Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Tidigare kurser inom Medicinsk vetenskap > Förskrivningsrätt för vissa läkemedel och förbrukningsartiklar > Vaccinationer > Grupp 6

Grupp 6

    Table of contents
    No headers

    Av: Andreea Bratiloveanu, Katrin Hägerström, Katarina Lindberg, Anette Nydelius

     

    Hur bemöter man föräldrar som är tveksamma till vaccinationer?

    Vaccination av barn är den mest framgångsrika medicinska insatsen som gjorts för folkhälsan. Vi vet att hygien, vattenkvalité, avlopp, näringsstatus, trångboddhet med mera, har en stor roll i hur människor klarar av olika infektionssjukdomar. Men om vi inte hade vacciner, skulle vi i Sverige och andra länder fortfarande drabbas av allvarliga epidimier, med både bestående skador och handikapp som följd .

    Ända sedan 1800-talet, när vaccinationen av smittkoppor infördes har vaccinationer konfronterats med hård kritik och motstånd. Det har framhållits bland annat från antroposofiskt inriktade läkare att vaccinerna rubbar  kroppens naturliga immunitet mot sjukdomar och att de skulle framkalla allergier, reumatiska sjukdomar, autism, diabetes med mera (1). Ett exempel på detta är den brittiske läkaren Andrew Wakefields, som påstått att det finns koppling mellan MPR och autism. I Danmark har motståndare mot vaccin lyckats bidra till att 10% i varje årskull är ovaccinerade mot MPR, vilket lett till det högsta antalet mässlingsfall på 15 år (2).

    Vaccination mot mässling infördes i början av 70-talet och Sverige var först i världen med att 1982 införa MPR-vaccinet i två doser. Efter detta har mässling i vårt land varit ovanlig. De senaste åren har vaccinationstäckningen varit dock lägre och i februari 2012 hade Järna ett utbrott. Folk reser mer vilket ökar risken att bli smittad utomlands och därmed sprida smittan vidare. Enligt smittskyddsinstitutet kunde diagnostiseras tretton mässlingsfall under 2008 som orsakade sammanlagt 25 insjuknade. År 2012 visar statistik från Smittskyddsinstituet på en ökning till 30 fall (1,2).

    Det stora problemet är media som skriver om vaccinationer och dess biverkningar utan att ha kunskapen. För att kunna komma åt det, så skulle läkarna behöva gå ihop med journalisterna och ge rätt information till allmänheten via media. Med tanke på barnsjukdomar med allvarliga komplikationer, är det av stor vikt att följa vaccinationsprogrammet, för att på detta sätt kunna utrota dem (2).

    Oroliga föräldrar måste tas på allvar, viktigt att erbjuda information och lyssna på föräldrarnas oro. Många föräldrar läser på nätet och har kanske åsikter om vaccination innan de kommer på BVC (3). 

    Ett viktigt råd som Socialstyrelsen ger personal som arbetar med BVC, är att inte ignorera föräldrarnas oro att det finns risker med vaccination, men att på ett sakligt sätt också informera om sjukdomarna och vad som kan hända om vaccinationen uteblir (3). 

    Informationen som BVC ger ut, upplever många föräldrar som ofullständig och enkelriktad. Förtroendet till BVC blir inte i den utsträckning som föräldrarna behöver känna, för att ge sina barn vaccinationerna. Om de har fått en tveksam inställning från media, eller annan icke tillförlitlig information, uppkommer ofta tveksamheter (4).

    Det är viktigt för föräldrar att komma ihåg, att de alltid kan kontakta BVC eller skolhälsovården om  de har funderingar och frågor gällande vaccinationer och att det förtroende byggs upp i denna konatkt för att allt ska fungera (1, 5).

    Erbjud tveksamma föräldrar tid till läkaren för samtal. Att bygga upp ett förtroende mellan vården och föräldrarna kräver tid och respekt för föräldrarnas åsikter (3).

    Flera studier vi läst, pekar på samma sak, att dålig kommunikation och försök till övertalning är den sämsta vägen att gå, för att få föräldrar att vaccinera sina barn enligt programmet (3,6,7).

    Det är alltid föräldrarna som skall fatta beslutet och som personal får vi betona att de är ansvariga för om deras barn får vaccin, eller inte. Erbjud betänketid om de behöver det och lägg inga negativa värderingar i det. Om föräldrarna ändå avstår från vaccinering, dokumentera detta i barnets journal, även vilken information föräldrarna fått angående vaccinationer. Välkomna föräldrarna tillbaka på ordinarie kontroller och fråga inte om de ändrat sig angående vaccination, vid varje besök (3).

    Under arbetet med uppgiften har vi inom gruppen diskuterat,  hur vi själva ser på att vaccinera våra barn. Det framkom, att även om vi alla har vaccinerat våra barn, var vissa mer fundersamma kring det, medan andra aldrig ifrågasatte nyttan med vaccinet och vissa var noga med att barnen fick sitt vaccin.

     

    Referenslista:

    1. http://www.smittskyddsinstitutet.se/statistik/massling/  

    2. Wedin, M., (2012) Läkare måste påtala vikten av vaccinering. Läkartidningen, 109, (45): 1999.

    3. http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/8825/2008-126-9_20081269.pdf 3.

    4. Samuelsson, K. & Blennow, M. (2003) Föräldrar har tillit till barnvaccinationer. Läkartidningen, Nr 40, Volym 100.

    5. http://www.tryggabarn.nu/0-ar/vaccinationer/risker-med-vacciner

    6. http://www.biomedcentral.com/1471-2431/12/154

    7. http://onlinelibrary.wiley.com.www.b...7.00544.x/full

     

     

      

     

     

     . ,

    Files (0)

     

    Comments (0)

    You must login to post a comment.