Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Tidigare kurser inom Medicinsk vetenskap > Förskrivningsrätt för vissa läkemedel och förbrukningsartiklar > Inkontinens > Blandinkontinens grupp 10

Blandinkontinens grupp 10

    Table of contents
    No headers

     BLANDINKONTINENS

    Prevalens

    Ett besvärande ofrivilligt urinläckage är definitionen av urininkontinens. Urininkontinens är ett utbrett folkhälsoproblem som drabbar ungefär en halvmiljon svenskar. Hos 3-5 % av kvinnorna i 20-årsåldern förekommer urinläckage >1 gång/vecka. Vid 40-årsålder har det ökat till 10 % av kvinnorna och vid 80-årsålder har 25 % besvär med läckage. Förekomsten hos män är betydligt lägre till 75-årsålder, då sker en brant ökning upp till samma nivå som för kvinnor.  Av äldre personer som bor på särskilt boende har över hälften inkontinens, det finns en stark koppling till allmänsjuklighet och demens(1).

    Inkontinens hos kvinnor ökar med åldern, övervikt, rökning och antal graviditeter. Andra kända riskfaktorer är bland annat kroniska luftrörssjukdomar, demens, MS, stroke och gynekologiska operationer. Förekomsten av inkontinens är även ökad vid dålig knipförmåga i bäckenbotten och tendens till framfall(1).

    Den vanligaste formen hos män är trängningsinkontinens, detta på grund av sviktande cerebrala funktioner. Ytterligare en orsak är prostataförändringar som kan ge både trängnings- och en allvarlig överrinningsinkontinens(1).

    Prevalensen för blandinkontinens har vi inte lyckats hitta några studier på.

    Blandinkontinens

    Läckage både vid ansträngning och vid trängningar kallas för blandinkontinens, är ofta mer besvärande inkontinens. Det mest besvärande symtomet behandlas i första hand(1).

    Ansträngningsinkontinens

    Den vanligaste formen av inkontinens hos yngre och medelålders kvinnor är ansträngningsinkontinens. Den främsta orsaken är bristande stöd i övergången mellan urinrör och blåsa relaterat till svaghet i ligament och muskler. Kan även vara en försämrad funktion i urinrörets slutmuskel som medför lågt tryck i urinröret, har en anatomisk orsak. Vid hosta, tunga lyft och joggning ökar buktrycket och det för med sig ett urinläckage. Små skvättar av urin avgår utan urinträngningar(1).

    Efter prostataoperation är det relativt vanligt med övergående läckage hos män. Vid godartad prostataförstoring får <1 % bestående ansträngningsinkontinens(1).

    Trängningsinkontinens

    Trängningsinkontinens är ofrivilligt urinläckage som föregås av plötslig kissnödighet. Ofta ett större läckage än vid ansträngningsinkontinens. Även vanligt med nattliga läckage. Orsaken är ofta okänd, kan bero på överaktiv blåsa (ofrivilliga blåsmuskelsamandragningar), urinvägsinfektion och kognitiv svikt hos äldre. Trängningar kan även bero på följande:

    • Retning i eller nära urinblåsa eller urinrör. En blåssten, blåstumör, urinvägsinfektion eller en inflammation i blåsan (utan infektion) irriterar blåsan inifrån. Utifrån kan blåsan bli irriterad av ovarialtumör eller en myomatös livmoder. Efter klimakteriet kan sköra slemhinnor medföra irritation och sveda från urinröret. De vanligaste orsakerna till retning i eller nära urinblåsa eller urinrör hos män är prostatahyperplasi, prostatit, förträngning i urinröret eller prostatacancer. Det som kan reta urinblåsan inifrån är urinvägsinfektion, inflammation i urinblåsan utan infektion, blåstumör eller blåssten.

     

    • Blåsmuskelsammandragningar som är ofrivilliga utan känd orsak. Tidig upplevelse av blåsfyllnad och små urinmängder i kombination med trängningar. Ofta hamnar patienten i en ond cirkel med små och täta vattenkastningar, orsaken är ofta oklar. Drabbar både män och kvinnor

     

    • Neurologiska skador. Ohämmad blåsa är en vanlig orsak till inkontinens hos äldre och det beror på bristande kontroll av miktionscentrum i pons. Vid demens kan skador på hjärnbarken föreligga och ha en hämmande effekt på miktionsreflexen. Patienten upplever en sen blåsfyllnads- och trängningskänsla, ibland först när läckaget redan har startat. Drabbar både män och kvinnor(1).

    Forskning om inkontinens hos män är inte lika omfattande som hos kvinnor. Studier som gjorts handlar oftast om äldre män. Behandling av och förhållning till inkontinens hos både äldre och yngre män kan effektiviseras. Det förskrivs ofta inkontinensskydd till män utan utredning, trots att män kan vara hjälpta av konservativbehandling som blås- och bäckenbottenträningar. Distriktssköterskan har en nyckelroll(2).

    Utredningar och diagnos

    Utredningar sker ofta i primärvården och kan göras av sjuksköterska gärna med specialkompetens med inriktning mot inkontinens. Utredning sker främst via anamnes i syfte att ta reda på hur besvären yttrar sig. Rökning och övervikt är riskfaktorer för inkontinens men även andra allvarliga sjukdomar som inkontinens kan vara symtom på ex cancer. Alarmsymtom som är viktigt att vara observant på är nytillkomna trängningar utan urinvägsinfektion, smärta vid trängningar, svårighet att tömma blåsan, hematuri eller tidigare malignintet i urinvägar eller underliv(1).

    På Nikola finns standardiserade formulär för anamnes och diagnosställande som är rekommenderade att användas. Nikola står för ”Nätverk för inkontinens inom kommuner och landsting” och det nätverket har jobbat fram ett kvalitetssäkringsprogram för att underlätta vården vid inkontinens (3).

    I Nikolas standardiserade formulär för anamnes/utredning rekommenderas följande:

    - Bedömning av personens ADL-förmåga och mentala förmåga.

    - Hur urinläckage yttrar sig, blåstömningsvanor och hur tarmen fungerar. Urinläckage och blåstömning bör kartläggas under minst två dygn med hjälp av urinmätning och läckagemätning. Kan även vara bra med en dryckesmätning.

    - Stresstest genomförs med lagom fylld blåsa, patienten ombedes att hosta och då mäts mängd läckage som uppstår.

    - Residualurin mäts vid misstanke om försämrad tömning. Hos män är tidsmiktion viktig att ha som komplement till mätning av residualurin. Normalvärde för tidsmiktion är 10-15 sekunder.

    - Urinprov för bakterier, vita och röda blodkroppar och ska tas dels för att urinvägsinfektion är en differentialdiagnos och för att inkontinens ofta innebär risk för residualurin och då ökar även risken för urinvägsinfektion.

    - Uringlukos tas för att utesluta obehandlad eller dåligt medicinerad diabetes.

     - Personens egen upplevelse av besvären och inverkan på det dagliga livet och livskvaliteten är ytterst viktigt för planering av vidare behandling. Små läckage kan upplevas lika besvärande som stora frekventa läckage. Instrument för livskvalitetsmätning finns påNikolas hemsida(4).

    -Patientens samtliga läkemedel ska ses över, särskilt observandum för vätskedrivande och lugnande läkemedel. Vid misstanke om  problem i medicinering ska läkare konsulteras(1,3,4).

    Kvinnor kan remitteras till läkare för en gynekologisk undersökning vid blandinkontinens. Män med nytillkomna vattenkastningsproblem remitteras till läkare för utredning och då är det viktigt med prostatapalpation(1,3,4).

    Som tillägg i utredning kan cystoscopi göras. Finns även cystometrisk undersökning och mätning av urethratryck som mäter blåsans funktion, urethratryck kontra buktryck. Undersökningarna ger en bild av muskelhinnan i blåsan (detrusor), bäckenmuskulaturen och dess funktion. Diagnos kan i okomplicerade fall ställas efter anamnes och stresstest. I svårbedömda fall bör cystoskopi och cystometrisk undersökning göras(1,3,5).

     

    Behandling

    Behandling för inkontinens ska vara individanpassad, kännas bra för patienten och vara möjlig att utvärdera. Målet kan vara avtagande eller botad inkontinens, mindre frekventa blåstömningar och/eller möjlighet till ökad social och fysisk aktivitet. Då inkontinens inte kan avhjälpas förskrivs rätt inkontinensskydd och om behov finns erbjuds bostadsanpassning och stöd av vårdpersonal för regelbundna toalettbesök (3).

    Efter noggrann anamnes görs individuell vårdplan med hänsyn till patientens ålder, besvär, övriga sjukdomar och levnadsvillkor. Snabbt förlopp och stora besvär remitteras till specialist. Behandling kan ske på många sätt och mycket kan patienten påverka själv. Nutrition, elimination och rökstopp är viktiga faktorer att titta på i åtgärder för att förbättra inkontinens(6).

    Övervikt/fetma försämrar läckage, studier visar att en viktminskning på fem procent kan halvera inkontinensepisoderna(7).

    Bäckenbottenträning /knipövning är en effektiv metod som rekommenderas för trängnings- och ansträngningsläckage. Syftet är att förbättra styrkan och uthålligheten i muskulaturen. 60-70% av kvinnor med ansträngningsinkontinens får minskade besvär av bäckenbottenträning. Träningen bör ge effekt efter tre månader och det krävs minst åtta kontraktioner tre gånger dagligen för att nå resultat. Används även som stöd vid blåsträning av trängningsbesvär(1).

    Blåsträning innebär att träna upp blåsans förmåga att hålla urin genom mindre frekventa tömningar(1).

    Elstimulering används för att behandla främst överaktiv blåsa och trängningsinkontinens. Elektriska impulser aktiverar nervbanor för att påverka bäckenbotten och urinblåsa. Behandlingen ges tio gånger under 3-4 dagar och varje behandling pågår ca 20 minuter. Bäckenbottenträning och blåsträning ska ske samtidigt med behandlingen. Effekt kan avta efter tid och behandlingen kan upprepas(3).

    Akupunktur kan användas vid urininkontinens men visar oklar effekt enligt studier(8).

    Operation bör erbjudas kvinnor som inte erhåller godtagbart resultat av träning efter ca 3-6 månader vid ansträngnings- eller blandinkontinens. Metoden TVT, tension-free vaginal tape, görs under lokalbedövning via ett snitt i slidan samt två ovanför symfysen, ett band läggs in för att höja och stödja urinröret och därmed avhjälpa ansträngningsinkontinens. En annan typ av operation görs i narkos och innebär att övergången mellan urinrör och blåsa fixeras mot främre bäckenväggen(1).

    Farmakologisk behandling används främst vid trängnings och ansträngningsinkontinens och då minst sex veckors blåsträning inte haft godtagbar effekt. Östrogen varken förebygger eller behandlar men lokalt administrerat lindras symtom i form av irritation, sveda och sköra slemhinnor. Ges med fördel till kvinnor i menopaus (9). Antikolinergika för trängningsinkontinens syftar till att lugna blåsans kontraktionsfunktion, antimuskarina läkemedel. Ges med försiktighet på grund av biverkningar och ofta otillräcklig effekt. Måttlig ansträngningsinkontinens kan behandlas med duloxetin som antas öka tonus i urinröret. Biverkningar även här och tveksam effekt(1).

    Psykosociala aspekter

    Urininkontinens har stor inverkan på mäns och kvinnors livskvalitet. Läckage kan upplevas stressande och skamligt och leda till att vissa situationer undviks, därmed kan problem uppstå i yrkeslivet, i sociala och i sexuella kontakter(9). Isolering på grund av skamkänsla och förlust av självförtroende är andra problem som kan uppstå i samband med urininkontinens. Kravet på sjukvården kommer att öka, dagens äldre har en annan syn på livet och åldrandet än tidigare generationer. Tillgång till information och kunskap är större idag, behandlingar kommer att ifrågasättas. Satsning på forskning och utveckling av behandlingar kommer att behövas för att bemöta ökande krav från befolkningen(10).

    Få vetenskapliga studier som är hållbara är gjorda på populationsbaserade grupper om hur livskvaliteten påverkas. De studier som finns är gjorda på sjukomsspecifika grupper och är små(8).

    Förskrivning

    Personer med en kontinuerlig tarm-, urininkontinens eller urinretention på grund av sjukdom eller skada, har rätt att få inkontinensskydd förskrivna. Personen kan bo i särskilt eller enskilt boende. I Dalarna krävs att personen är skriven i länet och ansluten till försäkringskassan. Behovet ska följas upp och omprövas regelbundet av ansvarig förskrivare(11).

    Utprovning av inkontinenshjälpmedel skall vara individuell och göras efter en läckagemätning. Patienten skall få både muntlig och skriftlig information om användning och skötsel av inkontinenshjälpmedel. Förskrivning dokumenteras i journal(3).

    Barnmorskor, sjuksköterskor, distriktssköterskor och sjukgymnaster kan i vissa fall vara behöriga att förskriva förbrukningsartiklar som används vid inkontinens. För att få förskriva läkemedel måste förskrivningsrätten vara införd i Socialstyrelsens register och sjuksköterskan ska skriftligen har fått en förskrivarkod. Verksamhetschef på respektive arbetsplats avgör vem som ska få förskrivarrätt.  Distriktssköterskor måste tjänstgöra inom landstingens eller kommunernas primärvård eller äldrevård. För andra sjuksköterskor krävs att de tjänstgör vid särskilda boenden eller hemsjukvård.  SOSFS  /2000-1och senaste ändringen SOSFS/2001-16är Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om läkemedelshantering i hälso- och sjukvården. Det är den föreskrift som styr förskrivningsrätt generellt. SOSFS 2008:1 (M) Socialstyrelsens föreskrifter om användning av medicintekniska produkter i hälso- och sjukvården. Styr bland annat förskrivning av förbrukningsartiklar och är ett styrande dokument vid förskrivning av inkontinenshjälpmedel (3,12).

    Hälso- och sjukvårdslagen SFS 1982:763  Patientdatalagen  SFS 2008:355 och Patientsäkerhetslagen  SFS 2010:659  är lagar som styr hälso- och sjukvården. Socialstyrelsen har föreskrifter och allmänna råd som förtydligar lagarna vad gäller ledningsarbete, kvalitetsarbete, hygienföreskrifter och patientsäkerhet(3,12).

     

     

     

     

     

    REFERENSLISTA

    1. http://www.lakemedelsboken.se/#urininkontinens.html?toc3871  Hämtad 2012-12-27

     

    2. Glynis, Collin, Pellat., (2012)Promotion male urinary contince,  British Journal of Nursing(Urology Supplement) Vol 21, No 9, s 5-11

     

    3. http://www.vardhandboken.se/Texter/Urininkontinens/Oversikt Hämtad 2012-12-27

     

    4. http://www.nikola.nuHämtad 2012-12-27

     

    5.  http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=1209 Hämtad 2012-12-27

     

    6. Föreläsning Ingrid Bergelin 2012-12-19.

     

    7. Altman, D., Medin, I,. Falconer, C., Rössner, S.,(2009), Viktreduktion som behandling vid urininkontinens, Klinik och vetenskap, nr 28, sid 1826-8.

     

    8. http://www.sbu.se/upload/Publikationer/Content0/1/urininkontinens_2000/urininkontinens/Urin_samm.pdf  Hämtad 2012-12-27

     

    9. Bardsley, A., (2012)Drug therapies for postmenopause urinary incontinence, Nurse Prescribing. Vol 10, No 8.

     

    10. Molander, U,. (2001)Urininkontinens folksjukdom bland äldre - drabbar både män och kvinnor,. Läkartidningen nr 9, volym 98, s.946-9.

     

    11. http://www.ltdalarna.se/templates/Base____8919.aspx  Hämtad 2012-12-27

     

    12. http://www.socialstyrelsen.se  Hämtad 2012-12-27

    Files (0)

     

    Comments (3)

    Viewing 3 of 3 comments: view all
    Blandinkontinens
    Sakligt, informativt och välskrivet. Bra språk.
    Då det är intressanta artiklar ni valt, hade vi gärna sett att ni beskrev era valda artiklar lite mer utförligt.
    Prevalens:
    Relevant och intressant statistik. Men vad är prevalensen för just Blandinkontinens?
    Definiton av vad som är Blandinkontinens saknas här.
    Bra beskrivet vad som är ansträngningsinkontinens, samt vad som är trängningsinkontinens. Lite förvirrande då ni under trängningsinkontinens först skriver att orsaken ofta är okänd, och sedan skriver om orsaker inkontinensen beror på.
    Här kommer definitonen av blandinkontinens. Det vore önskvärt om den kom tidigare i texten, och sedan förklaring av de olika inkontinenserna.
    Artikeln ni valt är bra. Men vad handlar artikeln om egentligen? Är det bara om att det finns för lite forskning kring inkontinenta och män?
    Utredningar och diagnos:
    Bra och informativ text.
    Länken nikola.nu är bra, men den ska inte stå med i löpande texten.
    Behandling:
    Mycket informativt. Olika behandlingsalternativ finns med. Bra, relevant källanvisning.
    Psykosociala aspekter:
    Bra, kunde ha varit lite mer utvecklat. Exempelvis hur denna patientgrupp kan bemötas.
    Kriterier för förskrivning:
    Bra skrivet, saknar dock vem som får förskriva. Ser att det kommer senare under Regelverk, man kanske kan väva ihop dessa? Eller flytta upp texten? Bara ett förslag…
    Regelverk som styr vård vid inkontinens:
    Mycket bra att ni beskrivit vad lagarna handlar om.
    Referenser:
    Ni bör titta över referenssystemet. Finns på bibliotekets hemsida. Länkarna måste t.ex. vara exakta och datum för när de är hämtade måste vara med.
    Tack för intressant läsning!
    Grupp 11, Marie Kallursén, Sandra Saade och Charlotta Lindberg.
    Posted 12:07, 10 Jan 2013
    Vi har tagit del av ert arbete med blandinkontinens som var en intressant och lättöverskådlig läsning.
    Ni har tydligt beskrivit prevalensen för de båda inkontinenserna men vad är prevalensen för just blandinkontinens?
    I näst sista stycket under trängningsinkontinens finns definitionen på blandinkontinens lyft upp den till första stycket i arbetet då detta handlar om just blandinkontinens. Efter detta kan man sedan gå in och beskriva de olika inkontinenserna.
    Arbetet har rätt titel.
    Är innehållet korrekt, finns alla delar med? Saknar egna rubriker under patofysiologi, symtom och genus. Ni hade kunnat förtydliga genusperspektivet under rubriken prevalens. Upplever att texten under trängningsinkontinens behöver förtydligas då det förekommer upprepningar t.ex. ett helt stycke om ofrivilliga blåsmuskelsammandragningar som kan lyftas upp i första stycket.
    Meningen som börjar med läckage… under rubriken trängningsinkontinens skulle kunna formuleras om till en bättre mening genom att ta bort punkten efter blandläckage och skriva ”och är ofta mer…
    Under utredningar och diagnos nämns tidsmiktion hos män. Vad är en normal tid för miktion?
    Under behandling skriver ni att patienten ska ha stöd vid toalettbesök. Vilken form av stöd menar ni då?
    Språkbruket kan ses över då det i vissa stycken förkommer långa meningar med mycket ”och” det skulle ge ett bättre flyt i läsningen om detta formulerades om. Det saknas mellanslag på många ställen i texten men vi vet att det förekommer problem då det ska kopieras över till wiki.
    Referenserna är relevanta för uppgiften men förtydliga när de fanns tillgängliga på webben enligt APA referenshantering.
    Det var ett fint och genomtänkt arbete som vi var tvungna att ”peta i ” och vi förstår att det inte är lätt att beskriva blandinkontinens.

    Från Helén, Suzie och Maire.
    Posted 17:23, 10 Jan 2013
    Tack för era kommentarer de har vart värdefulla för oss. Vi har gjort vissa ändringar enligt "önskemål". Vi har valt att inte sätta specifika rubriker på alla områden som skulle finnas med. Vi upplevde att vi förlorade den röda tråden om vi hade gjort det.
    Vi har rättat till i referenslistan.

    Vänliga hälsningar Åsa, Elisabeth och Anette
    Posted 10:31, 11 Jan 2013
    Viewing 3 of 3 comments: view all
    You must login to post a comment.