Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Tidigare kurser inom Medicinsk vetenskap > Förskrivningsrätt för vissa läkemedel och förbrukningsartiklar (MC3016) > Arbete om inkontinens > Överrinningsinkontinens grupp 7

Överrinningsinkontinens grupp 7

    Table of contents
    No headers

    Grupp 7  (Lise Llerena och Susanne Sköld)

    Överrinningsinkontinens 

    Urinblåsan har två funktioner, en som lagringsplats för urinen och en som en pump när blåsan ska tömmas. När blåsan blir utspänd skickas sensoriska nervimpulser från sinnescellerna i blåsväggen till hjärnan och man känner sig kissnödig (Sand, Sjaastad, Haug & Bjålie, 2007). Av urinblåsans två funktioner är tömningen den kritiska. En störd tömningsfunktion är allvarlig, oavsett orsaken, och om inte blåsan kan tömmas hotas till slut njurfunktionen (Hellström & Lindehall, 2006). Urinblåsans väggar blir med tilltagande ålder stelare och det leder till att en mindre volym ryms i blåsan, blåsan blir mindre töjbar. Urinblåsväggens glatta muskulatur försvagas också med åren vilket gör det svårare att tömma blåsa. Hos äldre personer utlöses ofta blåsans tömningsreflex när blåsan är nästan full och reflexen blir då kraftigare och mer påtaglig än hos yngre där reflexen utlöses när blåsan är halvfull samt att nervreceptorerna som läser av det ökade tycket i blåsan reagerar på ett senare stadium hos äldre. Detta leder till att många äldre ofta kan få akut påkomna tömningsbehov, dag som natt, och risk för urinläckage finns (Larsson & Rundgren, 2010).

    Med stigande ålder utvecklas, hos i stort sett alla män, ett ökat motstånd i mannens urinrör pga. en förstorad prostata vilket leder till förträngning och försvårad tömning av blåsan. Den förstorade prostatan hos männen trycker ihop urinröret och gör det svårt för urinen att passera. När blåsan inte kan tömmas helt och hållet blir den till slut överfull och utspänd. När trycket blir högre i blåsan än i urinröret förmår slutningsmekanismen inte hålla emot och urinen pressas förbi prostatan i små skvättar. Om problemet inte upptäcks i tid kan man få skador på njurarna och urinblåsan av det ständigt höga trycket och övertänjningen (1177Vårdguiden, 2013; Janusinfo, 2013). 

    Överrinningsinkontinens beskrivs i litteraturen främst som ett problem som drabbar män med avflödeshinder i form av förstorad prostata men även kvinnor kan drabbas av denna variant av urininkontinens. Det är inte den vanligaste typen av inkontinens hos män men en allvarlig sådan och bör alltid finnas i åtanke, speciellt i högre åldrar (Hellström & Lindehall, 2006). Hos både män och kvinnor kan orsaken till överrinningsinkontinens vara att muskulaturen i urinblåsans vägg (detrusorn) förlorat sin muskeltonus efter övertänjning och det leder till en bristande förmåga att kontrahera blåsan tillräckligt mycket för att den ska bli tom (Ramström, 2014). Om det hela tiden blir en viss mängd urin kvar i blåsan kommer volymen snabbt upp till den nivå då trängningar känns samt att risken för urinvägsinfektioner ökar (Larsson & Rundgren, 2010). Överrinningsinkontinens förekommer även vid ryggmärgsskada, vid skada på perifera nerver som styr miktionen, vid B12-brist, alkoholism och vid diskbråck eller spinal stenos. En slapp blåsvägg kan även utvecklas hos diabetiker som drabbats av sensorisk neuropati (Janusinfo, 2013; Larsson & Rundgren, 2010; Ramström, 2014).

     

     

    Prevalens

    Urininkontinens är en av våra största folksjukdomar. Minst en halv miljon vuxna svenskar, män som kvinnor, besväras av urinläckage minst en gång i veckan. Ca 10 % av alla vuxna kvinnor är drabbade och i gruppen 65-åringar och äldre har ca 12 % urininkontinens. Hos kvinnor över 70 år lider 20-30 % av urininkontinens (Larsson & Rundgren, 2010). Inkontinens hos män är vanligast från 60 år och uppåt men kan även förekomma hos yngre män även om det är ovanligt (1177 Vårdguiden, 2013). Vid 75-80 års ålder blir urininkontinens ungefär lika vanligt förekommande hos båda könen. 25 % av alla 80-åringar i Sverige beräknas ha någon form av urinläckage. Inkontinens förekommer hos mer än 50 % av de som vårdas i särskilda boenden och det finns en stark koppling till bl.a. demens (Ramström, 2014; Larsson & Rundgren, 2010). Specifik prevalens för överrinningsinkontinens går ej att finna (Egen kommentar).

     

    Symtom   

    Hos äldre män är det vanligt med symtom från urinvägarna som beror på förstorad prostata. Den förstorade prostatan ger avflödeshinder från urinblåsan med symtom som svag urinstråle, startsvårigheter, avbrott i strålen och en känsla av ofullständig tömning av blåsan vilket kan leda till täta miktionstillfällen (Larsson & Rundgren, 2010). Urininkontinens är inte bara en sjukdom i sig utan också ett viktigt symtom på bakomliggande störningar. Det är ofta en kombination av: sjukdomar i urinvägarna, andra sjukdomar (t.ex. MS) och läkemedelsbehandlingar (t.ex. diuretika), åldersrelaterade förändringar och miljöfaktorer (Larsson & Rundgren, 2010).

     

    Regelverk

    Personer som har problem med urinläckage, urinretention eller analinkontinens på grund av sjukdom/skada eller efter behandling för sådan sjukdom/skada och är i behov av hjälpmedel har rätt till individuellt utprovade sådana. Bestämmelser angående förskrivning av hjälpmedel finns reglerat i hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1983:763) och i socialstyrelsen ”föreskrifter om användning av medicinsktekniska produkter i hälso- och sjukvården” (SOSFS 2008:1). Förbrukningsartiklar som omfattas av föreskrifterna är att betrakta som medicintekniska produkter. Behörighet att förskriva förbrukningsartiklar regleras i SOSFS 2008:1 i 4 kap. Där står i 3 § att ”förutom läkare, enligt 1 §, ska sjuksköterskor, sjukgymnaster samt barnmorskor vara behöriga att förskriva förbrukningsartiklar som används vid urininkontinens, urinretention eller tarminkontinens. För att få förskrivningsrätt krävs att dessa är anställda hos landsting, kommun eller vårdgivare som har avtal med landsting eller kommun, och utsedda av en vårdgivare.” Föreskrifterna tar även upp verksamhetschefens ansvar som bl.a. är att utse vem eller vilka av den behöriga personalen som ska få förskrivningsrätt och göra bedömningar av dess utbildning och kompetens. Verksamhetschefen ska även förteckna vilka förbrukningsartiklar, inom läkemedelsförmånerna, som var och en av dem som har förskrivningsrätt får förskriva. 

     

    Utredning och diagnostik   

    En patient med överrinningsinkontinens skall alltid remitteras till specialist för vidare åtgärder och diagnos (Uppsala Landsting, 2014). Utredning syftar till att hitta bakomliggande orsaker för att kunna ställa rätt diagnos och kunna erbjuda rätt behandling och hjälpmedel. En genomgång och eventuell sanering av läkemedelsintag kan vara aktuellt. Läkemedel med antikolinerg effekt, främst psykofarmaka och antidepressiva läkemedel kan bidra till urinretention och risk för överrinningsinkontinens (Uppsala Landsting, 2014). Vissa hostmediciner, t.ex. Mollipect, kan bidra till överrinningsinkontinens då efedrinet i läkemedlet gör att det blir svårare att tömma blåsan ordentligt (Ramström, 2014). Förändringar i prostatan är en vanlig orsak till överrinningsinkontinens hos män så den primära utredningen inriktas på prostatan (Ramström, 2014).Förutom anamnes och palpation av prostatan är en miktionslista ett bra hjälpmedel för att diagnostisera överrinningsinkontinens. Patienten får då under några dagar notera tid och urinmängd vid varje miktionstillfälle, samt eventuellt läckage. Vid läckage görs även ett blöjvägningstest då man väger inkontinensskyddet för att se hur stort läckaget är. För att upptäcka eventuellt avflödeshinder kan tidsmiktionsprotokoll användas, vilket innebär att man mäter hur många sekunder det tar för den första decilitern urin att komma ut. Om tömningen sker på 10 sekunder eller mindre är sannolikheten för avflödeshinder mycket låg. Om överrinningsinkontinens eller avflödeshinder inte kan uteslutas med hjälp anamnes mäts resturinen med hjälpa av bladderscanner eller kateter. Laboratorieprover som kan tas är: urinodling (vid trängningar), kreatinin vid misstanke om urinretention och PSA (för att mäta halten prostataspecifikt antigen i blodet) (Ramström, 2014).

     

    Behandling                  

    Då överrinningsinkontinensen orsakas av ett avflödeshinder i form av en verifierat förstorad prostata kan en farmakologisk behandling ske med två typer av läkemedel, alfa-1-receptorblockerare och 5-alfa-reduktashämmare. Alfa-1-recptorblockerare (alfuzosin) har en snabbt insättande, avslappnande effekt på muskulaturen i prostata och blåshals och underlättar därigenom miktionen. Förbättring kan ses inom en vecka och är bestående åtminstone några år. Tillväxten av prostatavävnad påverkas dock inte varför en kombinationsbehandling med 5-alfa-reduktashämmare och/eller kirurgi kan behövas. 5-alfareduktashämmare (finasterid) är en enzymhämmare som minskar produktionen av den metabolit från testosteronet som stimulerar tillväxten av prostatan och på så sätt påverkar det prostatans storlek. Prostatan kan vid behandling krympa med 20 % och när avflödeshindret minskar underlättas miktionen och det är lättare för patienten att tömma blåsan helt. Det tar dock 3-6 månader innan behandlingen kan utvärderas och en kombinationsbehandling kan behövas (Janusinfo-Kloka Listan, 2013; Larsson & Rundgren, 2010). Operation är också ett alternativ vid förstorad prostata. En minskning av prostatan åstadkoms då man via urinröret hyvlar bort den förstorade delen av prostatan. De yttre delarna av prostatan rörs inte. Om operation inte är lämpligt, eller fram till operationstillfället, kan personen behöva lära sig att tömma blåsan med hjälp av ren intermittent kateterisering (RIK) (Larsson & Rundgren, 2010).
    RIK används för att tömma blåsan regelbundet, minst fyra gånger/dygn för att inte bli för full. RIK kan förhindra urinläckage. Om blåsan töms regelbundet och fullständigt kan urinläckage förhindras och risken för UVI och njurskador minskas.  Blåsans volym bör inte överstiga 350-400 ml per miktion (Sinoba, 2014).  

     

    Genusperspektiv 

    Urinläckage är vanligare hos kvinnor än män men överrinningsinkontinens förekommer nästan bara hos män.Trängningsinkontinens är den vanligaste formen av inkontinens hos män medan ansträngningsinkontinens är mycket ovanligt men kan förekomma efter en prostataoperation (Ramström, 2014). Ansträngningsinkontinens är vanligast hos kvinnor under 75 år. Överaktiv blåsa förekommer hos båda könen. Då mannen har ett 20 cm långt, s-format urinrör med en prostata som sluter sig tätt om urinröret är risken för urinläckage mycket mindre för en man än för en kvinna (1177Vårdguiden, 2013). Risken för att drabbas av inkontinens ökar hos kvinnan efter graviditet och med antalet förlossningar.

    Enligt SBU (2013) så är det dubbelt så många kvinnor som män, 65 år och äldre, som använder kostnadsfria inkontinenshjälpmedel. Det är dock en högre kostnad för männens hjälpmedel med nästan en dubblerad kostnad/brukare. Enligt SBU är förklaringen till detta troligtvis att användningen av RIK ökat. SBU menar att det kan vara så att den äldre mannen oftare har en partner kvar i livet som ser till att hjälpmedel utprovas och blir bytta.  SBU menar dock att insatser när det gäller utprovning, användning och förskrivning av inkontinenshjälpmedel kan vara olika för män och kvinnor utifrån sociala och kulturella uppfattningar om den kvinnliga respektive manliga kroppen. Att män oftare får dyrare skydd förskrivna kan ha med sociala situationer att göra snarare än med biologi. Orsaken till detta kan ha att göra och att männen får ett bättre omhändertagande, bättre utprovning och mer uppmärksamhet kring sitt problem.  SBU (2013) menar vidare att kvinnors inkontinens problem ofta betraktas som ”normalt” och att den kvinnliga kroppen ”läcker” kan ha sitt ursprung i en kulturell föreställning om den kvinnliga kroppen.  SBU menar att det för män finns en motsvarande föreställning om att den manliga kroppen är ”torr och hård” och läckage blir något ”onormalt”.

     

    Psykosociala aspekt    

    Att läcka urin inverkar på livskvaliteten och kan vålla stort lidande för patienten. Inkontinensen påverkar även närstående och patientens arbetsliv och sociala nätverk (Hellström & Lindehall, 2006). Många drar sig för att prata om det och söka hjälp då det kan upplevas som genant att läcka urin. Inkontinens kan leda till att personen isolerar sig för rädslan för läckage och lukt. Det kan även leda till problem i samlivet, skamkänslor och en försämrad livskvalitet. Som sjuksköterskor måste vi vara medvetna om och lyhörda inför detta och bemöta patienten så att denne känner sig trygg i att våga öppna sig och berätta om sina besvär så att lämplig behandling/åtgärder kan sättas in (Larsson & Rundgren, 2010).

    Studier i Sverige, Holland, Kanada och USA har undersökt hur patienter med inkontinens, i åldrarna 30-80 år, upplever sig livskvalitet. Studierna visar att livskvaliteten påverkas på ett negativt sätt men att även ålder har betydelse för den upplevda livskvaliteten (Engström, Henningsohn, Walker-Engström & Leppert, 2006) då äldre män rapporterade sämre upplevd livskvalitet än yngre män. Graden och sorten av läckage spelar också en roll, då det vid mindre läckage upplevdes som mindre dålig livskvalitet och vid större läckage sämre kvalitet (Tennstedt et al., 2010; Engström et al., 2006). Det som även påverkade att livskvaliteten upplevdes som dålig var: att få störd nattsömn pga. att flertalet toalettbesök per natt (Engström et al., 2006), oron för att lukta urin, frustration över inkontinensen, oro över att åka någonstans där du inte är säker på att det finns en toalett, resa längre bort än 20 min resa (Teunissen, van den Bosch, van Weel, & Largo-Janssen, 2006). Studie från Kanada (Ramage-Morin & Gilmour, 2013) undersökte om äldre med inkontinens upplevde ensamhet i större utsträckning än de utan inkontinens. I den studien uppgav 34 % av männen och 53 % av kvinnorna med inkontinens att de kände sig ensamma mot 24 % respektive 38 % av de som inte har någon inkontinens. Tennstedt et al., (2010) undersökte om etnicitet påverkade livskvaliteten och kom fram till att så inte var fallet. Däremot visade det sig att männen i studien, likt männen i studien från Teunissen et al. (2006), uppgav sämre livskvalitet än kvinnorna även då männen i båda studierna hade mindre allvarlig inkontinens. Männen svarade "att inte ha kontroll” som det svåraste med urininkontinens och kvinnorna ”att känna sig tvingad att vidta försiktighetsåtgärder” (Teunissen et al., 2006).

     

    Kriterier för förbrukningsartiklar

    Sedan 1997 har landstingen ansvar för att tillhandahålla förbrukningsartiklar vid inkontinens för personer i ordinärt boende och kommunen ansvarar för förskrivning till personer i särskilt boende (Socialstyrelsen, 2003). Ett samarbetsexempel är ”Treklövern” där varuförsörjningen i Uppsala, Västmanland och Dalarna som har valt upphandling av sortiment för förskrivning av inkontinenshjälpmedel vid urin/tarminkontinens och urinretention till personer i enskilt och särskilt boende i landstingen, och tillhörande kommuner.

    Personer som är berättigade till inkontinenshjälpmedel är personer som är anslutna till den allmänna försäkringskassan och är folkbokförda i förskrivande län, bor i enskilt eller särskilt boende och har ett varaktigt behov av inkontinenshjälpmedel. Ordination av inkontinenshjälpmedel skall föregås av noggrann utredning och bedömning av bakomliggande orsaker. Inkontinenshjälpmedel skall utprovas och förskrivas individuellt som ett komplement till annan behandling. Om patienten har önskemål om att erhålla kroppsnära skydd enbart ”för säkerhetsskull” eller utöver de lokala riktlinjerna bör patienten hänvisas till hjälpmedelsbutiker, apotek eller dagligvaruhandeln (Uppsala landsting, 2014).   

    Förskrivningen av inkontinenshjälpmedel gäller i ett år och uttag kan göras för tre månader i taget. Än så länge är det vanligast att inkontinenshjälpmeden är kostnadsfritt för patienten men en del kommuner och landsting tar ut en avgift (Vårdhandboken, 2013; Ramström, 2014), kostnaden för patienten kan då vara 200 kronor per år och högkostnadskortet för läkarvård gäller (1177 Vårdguiden, 2013).

     

     

     

    Referenslista

     

    Engström, G., Henningsohn, L., Walker-Engström, M-L. & Leppert, J. (2006). Impact on quality of life of different lower urinary tract symptoms in men measured by the Short Form 36 SF 36 questionnaire. Scandinavian Journal of Urology and Nephrology, 40, 485-494. doi:10.1080/00365590600830862 

     

    Hellström, A-L. & Lindehall, B. (Red.). (2006). Uroterapi. Lund: Studentlitteratur. 

     

    Janusinfo-Kloka Listan (2013). Hämtad 29 december, 2013 från: http://www.janusinfo.se/Beslutsstod/...ngsinkontinens

     

    Janusinfo, (2013). Hämtad 29 december, 2013 från: http://www.janusinfo.se/Behandling/E...ininkontinens/

     

    Larsson, M. & Rundgren, Å. (2010). Geriatriska sjukdomar. Lund: Studentlitteratur.

     

    Ramage-Morin, P.L., & Gilmour, H. (2013). Urinary incontinence and loneliness in Canadian seniors. Health Reports, 24(10), 3-10.

     

    Ramström, H. (Red.). (2014). Läkemedelsboken. Uppsala:

     

    Sand, O., Sjaastad, V., Haug, E., & Bjålie, G.J. (2007). Människokroppen: Fysiologi och anatomi. Stockholm: Liber.

     

    Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU). (2013). Behandling av urininkontinens hos äldre och sköra äldre. En systematisk litteraturöversikt. Stockholm.  SBU-rapport nr 219. Hämtad 4 januari, 2014 från: http://www.sbu.se/upload/Publikation...s_2013_219.pdf


    SINOBA (2014). Ren Intermittent katerisering. Hämtad 4 januari, 2014 från: http://www.sinoba.se/behandlingsmeto...kateterisering

     

    Socialstyrelsen. (2003).  Förbrukningsartiklar i läkemedelsförmånerna. Medicintekniska produkter för att tillföra kroppen läkemedel, för egenkontroll av medicinering samt för stomivård. Hämtad 3 januari, 2014 från: http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/10594/2003-107-14_200310715.pdf

     

    SOSFS 2008:1. Hämtad 29 december, 2013 från http://www.socialstyrelsen.se/sosfs/2008-1/

     

    Tennstedt, S.L., Chiu, G.R., Link, C.L., Litman, H.J., Kusek, J.W., & McKinlay, J.B. (2010). The effect of severity of urine leakage on quality of life in hispanic, white and black men and women: The Boston community health survey. Urology, 75(1), 27-33. doi:10.1016/j.urology.2009.08.019

     

    Teunissen, D., Van den Bosch, W., Van Weel, C., & Lagro-Janssen, T. (2006). ”It can always happen”: The impact of urinary incontinence on elderly men and women. Scandinavian Journal of Primary Health Care, 24, 166-173. doi:10.1080/02813430600739371    

     

    Uppsala Landsting (2014). Inkontinensrådet.  Stöd vid förskrivning av kostnadsfritt inkontinenshjälpmedel för kvinnor & män. Dokumentet är giltigt t.o.m. 31/12  2014.  & Produktkatalog. Hämtade 2 januari, 2014 från: http://www.lul.se/inkontinens

     

    Vårdhandboken, (2013). Hämtat 29 december, 2013 från http://www.vardhandboken.se/Texter/U...enshjalpmedel/    

    1177 Vårdguiden, (2013). Hämtad 29 december, 2013 från http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-o...inens-hos-man/

     

     

    Files (0)

     

    Comments (2)

    Viewing 2 of 2 comments: view all
    Intressant och lärorik läsning!

    Titeln på arbetet är överrinnnigsinkontinens vilket ni skriver om. Arbetet innehåller även andra inkontinenser vilket inte framgår av titeln. Ni skriver mycket och bra om urininkontinens generellt. Vi kan uppleva att texten upprepar sig genom arbetet.

    Fundering som framkom: Hur ser prevalensen ut för överrinningsinkontinens.

    Angående referenshantering: En generell refernsöversyn kan vara av värde. Vi skulle tycka att det var lättare att läsa referenslistan om det var mellanrum mellan referenserna (kanske har med inklistringen i wiki att göra...)

    Intressant läsning om skillnader utifrån sociala och kulturella uppfattningar.

    Mvh/ Lina Mårtensson och Marina Sandgren
    Posted 20:39, 8 Jan 2014
    Intressant arbete och bra skrivet där ni fått med mycket.

    Prevalens:
    • Prevalens fattas för just överrinningsinkontinens.
    Patofysiologi:
    • Referens saknas till sista meningen i första stycket. Bra beskrivet.
    • Denna mening ” Överrinningsinkontinens förekommer främst hos män men kan även förekomma hos kvinnor och är heller inte den vanligaste typen av inkontinens hos män men en allvarlig sådan och bör alltid finnas i åtanke, speciellt i högre åldrar” är lite svår att förstå, dela upp den i två meningar?
    • Går det att dela upp denna mening? ” Överrinningsinkontinens kommer när muskulaturen i urinblåsans vägg (detrusorn) förlorar sin muskeltonus efter övertänjning vilket leder till bristande förmåga att kontrahera blåsan tillräckligt för att tömma den helt och hållet, eller vid ryggmärgsskada (Läkemedelsboken, 2014) men kan även förekomma vid skada på perifera nerver som styr miktionen, hos diabetiker pga. försämrad blåstömning, vid B12-brist, alkoholism och vid diskbråck eller spinal stenos (Janusinfo, 2013; Larsson & Rundgren, 2010).”
    Symtom:
    • lättförståeligt. Ni skriver att överrinningsinkontinens är ovanligt hos kvinnor men att det förekommer. Hur ter sig symtomen hos kvinnor och hur drabbas dem, är det förknippad med bakomliggande sjukdom? Finns det risk att personen inte känner att blåsan är överfylld och skada kan ske?
    Regelverk
    • Under denna del finns det ord som ”flutit” ihop och behöver ett mellanslag i mellan
    Utredning och diagnostik
    • Vad finns det för mer utredningar för att ta reda på orsaken, med tanke på att dessa personer skickas vidare för utredning och behandling?
    • Varför ska dessa pat skickas till specialist?
    • Årtal fattas vid Uppsala ref
    Behandlingar
    • Vad heter operationen som genomförs?
    • Finns behandling för kvinnor?
    • Kvarliggande KAD? finns det som åtgärd och när sätter man en KAD eller är det endast RIK som gäller?
    Genusperspektiv
    • Intressant.
    Psykosocial aspekt
    • Fanns det något särskilt som utmärkte vad personer med överrinningsinkontinens upplevde i studierna?
    Kriterier för förbrukningsartiklar
    • Ok.
    Referenser
    • Bra och varierande referenser

    MVH
    Grupp 2
    Posted 11:11, 9 Jan 2014
    Viewing 2 of 2 comments: view all
    You must login to post a comment.