Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Tidigare kurser inom Medicinsk vetenskap > Förskrivningsrätt för vissa läkemedel och förbrukningsartiklar (MC3016) > Arbete om inkontinens > Överrinningsinkontinens grupp 11

Överrinningsinkontinens grupp 11

    Table of contents
    No headers

     

    Marit Eggens & Maria Österback

    Överrinningsinkontinens

    Prevalens

    Urininkontinens klassificerades som en sjukdom från och med 1998 och definieras som besvär av ofrivilligt urinläckage (SBU, 2013). Idag beräknar man att ca 600 000 människor i Sverige är drabbade av någon form av inkontinens. Risken att få urininkontinens ökar med åldern och problemet kommer att öka i samband med att andelen äldre i befolkningen ökar. Det är vanligare hos kvinnor än hos män och detta beror på främst på de anatomiska och hormonella skillnaderna, man räknar med att ca 10-15 procent av alla kvinnor och cirka fem procent av alla män är drabbade av urininkontinens.  Främst män med prostataförstoring som orsakar avflödeshinder är de som är drabbade av överrinningsinkontinens (Janusinfo, 2013).

    En studie av Kopp, Marshall, Wang, Bauer, Conner och Parsons (2013) undersöker prevalensen av urininkontinensbesvär hos äldre män. Syftet med studien var att göra en jämförelse mellan äldre män med prostatacancer och en annan grupp med äldre män, i samma ålder, men utan prostatacancer och undersöka förekomsten av urinbesvär och överrinningsinkontinens. Resultatet visade att de med prostatacancer hade upp till fem gånger högre prevalens av överrinningsinkontinens och som dessutom ökade med antal överlevnadsår. Kirurgi och ADT (hormonbehandling) var associerade med ökade urinbesvär. I och med resultatet av studien påvisas att det finns en större mängd av överlevande män med prostatacancer som har urinproblem än vad som tidigare har redovisats.

     

    Patofysiologi

    Urininkontinens innebär en störning av funktionen i nedre urinvägarna. Det omfattar urinblåsan med sin detrusormuskel, urinblåshalsen, inre sfinktern och urinröret. Hos män omfattas även blåshalskörteln (prostata) och sädesblåsorna (vesiklarna). Bäckenbotten har en viktig funktion där en viljestyrd sfinkter är belägen (Janusinfo, 2013).

    En ökad obstruktion kan orsaka inkontinens hos män. Med stigande ålder uppstår ett ökat motstånd i mannens urinrör på grund av prostatahyperplasi. Detrusorn kan då misslyckas med att balansera trycket, som används för att pressa ut urinen ur urinröret, på ett adekvat sätt. Ofta är tillståndet sammanhörande med tömningsproblem alternativt urinläckage. Blåsan blir överfylld och då den inte tömmer sig på normalt sätt ger slutmuskeln vika och urin läcker ut. Det kan även uppstå kraftiga trängningar och även skvättande urintömningar. Detrusorn förlorar sin muskeltonus efter övertänjning, den blir svag. Dessa manliga patienter läcker urin vid överfyllnad (Hellström & Lindehall, 2006). När män drabbas av prostataförstoring leder det till ett avflödeshinder och i med detta drabbas de av överrinningsinkontinens. Obstruktionen (hindrat flöde) hämmar en fullständig tömning av blåsan och leder till urinretention (svårt att tömma blåsan) (Janusinfo, 2013).

    Överrinningsinkontinens hos kvinnor beror på att vid detrusorinsufficiens uppstår en bristande kontraktion av blåsmuskeln och detta kan uppkomma efter en övertänjd blåsa, vid diabetes eller på en neurogen blåsrubbning till exempelvis efter ryggmärgsskada där blåstömningsproblem orsakar stora resturinmängder (Läkemedelsboken, 2013).

     

    Symtom

    Överrinningsinkontinens är när blåsan är sprängfylld av urin och det läcker lite urin nästan hela tiden. Besvären varierar från att man blir kissnödig och sedan att det pågår ett småsipprande av urin (SBU, 2013). Av blåsans två funktioner, tömning och lagring, är tömningsfunktionen den viktigaste. Om man inte kan tömma blåsan så kan njurarna skadas allvarligt, detta oavsett ålder. För att påfyllnadsfasen i njurarna ska fungera ska urinblåsan vara som en elastisk blåsa med ett tryck som understiger njurbäckenets. Vid för högt blåstryck hindras denna funktion. Högt tryck innebär också en risk för uppåtstigande infektioner. En störning i tömningsfunktionen ska alltid betraktas som allvarlig. Symtom som kan uppträda på olika sätt är till exempel dåligt urinflöde, tömning i olika portioner, sipprande urinläckage eller otillräckligt tömning (Hellström & Lindehall, 2006).

     

    Utredningar och diagnostik

    Khandelwal (2013) skriver i en artikel att patientens anamnes ofta är den viktigaste faktorn för att kunna identifiera vilken typ av inkontinens, vilken svårighetsgrad och vilken belastning det innebär för patienten. Enligt Hellström och Lindehall (2006) krävs utredning för att kunna åtgärda orsaken. Det är vanligast att det är en förstorad prostata som är orsaken men även nervstörningar i samband med diskbråck, tumörer eller diabetes. En uroterapeut är utbildad för att kunna kartlägga patienters blås- och tarmfunktion och för att kunna ställa en uroterapeutisk funktionsdiagnos utifrån fynden. De grundinstrument som oftast används är anamnes, mätinstrument såsom miktionslista, miktionsobservation, observation för avföringsinkontinens, urinläckagetest, urodynamik och residualurinbestämning med hjälp av ultraljud.

    Läkemedelsboken (2013) skriver att vid en diagnostisering ska en miktionslista föras och där får patienten skriva upp tid och volym vid varje miktion och eventuella läckage och trängningar under ett till tre dygn. Män ska använda ett tidsmiktionsprotokoll för att upptäcka avflödeshinder. En god vägledning är att samtala med patient angående miktionslistan, vilket kan ge bra information om vilken typ av läckage, ifall intag av överdrivet vätskeintag förekommer och om det finns påverkan av ett visst läkemedel som diuretika. Att väga blöjan efter läckage kan vara av värde vid utprovning av rätt storlek och vägningen pågår under 1-2 dygn. Laboratorieprover som tas är urinsticka, urinodling vid trängningar, PSA prov hos män och kreatinin vid misstanke om urinretention. En prostatapalpation ska utföras. Ifall anamnesen och tidsmiktionen inte kan utesluta överinningsinkontinens eller avflödeshinder hos män ska resturin mätas genom kateter eller ultraljud.

     

    Behandling

    Innan patienten börjar behandlas överrinningsinkontinens ska det undersökas i fall denne tar något läkemedel som kan förvärra eller framkalla besvären som till exempel något urindrivande läkemedel med antikolinerga egenskaper. De antikolinerga läkemedlen hämmar receptorerna för acetylkolein och därmed hindrar signalöverföringen i de kolinerga nervbanorna i det parasympatiska nervsystemet, vilka styr urinblåsan. Läkemedel som har antikolinerga effekter motverkar stimulering av parasympatiska systemet, vilket hämmar kontrollen av den glatta muskulaturen av urinblåsan. (Simonsen & Hasselström, 2012, Fastbom, 2006). Läkemedel som har en antikolinerg effekt är till exempel antidepressiva eller psykofarmaka som ökar risken för urinretention och överrinningsinkontinens. Andra läkemedel som kan leda till överrinningsinkontinens är de läkemedel som stimulerar urinrörets alfaadrenerga receptorer och hostmediciner som Mollipect. Detta gäller både för manliga och kvinnliga patienter (Läkemedelsboken, 2013).

    En obehandlad överrinningsinkontinens kan orsaka skada på urinblåsa och njurar så pass att det blir bestående skador. Om det står kvar urin i urinblåsan finns stor risk ökad mängd bakterier i urinen. Som första åtgärd vid överrinningsinkontinens sätts en kvarliggande kateter eller att man börjar med ren intermittent kateterisering (Läkemedelsboken, 2013).

    Behandling med ren intermittent kateterisering (RIK) används vid tömningssvårigheter hos patienter med neurogena blåsrubbningar och hos patienter med kroniska blåstömningssvårigheter på grund av avflödeshinder eller av nedsatt kraft i detrusorn (Janusinfo, 2013).

    I en artikel av Serdà och Marcos-Gragera (2013) utformas och genomförs ett rehabiliteringsprogram baserat på bäckenbottenträning för att förbättra urininkontinens hos 66 deltagare. I slutsatsen framkommer det bevis om att effekten av bäckenbottenträning leder till minskat läckage av urin och en förbättring av livskvalitén bland män med prostatacancer. De överviktiga männen är mer drabbade av urininkontinens än de män som har normalvikt.  Bäckenbottenträning förbättrar både muskelkondition av bäcken vilket är en avgörande aspekt för att förbättra urinretention och den allmänna muskelstyrkan.

    Inkontinens hos män kan vara förknippad med prostatasjukdom och därför ska utredningen inriktas på prostatan och kirurgi kan komma i fråga (Läkemedelsboken, 2013). 

     

    Genusperspektiv

    Överrinningsinkontinens är vanligast bland män som har drabbats av förändringar i prostatan eller urinröret. Men det kan förekomma bland både kvinnor och män som har diabetes eller patienter med neurologiska sjukdomar som ryggmärgsskador eller MS (SBU, 2013). Störningar i blåsfunktionen är inte lika vanligt hos män som hos kvinnor och orsaken till detta förklaras av fysiologiska förklaringar, mannens urinrör är längre och att tryckförhållandet i blåsan är annorlunda än hos kvinnan (Hellström & Lindehall, 2006).

     

     Psykosociala aspekter

    I en artikel skriver Khandelval (2013) att i motsats till vad flertalet patienter har för uppfattning så är inte urininkontinens sammankopplat med normalt åldrande. Det är ett sjukdomstillstånd som både kan upplevas som handikappande och som påverkar livskvaliteten. Patienter med inkontinens är mer benägna att drabbas av depression, uppleva en hindrande social- och sexuell funktion och att de blir beroende av vården.

    Urininkontinens är ofta tabubelagt och när det gäller individer varierar det mycket på hur allvarliga symtomen är. Det förknippas ofta med skuldkänslor och skam och i värsta fall börjar man att undvika vistas bland andra människor. Många oroar sig för lukt och berättar inte för sina anhöriga för att de är rädda att bli betraktade som udda och annorlunda. Det är många som oroar sig över framtiden som inkontinent och känslan av att inte ha kontroll kan vara plågsam och i värsta fall kan det leda till nedstämdhet och depression. Många är försiktiga med att dricka för att de oroliga över att börja läcka och en del avstår från sådant som de tidigare har tyckt om att göra, därför de är rädda för läckage (SBU, 2013).

    Hellström och Lindehall (2006) skriver att ”många patienter kan uppleva att de bara vågar vistas på platser där toalett är lättåtkomlig, och att de undviker långa resor och drar sig för att besöka andra människor i deras hem”. De tar även upp patienters ängslan för att lukta urin och en känsla av att vara oren. Urininkontinens kan innebära att man isolerar sig från social samvaro och om läckaget orsakas av fysisk aktivitet kan leda till att man undviker sådana aktiviteter.

    Alla som arbetar inom vård och omsorg ska vara insatta i problemets utbredning och att många av dem som är drabbade kan uppleva det svårt att söka hjälp för sina besvär. I många fall kan de med urininkontinens få ökad livskvalitet genom att den får träna med de individuellt utprovade inkontinenshjälpmedlen och att öka deras kunskap om inkontinensen (Vårdhandboken, 2014).

      

    Kriterier för förbrukningsartiklar

    Personer som besväras av urininkontinens ska utredas innan hjälpmedel eller läkemedel skrivs ut. En bedömning av problemets bakgrund, omfattning, betydelse och möjliga behandlingsalternativ görs. Det är av vikt att produkten är individuellt utprovad och att uppföljning görs. Förbrukningsartiklar vid inkontinens och retentions kan i vissa fall höja livskvaliteten medan andra patienter kan uppleva det som en försämring. Kartläggning av det faktiska behovet och kunskap om behandlingsmetoder underlättar val av förbrukningsprodukter för patient och förskrivare. Varje landsting och kommun bör ha regler och anvisningar rörande förskrivning och distribution. Det bör även finnas en förteckning över aktuella förbrukningsartiklar.  Patienter som får förbrukningsartiklar ska vara bosatta och bokförda inom respektive landsting och kommun. De ska även ha ett fortlöpande behov av produkter eller så ska produkterna vara en komplettering till behandling. Utprovning av produkten ska vara individuell för att få rätt storlek och passform samt att muntlig och skriftlig information ska lämnas (Hellström & Lindehall, 2006).  

     

    Regelverk

    Patienter som är i behov av förbrukningsartiklar till sin urininkontinens skall erbjudas dessa artiklar och dessa förskrivs som följande enligt Socialstyrelsen ” förbrukningsartiklar som avses här får förskrivas av läkare samt av annan hälso- och sjukvårdspersonal som Socialstyrelsen förklarat behörig.” (Hälsosjukvårdslagen SFS1982:763). Enligt rutiner ska patientvården dokumenteras och den skall innehålla anamnes, diagnos, åtgärder och planerade åtgärder. Patienten ska ha blivit informerad och det finns ett ställningstagande till behandlingsalternativ enligt (2008:355). Den medicinskt ansvariga och verksamhetschefen är ansvariga att fastställa vilka som får förskrivningsrätt och bedömer personalens kompetens och behov av utbildning (SOSFS 2008:1) (Vårdhandboken, 2014, Socialstyrelsen, 2014).

     

    Referenser

    Fastbom, J. (2006). Äldre och läkemedel. Stockholm: Liber AB.

     

    Hellström, A-L. & Lindehall B. (2006). Uroterapi. Lund: Studentlitteratur

     

    Khandelwal, C. (2013). Diagnosis of urinary incontinence. American Family Physican. Vol. 87. Number 8.

     

    Kopp, R.P., Marshall, L.M., Wang, P.Y., Bauer, D.C., Connor, E. B & Parsons, J.K. (2013). The Burden of Urinary Incontinence and Urinary Bother Among Elderly Prostate Cancer Survivors. European Urology 64(4)672-679. doi: 10.1016/j.euroro.2013.03.041

    Serdà, B.C. & Marcos-Gragera, R. (2013). Urinary Incontinence and Prostate Cancer: A Progressive Rehabilitation Program Design. Rehabilitation Nursing. 0.1-10.doi: 10.1002/rnj.110.

     

    Peeker, R., & Samuelsson, E. (2013). Urininkontinens. Läkemedelsboken 2014. (sid 440-453). Uppsala: Läkemedelsverket

     

    Simonsen, T., & Aarbakke, J. (2012). Illustrerad farmakologi Principer och tillämpningar. Stockholm: Natur och kultur.

     

    Janusinfo. (u.å.) Riktlinjer för behandling av urininkontinens. Hämtad från Internet 28 december 2013 & 1 januari 2014 från Janusinfo http://www.janusinfo.se/Behandling/Expertradsutlatanden/Urologi/Riktlinjer-for-behandling-av-urininkontinens/

     

     

    SBU-Statens beredning för medicinsk utvärdering. (u.å.) Behandling av urininkontinens. Hämtad från Internet 18 december 2013 & 5 januari 2014 från Statens beredning för medicinsk utvärdering.

    http://www.sbu.se/sv/Publicerat/Ovrig/Behandling-av-urininkontinens/

     

    Socialstyrelsen. (u.å.)Socialstyrelsens föreskrifter om användning av medicintekniska produkter i hälso- och sjukvården.Hämtad från Internet 5 januari 2014 från Socialstyrelsen http://www.socialstyrelsen.se/

     

    Vårdhandboken. (u.å.) Behandling (Urininkontinens) Hämtad från Internet 5 januari 2014 från Vårdhandboken

    http://www.vardhandboken.se/Texter/Urininkontinens/Behandling/

    Files (0)

     

    Comments (3)

    Viewing 3 of 3 comments: view all
    Hej grupp 11!
    VI har en del förbättringsförslag till ert arbete. Generellt har ni lite svagheter i meningsuppbyggnaden vilket gör att det blir lite svårläst och stappligt. Ni skriver även om urininkontinens generellt oftare än överringgningsinkontinens specifikt. Ni inleder med att beskriva att inkontinens är vanligare bland kvinnor men trots det handlar hela ert arbete om män. Vi saknar det kvinnliga perspektivet.

    Prevalens:
    - hur många får överrinningsinkontinens?
    - ni skriver mer om prevalens under rubriken psykosociala aspekter så ett förslag är att flytta det stycket till rubriken prevalens.

    Patofysiologi:
    - se över hela stycket språkmässigt och framförallt med tanke på meningsuppbyggnad. särskilt andra och tredje stycket är väldigt svårläst.
    -vilka skador är det som kan uppkomma på njurarna ni nämner skadorna även under rubriken symtom men beskriver aldrig vad det är för typ av skador som kan uppstå.
    -Varför orsakar antikolinergika överrinnningsinkontinens? Och utveckla på vilket sätt läkemedlen ni tar upp kan orsaka överrinningsinkontinens.
    -lägg gärna till ett kortare stycke om anatomi och fysiologi för att underlätta förklaringarna om patofysiologin för läsaren.
    - Under rubriken behandling beskriver ni patofysioloigin på ett bra, lättläst sätt så vi föreslår att ni flyttar det stycket från behandling till patofysiologi,

    Symtom:
    - Första stycket, menar ni Otillräcklig tömning?
    - Ni skriver om symtomen i bestämd form men utan att ha förklarat innan vilka symtom det är. Byt med fördel plats på de två stycken som finns under denna rubrik.

    Utredning diagnostik:
    -andra stycket tredje meningen är oförståelig. Utveckla. Särskrivning av ordet Ifall som återkommer flera gånger i arbetet.

    Behandling:
    -Stavning Acetylkolin
    -Flytta de två första styckena till rubriken patofysiologi
    -Ni skriver ingenting om hjälpmedel vilket är intressant under rubriken behandling.
    - I stycket om studien får ni gärna inleda med att förklara vad midjemåttet har för påverkan.

    Genusperspektiv:
    -Utveckla stycke två, vilka fysologiska förklaringar finns
    -Uteslut eventuellt genusperspektiv vid övriga inkontinensbesvär och fokusera på överrinningsinkontinens.

    Psykologiska aspekter:
    - Flytta första stycket till rubriken prevalens.
    - Första meningen andra stycket byt ord från av till att.
    - I övrigt ett saklig stycke där ni på ett bra sätt redogör för de psykologiska aspekterna.

    Regelverk och kriterier är tydligt förklarade.

    Vi tycker genomgående att ni har fått med bra information i arbetet men behöver göra en del förflyttningar i texten och i vissa fall förtydliganden enligt vad vi beskrivit ovan. Ni har gjort en bra grund för arbetet men är inte riktigt klara.

    Mvh
    Grupp 12: Sara Och Maritza edited 19:17, 8 Jan 2014
    Posted 19:10, 8 Jan 2014
    Hej! Tack för att vi fick ta del av ert arbete. Det har varit intressant och kul att läsa. Ni har strukturerat upp ert arbete bra genom att inkludera alla delar med hjälp av rubriker i en turordning som var lätt att följa och läsa. Önskvärt hade varit lite mindre allmän fakta om urininkontinens och mer fakta om överrinningsinkontinens.

    Prevalens. Kul och intressant att ni tagit upp bakgrund till urininkontinens och prevalens. Vet inte om det varit svårt att hitta men det skulle varit intressant och relevant för ert arbete om ni tog med preva-lensen för just överrinningsinkontinens också. Under genusperspektiv har ni ett stycke som skulle kun-na flyttas upp (att det är vanligare hos män).
    Första stycket, andra meningen – Byta ut ”man” istället för idag beräknar man.. (om det är så ni menar).

    Patofysiologi. Vi saknar patofysiologin hos kvinnan. Vi förstår att det är vanligare hos män, men någon patofysiologisk orsak kan kanske förklara överrinningsinkontinens hos kvinnan (se stycket genusperspektiv).
    Ni skulle kunna ändra första meningarna. Att obstruktion är en följd (av de två första meningarna) vilket kan orsaka inkontinens hos män. Så blir det lite tydligare.
    Läkemedelsorsakad överrinningsinkontinens, gäller det både hos män och kvinnor?

    Symtom. Byt gärna plats på styckena.

    Utredning och diagnostik. Bra och relevant fakta.

    Behandling. Bra stycke. Andra stycket var intressant och relevant information. Sista stycket skulle kunna flyttas upp till ”utredning och diagnostik”. Men att ni under behandling skriver att kirurgi kan används när inkontinensen är orsakad av prostata(hyperplasi).

    Genusperspektiv. Intressant att fördelningen mellan män och kvinnor skiljer sig åt hos överrinningsinkontinens jämfört med andra typer av urininkontinens. Går det att förtydliga?
    Se referens andra stycket.
    I sista stycket förslår vi en punkt efter urinröret. Förekommer dock hos både..

    Psykosociala aspekter. Första stycket hör mer hemma under prevalens. I övrigt ett bra stycke som är lättläst och förstårligt där ni belyst psykosociala aspekter. Vi saknar dock psykosociala aspekter i förhållande till just överrin-ningsinkontinens. Och om vetenskap finns, förtydliga mannens psykosociala mående (eftersom det är vanligast hos män).

    Kriterier för förbrukningsartiklar och regelverk. Vi ser inget behov att ändra eller komplettera utan tycker båda styckena är bra.

    Er referenshantering är god. Se APA systemet för referering till webbsidor. Sen saknar vi referens till socialstyrelsen.

    Ni har tagit med tre vetenskapliga artiklar som är relevanta och berör urininkontinens. Vi funderar på om ni hittade någon artikel som just berör överrinningsinkontinens. Om ni gjorde det skulle det vara av relevans för ert arbeta att inkludera den/de.

    Hoppas att våra kommentarer och förslag varit till någon hjälp:) /Sarah och Camilla edited 01:13, 10 Jan 2014
    Posted 01:00, 10 Jan 2014
    Hej!
    Vi har sett över vårt arbete och tagit till oss av de av era förbättringsförslag som vi upplevde som relevanta.
    Inkontinens drabbar framför allt äldre och många lider i tysthet och det verkar inte lätt att få fram den exakta prevalensen angående just överrinningsinkontinens.
    Vad gäller genusperspektivet är det mest män som drabbas av överrinninginkontinens. Vi har förtydligat att överrinningsinkontinens hos kvinnor beror på att vid detrusorinsufficiens uppstår en bristande kontraktion av blåsmuskeln och detta kan uppkomma efter en övertänjd blåsa, vid diabetes eller på en neurogen blåsrubbning till exempelvis efter ryggmärgsskada där blåstömningsproblem orsakar stora resturinmängder. Detta enligt Läkemedelsboken, 2014. I litteraturen står det mest om mannen, i vilket fall i de källor vi har läst.
    //Marit Eggens & Maria Österback
    Posted 21:13, 10 Jan 2014
    Viewing 3 of 3 comments: view all
    You must login to post a comment.