Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Tidigare kurser inom Medicinsk vetenskap > Förskrivningsrätt för vissa läkemedel och förbrukningsartiklar > Inkontinens > Analinkontinens grupp 12

Analinkontinens grupp 12

    Table of contents
    No headers

    ANALINKONTINENS – ETT GÖMT OCH GLÖMT SYMTOM

     

    BAKGRUND

    Analinkontinens nämns även under flera namn som avföringsinkontinens, tarminkontinens eller fekalinkontinens. Definitionen på fekal inkontinens innebär "ofrivilligt läckage av vätska eller fast avföring som utgör ett socialt eller hygieniskt problem. Analinkontinens inkluderar tillägget läckage av gas" (Norton, Whitehead, Bliss, Harari & Lang, 2009). Tillfälliga besvär med svårighet att hinna till toaletten exempelvis vid diarré räknas inte som inkontinens (Rindforth Gillgren, 2012). Mildare symtom på analinkontinens är s.k. ”Soiling” som kännetecknas av ett minimalt fekalt läckage (”fartränder”) av slem eller avföring som leder till dålig lukt, nedsmutsning av underkläder, irritation och klåda kring analområdet (Läkemedelsverket, 2011).

    Sensoriskt betingad (passiv) inkontinens innebär att avföring passerat ut genom ändtarmen på grund av oförmåga att känna och uppfatta ansamlingen av avföring i ändtarmen (Nyhlin, 2008). 

    Motoriskt betingad inkontinens innebär att tarmtömning sker på grund av oförmåga att hålla emot och förhindra tarmtömning trots kännbar fyllnad av ändtarmen (Nyhlin, 2008).

    Trängningsinkontinens innebär känsla av omedelbart behov till tarmtömning på grund av trängningskänsla i ändtarmen. Vid avsaknad av närliggande toalett innebär detta en stor risk för tarmläckage (Nyhlin, 2008). Analinkontinens uppträder sällan ensamt utan förekommer ofta i kombination med urininkontinens (Graf, 2011).

     

    PREVALENS OCH GENUS

    Mycket liten forskning finns gällande anal inkontinens. Studier före 2000-talet fokuserade på urininkontinens och få studier rörde analinkontinens. Data har saknats och man har antagit att analinkontinens drabbar främst kvinnor under 65 år. Hos kvinnor är den vanligaste orsaken bristningar i analsfinktern som uppkommit vid förlossning. Problemet göms och hanteras dock ofta genom dietkontroll och/eller läkemedel. Analinkontinens hos män är vanligen associerade med prostatacancer, hemorrojder, rektal cancer och tidigare rektal resektion. Äldre personer drabbas ofta pga. degeneration av sfinktermuskulaturen, sjukdomar som Parkinson och diabetes samt läkemedelsbiverkan (Ness, 2012). Analinkontinens är för många ett tabubelagt ämne. Många drar sig för att söka vård och mörkertalet är därför stort och förekomsten mycket osäker. Analinkontinens förekommer enligt internationella studier hos 1-3 % av befolkningen, 7 -10 % av dessa är personer äldre än 65 år (Nyhlin, 2008). Analinkontinens förekommer mer frekvent hos kvinnor än hos män och är även vanligare hos äldre än yngre. Skillnaden mellan könen minskar med stigande ålder (Graf, 2011; Rindforth Gillgren, 2012).

     

    PATOFYSIOLOGI

    Orsaken till analinkontinens kan bero på ålder och kön. Ofta kan orsaken hittas med tanke på symtom, typ av läckage och bidragande faktorer (Ness, 2012). Orsaker till analinkontinens kan enligt Altman, Falconer & Zetterström (2010) vara:

    • Bäckenbottenskador: skador på bäckenbotten och analsfinktrarna kan leda till inkontinens av varierad grad. Vid skador på den interna (inre) sfinktern ses inte sällan gasläckage eller passivt avföringsläckage. Vid skada på den externa (yttre) är trängningssymtomen ett mer uttalat symtom. Besvären är även kopplade till vilken hastighet tarminnehållet passerar systemet och innehållets konsistens. Obstetrisk trauma: Förlossningar med långt utdrivningsskede, barn med födedelsevikt över 4.5 kg och kvinnor som föder sitt första barn löper större risk att drabbas av inkontinens pga. sträckning av nervus pudendus och samtidig sfinkterruptur. Ofta förekommer en underdiagnostik beroende på diagnostiseringssvårigheter och att kvinnorna många gånger först får symtom efter menopausen. Kirurgiska ingrepp nära slutmuskeln såsom hemorrojdkirurgi, analfistlar och rektalprolaps kan också orsaka analinkontinens.
    • Anorektal patologi: perianala skinnflikar och hemorrojder försvårar möjligheterna att hålla sig ren efter tarmtömning vilket kan leda till soiling alternativt passivt läckage av tarminnehåll. Analfistlar rektal- och analprolaps kan också ge läckageproblem.
    • Strålbehandling:  malignitet i framför allt lilla bäckenet ger inte sällan inkontinens pga. uppkommen diarré.
    • Idiopatisk degeneration: ger oftast passivt avföringsläckage då den interna analsfinktern av oklara skäl förtunnas och atrofieras.
    • Avföringsinkonsistens och motilitet: har en betydande roll för fekalinkontinensen då lös avföring och diarré är svårare att kontrollera än fast avföring.
    • Neurologiska sjukdomar:  Multipel skleros, stroke, demens och Parkinsons sjukdom ger ofta nedsatt kontroll och känsel i ändtarmen.
    • Sjukliga förändringar i ändtarmen och medfödda missbildningar: tumörer, polyper och inflammationer.
    • Hög ålder: ger sämre funktion av slutmusklerna och eller nerverna till dem.
    • Förstoppning: Sambandet mellan fekalinkontinens och förstoppning är sedan tidigare välkänt men mekanismen bakom denna är inte helt klarlagd. Sänkt känslighet och nedsatt rektalvolym kan vara bidragande orsak till nedsatt rektoanal reflex. Upprepad krystning vid förstoppning kan leda till genital prolaps som ger läckageproblem.
    • Livsstilsorsaker: Sötningsmedel kan ha laxerande effekt genom osmotisk verkan i tarmarna. Kaffe och rökning (nikotin) stimulerar båda tarmmotoriken. Kronisk hosta ger en generell påverkan på bäckenbottenfunktionen.
    • Omgivningsfaktorer: kan påverka tarmtömningen negativt med negligering av tömningskänslan om inte möjlighet ges till lugna och avskilda toalettbesök både på offentliga platser, arbetsplatser och i hemmamiljö.  

     

    SYMTOM

    Analinkontinens är inte en sjukdom utan ett symtom och dessa kan variera beroende på inkontinensens svårighetsgrad. Symtomen är framförallt svårigheter att hålla tillbaka gas, vätska och fukt från tarmen, läckage av lösare avföring, läckage av fastare avföring och akut påträngande behov vid trängning med svårighet att hålla tillbaka avföringen viljemässigt (Rindforth Gillgren, 2012). .

     

    DIAGNOSTIK

    Innan remittering till specialistklinik har distriktsläkaren undersökt patienten och tagit anamnes, status, rutinprover och eventuellt utfört rektoskopi.

    Under anamnesen tas en hälsostatus och symtom kartläggs. Ett s.k. tarmfunktionsformulär som kartlägger tarmfunktionen fylls i gällande smärta, tömningsbesvär (dålig kontroll av slutmuskeln eller bristande sensibilitet), frekvens (när, hur ofta), inkontinens (gaser, diarréer, fast avföring) och uppskattning av patientens livskvalitet. Även frågan om patienten använder skydd eller tar läkemedel mot inkontinens ingår (Häggqvist, 2012). En tarmdagbok kan vara till stor hjälp (Gylin & Westling, 2012). Tidigare hälsohistoria samt en obstretisk anamnes tas med genomgång av eventuell graviditet, förlossning, urininkontinens och sexuella problem (Häggqvist, 2012). Finns neurologiska sjukdomar som diabetes eller Multipel Skleros (Hultén, Nordgren & Öresland, 1995)? En inspektion utförs för att se eventuell lokal hudirritation, hemorrojder, sluten/öppen anus, fissurer, abscesser, undersöka knipreflexer och eventuell prolaps. Patienten palperas vaginalt och analt (Gylin & Westling, 2012). Vid misstanke om malignitet kan koloskopi och kolonröntgen utföras. Laboratorieprover som till exempel TSH, p-glucos, SR, Hb, urin och faecesodling kan tas (Gylin & Westling, u.å).

    Analinkontinens skall alltid utredas av läkare vid följande symtom: blod eller slem i avföringen, viktnedgång, aptitlöshet, buksmärtor, plötsligt ändrade avföringsvanor och/eller anal smärta. Vid misstanke om tumör, fistel, sfinkterskada eller prolaps skall remiss till specialist skrivas omgående (Gylin & Westling, 2012). Bristande utredning kan leda till onödiga behandlingar eller olämplig tillit till dyra och ovärdiga behandlingsmetoder för patienten (Ness, 2012). Anal inkontinens är ett mycket känsligt ämne och vården bör ges med trygghet, tillit och respekt för patientens integritet (SFS 1982:763; Ness, 2012). 

     

    UTREDNING

    Hos specialistläkare med vidareutbildning inom området mag-och tarmsjukdomar, utförs en genomgång av ändtarmen och tarmkanalen, bl.a. via rektoskopi och koloskopi. Andra specialistundersökningar som kan utföras är kryströntgen, analtrycksmätning, elektromyografi, ultraljud och magnetröntgen. Undersökningarna är vanligen inte smärtsamma men kan upplevas som obehagliga. Undantaget är elektromyografi där nålsticket smärtar en kort stund (Graf, 2011).

     

    • Rektoskopi inspekterar ändtarmen. Ett rektoskop är ett plaströr cirka 1 cm i diameter som förs in 10-25 cm i ändtarmen för att kunna se eventuella förändringar och utesluta tumörer (Graf, 2011).
    • Koloskopi granskar tjocktarmen. En böjlig slang, cirka 1.5 m lång och drygt 1 cm diameter förs in i ändtarmsöppningen och genom hela tjocktarmen. Slemhinnans utseende granskas med hjälp av en liten belyst kamera längst fram och via ett datachip förs bilderna över till en dataskärm (Graf, 2011)
    • Kryströntgen (defekografi) kontrollerar tömning och knipfunktion samt påvisa anatomiska och funktionella förändringar (Gylin & Westling, 2012). Kontrastmedel förs upp i ändtarmen och sedan får patienten sitta på en toalettstol och knipa för att till slut tömma tarmen genom att krysta. Förloppet ses på röntgen vilket gör att läkaren kan upptäcka eventuella sjukliga förändringar som till exempel framfall och bråck (Graf, 2011).
    • Analtrycksmätning (anorektal manometri) kontrollerar slutmusklernas funktion, analkanalens längd och reservoarvolym (Gylin & Westling, 2012). En kateter förs in i ändtarmen och sedan mäts trycket i vila och när man kniper. Känselförmågan mäts genom att registrera den lägsta volym som man känner i ändtarmen, och hur stor volym man tål innan man måste tömma tarmen (Graf, 2011).
    • Elektromyografi mäter nervfunktionen. En tunn nål förs in i slutmuskeln och mäter den elektriska aktiviteten i bäckenbottenmuskulaturen och sfinkter, och eventuell nervskada kan på så sätt påvisas (Graf, 2011).
    • Ultraljud kan påvisa eventuella skador på ringmusklerna samt visa fistlar, fissurer och ärr (Gylin & Westling, 2012). En liten apparat i ändtarmsöppningen sänder ut ultraljud vilket gör att slutmusklerna syns som två ringar. Eventuella skador på tarmen syns då som avbrott i ringarna (Graf, 2011).

     

    BEHANDLING

    Det är inte alltid möjligt att bota analinkontinens helt. Huvudsyftet är därför att förbättra symtomen och göra det möjligt för patienten att kontrollera symtomen mer effektivt. Patienter och vårdgivare med god kunskap om analinkontinens får ofta goda behandlingsresultat (Ness, 2012). Det finns kirurgiska och icke kirurgiska behandlingsalternativ vid analinkontinens. Initialt prövas alltid icke kirurgiska alternativ i första hand som till exempel livsstil och kostförändringar, olika träningsprogram samt läkemedel (Deutekom & Dobben, 2012; Läkemedelsverket, 2011; Signäs, 2012).

     

    Kirurgisk behandling utförs med olika metoder som alla syftar till att stärka och/eller laga slutmuskeln. En metod är Sacral Neuro Stimulering (SNS) där en elektrod via en pacemaker stimulerar tarmens och slutmuskelns nerver. Blir det en förbättring inom tre veckor kan en permanent lösning bli aktuell (Graf, 2011; Signäs, 2012; Läkemedelsverket, 2011). En annan metod är volymökande substans som injiceras i övre delen av analkanalen som gör att kanalen blir trängre vilket medför en bättre kontroll över slutmuskeln (Graf, 2011; Läkemedelsverket, 2011). Vid svår anal inkontinens kan det bli aktuellt med en stomioperation vilken kan medföra att livskvaliteten förbättras avsevärt för dessa patienter som då slipper oroa sig för en läckande tarm (Graf, 2011; Signäs, 2012).

     

    Vid icke kirurgiska behandling kan det vara till stor hjälp att föra anteckningar/dagbok där faktorer som kan påverka tarmfunktionen skrivs ned. Det kan underlätta att på sikt se ett mönster på hur och när analinkontinensen uppträder (Jahren Kristoffersen, 1998). Det är viktigt med regelbundna tider under dygnet gällande intag av mat och dryck. Planering av toalettbesöken samt att inte ha för bråttom vid dessa besök är också viktigt att tänka på (Signäs, 2012). Ett vanligt problem är ökad risk för klåda och sårbildning runt anus på grund av kvarliggande avföring. För att undvika/minimera problemet rekommenderas att använda tvättkräm och/eller olja samt att skydda huden med vattenavstötande salva som till exempel Inotyol (Jahren Kristoffersen, 1998; Signäs, 2012). Vid analinkontinens i samband med diarré eller förstoppning är det möjligt att minimera problemen med stoppande läkemedel som Loperamid eller bulkmedel. Bulkmedel som gör avföringen fastare kan normalisera tarmfunktionen (Jahren Kristoffersen, 1998). För de patienter som har problem med att tömma tarmen helt eller delvis kan det vara aktuellt med att regelbundet ta lavemang då detta minskar risken för en läckande tarm (Graf, 2011).

    Biofeedback är en behandling som utförs av en uroterapeut. Behandling ska hjälpa till att stärka muskulaturen i bäckenbotten med stöd av en apparat som registrerar muskelaktiviteten. Det blir en synlig återkoppling via en monitor eller via en ljudsignal som gör det lättare att korrigera och hitta de muskler som behöver tränas gällande knip, kryst och avslappning av slutmuskel och bäckenbotten. Mellan behandlingstillfällena tränar patienten själv i det egna hemmet enligt de instruktioner som ordinerats av uroterapeuten (Läkemedelsverket, 2011; Signäs, 2012).

    I vissa fall hjälper vare sig kirurgiska eller icke kirurgiska åtgärder och då kan en analplugg vara till hjälp. Det har visat sig i studier att analplugg kan vara ett komplement till andra behandlingar eller vara det enda som kan hjälpa till att få en mer fungerade vardag då inga andra behandlingar har haft någon eller liten effekt.  Det som påverkar användandet av analplugg och hur den fungerar är storlek samt vilket material som den är tillverkad i (Deutekom & Dobben, 2012). Den vanligaste pluggen har en vattenlöslig film som löses upp vid kontakt med vätska. En analplugg kan sitta i upp till 12 timmar och är lätt att ta ut genom att dra i det lilla snöret. Pluggen behöver smörjas med gel innan insättning (Woodward, 2012).

     

    REGELVERK          

    I enlighet med Hälso- och sjukvårdslagen SFS 1982:763, 2§ är målet för hälso- och sjukvården en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen som ges med respekt och värdighet för den enskilde. Vården skall bedrivas med god kvalitet, utformas och genomföras i samråd med patienten. En medicinsk bedömning av hälsotillståndet skall ges snarast. Patienten skall ges individuellt utformad information om sitt hälsotillstånd, undersökningar, vård och behandling, möjligheten att välja vårdgivare samt information om vårdgarantin (SFS 1982:763). Vårdgarantin innebär att kontakt med primärvården skall ges samma dag patienten söker, ett läkarbesök inom 7 dagar, specialistvård inom 90 dagar och ett beslut om behandling inom 90 dagar (Landstinget Dalarna, 2010). Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659) syftar till att främja hög patientsäkerhet och reglerar bland annat vårdgivarens skyldighet att bedriva ett systematiskt patientsäkerhetsarbete (inklusive dokumentation om denna), anmälningsskyldigheten och tystnadsplikten. Patientdatalagen (SFS 2008:355) reglerar informationshanteringen inom hälso- och sjukvården. Patientens integritet skall respekteras och personuppgifter hanteras och förvaras säkert från obehöriga.

     

    KRITERIER FÖR FÖRBRUKNINGSARTIKLAR

    Hjälpmedel för inkontinens finns upphandlat av landstingen och kommuner i hela Sverige men kan se olika ut i landet. Personer med någon form av inkontinens och som har ett varaktigt behov av hjälpmedel har rätt till individuellt utprovade hjälpmedel enligt Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763). Detta förutsätter att en utredning har gjorts av en person som har behörighet att förskriva dessa hjälpmedel. Det är ansvarig verksamhetschef som utser och delegerar till legitimerad personal vilka som ska få förskrivningsrätt. Verksamhetschefen ska även göra en förteckning över de hjälpmedel som får förskrivas. I socialstyrelsens föreskrift om användningen av medicinsktekniska hjälpmedel (SOFS 2008:1 kapitel 4, 3§) står det att sjuksköterskor, barnmorskor och sjukgymnaster får förskriva medicintekniska hjälpmedel bland annat vid problem med tarminkontinens. Receptet för hjälpmedlen räcker i ett år. Det är förskrivarens skyldighet att göra en uppföljning efter tre månader (Signäs, 2012). Definitionen på medicintekniska produkter är enligt SOSFS 2008:1: ”en produkt som används för att påvisa, förebygga, övervaka, behandla eller lindra en sjukdom eller kompensera en skada eller ett funktionshinder, undersöka, ändra eller ersätta anatomi eller en fysiologisk process eller kontrollera befruktning” (1§).

     

    PSYKOSOCIALA ASPEKTER

    Analinkontinens är ett tabubelagt och generande problem för många individer vilket kan leda till minskat socialt umgänge, dåligt självförtroende och förhindra sexuellt samliv. Problemet upplevs ofta handikappande och ger sänkt livskvalitet då det drabbade individerna inte vill avslöja sina besvär för den närmaste omgivningen (Graf, 2011; Ness, 2012). Konsekvenserna av att läcka avföring och eventuell lukt skapar skamkänsla och vissa personer avstår även från att söka hjälp pga. detta (Jahren Kristoffersen, 1998; Signäs 2012; Deutkom & Dobben, 2012). Hjälp finns dock att få!

     

     

    Författare: Helén Persson, Maire Svanberg, Suzie Westlund 

     

     

    Referenser

     

    Altman, D., Falconer, C. & Zetterström, J. (2010). Urogynekologi. Lund: Studentlitteratur. ISBN 978-91-44-05450-6. Upplaga 1:1.

     

    Deutekom, M. & Dobben, A. (2012). Plugs for containing faecal inkontinence.The Cochrane Collaboration. Tillgänglig 21 december 2012 från, http://onlinelibrary.wiley.com/doi/1...5086.pub3/full

     

    Graf, W. (2011). Avföringsinkontinens. Tillgänglig 20 december 2012 från 1177 sjukvårdsrådgivningen, http://www.1177.se/Dalarna/Fakta-och...gsinkontinens/

     

    Gylin, M. & Westling, E. (u.å). Analinkontinens – ett gömt och glömt symptom. Tillgänglig 28 december 2012 från Uroterapeutisk förening

    http://www.utfnordic.org/LinkClick.aspx?fileticket=1Jm1uxhAP64%3D&tabid=130&language=en-US

     

    Gylin, M. & Westling, E. (2012). Alla har en baksida – Riktlinjer vid anal inkontinens. Tillgänglig 29 december 2012 från Coloplast.se, http://www.coloplast.se/SiteCollectionDocuments/Inkontinens/Kalender/Sem30-31jan2012/Riktlinjer%20vid%20analinkontinens%20-%20Meta%20Gylin%20och%20Eva%20Westling.pdf

     

    Hultén, L., Nordgren, S. & Öresland, T. (1995). Fekal inkontinens: [ett gömt problem]. (1. uppl.) Västra Frölunda: Janssen Cilag. Tillgänglig 28 december 2012 från http://www.janssen.se/content/litera.../JC-040006.pdf

     

    Häggqvist, S. (2012). Vårdprogram för utredning av patienter med fekal inkontinens på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.Tillgänglig 28 december 2012 från Sahlgrenska universitetssjukhuset Västra Götalandsregionen, http://www.sahlgrenska.se/upload/SU/...0med%20fek.pdf

     

    Jahren Kristoffersen, N. (red.). (1998). Allmän omvårdnad 3: Patient och sjuksköterska – kropp, behov och metoder. Liber Ab Stockholm

     

    Landstinget Dalarna. (2010). Du har rätt att veta vad som gäller: Information om vårdgarantin [Broschyr]. Alla Sveriges landsting och regioner i samverkan. Från http://www.ltdalarna.se/upload/1863/vardgarantifolder_110131.pdf 

     

    Läkemedelsverket. (2011). Läkemedelsboken, 2011-2012. Uppsala: Läkemedelsverket Sverige

     

    Ness, W. (2012). Faecal incontinence: causes, assessment and management. Nursing Standard vol 26, nr 42, s.52-60.

     

    Norton, C., Whitehead, W., Bliss, D., Harari, D., Lang, J. (2009). Management of fecal incontinence in adults. Neurology and Urodynamics 2010;29(1):199-206. doi: 10.1002/nau.20803 Tillgänglig 29 december 2012 från http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/nau.20803/pdf

     

    Nyhlin H. (Red). (2008). Medicinska mag- och tarmsjukdomar. Kap. Analinkontinens.Lund: Studentlitteratur ISBN 9789144017112.

     

    Rindforth Gillgren, M. (2012). Vårdguiden, Stockholms Läns Landsting. Tillgänglig elektroniskt 30 januari 2012 från http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Anal-inkontinens/

     

    SFS, 1982:763. Hälso- och sjukvårdslagen. Tillgänglig 21 december 2012, http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-..._sfs-1982-763/

     

    SFS, 2008: 355. Patientdatalagen. Tillgänglig 29 december 2012 från, http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-.../?bet=2008:355

     

    SFS, 2010:659. Patientsäkerhetslagen. Tillgänglig 29 december 2012 från http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-..._sfs-2010-659/

     

    Signäs, G. (2012). Anal inkontinens. Vårdguiden.se. Tillgänglig 20 december 2012 http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-o...l-inkontinens/

     

    SOFS, 2008:1.Socialstyrelsens föreskrifter om användning av medicintekniska produkter i hälso- och sjukvården, Tillgänglig 21 december 2012 http://www.socialstyrelsen.se/sosfs/2008-1/

     

    Woodward, S. (2012). Management options for faecal incontinence. Nursing & Residential Care 14 (5) s. 224-229

     

     

     

     

    Intressanta länkar:

    Sakral nervstimulering ger bra effekt vid anal inkontinens. http://www.lakartidningen.se/includes/07printArticle.php?articleId=13920

    Kollagenplugg – ny behandling av komplexa anala fistlar. www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=9473

    .

    Files (0)

     

    Comments (4)

    Viewing 4 of 4 comments: view all
    Opponering inkontinens av grupp 3

    Analinkontinens grupp 12

    Ni har gjort ett bra och genomarbetat arbete. Lättläst med enkel och lättförståelig text. Ni har följt de delar som arbetet ska innehålla samt har aktuella referenser. Bra titel på arbetet. Inte mycket att anmärka på. Några förbättringar är föreslagna.

    Bakgrund: Där har ni tagit upp bra om analinkontinensens olika namn samt definitionen på fekal inkontinens. Men vem har skrivit definitionen? Är definitionen skriven rakt av? Då bör citattecken finnas samt källa. Saknar referensen Norton, mfl. i referenslistan. För att få bättre flyt i texten räcker det om man tar upp en referens om alla säger lika. Efter varje stycke ska en referens vara angiven och då ni har mellanrum mellan styckena om olika typer av analinkontinens bör de skrivas dit, alternativt ”dra ihop” styckena till ett.
    Saknas mellanslag 5:e raden mellan inkontinens och (Rindforth....

    Prevalens och genus: Bra att veta att det faktiskt inte finns så mycket forskning i området.
    Eventuellt omformulering för bättre flyt i texten av meningen i 4:e raden.. ”Problemet göms och hanteras dock ofta genom dietkontroll” Förslag: Personer med analproblem vill gärna dölja detta och försöker oftast hantera problemet själva genom dietkontroll och eventuellt med läkemedel.... På tredje raden har ni angivit samma referens som längre ner varvid den kan tas bort.

    Patofysiologi: Tredje raden, känns rörigt med alla referenser. För bättre flyt avsluta efter varje information vem som säger vad ex i underrubriken bäckenbottenskador..
    ”Skador på bäckenbotten och analsfinktrarna kan leda till inkontinens i varierande grad (Läkemedelsverket, 2011) Vid skador på.”....så att det anges i löpande text.
    Under rubriken ”Bäckenbottenskador” finns en mening som börjar; ” Förstföderskor utgör den största risken för inkontinens men även…” det låter lite konstigt, är det ett syftningsfel? Det är väl inte förstföderskorna själva som utgör den största risken? Omformulering av meningen. Samt saknar referens efter styckets slut då det inte anges i löpande text.
    ”Avföringsinkontinens och motilitet har en betydande roll för…” Ska det stå; Avföringskonsistens?
    Ibland har ni kolon (:) efter de olika orsakerna till analinkontinens, ibland inte.

    Symtom: I den första meningen står det att ”analinkontinens inte är en sjukdom utan ett symtom”. Sedan startar nästa mening med ”Symtom” igen. För att minska upprepning ges förslag på att byta ut Symtomen mot Dessa, eller Dessa symtom.....
    Saknar referens till det stycket.

    Regelverk: Bra information om vad regelverken innefattar på ett lättfattligt vis.
    I nionde raden under rubriken ligger en internetadress till ”Du har rätt att veta vad som gäller” Placeras bäst i referenslistan, inte i löpande text.

    Kriterier för förbrukningsartiklar: ”I socialstyrelsens föreskrift om användningen av medicinsktekniska hjälpmedel (SOFS 2008:1 kapitel 4, 3§) står det att sjuksköterskor, barnmorskor och sjukgymnaster får förskriva medicintekniska hjälpmedel bland annat vid problem med tarminkontinens.” Men även läkare får förskriva? ”Enligt Socialstyrelsen är det verksamhetschefen vid den förskrivande enheten som bestämmer vilka som får förskriva hjälpmedel vid urininkontinens och urinretention. Det ska vara personer med särskild kompetens inom området, exempelvis läkare, distriktssköterska, sjuksköterska, sjukgymnaster och barnmorskor.

    Diagnostik: Varför tas TSH?

    Utredning: Mycket bra och utförligt skrivet om de olika undersökningarna, bra referenshantering efter varje litet stycke.

    Behandling: rad 4 fattas ett ”a” efter icke kirurgisk(a)… Bra skrivet och utförligt!

    Referenser: Byt plats i referenslistan på Rindforth Gillgren....och Nyhlin så de hamnar i bokstavsordning. Flytta även ner referensen från SOSFS efter Signäs för rätt bokstavsordning. Om vi nu ska vara petiga saknas ett kommatecken efter Nyhlin, H.
    I referenslistan ska tidskriften skrivas med kursiv stil och inte titels på artikeln om den är ”vetenskaplig”. Misstänker att så är fallet med artiklarna skrivna av Ness och Woodward?

    I övrigt finns alla delar med enligt instruktionen, det är lättläst och hänger bra ihop. De referenser som finns med känns tillräckliga och problematiken är väl genomlyst. Fint genomarbetat.

    Med vänlig hälsning, grupp 3, Marina Malmberg, Nina Cleve, Katarina Pehrsson edited 09:32, 10 Jan 2013
    Posted 09:30, 10 Jan 2013
    Feedback från grupp 4

    En bra titel som vi tror många drabbade håller med om.
    Alla delar har ni fått med i ert arbete. Lätt att förstå. Bra arbete då vi förstår att det inte finns så mycket forskning inom detta område.

    Bakgrund
    I början nämner ni tre olika namn för ert symtom och i meningen efter väljer ni ett namn (fekalinkontinens) och i resten av arbetet ett annat namn (analinkontinens). Bra att bestämma sig för ett namn.

    Prevalens
    Har ett litet ”man” smygit sig in i texten
    Samma referens 2ggr på raken (Ness), ta bort första kanske
    I slutet av stycket så använder ni ordet analinkontinens i början av många meningar, går det att byta ut för att slippa upprepningar?

    Patofysiologi
    På vissa ställen i arbetet skriver ni ordet analinkontinens som ett ord och på vissa ställen som två ord (anal inkontinens), sätt ihop orden där ni valt att skriva som två ord.
    Obstetrisk skada och kirurgiska ingrepp står med en stjärna framför och i kursiv stil, varför?

    Symtom
    Sista meningen i stycket är väldigt lång. Går det att dela upp till fler meningar så blir det genast lättare att läsa.
    Referens till symtom?
    Ta bort ordet ”du” i stycket och byt ut till ”patient”

    Kriterier för förbrukningsartiklar
    Skriv rubriken med stora bokstäver som de övriga rubrikerna.

    Diagnostik
    Ni nämner specialistklinik, vilken typ av klink kan den tillhöra?
    Blir lite rörigt med alla referens paranteser och andra paranteser i texten.
    Skriv ut MS till multipel skleros för att slippa förkortningar i arbetet
    Varför tas ett TSH? Hur kan sköldkörteln påverka ev analinkontinens

    Utredning
    Vilken slags läkare får dessa patienter träffa, förtydliga
    Referenslista
    Byt plats på Nyhlin och Rindforth

    Övrigt
    Vi skulle nog ha valt att lägga stycket om regelverk och kriterier för förbrukningsartiklar efter behandling för att få en naturlig gång i arbetet. Dock en smaksak!

    Intressant läsning för två som inte har så stor erfarenhet av analinkontinens! Tack för det!

    //Mikaela Pollmeyer & Ann-Charlotte Karlsson grupp 4
    Posted 18:01, 10 Jan 2013
    Förtydligande gällande definitionen. Det är enligt definitionen från studien vi refererar till. Den presenterar definitionen så, har citat-tecken. Vi anser det är bra att reda ut begreppen. Har ni läst den så är alla tre (gas, vätska och fast avföring) inkluderade i anal inkontinens. Enbart fast eller lös avföring (ej gas, soiling) är fekal inkontinens. Det finns ingen bra förklaring som redogör för varför TSH ska tas vid utredning av analinkontinens men vi har disskuterat i arbetsgruppen och vi tror att det kan bero på att rubbningar i sköldkörteln kan ge både diarréer och lös avföring. Kanske äter personen levaxin?. Analinkontinens drabbar främst kvinnor och sköldkörtelrubbningar är mycket vanligt bland just kvinnor. Vid utredningar är det meningen att utesluta andra eventuella sjukdomar och sköldkörtelrubbning är en av dem.
    Posted 17:46, 12 Jan 2013
    Har flyttat regelverk och kriterier för förbrukningsartiklar så att det kommer efter behandling för ett bättre flyt enligt era önskemål. Håller med om att det blev bättre.
    Posted 20:21, 12 Jan 2013
    Viewing 4 of 4 comments: view all
    You must login to post a comment.