Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Tidigare kurser inom Medicinsk vetenskap > Förskrivningsrätt för vissa läkemedel och förbrukningsartiklar > Inkontinens > Trängningsinkontinens grupp 3

Trängningsinkontinens grupp 3

    Table of contents
    No headers

    Av: Nina Cleve, Marina Malmberg, Katarina Pehrsson

     

    Trängningsinkontinens

    Denna typ av inkontinens kallas även för överaktiv eller instabil blåsa (Lönn & Carlsson, 2008). International Continence Society (ICS) har definierat överaktiv blåsa som ”tvingande urinträngningar med eller utan trängningsinkontinens som ofta förekommer tillsammans med en ökad miktionsfrekvens och nykturi” (Bergman et al., 2011).

     

    Prevalens

    I Sverige finns inga exakta siffror på antal personer med överaktiv blåsa. Uppskattningsvis, men baserad på rapporterad förekomst har ca 365 000 kvinnor och 100 000 män symtom på överaktiv blåsa. En svensk undersökning (SIFO-studien) visar att hos män och kvinnor över 40 år är prevalensen för överaktiv blåsa 16,4 % och ökar med en stigande ålder. Samma studie visar att i åldern 40-49 år är förekomst av överaktiv blåsa vanligast hos kvinnor. Över 75 års ålder är det mest förekommande hos männen. Det finns få studier vad gäller barn och överaktiv blåsa. I en Koreansk studie på barn i åldern 5-13 år visade prevalensen av överaktiv blåsa vara 17% och som sedan sjunker med stigande ålder (Bergman et al., 2011).

     

    Patofysiologi

    Orsaken till trängningsinkontinens är oftast okänd (Läkemedelsverket, 2011). Enligt olika teorier kan det kan bero på:

    • Ohämmad blåsa, bristande kontroll av miktionscentrum i pons pga olika sjukdomar i det centrala nervsystemet, tex stroke, MS (Multipel Skleros), demens och Parkinsons sjukdom (Lönn & Carlsson, 2008).
    • En retning kring urinblåsan som kan bero på en urinvägsinfektion, prostatahyperplasi, tumör eller blåssten (Läkemedelsverket, 2011).
    • Sköra slemhinnor postmenopausalt som kan orsaka sveda och irritation (Bergman et al., 2011).
    • Ofrivilliga muskelsammandragningar av urinblåsan med upplevd känsla av fylld blåsa i kombination med trängningar, kan ge upphov till små och täta vattenkastningar (Bergman et al., 2011).
    • En ryggmärgsskada med oförmåga att känna blåsfyllnad, pga.att det kan saknas samordning mellan blåsmuskel och urinrörets slutmuskulatur (Bergman et al., 2011).

     

    Symtom

    Akut påkommen känsla av att vara kissnödig, med ofrivilligt urinläckage då trängningarna är så starka att det blir svårt hinna i tid till toaletten (Läkemedelsverket, 2011). Oftast blir det fler än 8 toalettbesök om dagen för en person med trängningsinkontinens trots normalt intag av dryck (Lönn & Carlsson, 2008).

     

    Diagnostik

    Det saknas nationella riktlinjer i Sverige för utredning av trängningsinkontinens. Det finns olika regionala och lokala varianter. Diagnostik som tas upp här, följer riktlinjerna från internationella expertmötet om urininkontinens (International Consultation on Incontinence, ICI) samt från europeiska urologsällskapet (European Association of Urology, EAU). Diagnostiken syftar till att utesluta olika tänkbara orsaker till trängningarna som kan behandlas. Först när man uteslutit dessa kan man sätta diagnosen överaktiv blåsa (Bergman et al., 2011).

    • Anamnes: Det finns olika frågeformulär som kan användas till hjälp. Dessa frågeformulär innefattar bla. frågor om antal genomgångna förlossningar hos kvinnor, tidigare sjukdomar som eventuellt kan påverka och ge trängningar, tarmfunktion, aktuella mediciner tex diuretika eller psykofarmaka. Bedömning av vilken typ av inkontinens sker efter att ha uteslutit tänkbara orsaker till urinträngningar. Extra vaksamhet på alarmsymtom som t.ex. akut påkomna trängningar i samband med blod i urinen, akut ökad frekvens av trängningar dygnet runt och urinretention. (Bergman et al., 2011).

    • Fysisk undersökning: BMI? Kontroll av längd och vikt, då studier har visat att övervikt kan påverka trängningsinkontinens. Bukpalpation utförs, för att utesluta resistenser samt en spänd urinblåsa. Yttre genitalia undersöks för att utesluta tecken till skada eller infektion. Rektalpalpation för att utesluta tumörväxt eller förstoppning, samt bedömning av prostata. Neurologisk undersökning för att utesluta centralnervös skada som orsak. (Bergman et al., 2011).

    • Gynekologisk undersökning för kontroll av slemhinnans status, palpation av uretra för att utesluta divertiklar. Palpation av bäckenet för att utesluta tumörväxt. Kontroll av bäckenbottenmuskulaturen och dess muskelkraft. (Bergman et al., 2011).

    • Mätning av residualvolym i blåsan med ultraljud eller via tappningskateterisering för bedömning om en kronisk urinretention föreligger. (Bergman et al., 2011).

    • Urinmätning: Mätning och notering av antal ml kastad urin, klockslag och vätskeintag följs under två dygn, för att få en uppfattning om dygnsfördelning, vilken frekvens och total dygnsurinvolym. (Berman et al., 2011).

    • Bedömning av graden avflödeshinder vid prostatahyperplasi hos män, genom att mäta tiden det tar att kissa ut första decilitern urin. Tar det mer än 15 sekunder föreligger en obstruktion. (Bergman et al., 2011).

    • Prover: S-Kreatinin-njurfunktionsmått, urinsticka och urinodling för att utesluta infektion eller blödning. P/S-blodsocker för att utesluta diabetesorsak. S-PSA hos män över 70 år för att utesluta prostatahyperplasi eller cancer. (Bergman et al., 2011).

    • Cystoskopi och ultraljudsundersökningar. Om det förekommer makroskopisk hematuri eller recidiverande urinvägsinfektioner, görs även urografi alternativt datortomografi för att utesluta konkrement eller någon form av missbildning i urinvägarna (Bergman et al., 2011).

       

       

    Behandling

    Vilken form av behandling avgörs av hur patienten upplever sina besvär. Det behandlande teamet kring patienten kan vara olika sammansatta beroende på tillhörande landsting. Oftast består teamet av en (Distrikts-)läkare, (Distrikts-)sjuksköterska, barnmorska, uroterapeut och sjukgymnast, alla med vidareutbildning inom inkontinens. Tillsammans med patienten tar de ett beslut om vilken typ av hjälpmedel eller behandling som passar bäst. (Bergman et al., 2011).

    Behandlingen kan delas upp i icke-farmakologisk eller farmakologisk behandling alternativt att de kombineras.

    • Icke-farmakologisk behandling: Noggrann patientundervisning om blåsan- och bäckenbottenmuskulaturens funktion och kombinerad träning av dessa är förstahandsvalet av behandling. Blåsträning går ut på att successivt öka miktionsintervallen. Bäckenbottenträning kräver minst åtta kontraktioner av bäckenbottenmuskulaturen, tre tillfällen/dag för att ha effekt. Bäckenbottenträning bör ha effekt inom tre månader. Avslappningsövningar för ökad egenkontroll. Undersökning av balansen av vätskeintag och miktion genom att göra läckagetest. (Bergman et al.,2011). Vid stora mängder koffeinintag rekommenderas en minskning av dessa. (Läkemedelsverket, 2011). Genomgång av patientens läkemedelslista och ta bort eller byta ut mediciner som kan påverka. Utprovning av inkontinensskydd som finns i olika typer och storlekar. (Bergman et al., 2011).

    • Farmakologisk behandling: Läkemedel sätts in när blåsträning utförts under minst sex veckor utan märkbar eller tillräcklig effekt. De läkemedel som är godkända för behandling av överaktiv blåsa har antingen en antidiuretisk eller antikolinerg verkan. Studier pågår även gällande användning av läkemedel med beta-3-stimulerande effekt (Bergman et al., 2011). Antidiuretisk läkemedel syftar till att minska utdrivningen och därmed trängningarna. Antikolinerga läkemedel eller antimuskarina läkemedel, syftar till att påverka urinblåsans muskulatur genom att hämma de sk. muskarinreceptorerna som förmedlar sammandragning och tömning av blåsan. Ex. på några av de vanligast använda preparaten är Oxybutiyn, som även är det enda godkända preparatet till barn, och Solifenancin. De olika antimuskarina preparaten har olika receptorselektivitet men studier har visat att ingen av dem visat någon signifikant bättre effekt eller färre biverkningar men preparaten kan tolereras något olika (Falconer, 2007). Antimuskarina läkemedel är kontraindicerade vid sjukdomar som Myastenia Gravis och Glaukom med en trång kammarvinkel. Läkemedlet ska undvikas till äldre då det finns risk för kognitiv svikt och antikolinerga biverkningar. (Läkemedelsverket, 2011).     Det finns ett preparat, Duloxetin, avsett för ansträngningsinkontinens som enligt en studie har god effekt även vid trängningsinkontinens (Bergman et al., 2011).  I svåra fall där där trängningsinkontinensen är orsakad av en neurologisk skada eller sjukdom kan ett botulinomtoxin injiceras i blåsväggen via cystoskop för att lokalt ge en minskad muskelsammandragning och muskelatrofi (Falconer, 2007).  Östrogenbehandling lokalt vaginalt, har dokumenterad förbättrad effekt vid trängningar och trängningsinkontinens. Det ger även minskad risk för infektioner i urinvägarna då preparatet ger minskad förekomst av urogenital vävnadsatrofi. (Falconer, 2007)

      Enligt en brittisk studie, avbryter många patienter sin behandling under första året pga otillräcklig effekt eller biverkningar av läkemedlet. 75% av patienterna hade efter ett år avbrutit sin behandling helt. Olika studier har även visat att behandling med oxybutynin oftare resulterar i avbrott i behandlingen än andra preparat som finns på marknaden. Orsaken till detta framgår ej (Bergman et al., 2011).

       

       

    Regelverk

    Enligt nikola.nu är det Hälso- och sjukvårdslagen 3 c §, 18 b § och 26 a § som reglerar bestämmelserna kring förskrivning av hjälpmedel. Andra föreskrifter som reglerar detta är:

    • SFS 1993:584 Lag om medicinsk tekniska produkter
    • SFS 2010:659 Patientsäkerhetslagen
    • SFS 2008:355 Patientdatalagen
    • SOSFS 2011:9 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete
    • SOSFS 2007:10 (M och S) Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om samordning av insatser för habilitering och rehabilitering
    • SOSFS 2008:1 (M) Socialstyrelsens föreskrifter om användning av medicintekniska produkter i hälso- och sjukvården
    • SOSFS 2008:14 Socialstyrelsens föreskrifter om informationshantering och journalföring i hälso-och sjukvården (nikola.nu).

     

    Kriterier för förbrukningsartiklar

    Enligt Socialstyrelsen är det verksamhetschefen vid den förskrivande enheten som bestämmer vilka som får förskriva hjälpmedel vid urininkontinens och urinretention. Det ska vara personer med särskild kompetens inom området, exempelvis läkare, distriktssköterska, sjuksköterska, sjukgymnaster och barnmorskor. Förskrivaren är skyldig att vara uppdaterad inom aktuellt sortiment och beställningsrutiner så att förskrivning sker både utifrån individens behov och på ett kostnadseffektivt sätt. Förskrivaren ansvarar även för uppföljning, avvikelserapportering och har utbildningsansvar. Vissa inkontinenshjälpmedel är stjärnmärkta (*) och kräver specialistkompetens för förskrivning. Detta görs enbart av uroterapeuter och stomiterapeuter efter läkarordination (SOSFS, 2008). 

    Personer som kan få inkontinenshjälpmedel förskrivet måste via utredning och utprovning visat sig ha ett varaktigt behov av hjälpmedel pga. allvarlig sjukdom/skada eller efter behandling för sådan sjukdom/skada, måste vara ansluten till försäkringskassan och folkbokförd i förskrivande län samt bo i enskilt eller särskilt boende (HSL, 1982).

    Inkontinenshjälpmedel är oftast kostnadsfria för patienten. Hälften av hjälpmedlen förskrivs till personer som är 80 år och äldre. Det är av stor vikt att noggrant utprova hjälpmedlen till patienten för att det ska bli så kostnadseffektivt som möjligt. Blöjvägningstestet är ett bra sätt att använda sig av för att kunna anpassa storleken på inkontinensskyddet. Hjälpmedels-förteckningar underlättar valet av rätt inkontinensskydd (Läkemedelsboken, 2011-2012).

    Exempel på inkontinensskydd kan vara: absorberande inkontinenshjälpmedel så som byxblöja och underlägg, katetrar, kateterklämmor, urindroppsamlare, urinpåsar, madrasskydd och sittunderlägg (nikola.nu).

     

    Psykosociala och genusrelaterade konsekvenser av urininkontinens

    Elstad et al (2010) undersökte hur täta trängningar och miktions-frekvens påverkade upplevelsen av social stigmatisering för urin-inkontinenta (UI) personer beroende på genus och enticitet. Djupintervjuer genomfördes med 151 svarta, vita och latinamerikanska män och kvinnor i Boston mellan 2007 och 2008. Respondenterna upplevde socialt stigma, inte bara kopplat till inkontinensen i sig själv utan associerat till frekvens och hur brådskande (urgent) trängningarna var. Stigmat grundade sig i sociala avbrott, förlorad kroppskontroll, och om problemet var socialt märkbart eller inte. Män kände sig stigmatiserade av ständiga toalettbesök och rädsla för att ses som impotent. Kvinnor var rädda för att vara ohygieniska och för att få sin sociala identitet komprometterad. Särskilt latinamerikanska personer önskade hålla sina symtom hemliga. Studien visade att det sociala stigma som inkontinens innebär är kopplat till frekvens och graden av brådska. Hälso- och sjukvårdspersonal bör utvärdera och bedöma risken för följdsjukdomar av socialt stigma som tex ångest och depression hos patienter med trängningsinkontinens och betona behandlingsalternativ som hjälper patienten att kringgå stigmatisering (Elstad et. al., 2010).

    Bogren et al (1997) skriver i sin studie om medicinsk historia och psykosociala konsekvenser av urininkontinens hos 65-åringar i Sverige att UI är ett funktionshinder som kan leda till ett socialt handikapp med minskad livskvalité som följd och att det därför är en viktig uppgift för sjuksköterskor i primärvården. En enkät skickades till alla 65-åringar (458 personer) i ett primärvårdsdistrikt i sydvästra Sverige. Av respondenterna rapporterade 28 % av kvinnorna och 9 % av männen problem med UI. Medianåldern för när problemen började var 55 år. UI var signifikant mer vanligt hos kvinnor med UVI eller som gått igenom genital kirurgi. Hos män som haft fysiskt tunga arbeten var UI signifikant mer förekommande. Ryggvärk var den vanligaste åkomman hos både kvinnor (52 %) och män (57 %) med UI, möjligen kopplat till detta var användning av sömnmedel vanligt hos båda könen. Kvinnor urinerade två eller fler gånger per natt, män en gång. De psykosociala konsekvenserna för både kvinnor och män i studien påverkade framförallt fritidsaktiviteter. 46 % av kvinnorna och 33 % av männen hade fått information om UI av hälso- och sjukvården (Bogren et al., 1997).

    UI är således vanligt men många drabbade förnekar problemen med att kontrollera urinavgången och bara en fjärdel söker aktivt professionell hjälp. I studien framkom att det vanligaste argumentet för att inte söka hjälp var att både kvinnor och män ansåg urin-läckage som ett normalt problem för personer i deras ålder. Att ingen av de kvinnor i studien som utretts för sin UI rapporterade några förbättringar efter rehabiliterande insatser och ingen av männen i studien använde inkontinensskydd eller hade fått lära sig knipträning visar att rekommendationerna för utredning och behandling av UI inte följs i Sverige. Om kunskap kring UI var mer spridd i samhället skulle möjligen tre av fyra drabbade kunna rehabiliteras enligt studien. Författarna menar att varje större primärvårdscenter bör ha en UI-mottagning för att information och utbildning, inte bara kring de medicinska utan även de psykosociala aspekterna av UI ska öka och rehabiliteringsresurserna bli mer lättåtkomliga för allmänheten (Bogren et al., 1997).

    Personer med överaktiv blåsa, med och utan trängningsinkontinens, rapporterade 20 % fler läkarbesök, 138 % fler fall av urinvägsinfektioner och dubbelt så hög risk att skadas i samband med fall som personer utan överaktiv blåsa i en amerikansk studie. Detta leder inte bara till problem med ökad antibiotikaanvändning utan även till höga kostnader för hälso- och sjukvården i samband med fallskador och ökat antal läkarbesök vilket möjligen skulle kunna motverkas av effektivare behandling av överaktiv blåsa enligt författarna (Wagner et al., 2002).

     

    Diskussion

    Inkontinens är ett tabubelagt område där distriktssköterskan kan fylla en viktig funktion genom att öppna för frågor, information och samtal. Prevalensen för urininkontinens är tämligen hög och de psykosociala konsekvenserna för drabbade personer är ofta svåra med stigmatisering, försämrad livskvalité och risk för följdsjukdomar som ångest och depression. Inget talar för att kostnaderna för fallskador och fler läkarbesök är mindre i Sverige än ovanstående amerikanska studie visat, lägg därtill kostnader för hjälpmedel till drabbade och listan på argument för ökade rehabiliterande insatser i hälso- och sjukvården är övertygande.

     

    Referenslista

    Bergman, B., Brattberg, A., Dahlin, A., Claesson, K., Fagius, J., Glad Mattsson, G., ...Wikström, I. (2011). Behandling av urinträngningar och trängningsinkontinens-överaktiv blåsa-ny rekommendation. Information från Läkemedelsverket 2:2011. (s.12-21). Hämtad 12-12-28 från: http://www.lakemedelsverket.se/upload/halso-och-sjukvard/behandlingsrekommendationer/Ny%20rekommendation%20%E2%80%93%20%20behandling%20av%20urintr%C3%A4ngningar%20och%20tr%C3%A4ngningsinkontinens%20%E2%80%93%20%C3%B6veraktiv%20bl%C3%A5sa%20.pdf

     

    Bogren, M A., Hvarfwén, E. & Fridlund, B. (1997). Urinary incontinence among a 65-year old Swedish population: Medical history and psychosocial consequences. Vård i Norden, 3/1997,  vol 17, no 3, 21–24.

     

    Elstad, E A., Taubenberger, S P., Botelho, E M. & Tennstedt, S L. (2010). Beyond incontinence: the stigma of other urinary symptoms. Journal of Advanced Nursing 66(11), 2460–2470.

     

    Falconer, C. (2007). Kvinnors urininkontinens utreds och behandlas i primärvården. Läkartidningen, 104(46), 3455-9. Hämtad 2012-12-28 från http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=8057

     

    HSL 1982:763. Hälso- och sjukvårdslagen. Hämtad 2012-12-20 från Rättsnätet, http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19820763.HTM

     

    Läkemedelsverket (2011).  Läkemedelsboken. 2011-2012.  Uppsala: Läkemedelsverket. (1269 s.) ISBN 978-91-979605-0-2.

     

    Lönn, U. & Carlsson, P. (2008).  Inkontinens hos äldre kvinnor: Råd till sjuksköterskor och omvårdnadspersonal. (1. uppl.) Stockholm: Gothia.  ISBN 978-91-7205-566-7.

     

    Nikola.nu. Hämtad 2013-01-03 från Hjälpmedelsinstitutet, http://nikola.nu/hjalpmedel/bestammelser

     

    SOSFS 2008:1. Socialstyrelsens föreskrifter om användningen av medicinsktekniska produkter i hälso- och sjukvården. Hämtad 2012-12-20 från Socialstyrelsen, http://www.socialstyrelsen.se/sosfs/2008-1

     

    Wagner, TH., Hu, T., Bentkover, J., LeBlanc, K., Stewart, W., Corey, R., ... Hunt, T. (2002). Health-related consequences of overactive bladder. American Journal of Managed Care, 8(19), 598-607.

     

     

     

     

     

     

     

     

     

    Files (0)

     

    Comments (4)

    Viewing 4 of 4 comments: view all
    Ett intressant och väl genomfört arbete som innehåller de delar som uppgiften avser. Bra struktur och relevanta referenser.
    Stycket om kriterier är tydligt och lättförståeligt.
    Här kommer några förbättringsförslag och funderingar.

    Under "Diagnostik" saknas referenser efter de olika punkterna, men allt är kanske hämtat från samma källa?
    Under "Behandling" beskrivs att patienter med inkontinens behandlas av ett team. Är det alltid så eller bör det göras enligt de riktlinjer ni hänvisar till? Ni kan förtydliga det lite.
    Otydligt angående blåsträning och bäckenbottenträning. Görs det samtidigt?
    Sista stycket under Behandling bör flyttas upp så att det kommer efter farmakologisk behandling så blir det lättare att förstå. Nu kan man tro att det syftar på östrogenbehandling. Ni kan även ta bort rubriken "Behandlingslängd".

    Andra tycket under Psykosociala konsekvenser innehåller många %-tal vilket gör det svårläst, kanske går att ta bort några? Samt ev. förkorta något och fokusera på de Psykosociala konsekvenserna? Studien verkar vara rikatad mot inkontinens i stort och inte speciellt mot trängningsinkontinens? Men i rubriken står Inkontinens och inte trängningsinkontinens, så då är ändå innehållet relevant till rubriken. Förstår att det kan ha varit svårt att hitta artiklar som riktar sig enbart mot trängningsinkontinens.


    Hade varit intressant med era egna refelktioner i diskussionen!
    Tack för intressant läsning! Malin, Maria och Pernilla edited 11:11, 10 Jan 2013
    Posted 10:30, 10 Jan 2013
    Vi har tagit del av ert arbete gällande trängningsinkontinens som var intressant och överskådligt presenterat.
    Har arbetet rätt titel? Titeln är trängningsinkontinens ta bort studieuppgift 2:1.
    Är innehållet korrekt och finns alla delar med? Nej, vi saknar genusbeskrivning. Förekommer endast lite under prevalens.
    Under psykosociala konsekvenser av urininkontinens bör ni byta till titeln trängningsinkontinens. Vi önskar även att ni hade använt egna ord för en mera personlig beskrivning av konsekvenserna för den enskilde individen.
    Under patofysiologi under punkterna 3 och 4 saknas referenser.
    Under diagnostik saknar en del stycken referenser men att vi förstår att de är tagna från Bergman et al. Ett förslag är då att man i meningen innan punkterna skriver t.ex. enligt Bergman et al, (2011)...
    Under behandling första stycket har ni fyra rader i en enda mening. Vi föreslår att ni delar uppstycket samt att ett team kan bestå av ett färre antal personer.
    Under icke farmakologisk behandling nämns 8 kontraktioner av vad? Omformulera gärna sista meningen i stycket.
    Under farmakologisk behandling där det står Studier pågår… kan detta ändras till ”Studier pågår även gällande användning med beta-3 stimulerande effekt”. Sista meningen som börjar med Antimuskarina läkemedel… kan göras mera lättläst om ni ändrar till: ”Antimuskarina läkemedel är kontraindicerade vid sjukdomar som Myastenia Gravis och vid Glaukom med trång kammarvinkel. Läkemedlet bör undvikas till äldre …
    Baka in övrig farmakologisk behandling i stycket ovanför.
    Under punkten behandlingslängd. Vad är normal behandlingstid vid trängningsinkontinens?
    Se över referenslistan och kursivera enligt APA. Ni har blandat in Harvard.
    Hur är språket? Se över svenskan och vissa formuleringar. Ha gärna lite luft mellan rubrikerna så skulle det vara lite skönare att läsa texten.
    Avslutande diskussion känns ”frågande” ni kan lägga in detta under respektive rubriker.
    Från grupp 12 Helén, Maire och Suzie.
    Posted 16:14, 10 Jan 2013
    Ändring från oss i grupp 12. Punkten där vi ber er se över referenslistan angående inblandning av Harvard kan ni bortse ifrån. Vi har kollat upp detta och det stämmer som ni skrivit. Ursäkta, vi borde ha undersökt detta innan vi skrev en kommentar. Helén, Maire och Suzie
    Posted 11:48, 11 Jan 2013
    Hej Malin, Maria och Pernilla
    Tack för er opponering. När ni skriver om stycket om psykosociala konsekvenser håller jag med om att det var lite mycket %, tagit bort några. Men att förkorta och fokusera på de psykosociala konsekvenserna skulle vara att gå emot den givna uppgiften som ju var att även belysa genusspecifika skillnader vilket vi gjort under denna rubrik. Ändrar däremot rubriken så detta blir mer tydligt. Det är ju inte en utan tre studier som redovisas och de belyser på olika sätt symtom och konsekvenser vid UI, inte enbart vid trängningsinkontinens men de är alla giltiga även för personer med just trängningsinkontinens. Därav rubriken, som ni ju gissat.

    Hej även Helen, Maire och Suzie
    Tack för opponeringen. När ni saknar beskrivning av genusspecifika skillnader tror jag ni missade det som redovisats under rubriken "Psykosociala konsekvenser av urininkontinens", nu är den rubriken ändrad för att tydliggöra det hela. Angående att byta rubriken till trängningsinkontinens; se svaret till Malin, Maria och Pernilla.
    Det är väldigt svårt att ändra utifrån så svepande kritik som "Se över svenskan och vissa formuleringar." Alltid bra att ge kritik så konkret som möjligt för att hjälpa andra till förbättringar, men det har ni ju också gjort i övrigt.
    Vänligen / Katarina Pehrsson
    Posted 17:22, 13 Jan 2013
    Viewing 4 of 4 comments: view all
    You must login to post a comment.