Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Tidigare kurser inom Medicinsk vetenskap > Förskrivningsrätt för vissa läkemedel och förbrukningsartiklar > Inkontinens > Överrinningsinkontinens grupp 8

Överrinningsinkontinens grupp 8

     

    Kurs:            MC3016

    Förskrivningsrätt för vissa läkemedel, samt kostnadsfria förbrukningsartiklar 15 hp.

    Lärare:        Marika Hagelberg

    Grupp 8:      Kerstin Andersson, Katrin Magnusson och Jeanette Persson

     

     

     

     

     

     

     

    Studieuppgift 2:1

     

    Överrinningsinkontinens,

    bakomliggande orsaker

     

     

     

     

     

    Inledning

    Inkontinens är ett brett begrepp som i litteraturen betraktas som ett symptom och inte som en diagnos (Läkartidningen 2007). Därför är specifik information om överrinningsinkontinens svårt att hitta, då det är ett symptom på andra bakomliggande orsaker och olika former av inkontinens vävs ofta samman.

     

    Prevalens

    Inkontinens är ett ofrivilligt urinläckage som kan orsaka både hygienproblem och sociala besvär. Besvär som ofta medför en kraftigt försämrad livskvalitet hos den drabbade (Norlen & Siltberg, 2003). Urininkontinens är ett folkhälsoproblem som i Sverige berör cirka 500 000 personer och medför sjukvårdskostnader på tre till fem miljarder årligen (Läkartidningen, 2007). Kvinnor är i majoritet då det gäller inkontinens i stort och ca 40 % av kvinnor som söker allmänläkare har någon form av urininkontinens, besvär som sällan registreras i sjukvårdsstatistiken och problemet får därför förhållandevis liten uppmärksamhet som ett faktiskt problem (Blomqvist & Hakala, 2010). När det gäller överrinningsinkontinens är detta främst ett manligt problem (Föreningen för Kunskap om Urininkontinens och blåsproblem, 2012).

    Urinblåsan är en muskel som vid överrinningsinkontinens har försvagats eller orsakas av ett hinder som försvårar blåstömning. Hos männen är en förstorad prostata ofta ett hinder för blåstömning, vilket orsakar ett ständigt urinläckage. Även kvinnor drabbas av överrinningsinkontinens liksom personer med sjukdomar med neurologiska skador såsom diabetes, ryggmärgsskador eller nervskador (Föreningen för Kunskap om Urininkontinens och blåsproblem, 2012).

     

    Genusperspektiv och psykosociala aspekter.

    Att leva med urinläckage kan vara ett tungt och psykiskt lidande som påverkar självkänslan negativt med reaktioner som minskad livslust och livsglädje som följd. Urinläckaget påverkar det dagliga livet och rädslan för att lukta urin eller för att urinfläckar ska synas på kläderna, kan medföra ett mer isolerat liv med mindre sociala kontakter. Även sömn och vila kan störas av urinläckage. För män kan ämnet vara ett tabubelagt område och inget man pratar om. Att använda inkontinensmedel tycks vara lättare för kvinnor än för män. Många söker inte hjälp förrän de har haft problem en längre tid. Det kan bero på att det känns skamfyllt och genant att prata om problemen. En del kan uppleva rädsla för undersökningar och behandlingar, och en del tror inte att de kan bli hjälpta (Blomqvist & Edberg, 2009).

    Enligt nyare forskning påverkas kvinnans sexualliv starkt vid urininkontinens (Forskningsportalen, 2012). Där beskrivs att en av två kvinnor i aktivt sexualliv med samtidig inkontinens känner oro för att läcka urin under samlag. Närmare en tredjedel i åldern 25-49 år anser att deras samliv i relationer har påverkats i negativ riktning. Även fritidsaktiviteter och psykisk hälsa upplevdes vara sämre i denna åldersgrupp, jämfört med kvinnor i åldern 50-74 år. En femtedel av de tillfrågade paren önskade mer rådgivning och information om urininkontinens och sexuellt samliv (Forskarportalen, 2012).

     

    Vårdpersonal- bemötande

    Blomqvist och Edberg (2009) menar att som personal är det mycket viktigt att bemöta dessa patienter med empati. Därför bör Distriktsköterskan sträva efter att upprätta en bra relation till patienten, genom att lyssna och låta patienten berätta sin historia. Det är enligt Blomqvist & Edberg (2009) viktigt att patienten känner sig trygg och bekräftad i relationen samt att han/hon känner sig delaktig i behandlingen och har möjlighet att uttrycka sina känslor och önskemål.

     

    Utredning

    Utredning av urininkontinens inleds vanligen med noggrann anamnes (allmän, gynekologisk neurologisk och urologisk) och status, varefter en rad undersökningar görs (Norlén & Siltberg, 2003). Som ett första steg i utredningen tas ett urinprov för att kontrollera om det finns blod i urinen eller tecken på urinvägsinfektion (Samuelsson, 2011). Mätning av strålens kraft genom så kallad miktionsflödesbestämning görs ibland vid avflödeshinder men anses ha begränsat värde (Norlén & Siltberg, 2003). Miktionslista innebär att urinvolymerna registreras. Mellan två till fem deciliter är blåsans normalkapacitet. Om patienten använder inkontinensskydd kan blöjvägningstest göras (Samuelsson, 2011). Om inkontinensskyddet ökar i vikt med 8 gram eller mer under ett dygn, räknas detta som betydande läckage (Norlén & Siltberg, 2003). Vid blåstömningsproblem mäts residualvolym med ultraljud eller genom ren intermittent kateterisering (RIK). Blodprov kan ge mått på njurfunktion samt enzymhalten i prostatan (PSA). En klinisk undersökning kan utföras genom att palpera prostatakörteln via ändtarmen (Samuelsson, 2011).

     

    Patofysiologi, symptom och behandling vid överrinningsinkontinens

     

    Avflödeshinder.

    Avflödeshinder såsom förstorad prostata, eller andra förträngningar av urinröret orsakat av exempelvis infektion eller olycksfall, bidrar till en försvårad passage Om inte urinblåsan töms fullständigt vid miktion kan detta leda till att urinblåsan tänjs ut. Trycket i blåsan blir till slut så högt att urinen pressas förbi prostatakörteln i småskvättar, vilket upplevs av patienten som läckage. Om inte överrinningsinkontinens upptäcks i tid kan det leda till skador på urinblåsa och njurar. Även viss läkemedelsanvändning kan orsaka överrinningsinkontinens. Läkemedel med antikolinerg effekt som en del psykofarmaka och antidepressiva kan öka risken för urinretention och överrinningsinkontinens (Läkemedelsboken, 2011-2012).

     

    Skador på njurar och urinblåsa

    Urinblåsans väggar består av glatt muskelatur och bindväv. Blåsväggen är mycket elastisk och det är viktigt med ett lågt tryck i blåsan, dels för att upprätthålla kontinensförmågan men också för att möjliggöra dränaget från njurarna. Urinens transport från njurarna till urinblåsan är ingen passiv transport, utan urinen drivs nedåt i urinledarna genom sammandragningar i urinledarmuskulaturen. Vid varje sammandragning sprutas en stråle urin in i blåsan (Abrams, Andersson & Wein, 2004). När blåsan blir överfylld ökar trycket vilket leder till att urinen från njurarna pressas tillbaka och kan orsaka skador på njurfunktionen. Detta kan vara en orsak till skador på njurbäckenet, hydronefros sant uremi. Blåsmuskulaturens förmåga att dra ihop sig minskar över tid och när blåsmuskulaturen blir uttänjd blir dess förmåga att dra ihop sig sämre, och kan bli bestående. Då kan det bli nödvändigt med kvarliggande kateter i urinblåsan (Mangera & Chapple, 2011).

     

     

    Prostatahypertrofi

    Vid prostatahypertrofi kan prostatavävnaden växa till runt urinröret och orsaka en förträngning. Tillväxten kan vara benign eller malign. Förträngningen gör att blåsan töms långsammare och inte fullständigt. Detta orsakar efterdropp och residualurin vilket medför att risken för bakterietillväxt och UVI ökar (Simonsen & Hasselström, 2012).

    Behandling: Den akuta behandlingen är kateterisering med kvarvarande kateter eller RIK. Kirurgisk behandling är vanlig vid benign prostathypertrofi, då en del av prostatavävnaden skrapas bort. Medicinsk behandling kan vara lämplig i vissa fall vid prostata hypertrofi. Behandlingen går då ut på att minska tillväxten av prostatakörtelns vävnad. Det läkemedel som används då är 5-alfa-reduktashämmare, som hämmar testosteronets omvandling till dihydrotestosteron, och därmed minskar körtelvävnaden.

    Vid lättare obstruktionsbesvär i samband med prostatahypertrofi kan man använda alfa-1-adrenerga antagonister som minskar tonus i den inre sfinktern, i den glatta muskulaturen och i uretra så urinen passerar lättare. Detta prövas ofta i väntan på kirurgisk behandling. Biverkningar till dessa läkemedel kan vara hypotension, yrsel, hjärtklappning, trötthet, dyspepsi och illamående (Simonsen & Hasselström, 2012). Försök görs även med att injicera dehydrerad alkohol i prostatavävnaden och på det sättet framkalla nekros av den växande vävnaden. Studier har visat att man på detta sätt kan öka urinflödet och höja patientens livskvalitet. Mer forskning behövs dock inom området (Miller & Miller, 2011)

     

    Diabetes

    Detrusorinsufficiens är ett samlingsnamn som härrör till diabetespatienter. Spektrumet är stort och omfattar allt från överaktiv blåsa till nedsatt blåskontraktilitet. Diabetescystopati karaktäriseras av ökad residualvolym och större blåskapacitet samtidigt som blåsmuskulaturen drar ihop sig sämre på grund av skador på invärtes afferenta nerver i blåsväggen. Hyperglykemi har en toxisk effekt som kan ge nervskador på blåsmuskulaturen med långsammare tömningsreflex som följd (Gobidi & Laher, 2010).

    Underbehandlad/odiagnostiserad diabetes ger glukosuri och stora urinmängder vilket kan ge upphov till trängningar och inkontinens. Med rätt behandling kan besvären försvinna men obehandlat tillstånd kan leda till uttänjd blåsa. Vid uttänjd blåsa känner inte patienten att blåsan fylls. Muskulaturen sträcks ut mer och mer vilket ökar risken för residualurin och återkommande UVI. Symtomen på detta kan vara: Toabesök endast 2-3 gånger per dygn, urinen kommer med en svag stråle, svårigheter att starta vattenkastning, patienten känner ett behov av att krysta fram urinen, samt urinläckage (Norlén & Siltberg, 2003).

    Behandling: Inriktar sig på tre olika områden; livsstilsförändringar, läkemedelsbehandling och kirurgisk behandling. Studier visar på att livsstilsförändringar är mer effektiva än läkemedelsbehandling för högriskpatienter. Viktnedgång, dietförändringar, kontroll över vätskeintag och bäckenbottenträning är viktiga åtgärder. Regelbundna blodsocker – och blodtryckskontroller samt rökstopp är också viktigt för dessa patienter.  Patienten bör uppmuntras att besöka toaletten var fjärde timme, sätta sig bekvämt, slappna av och försöka tömma blåsan. Om blåsväggen redan blivit så skadad så överrinningsinkontinens föreligger, är behandlingen RIK, ren intermittent kateterisering. (Gobidi & Laher, 2010; Norlén & Siltberg, 2003).

     

    Neurologisk influens

    Den neurologiska kontrollen av urinblåsan kan påverkas av skador och sjukdomar. Stroke är den vanligaste orsaken till skador i hjärnan eller förlängda märgen som påverkar den viljestyrda blåstömningen. Patienten känner inte när blåsan är full eller när den töms.

    Behandling: Olika former av nervskador orsakar olika blåsproblem, och vid problem med överfyllnadsinkontinens så är behandlingen att patienten lär sig mekanisk tömning med kateter, RIK. Vid vissa nervskador kan patienten lära sig att tömma blåsan genom att klappa rytmiskt över urinblåsan och på så sätt starta parasympatikusaktivitet. Läkemedelsbehandling kan göra nytta vid vissa nervskador men inte vid alla. Det är främst antikolinergika och adrenerga alfa-1-receptorantagonister som används (Simonsen & Hasselström, 2012).

     

    Försvagad bäckenbotten

    Hos kvinnor kan muskelskador samt försvagad bäckenbotten efter förlossning, leda till försämrad överföring av nervimpulser till både urinrörets slutarmuskel samt bäckenbottensmuskulatur. Detta yttrar sig som detrusorinsufficiens som orsakar urinläckage, liknande överriningsinkontinens (Läkartidningen, 2007).  Kirurgiska ingrepp såsom hysterektomi, dvs att operera bort livmodern, anses öka risken för urininkontinens och kvinnor som genomgår denna operation före klimakteriet är överrepresenterade. Således bör indikationen för hysterektomi vara entydig och kvinnan välinformerad om risken för efterföljande besvär med urininkontinens (Stockholms Läns landsting, 2008).

    Behandling: Hos kvinnor är den konservativa behandlingsformen fortfarande förstahandsval. Egen bäckenbottensträning, fysikalisk träning, beteendeterapi är vanliga metoder. Detta gäller oberoende vilken typ av urininkontinens kvinnan har. Det är dock mycket viktigt med regelbunden uppföljning och ett nära samarbete mellan uroterapeut, sjuksköterska och läkare för att bibehålla engagemang och kontinuitet i kvinnans träning samt att inte fördröja eventuella kirurgiska ingrepp (Läkartidningen, 2007).

     

    Regler och regelverk vid förskrivning av förbrukningsartiklar

    Utdelning och eller förskrivning av hjälpmedel regleras enligt Hälso- och Sjukvårdslagen. Hjälpmedel skall förskrivas efter patientens behov - en behovsbedömning utförs tillsammans med patienten och på så sätt blir förskrivningen individuellt anpassad. Varje landsting har ett egenansvar inför personer boende i länet. Vid särskilda boenden finns som regel ett delat ansvar mellan kommun och landsting (Stockholms läns landsting, 2013). Ordination av inkontinenshjälpmedel får aldrig ersätta utredning och behandling av bakomliggande orsaker. I förskrivningsrätten ingår även ansvar för att rätt hjälpmedel förskrivs till rätt person i rätt mängd och till rätt pris. Förskrivning bör därför alltid föregås av noggrann utprovning och bedömning. Detta gäller även barn (NIKOLA [2], 2012).

     

    Intresseorganisation

    Nikola är ett nätverk som driver utvecklingen inom inkontinensområdet och verkar för gemensamma rekommendationer i hela landet. Nätverket som administreras av hjälpmedelsinstitutet, är nationellt med representanter från både kommun, landsting och privata vårdgivare. Nätverkets målsättning är att höja status samt kvalitet inom området och att alla patienter med inkontinensproblem skall erbjudas utredning och behandling.  Ökade kunskaper i samhället, samverkan mellan olika arenor och mer forskning är andra saker som Nikola jobbar för (NIKOLA [1], 2012).

     

    Aktuella författningar

    SFS 1982:763 Hälso- och sjukvårdslagen

    SFS 1993:584 Lag om medicintekniska produkter

    SFS 2010:659 Patientsäkerhetslag

    SFS 2008:355 Patientdatalag

    SOSFS 2011:9 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete

    SOSFS 2007:10 (M och S) Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om samordning av insatser för habilitering och rehabilitering

    SOSFS 2008:1 (M) Socialstyrelsens föreskrifter om användning av medicintekniska produkter i hälso- och sjukvården

    SOSFS 2008:14 Socialstyrelsens föreskrifter om informationshantering och journalföring i hälso- och sjukvården

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

    Referenser

    Abrams, P., Andersson, K-E. & Wein, A. J. (2004). Överaktiv blåsa i ett nytt ljus. Prinfo I&N.

    Blomqvist, K. & Edberg, A-K. (red) 2009. Att vara äldre. ”man har ju sina krämpor”. Studentlitteratur AB, Lund

    Blomqvist, K. Hakala,U.(2010). Vårdvetenskap med inriktining mot omvårdnad. Högskolan i Borås. Opublicerat fördjupningsarbete (15p) Hämtad 2013-01-05 från:  http://sas.vgregion.se/upload/S%C3%8...ens%202011.pdf.

    Föreningen för Kunskap om Urininkontinens och blåsproblem. Hämtad 2012-12-31 från    http://www.sinoba.se/overrinningsink...ngsinkontinens

    Golbidi, S. & Laher, I. (2010). Bladder dysfunktion in diabetes mellitus. Frontiers in farmacology. Vol (1), art: 136

    Läkartidningen.(2007).Kvinnors urininkontinens utreds och behandlas i primärvården. Läkartidningen nr. 46, vol (104),s 3455-3459

    Läkemedelsboken. 2011-2012. Hämtad 2013-01-06 från: http://www.lakemedelsboken.se/#urini...s.html?toc3870

    Mangera, A. & Chapple, C.R. (2011). Urinary incontinence in adults. Surgery, 29(6), 254-259

    Miller, S. & Miller, M. (2011). Urological Disorders in Men: Urinary Incontinence and Benign Prostatic Hyperplasia. Journal of Pharmacy Practice, vol 24, 372.

    Nationella forsknings portalen. (2012). Urinläckage har störst påverkan på yngre kvinnors livskvalitet. Hämtad 2013-01-05 http://www.forskning.se/nyheterfakta...49d204544.html

    Norlen, L. & Siltberg, H. (Red.). (2003) Hålla Tätt. Pfizer AB

    Nikola [1]. (2012). Nationellt nätverk inom inkontinens. Hämtad 2012-12-31 från http://nikola.nu/om-nikola

    Nikola [2]. (2012). Nationellt nätverk inom inkontinens. Hämtad 2012-12-31från http://nikola.nu/hjalpmedel/bestammelser

    Samuelsson, E. Hämtad 2011-05-18 från http://www.1177.se/Varmland/Fakta-oc...inens-hos-man/

    Simonsen, T. & Hasselström, J. 2012. Illustrerad farmakologi 2. Sjukdomar och behandling. Natur och kultur, Stockholm.

    Stockholms Länslandsting.(2008) Tjänsteutlåtande. Opublicerat manuskript. Hämtad 2013-01-05 från: http://www.sll.se/Handlingar/Landsti...juthsn1076.pdf.

    Stockholms Läns Landsting (SLL). Hjälpmedelsguiden (2013). hämtad 2013-01-05) från http://www.hjalpmedelsguiden.sll.se/sv/Ansvar/

     

     

     

     

     

     

     

     

     


     

     

     

     

     

     

     

    Files (1)

    FileSizeDateAttached by 
     inlämning inkontinens.doc
    No description
    55 kB08:40, 8 Jan 2013v12apersActions

    Comments (5)

    Viewing 5 of 5 comments: view all
    Opponentskap från grupp 2, Anna Asp, Anna Nygård & Charlotte Terner.

    En informationstät text där det dock kan vara svårt att följa den röda tråden, kanske kan ni kika på rubriker och styckenas innehåll. Texten växlar mellan urininkontinens i allmänhet och överrinningsinkontinens. Ett tips skulle kunna vara att renodla texten till att i huvudsak handla om överrinningsinkontinens. Referens saknas på något ställe och det blir stora textdelar till varje enskild referens. Kanske finns det fler referenser från litteraturlistan som styrker textinnehållet. Ett förslag för att göra arbetet mer lättläst skulle kunna vara att göra layouten mer luftig.
    Ni har skrivit ett arbete med intressanta fakta som vi känner givit oss ökade kunskaper inom området.
    Vänligen Anna, Anna & Charlotte
    Posted 16:01, 8 Jan 2013
    Opponentskap från grupp 10 Anette Ernebrink, Elisabeth Sundström och Åsa Fremén

    Ett bra och välskrivet arbete med mycket fakta. För att få ett mer lättläst arbete kanske ni kan se över rubrikerna och dess typsnitt. Tex en del under prevalens tycker inte vi hör till den rubriken. Vi tycker att beskrivningen av olika orsaker till inkontinens och behandling av dessa är bra. Under rubriken diabetes finns behandlig beskriven som också gäller övriga orsaker. Kanske en rubrik med allmän behandlig. Ni har refererat bra, ett stycke saknar dock referens.
    Posted 12:33, 9 Jan 2013
    Oj det måste ha hänt något i formateringen ang. typsnitt etc..när vi la in dokumentet - det beklagar vi..vi hade lite problem när det skulle in i wiki..
    mvh grupp 8
    Posted 11:05, 10 Jan 2013
    Tack opponenter för era synpunkter. Vi har gjort lite tydligare rubriker, kortat ner texten och flyttat om lite. Vi hoppas det är lite mer lättläst nu.
    Mvh, grupp 8.
    Posted 22:31, 13 Jan 2013
    Hej!
    Vi har även lite problem med att få arbeter rätt formaterat i wiki. Någonting händer med våra rubriker och formateringen när vi lägger in det. Det ser inte alls ut som vårt orginaldokument.
    mvh. grupp 8 edited 08:54, 14 Jan 2013
    Posted 08:54, 14 Jan 2013
    Viewing 5 of 5 comments: view all
    You must login to post a comment.