att de efter en tid upplevde en känsla av att plötsligt själv ha kontroll över sitt liv.

    Beror överrinningsinkontinensen på förstorad prostatakörtel kan kirurgi att komma i fråga. För män blir det oftast aktuellt med en så kallad TUR-P operation (Transurethral Resection of the Prostate) operationen går till så att man under spinalbedövning och lätt narkos går in och hyvlar prostatan från insidan så att hindret tas bort. Komplikationer som kan uppstå efter operation är att mannen i stället drabbas av droppinkontinens på grund av att han inte kan hålla tätt då inte sfinktern sluter helt tätt men i de flesta fall fungerar miktionen i stort sett som vanligt. Viktigt att veta är att mannen blir efter denna operation steril. I enstaka fall kan mannen få problem med erektion postoperativt. (Spångberg, 2011).

    I en amerikansk studie av Shore, Chinn & Susan (2009) finns det beskrivet att vid överrinningsinkontinens så är RIK eller permanent kateter den vanligaste behandlingen. Vid en långvarig inkontinens så blir en operation aktuell. I studien beskrivs hur det 2006 godkändes att det tillfälligt sattes in en stent genom urinröret som gjorde att männen då kunde kissa eftersom det blev fri väg genom urinröret och prostatan inte kunde trycka ihop urinröret. Dessa stentinläggningar gjordes på patienter med högrisk för operation. Kontraindikation för stentinläggning var hematuri på grund av att de röda blodcellerna fastnar i stenten och ockludera lumen. Komplikationer som i vissa fall kunde ses med stentinläggningar var urinretention, brännande smärta på ollonet samt att urinflödet kunde gå långsammare. Men de flesta männen var nöjda över stenten och tyckte det var skönt att slippa bära permanent kateter med en urinpåse hängandes kring benet (a.a.).

    I undantagsfall kan även kvarliggande kateter bli aktuellt om personen i fråga inte vill eller har möjlighet att lära sig RIK-metoden. Även allmäntillståndet kan vara så pass nedsatt att operation inte är möjlig. Suprapubisk kateter sätts i bland för att minska skador på urinröret, katetern går då in strax ovanför blygdbenet in i urinblåsan och fixeras med en så kallad cuff (Lauritzen, 2012).

    Idag anses det att alla kateterbärare har konstant bakteriuri det vill säga en ständig kolonisation av bakterier i urinen och det gäller då att vara uppmärksam på om patienten drabbas av feber eller frossa då detta kan vara tecken på en urosepsis vilket kan vara ett livshotande tillstånd om inte behandling i form av antibiotika sätts in i tid (Dehlin & Rundgren, 2007). Enligt Socialstyrelsens (2010) riktlinjer för dementa så är permanent kateter vid inkontinens prioritet 10, alltså ett icke göra.

    Absorberande inkontinensskydd kan ibland vara nödvändigt att använda då det kan uppstå droppläckage i mindre eller större omfattning efter operation och produkterna är kostnadsfria i de flesta landsting men det finns landsting som tar ut en kostnad på 200 kronor/år. Inkontinenshjälpmedlen är skattefinansierade och produkterna skickas till hemadressen per post (Sinoba, 2013).

     

    Inkontinenshjälpmedel
    Hjälpmedel för inkontinens och urinretention skrivs ut av läkare, inkontinensutbildade sjuksköterskor och distriktssköterskor. Det finns en stor mängd av inkontinenshjälpmedel på marknaden, Sveriges kommuner och landsting är skyldiga att erbjuda inkontinenshjälpmedel till personer med behov. Regelverket kring inkontinenshjälpmedel kan se lite olika ut beroende på var i landet men bor, t.ex. kan upphandlingen av olika fabrikat variera. Innan förskrivning av hjälpmedel görs skall en individuell utredning och kartläggning ske för att utprovningen skall bli så bra som möjligt så personen med miktionsproblem kan uppleva bästa möjliga livskvalitet det vill säga han/hon ska kunna känna sig säker att inget läckage kommer att uppstå men även att lukt ska elimineras (Petersson, 2012).

     

    Psykosociala aspekter

    Det kan vara mycket påfrestande att som vuxen få problem med urinläckage och många lider i tysthet. De kanske har en felaktig uppfattning och tror att det inte finns någon hjälp att få. Trötthet och nedstämdhet kan uppstå då många har besvär med inkontinens nattetid, de kanske får uppsöka toalett flera gånger per natt. Vardagen blir påverkad då många upplever att de inte kan leva som tidigare. De kanske dricker mindre bara för att de är rädda för läckage. Fritidsaktiviteter som de tidigare upplevt varit en guldkant på tillvaron kanske personen nu helt avstår från (SBU, 2000).

     

    Lagstiftning som styr förskrivning av inkontinenshjälpmedel

    • Hälso- och sjukvårdslagen, SFS 1982:763 det är kommunernas och landstingens skyldighet att tillhandahålla personer med funktionsnedsättning hjälpmedel och att detta skall ses som en del av vården.
    • Läkemedelslagen, SFS 1992:859.
    • Lag om läkemedelsförmåner m.m., SFS 2002:160 Här beskrivs vilka förbrukningsartiklar som skrivs ut av läkare eller annan behörig personal skall ingå i läkemedelsförmånen.   
    • Lag om medicintekniska produkter, SFS 1993:584.I denna lag tas allmänna bestämmelser upp angående medicintekniska produkter.
    • Socialstyrelsens föreskrifter om användning av medicintekniska produkter i hälso- och sjukvården, SOSFS 2008:1. Innehåller bland annat förskrivningsregler och rapportering om tillbud och avvikelser inom verksamheter som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen.

    (Vårdguiden, 2013)

     

     

    Referenslista

    Andersson, G. (2012) Urininkontinens hos vuxna. Hämtad 30 november, 2013, från Vårdhandboken, http://www.vardhandboken.se/Texter/U...ens-hos-vuxna/

     

    Dehlin, O. & Rundgren, Å. (2007). Geriatrik. (2., [omarb. och utök.]uppl.) Lund: Studentlitteratur.

     

    Föreningen för Kunskap om Urininkontinens och Blåsproblem. (2013). Hämtad 19 december, 2013 från http://www.sinoba.se/vuxna/hjaelpmedel

     

    Janusinfo, Stockholms läns landsting. (2009). Riktlinjer för behandling av urinkontinens. Hämtad 11 januari, 2014, från http://www.janusinfo.se/Behandling/E...ininkontinens/

     

    Kunskapscentrum för hälso- och sjukvården SBU. (2000). Behandling av urininkontinens Hämtad 2 januari, 2013, från http://www.sbu.se/sv/Publicerat/Gul/Behandling-av-urininkontinens/

     

    Lauritzen, M. (2012)  Suprapubisk kateterisering av urinblåsa. Hämtad 3 januari, 2014, från Vårdhandboken,

    http://www.vardhandboken.se/Texter/K...a/Suprapubisk/

     

    Newman, DK. & Willson, MM. (2011). Review of intermittent catheterization and current best practices. Urologic Nursing,31(1), 12-28. Hämtad från databasen PubMed with Full Text.

    Peeker, R. & Samuelsson, E. (2013). Urininkontinens. Läkemedelsboken 2014 (s. 440-453). Uppsala: Läkemedelsverket.

     

    Persson, J. (2013). Inkontinens, kvinnlig. Hämtad 28 december, 2013, från http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=1209 

     

    Petersson, E. (2012, december). Fokus på hjälpmedel för inkontinens.Intryck, 5. (s. 20).Hämtad från: http://www.liv.se/Global/Om%20landstinget%20i%20värmland/Intryck/2012/Intryck.nr5_webb.pdf

     

    Ramm, D., Kane, R. (2011). A qualitative study exploring the emotional responses of female patients learning to perform clean intermittent self-catheterisation. Journal of Clinical Nursing.20(21-22), 3152-62. doi: 10.1111/j.1365-2702.2011.03779.x.

     

    Samuelsson, E. (2011). Urininkontinens hos män. Hämtad 28 december, 2013, från http://www.1177.se/Halland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Urininkontinens-hos-man/

     

    Shore, N., Baig, M., Cantwell, A., Chinn, D. & Susan, L. (2009). How to manage BOO with temporary prostatic stenting. Urology Times 37(8), 16-9.Hämtad från databasen CINAHL with Full Text.

     

    Socialstyrelsen (2010). Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom. Stockholm: Socialstyrelsen. Hämtad 28 december, 2013, från: http://www.socialstyrelsen.se/nationellariktlinjerforvardochomsorgviddemenssjukdom/sokiriktlinjerna/personermeddemensjukdomochuri

     

    Spångberg, A. (2011). Behandling av godartad prostataförstoring med operation. Hämtad 5 januari, 2014, från http://www.netdoktor.se/manlig-halsa/artiklar/behandling-av-godartad-prostataforstoring-med-operation/

     

    Description: Streck

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

    Description: Streck

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     


     

    Files (0)

     

    Comments (3)

    Viewing 3 of 3 comments: view all
    Överlag mycket bra skrivet, relevant och bra formuleringar.
    Några funderingar & förslag:
    Kanske ni kan förtydliga en del på prevalens? Hur vanligt är det att drabbas av överrinningsinkontinens? Är det vanligt att inte söka hjälp? Mycket bra förklaringar om orsaker, stycket utredning & diagnostik kan ni titta genom språket om ni vill, saknas något litet ord på några ställen. När det gäller behandling och kvinnor är det så att det bara är katetrisering som gäller? Om regelverk kanske ni kort kan skriva vad som gäller vid förskrivning med ord, finns bra sammanfattat i Vårdhandboken eller på Socialstyrelsen.
    mvh
    Annika Holmgren, Sara Helgesson & Najat Makhoul
    Posted 13:01, 8 Jan 2014
    Intressant läsning. Det kommer ge bättre helhetsintryck om ni strukturerar upp arbetet. Ni får förslag allt eftersom.
    Urininkontinens
    ”..förekommer inkontinens hos hela 50 %.” hela är ett värderande ord så vi skulle föreslå att det togs bort.
    Överrinningsinkontinens, efter den rubriken så skriv gärna om ordet då rubriken inte ingår i meningen. Kan rubriken istället vara patofysiologi vid överrinningsinkontinens? Skulle ni kunna utveckla patofysiologin. Undvik orden så och man. Kan prevalens för män och kvinnor skrivas i samma stycke för att få en helhetsbild?
    Överrinningsinkontinens utifrån ett Genusperspektivsamt orsaker till urininkontinens
    Se över rubriken. Stort G? Mellanslag innan samt. Formulera om meningen eftersom den är svårförståelig ” I 5 % av överrinningsinkontinens…”
    Behandling
    4:e stycket saknas referens. Operation tas upp första gången. Vad för operation? Rent allmänt eller någon speciell?
    6:e stycket. Riktlinjer för dementa prio 10, icke göra? Ett stycke ska innehålla minst två meningar. Varför ta upp priorietet 10 när andra prioriteringar ej tas upp?
    Talet 200000 kan skrivas 200 000. Förkortningen RIK kan första gången skrivas ”..ren intermittitent kateterisering (RIK)” och därefter kan endast förkortningen användas.
    Psykosociala aspekter
    Första meningen kan istället skrivas: Det kan vara mycket påfrestande som vuxen att få problem med urinläckage och många lider i tysthet. Det sista stycket innehåller endast en mening.
    Referenser: Enligt APA ska det alltid stå författare om det finns en sådan utnämnd. Se över Internetmedicin (den fanns inte med i referenslistan). I Läkemedelsboken är det Wilhelm Graf som har skrivit om analinkontinens.
    Referenslista
    Nr 3: Kunskapscentrum. Hämtad 2 januari, 201_
    Nr 4: Newman Urologic Nursing, 31 (ska vara kursiv och ett kommatecken innan)
    Nr 5: Petersson, (2012)….Tillgänglig? Enligt APA ”hämtad från”
    Nr 11: Läkemedelsboken. Författare (år) Kapitel…..? Nedan ser ni hur referera enligt APA för samlingsverk
    Peeker, R. & Samuelsson, E. (2013). Urininkontinens. Läkemedelsboken 2014 (sid xxx-xxx). Lund: Elanders Sverige AB.

    Mvh: Grupp 10. Rebecca, Katarina, Johanna och Heidi
    Posted 15:15, 9 Jan 2014
    Tack för alla råd
    mvh Åsa & Jenny
    Posted 18:31, 11 Jan 2014
    Viewing 3 of 3 comments: view all
    You must login to post a comment.