Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Tidigare kurser inom Medicinsk vetenskap > Förskrivningsrätt för vissa läkemedel och förbrukningsartiklar > Inkontinens > Blandinkontinens grupp 9

Blandinkontinens grupp 9

    Table of contents
    No headers

    Högskolan Dalarna

    Distriktssköterskeprogrammet HT 2012

    Kurs: MC3016 Förskrivningsrätt för vissa läkemedel och förbrukningsartiklar, 15 hp

    Studieuppgift: 2:1 Inkontinens

    Författare: Marie Mattsson & Johanna Lindstedt

    Kursansvarig: Marika Hagelberg

     

    Blandinkontinens

    Urininkontinens

    Urininkontinens innebär att en person inte kan kontrollera urinen och som ett resultat av detta inträffar ett ofrivilligt urinläckage. Urininkontinens är en utbredd folksjukdom som ökar i hela världen. Minst 500 000 svenskar har besvär av urininkontinens minst en gång per vecka i den grad att det påverkar deras sätt att leva. Urininkontinens förekommer hos 10 procent av alla kvinnor i Sverige. Förekomsten av urininkontinens ökar med stigande ålder. Vid 30-, 50- och 70-års ålder beräknas förekomsten vara 6, 14 respektive 21 procent.  Hos män är förekomsten något lägre än hos kvinnor. Där ökar det långsamt från 2 procent vid 20 års ålder till 5 procent vid 60 års ålder för att sedan kraftigt öka från 7 procent vid 75 års ålder till 25 procent vid 85års ålder (Sbu, 2000).  En förklaring till detta ligger i de anatomiska skillnaderna när det gäller de nedre urinvägarna hos män och kvinnor. Kvinnans urinrör är ganska kort och rakt, det finns få strukturer som utifrån kan understödja eller stänga urinröret. Hos mannen är däremot urinröret långt och slingrigt och ligger omslutet av en med åren förstorad prostatakörtel. Med stigande ålder finns en ökad risk för kvinnan att bli inkontinent medan det hos mannen är tvärtom, att mannen kan få svårt att tömma blåsan om urinröret trycks ihop av en förstorad prostatakörtel (Schenkmanis & Ulmsten, 2003). En djupare förståelse för hur både kvinnor och män upplever sin situation anser vi vara av stor vikt för att kunna bemöta dem på ett professionellt sätt som distriktssköterskor.

     

    Urininkontinens kan ha anatomiska, fysiologiska och patologiska orsaker i bäckenorganen eller bero på generella sjukdomar eller nedsatt allmäntillstånd. Särskilt hos gamla samverkar ofta flera orsaker till urinläckage och det kan vara svårt att skilja på orsaken till inkontinensen (Dehelin & Rundgren, 2010). Urininkontinenstillstånd indelas i trängningsinkontinens, ansträngningsinkontinens, blandinkontinens och överrinningsinkontinens (Sbu, 2000).

     

    Urininkontinens hos kvinnor

    Risken för inkontinens ökar med stigande ålder, antal graviditeter, rökning och övervikt. Andra kända riskfaktorer är kroniska luftrörssjukdomar, neurologiska sjukdomar som demens, stroke, MS och ryggmärgsbråck. Även gynekologiska operationer, långvarig förstoppning, tungt lyftarbete, dålig knipförmåga i bäckenbotten och vid tendens till framfall är förekomsten av inkontinens ökad (Läkemedelsverket, 2011).

     

    Urininkontinens hos män

    Trängningsinkontinens relaterat till sviktande cerebrala funktioner, är den vanligaste inkontinensformen av hos män. En annan vanlig orsak som kan leda till både trängningsinkontinens och allvarlig överrinningsinkontinens är förändringar i prostata. Ansträngningsinkontinens är dock ovanlig hos män på grund av anatomiska förhållanden. Det är dock ganska vanligt med övergående läckage efter prostataoperation. Vid godartad prostataförstoring får upptill 1 procent permanent ansträngningsinkontinens efter prostataoperation genom urinröret. Efter radikal prostataektomi är risken högre. Om ansträngningsläckage uppträder hos en man, som inte är opererad, kan orsaken vara bäckenskada, tumör, medfödd missbildning eller neurologisk sjukdom (Läkemedelsverket, 2011). 

     

    Blandinkontinens

    Blandinkontinens betyder att patienten har besvär av både trängnings- och ansträngningsläckage och det är ofta en mer besvärande inkontinens (Läkemedelsverket, 2011).Genom att låta patienten noggrant redogöra för sina symtom och eventuellt komplettera med urodynamisk undersökning, försöker man ta reda på om det är ansträngningsläckaget eller trängningsläckaget som orsakar mest problem för att kunna behandla på bästa möjliga sätt (Sbu, 2000).

     

    Ansträngningsinkontinens är vanligast bland yngre och medelålders kvinnor och uppstår genom ett dåligt fungerande urinrör och svaghet i bäckenbottnens vävnader orsakad av tilltagande ålder, slemhinneatrofi, genomgångna graviditeter och förlossningar.  Det kan finnas ärftliga orsaksfaktorer vid vissa fall av ansträngningsinkontinens med tidig debut. Vid ansträngningsinkontinens sker urinläckage när trycket i bukhålan hastigt stiger och urinblåsans tryck överskrider mottrycket i urinröret. Ansträngningsinkontinens utmärks av läckage vid hosta, skratt, hopp, promenader, tunga lyft, läckage vid hastig resning från sittande eller liggande, debuterar ibland efter graviditet och förlossning, förekommer nästan bara hos kvinnor och läckagemängden är ofta måttlig men ibland läcker man många gånger om dagen (Sbu, 2000).

     

    Trängningsinkontinens är urinläckage som uppkommer genom ofrivillig sammandragning av blåsmuskeln där man inte kan eller hinner bromsa urintömning. Trängningsinkontinens förekommer i alla åldrar men är vanligast hos äldre med skador på hjärnbarken. Hos personer över 85 år är förekomsten lika vanlig hos män som hos kvinnor. Trängningsinkontinens kan orsakas av urinvägsinfektion, åldersförändringar i blåsans glatta muskulatur eller av neurologisk sjukdom men i de flesta fall är orsaken okänd. Urinläckaget vid trängningsinkontinens varierar till sin volym och kan inträffa plötsligt och vara svårt att behärska och i många fall hinner den drabbade inte till toaletten. Vid plötslig debut av trängningar och trängningsläckage är det viktigt att genom undersökning utesluta tumörsjukdomar i blåsa och könsorgan (Sbu, 2000).

     

    Psykosociala aspekter

    Skamkänslan över att läcka urin är djupt rotad i oss alla, hur det upplevs och påverkar livssituationen är individuellt men påverkas bland annat av hur stora besvären är, vilka andra sjukdomar personen har, fysiska förmågor samt ålder. Bland dem som ännu inte har fått hjälp för sina besvär är trötthet och orkeslöshet en vanlig konsekvens av urininkontinens De som ofta måste gå upp på natten för att kissa och får sömnen störd blir tröttare under dagen. Oro, överdriven ängslan och låg självkänsla är vanligare bland patienter med urininkontinens än hos andra människor. I allvarliga fall kan urininkontinens bidra till att man blir nedstämd och deprimerad (Sbu, 2000).

     

    Urininkontinens kan i värsta fall göra att den drabbade undviker andra människor. De kanske oroar sig för lukt och för att bli betraktade som annorlunda. Det är svårt att behöva planera sin vardag och förutse situationer då man kommer att kunna läcka. Vissa känner att de måste låta bli sådant som de tidigare har tyckt om att göra, därför att de inte vet om de kommer att kunna klara att hålla sig. Att alltid i förväg planera dagens aktiviteter, att alltid behöva veta var toaletter finns är påfrestande. Patienten kan tappa lusten att pröva nya saker eller träffa nya människor. Många patienter minskar också sitt vätskeintag, eftersom de är rädda att de ska börja läcka. Urininkontinens kan också inverka negativt på sexuallivet (Sbu, 2000). Detta bekräftas i en Engelsk kvalitativ studie där resultatet visar att kvinnor med urininkontinens oftare mår dåligt och har låg självkänsla vilket ger effekter på deras sexualitet och sexuella relationer (Nicolson, Kopp, Chapple & Keller, 2008). Vi tror att det kan vara svårt att diskutera sexualitet med patienterna då det kan upplevas som en kränkning av integriteten. Samtidigt som vi måste visa respekt för patientens integritet ska vi vara öppna och lyhörda för patientens behov att prata om sin sexualitet. Studien av Nicolson et al (2008) visar också att då många av de drabbade inte erkänner sitt problem med urinläckage och/eller söker behandling för det, är de psykologiska konsekvenserna för dem större än för dem med en diagnostiserad sjukdom. Detta på grund av att urininkontinensen förblir förbisedd och därför olöst. Anledningen till att många kvinnor inte söker vård för sin inkontinens beror på känslan av förlägenhet, pinsamhet och skam. Många är också rädda för att bli dåligt bemötta av vårdpersonal samt känner oror för vilka behandlingsalternativ som finns. En kvalitativ studie som genomförts i England visar att inkontinens hos äldre män ofta upplevs som en naturlig åldringsprocess. De drar sig ofta för att söka hjälp på grund av skam. De upplever inkontinens som ett kvinnligt problem och vill inte prata om det. Ibland är det dålig kunskap om behandlingsmöjligheter som gör att även männen inte söker hjälp, men också fakumet att de inte vet vem de kan rådfråga (Horrocks, Somerset, Stoddart & Peters, 2004).

     

    Som blivande distriktssköterskor anser vi att det kommer det att bli en utmaning att möta personer med urininkontinens då problemet, enligt ovanstående studier, är mycket individuellt och komplex. Då många drar sig för att söka vård och hjälp för sina problem med urininkontinens, är förmodligen mörkertalet bland drabbade stort, och vi måste bli bättre på att hjälpa patienten prata om problemet och aktivt fråga om urininkontinens då detta också kan vara en bakomliggande orsak till många andra besvär, såsom till exempel sömnbesvär, depression, oro och hudirritationer. I och med att många patienter känner skam och pinsamhet över sin urininkontinens har vi ett ansvar att få patienten att känna trygghet i sin situation, så att han eller hon kan anförtro sig med sina problem till oss. Som distriktssköterskor kan vi informera våra patienter att urininkontinens är vanligt förkommande och att det finns bra inkontinenshjälpmedel och hjälpande behandling att tillgå.

     

    Utredning

    Inkontinensutredningar sker vanligtvis inom primärvården (Läkemedelsverket, 2011) och syftet är att fastställa vilken typ av inkontinens patienten har, att upptäcka de patienter som är i behov av vidare utredning av distrikts-, eller specialistläkare, samt att hjälpa patienten att få rätt hjälpmedel för sin inkontinens och ev. annan behandling (Landstinget Dalarna).

     

    Anamnesen och miktionslistan är en de viktigaste delarna i utredningen, dessa ger svar på inkontinensens karaktär, om det föreligger några sjukdomar eller mediciner som kan vara orsaken, samt hur besvären påverkar patientens vardag (Landstinget Dalarna). Anamnesen används även för att utesluta eventuella alarmsymtom, så som smärtsamma och hastigt påkomna trängningar, svårigheter att tömma blåsan, synligt blod samt om det föreligger tidigare malignitet i området, dessa alarmsymtom ska tas på allvar och bör utredas vidare av läkare (Läkemedelsverket, 2011). Patienten får med sig en miktionslista hem som denne ska fylla i under minst två dygn, patienten ska då mäta sin urinmängd samt läckage och registrera klockslag för detta, även trängningar registreras, sedan sker en uppföljning av resultatet (Vårdhandboken, 2012, Läkemedelsverket, 2011).

     

    För att utesluta vissa sjukdomar, som tillexempel diabetes och urinvägsinfektion, tas p-glucos samt urinsticka samt eventuellt även en urinodling. Vid mycket trängningar kan det även bli aktuellt att genomföra en vaginal alternativt gynekologisk undersökning (Landstinget Dalarna, Läkemedelsverket, 2011). För män med misstänkt blandinkontinens undersöks prostata genom palpation och PSA provtagning och det görs en kontroll av resturin (Läkemedelsverket, 2011).

     

    Utifrån en bedömning av de olika mätmetoderna i utredningen ställs sedan rätt inkontinensdiagnos (Landstinget Dalarna). All utredning och vidare utprovning samt uppföljning ska dokumenteras i en vårdplan i patientjournalen, de regelvek som styr journalföringen är SFS 2008:355 och SOSFS 2008:14.

     

    Behandling

    Då blandinkontinens är en kombination av både trängnings-, och ansträngningsinkontinens behandlas i förstahand det mest dominerande symtomet (Läkemedelsverket, 2011).

    Vid besvär med inkontinens vid ansträngning har bäckenbottenträning visat sig ha bäst effekt, träningen bör genomföras minst 3 gånger per dag med minst 8 repetitioner vid varje tillfälle under en 3-6 månadersperiod. Metoden är helt fri från biverkningar och har visat sig ha effekt hos ca 60-70 % av de kvinnor som utfört den (Läkemedelsverket, 2011). En studie som genomfördes i Japan visar att flerdimensionell fysisk träning har god effekt på både trängnings-, ansträngnings- och blandinkontinens. Resultatet visar att 40% av deltagarna som hade blandinkontinens blev av med sina besvär unde tre månaders träning. Detta till följd av att, under ledning, kombinera stretchövningar, bäckenbottenträning samt styrketräning av lår och magmuskulatur, vid två grupptillfällen per vecka under tre månader (Kim, Yoshida & Suzuki, 2011). I och med att bäckenbottenträning är en ofarlig metod, kan vi som distriktssköterskor hjälpa till i det preventiva arbetet genom att informera kvinnliga patienter vikten av att regelbundet utföra knipövningar och på så sätt minska risken att drabbas av ansträngningsinkontinens. Eftersom risken att drabbas ökar i samband med och efter en graviditet kan samtalet om detta t.ex. äga rum vid ett besök på BVC. Vid otillräcklig effekt, av bäckenbottenträning, bör patienten erbjudas kirurgi, ett exempel på operation är TVT/TVT-O - tension-free vaginal tape (Läkemedelsverket, 2011). 

     

    Vid trängningsinkontinens är blåsträning förstahandsbehandlingen, både hos män och kvinnor. Behandlingen går ut på att patienten successivt ökar tidsintervallet mellan sina toalettbesök (Landstinget Dalarna, Läkemedelsverket, 2011), en riktlinje kan vara att det bör komma minst 2-2,5 dl urin vid varje tillfälle (Läkemedelsverket, 2011). Vid denna behandlingsmetod är miktionslistan ett bra hjälpmedel (Landstinget Dalarna, Läkemedelsverket, 2011).

     

    Patienter med inkontinensbesvär kan även bli hjälpta genom att genomföra livsstilsförändringar, så som att minska i vikt, sluta röka och se över sitt vätskeintag och sin kosthållning (Landstinget Dalarna, Läkemedelsverket, 2011). Andra tänkbara metoder är akupunktur och elektrostimulering (Vårdhandboken, 2012, Landstinget Dalarna).

     

    Farmakologisk behandling vid blandinkontinens ges vanligen då blåsträning ej haft tillräckligt god effekt efter minst 6 veckor. Behandling med läkemedel har endast visat sig ha måttlig effekt (Landstinget Dalarna, Läkemedelsverket, 2011) och bör därför alltid kombineras med annan, icke-farmakologisk behandling (Läkemedelsverket, 2011). Den farmakologiska behandling som kan ges är antikolinerga läkemedel, dessa verkar genom att binda reversibelt till muskinreceptorer i den glatta muskulaturen i urinblåsan och därigenom hämma dess aktivitet, vilket leder till ökad blåskapacitet och mindre urinträngningar. En annan läkemedelsgrupp som används är östrogener, de kan ges både lokalt och systemiskt (Landstinget Dalarna, Läkemedelsverket, 2011, Simonsen, Aarbakke & Hasselström, 2006), den lokala östrogenbehandlingen kan ge lindring vid sveda, irritation och sköra slemhinnor, men har ej någon påvisbar förebyggande eller behandlande effekt vid inkontinensbesvär (Landstinget Dalarna, Läkemedelsverket, 2011).

     

    Kriterier för förbrukningsartiklar

    Förbrukningsartiklar vid inkontinens är vanligtvis kostnadsfria i Sverige (Läkemedelsverket, 2011). Utprovningen ska alltid ske individuellt och anpassas efter patientens behov. Beställningen av inkontinenshjälpmedel ska ske så kostnadseffektivt och miljövänligt som möjligt (Landstinget Dalarna).

     

    För att en sjuksköterska ska få förskriva inkontinenshjälpmedel krävs det att personen är anställd inom landstig eller kommun, eller inom annan verksamhet som har avta med någon av dess. Verksamhetschefen är sedan den som utser de personer som får förskriva hjälpmedel vid inkontinens, genom att försäkra sig om att rätt kompetens finns hos personen. Förskrivaren har sedan ansvar för att utreda, behandla, prova ut rätt hjälpmedel, utbilda patienten och genomföra kontinuerliga uppföljningar, rapportera avvikelser, samt att hålla sig ajour inom området så att förskrivningen blir kostnadseffektiv och miljövänlig samt speglar patientens enskilda behov. Vårdgivaren har ansvar för att det finns fasställda rutiner för förskrivning och hantering av medicintekniska produkter (SOFS 2008:1). Allt arbete ska ske kvalitetssäkert, vilket innebär att det finns en organisatorisk struktur med ett tydligt ansvar, dokumenterade rutiner, processer kring arbetet samt rutiner för uppföljning (SOFS 2005:12, SOFS 2006:11, SOFS 2011:9). De krav som finns på hjälpmedel vid inkontinens regleras av SFS 1993:584.

     

    Enligt Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) ska de personer som, efter utredning och utprovning, har ett påvisat behov av inkontinenshjälpmedel vid urininkontinens erbjudas dessa. Det krävs även att patienten är ansluten till den allmänna försäkringskassan och folkbokförd i det förskrivande länet. All vård ska bygga på god kvalitet och vara lättillgänglig. Vårdpersonalen ska visa respekt för varje enskild patients integritet och patienten ska kunna känna sig trygg i sin vård och behandling. 

     

    Referenser

    Dehlin, O & Rundgren, Å. (2010). Geriatrik. Lund: Studentlitteratur.

     

    Horrocks, S., Somerset, M., Stoddart, H. & Peters, T.J. (2004). What prevents older people from seeking treatment for urinary incontinence? A qualitative exploration of barriers to the use of community continence servicesFamily Practice, 21(6), 689-6

     

    Hälso- och sjukvårdslagen, (1982). Hämtad 2 Januari, 2013, frånhttp://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Halso--och-sjukvardslag-1982_sfs-1982-763/ 

     

    Kim, H., Yoshida., H & Suzuki, T. (2011). The effects of multidimensional exercise treatment on community-dwelling elderly Japanese women with stress, urge, and mixed urinary incontinence: A randomized controlled trial. Internation Journal of Nursing Studies. 48(10), 1165-1172.

     

    Landstinget Dalarna. Vårdprogram – kvinlig urininontinens landstinget dalarna. Hämtad 1 januari, 2013, frånhttp://www.ltdalarna.se/upload/vard_och_halsa/halso_och_sjukvarden/ldhjalpmedel/Inkontinens/V%C3%A5rdprogram/V%C3%A5rdprogram.pdf

     

    Läkemedelsverket, (2011). Läkemedelsboken 2011-2012

     

    Nicolson, P., Kopp, Z. Chapple, C,R & Kelleher, C. (2008). It`s just the worry about not being able to control it! British Journal Of Health Psychology. 13(2), 343-359.

     

    SBU-rapport ”Behandling av urininkontinens ” – 00. Hämtad 27 December, 2012, från

    http://www.sbu.se/upload/Publikationer/Content0/1/urininkontinens_2000/urininnefull.html 

     

    Schenkmanis, U., Ulmsten, U. (2003). Inkontinens. Västerås: Ica bokförlag

     

    Simonsen, T., Aarbakke, J., & Hasselström, J, (2006). Illustrerad farmakologi 2. Stockholm: Natur och kulturSOSFS 2004:14;Informationshantering och journalföring i hälso- och sjukvården. Hämtad  5 januari, 2013, från http://www.socialstyrelsen.se/sosfs/2008-14

     

    SOSFS  2008:1; Socialstyrelsens föreskrifter om användning av medicintekniska produkter i hälso- och sjukvården. Hämtad 2 Januari, 2013, från http://www.socialstyrelsen.se/sosfs/2008-1/Documents/2008_1.pdf

     

    SOSFS 2005:12; Ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och sjukvården. Hämtad 5 Januari, 2013, från http://www.socialstyrelsen.se/sosfs/...ts/2005_12.pdf

     

    SOSFS 2006:11; Ledningssystem för kvalitet i verksamhet enligt SoL, LVU, LVM och LSS. Hämtad 5 Januari, 2013, från http://www.socialstyrelsen.se/sosfs/...ts/2006_11.pdf

     

    SOSFS 2011:9; Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete. Hämtad 5 Januari, 2013, från http://www.socialstyrelsen.se/sosfs/2011-9

     

    SFS 1993:584; Lag (1993:584) om medicintekniska produkter. Hämtad  5 Januari, 2013, från http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-..._sfs-1993-584/ 

     

    SFS 2008:355; Patientdatalagen. Hämtad 5 Januari, 2013, från http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-..._sfs-2008-355/

     

    Vårdhandboken, (2012), Behandling (Urininkontinens), Hämtad 1 Januari, 2013, från http://www.vardhandboken.se/Texter/Urininkontinens/Behandling/

     

    Vårdhandboken, (2012), Utredning och bedömning (urininontinens), hämtad 1 Januari, 2013, från http://www.vardhandboken.se/Texter/Urininkontinens/Utredning-och-bedomning/ 

     

    Bilaga

    Regelverk - urininkontinens- vårdhandboken

    http://www.vardhandboken.se/Texter/Urininkontinens/Regelverk/ 

    Files (0)

     

    Comments (4)

    Viewing 4 of 4 comments: view all
    Saknar lite tydligare underrubriker. Hade gärna sett en luftigare text i arbetet. Svårt att hitta rätt i arbetet. Lite onödigt långa meningar på en del ställen.
    Ni har fått till informationen för den här stora gruppen mycket bra inom dessa få sidor utan att bli allt för djupgående. Har fått med bra information gällande både män och kvinnor.
    Bra referenshantering.

    mvh
    grupp 6
    Andrea Bratiloveanu, Katrin Hägerström, Katarina Lindberg, Anette Nydelius
    Posted 09:25, 9 Jan 2013
    Informativt, bra uppställning med tydlig röd tråd. En inledningsrubrik hade varit bra, samt fler underrubriker för att få det mer lättläst. Flera viktiga saker har tagits med t.ex. vem som får förskriva, vårdgivarens ansvar, kvalitetssäkring. Roligt att ni tagit med två kvalitativa artiklar!
    En stor del av arbetet är refererat till SBU (2000). Inget fel i det, men kanske finns det nyare referenser att lägga till också i dessa stycken.
    Under ”blandinkontinens” står det att ansträngningskontinens är vanligast bland yngre och medelålders kvinnor. Lite under det står det att förekomsten ökar med stigande ålder. Lite otydligt och motsägelsefullt?
    ”Psykosociala aspekter” är långt. Det kanske kan delas upp i underrubriker. Det sista stycket under den rubriken saknar referens, är det era egna åsikter? Finns det någon referens som stöder dem?
    Beskrivningen av innehållet i studien av Nicolson et.al. 2008 är lite otydlig, kan kanske skrivas om lite.
    Under ”behandling” skulle det vara bra med underrubrikerna trängningsinkontinens och ansträngningsinkontinens.
    Referenslistan är bra och står i bokstavsordning.
    Lite petigt: En del stavfel, och några meningsbyggnadsfel. Kanske ser det bättre ut att skriva "äldre" istället för "gamla" när det gäller individer?
    Sammanfattningsvis ett bra arbete med genomtänkt innehåll som vi lärde oss mycket av. Alla de delar som skulle vara med finns med.
    Kerstin Andersson, Katrin Magnusson och Jeanette Persson
    Posted 22:40, 10 Jan 2013
    Vet inte vad det är med detta system som gör att typsnitt och radavstånd ändras. Nu har vi försökt få till det genom att justera i word men det blev ändå fel när vi klistrade in det i Wiki. Mycket konstigt?
    Posted 14:07, 14 Jan 2013
    Vi hade också problem när vi lade ut vårt arbete i wiki. Allting ändrades och vi fick göra om det två ggr för att till slut redigera så gott det gick i wiki. Då gjorde vi ändå ett helt nytt Worddokument, men det hjälpte inte. Tycker att wiki är krångligt....
    Posted 17:54, 14 Jan 2013
    Viewing 4 of 4 comments: view all
    You must login to post a comment.