Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Tidigare kurser inom Medicinsk vetenskap > Förskrivningsrätt för vissa läkemedel och förbrukningsartiklar > Inkontinens > Överrinningsinkontinens grupp 7

Överrinningsinkontinens grupp 7

    Table of contents
    No headers

    Urininkontinens

    Den medicinska definitionen på urininkontinens är "ofrivilligt urinläckage som är objektivt påvisbart och som utgör ett socialt eller hygieniskt problem för individen." Urininkontinens är ett stort folkhälsoproblem och påverkar vardagslivet för drygt en halv miljon svenskar och 50 miljoner människor i världen som lider av urininkontinens. Huvudsakligen finns det fyra olika former av urininkontinens det vill säga ansträngningsinkontinens, trängningsinkontinens, överriningsinkontinens och blandinkontinens. Förekomsten av urininkontinens förväntas öka eftersom andelen äldre i samhället ökar. Även om majoriteten av de äldre inkontinenta lever i eget boende är urininkontinens ett stort problem på långvårdskliniker, sjukhem och äldreboende (Statens beredning för medicinsk utvärdering [SBU].

     

    Inkontinensproblem förekommer i alla åldrar men andelen ökar med stigande ålder och förekommer ungefär är 3 gånger mer hos kvinnor jämfört med män. . Vid 50 års ålder förekommer urininkontinens hos ungefär 15 procent av kvinnor och ökar till 25 procent vid 80 års ålder. Bland yngre kvinnor dominerar ansträngningsinkontinens medan trängnings- och blandinkontinens är mer förekommande hos äldre kvinnor. Kostnaderna för behandling, inkontinenshjälpmedel och sjukhusvård är mycket höga och beräknas till 3-5 miljarder kronor per år ( Norlén & Siltberg, 2003).  

     

    Riskfaktorer

    Hos kvinnor utgör vaginal förlossning, uttalad övervikt, gynekologiska operationer, defekt bindväv, långvarig förstoppning, kroniska luftrörssjukdomar och tungt lyftarbete kända riskfaktorer för urininkontinens. Hos män är prostatabesvär och genomgången radikal prostatektomi är de två viktigaste kända riskfaktorerna (SBU).

     

    Överriningsinkontinens

    Vid överrinningsinkontinens finns det ett hinder i urinröret som försvårar urinens passage. Urin svämmar över en fylld blåsa. Överrinningsinkontinens förekommer i stort sett bara hos män och i de flesta fall är orsaken prostatahyperplasi, andra tänkbara orsaker till överriningsinkontinens är nervstörningar i samband med diskbråck, tumörer eller diabetes. En förträngning i urinröret efter en infektion eller ett olycksfall, kan också medföra svårighet för urinen att passera. Patienter med sensorisk neuropati förmår inte känna någon trängning vid fylld blåsa, detta leder till ett högt tryck i blåsan, detrusorn kan förlora sin muskeltonus efter övertänjning (Hellström & Lindehall, 2006). 

     

     Hinder för urinen är ovanligt hos kvinnor men förekommande som en komplikation efter operation för ansträngningsinkontinens eller vid framfall, som pressar samman urinröret.  En sen upptäckt av överriningsinkontinens kan leda till allvarliga skador på njurar och detrusorn. Trängningar, läckage vid ansträngning eller ständigt småsipprande urin är symtom på överriningsinkontinens (SBU).

     

    Utredning/vårdnivå

    Utredning av urininkontinens brukar vara okomplicerad och kan ske under flera besök, det primära utredningen görs hos allmänläkare vid misstanke om urinretention, Tidigare genomgången prostatakirurgi ,upprepad UVI, förhöjt njurvärden, uttalade symtom, cancermisstanke,  avvikande PSA/PSA kvot och  makroskopisk hematuri ( Mikroskopisk hematuri utan andra symtom från urinvägarna utreds inte) skickas remiss till urologmottagning för fortsatt utredning (viss).

     

    Anamnesen är mycket viktig vid utredning av inkontinens, den syftar till att kartlägga relevant sjukhistoria och därmed kunna hitta de bakomliggande orsakerna. Det är också viktigt att förutom de aktuella symtomen fråga om pågående medicinering, tarmfunktion, ev. tidigare operationer eller cerebrovaskulära händelser. Vid sidan av anamnesen är miktionslistan det viktigaste hjälpmedlet vid utredning av inkontinens. Det är ett enkelt formulär som avslöjar miktionsfrekvens, volymer och dess fördelning över dygnet. Hos kvinnor görs en gynekologisk undersökning av bäckenbottnets muskulatur och hos männen undersöks ofta prostatan.  Manuell rektal undersökning är en undersökning som är specifik för män med syfte att bedöma prostatans storlek och konsistens, reflexer och analsfinktertonus samt perianal sensibilitet . Vid prostatabesvär används I-PSS – symtomskattning (bilaga 1). Grundutredningen skall också innefatta ev. vätskelista, blöjanvändning vid läckage, urinprov , blodprov som visar njurfunktionen och PSA (Lundvall, 2012).

     

    Mätning av residualurin med kateter eller ultraljud är främst av betydelse vid utredning av män och vid tillfällen när symtomen tyder på blåstömningsbesvär . Röntgenmetoder såsom urografi och miktionsurethrografi samt cystoskopi är inte någon rutinundersökning vid inkontinens. Cystoskopi bör utföras vid makrohematuri (SBU).

     

    Behandling

    För män där bening prostata hyperplasi (BPH) endast orsakar lätta symtom, är information lämplig behandling. Vid aktiva åtgärder är medicinsk behandling 1:a handsalternativet. Vid BPH kan kirurgisk behandling såsom endoskopisk kirurgi TURP, transuretral prostata incision (TUIP) eller öppen prostatakirurgi bli aktuell om ingen annan behandling ger önskad effekt. Kateterbehandling använd vid resturin över> 300 ml. Kvarliggande kateter (KAD), alternativt suprapubiskt kateter är behandlingsalternativ för överriningsinkontinens där operation inte är lämplig. Dessa katetrar ska kunna bytas i öppen vården. Ren Intermittent Kateterisering (RIK) är ett alternativ till KAD (viss).

     

    5alfa-reduktas- hämmare (Finasterin) är läkemedel som används för behandling och kontroll av benign prostatahyperplasi (BPH) hos patienter med förstorad prostata. Det främja tillbakabildning av den förstorade prostatan, förbättra urinflöde, minska förekomsten av akut urinretention och behovet av kirurgiskt ingrepp (fass).

     

    Alfa-adrenoceptor- blockerare (Alfusozin) används vidbehandling av måttliga till svåra symtom vid (BHP). Detta läkemedel används som kompletterande behandling vid kateterisering av uretra i samband med akuturinretention (AUR) vid BPH och fortsatt behandling efter borttagande av kateter (fass).

     

    En utvärdering av medicinskbehandling bör göras efter 2-6 månader och kontroll efter 8 veckor vid kirurgiskt ingrepp (viss).

     

    Vid tömningsproblem orsakad av medfödd eller förvärvad nervskada är RIK en fördelaktig metod. Hos patienter med dåligt allmäntillstånd och grav demens är KAD lämplig behandling. För personer som inte tolererar KAD kan urologisk spinal insättas i lokalbedövning (Rentzhog, 2003).

     

    Distriktssköterskans roll

    Det är oftast distriktssköterskan som först möter den inkontinenta patienten. Ett förstående attityd är förutsättning för ett lyckat omhändertagande av dessa personer. Distriktssköterskan ger information och kan starta utredningen genom kartläggning av patientens besvär genom allmän anamnes, miktionsanamnes, urinprov, ev. resturin, vätskelista etc. patienten får hjälp med att prova ut  lämpligt hjälpmedel och tillsammans med sin distriktssköterska upprätthålla en omvårdnadsplan och inleda konservativ behandling ex. toaletträning och bäckenbottenträning. Patienter som har KAD får hjälp av distriktssköterskan med byte och ev. spolning både på mottagningen och i hemsjukvården. Distriktssköterskan förmedlar kunskap, ger allmänna råd, stimulerar till delaktighet och egenvård samt följer upp och utvärderar behandlingsresultat ( Broddeskog, 2003).  

     

    Kartläggning av sjuksköterskornas arbete inom inkontinensvård bland äldre I en Review artikel visade att många sjuksköterskor arbetade förebyggande mot de riskfaktorer som var förknippad till inkontinensutveckling genom information och rådgivning om motion, livsstilsförändringar och individuellanpassade behandlingar. Även kostrådgivning om föda som skulle vara irriterande för urinblåsan så som kaffe, kolsyrade drycker, peppar, sura livsmedel och drycker ingick i åtgärderna. Dessa riskfaktorer ansågs vara övervikt, inaktivitet, fel kost och ökad intag av vätska. Blåsträning och bäckenbottenträning ansågs vara två viktiga konservativ behandlingar vid inkontinens (Silva & D’Elboux, 2012).  

     

    Psykosociala aspekter och genusperspektiv

    Urininkontinens leder till försämrat livskvalitet för såväl kvinnor som män. Den leder också till en ökad sjuklighet och en riskökning för depression. Risken att plötsligt få ett stort urinläckage och lukta urin är två stora faktorer som påverkar individens liv negativt. Det har visat sig att ju större urinläckaget desto vanligare söker den drabbade hjälp för sitt problem. Personer med små inkontinensproblem är däremot mindre benägna att söka hjälp eftersom de anser sig inte behöva några hjälpmedel och tror kanske att inkontinensen utgör en del av åldrandet. Tyvärr förstärks denna missuppfattning av vårdpersonal vilket knappast minskar skamkänslorna hos de drabbade, många äldre har fått höra av sin husläkare att inkontinens är något som hör till åldern, något som kan förväntas vid hög ålder. Många människor kan ha problem med täta urinträngningar och de anpassar sig till situationen på olika sätt. En del ser till att besöka toaletten en extra gång innan de lämnar bostaden medan andra anpassar sin utomhusvistelse beroende på tillgången på allmänna toaletter, många kvinnor använder trosskydd eller binda ifall ett urinläckage skulle uppstå (Hellström, 2003).

     

    Undersökning gjorda på medelålders inkontinenta kvinnor med kvinnor över 60 år visade att medelålders gruppen påverkades psykiskt och fysiskt mer än de äldre. Orsaken tros vara att medelålders kvinnor är mer aktiva och har större krav på sig både när det gäller arbetslivet och fritiden. Användning av inkontinenshjälpmedel är vanligare bland kvinnor än män. Den troliga förklaringen är att kvinnor under sin fertila ålder tvingas använda tamponger, bindor och dylikt och därför lättare accepterar användning av hjälpmedel (Hellström, 2003).

     

    Över 60 % av alla deltagare i en studie som gjordes i österrike tyckte att urininkontinens var en pinsam diagnos och att det var värre med urininkontinens än depression eller cancer. Både män och kvinnor oavsett ålder och utbildning delade detta yttrande. Endast 24 % av manliga deltagare kände till någon i släkten som hade inkontinensbesvär, detta procenttal var 50 % bland kvinnliga deltagare. Underrapportering av inkontinens på grund av tabubeläggning försvårar studier i detta område (Elenskaia, et al, 2011) .

     

    Studier visar att personer med etnisk minoritet i samhället söker mindre för sina urinbesvär och även deras kunskap om urininkontinens är mer begränsade än inhemska befolkningen. Andra tänkbara orsaker till varför personer med inkontinensproblem inte söker hjälp eller söker sent visar sig enligt studier vara en fel uppfattning om att inkontinens är normalt och bara ett mindre problem, bristande medvetenhet om tillgänglig behandling, låg förväntning om effektiviteten av behandling, skam och förlägenhet om urininkontinens. Kvinnor som är generad över sin urininkontinens kan vara ovilliga att tala om sitt symptom för sin vårdgivare, familj eller vänner. De flesta kvinnor som söker vård brukar göra det av rädsla för lukt och urinläckage och upplever detta skamligt och pinsamt (Kang, 2009).

     

    Hjälpmedel

    I Sverige regleras allmänna krav som gäller hälso- och sjukvården av Hälso- och sjukvårdslagen. Det gäller även hjälpmedelsområdet. När det gäller inkontinenshjälpmedel så har landstinget ansvar att tillhandahålla hjälpmedel till personer som är bosatta i eget boende inom länet. Inom kommunens särskilda boenden har kommunen och landstinget ett delat ansvar enligt en särskild överenskommelse. Landsting och kommuner har även ansvaret att erbjuda hjälpmedel till personer med funktionsnedsättning, i detta område ingår även en organisation för att informera om, bedöma behov, prova ut och låna ut hjälpmedel. Det ska även finnas en organisation för service och underhåll av hjälpmedel (Hjälpmedelsguiden).

     

    Att förskriva inkontinensskydd är inte det första valet vid inkontinensproblem, i första hand skall patienten utredas och erbjudas behandling. Distriktssköterska, uroterapeut, urolog och gynekologkan förskriva inkontinensskydd till vuxna och barn med inkontinensbesvär. Förskrivning kan ske efter individuell utprovning och i avvaktan på utredning, under utredning, komplement till annan behandling och vid kronisk inte behandlingsbar urin och avföringsinkontinens (Hjälpmedelsguiden).

     

    Regelverk för inkontinens

    (Dessa uppgifter är direkt hämtade från vårdhandboken)

    SFS 1982:763 Hälso- och sjukvårdslagen

    SFS 2008:355Patientdatalagen

    SFS 2010:659Patientsäkerhetslag

    SOSFS 2005:12(M) Socialstyrelsens föreskrifter om ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och sjukvården

    SOSFS 2006:11(S) Socialstyrelsens föreskrifter och allmäna råd om ledningssystem för kvalitet i verksamhet enligt SoL, LVU, LVM och LSS

    SOSFS 2007:10(M och S) Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om samordning av insatser för habilitering och rehabilitering

    SOSFS 2007:19Socialstyrelsens föreskrifter om basal hygien inom hälso- och sjukvården m.m.

    SOSFS 2008:1(M) Socialstyrelsens föreskrifter om användning av medicintekniska produkter i hälso- och sjukvården

    SOSFS 2008:14(M) Socialstyrelsens föreskrifter om informationshantering och journalföring i hälso- och sjukvården

    SOSFS 2011:9Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete

     

     

    Referenser

    Broddeskog, L. (2003). Distriktssköterskans roll i den praktiska kontinensvården. I Norlén, L & Siltberg, H (Red) Hålla tätt, En bok om urininkontinens och överaktiv blåsa. Arvika:

    Heart/Arvika Grafiska, s 187-196.

     

    Elenskaia, K., Haidvoge, K., Heidinger, C., Doerfl, D., Umek, W & Hanzal, H. (2011). The greatest taboo: urinary incontinence as a source of shame and embarrassment. The Central European Journal of Medicine 123: 607–610

     

    Fass. Alfusozin. http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=20040607000823&DocTypeID=3  (hämtad 121205)

     

    Fass.Finasterin. http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=20051119000010&DocTypeID=3  (hämtad 121205)

     

    Hellström, A-L & Lindehall, B. (Red.).(2006). Uroterapi. Lund: studentlitteratur.

     

    Hellström, E. (2003). Psykosociala synpunkter. I Norlén, L & Siltberg,

    H (Red) Hålla tätt, En bok om urininkontinens och överaktiv blåsa. Arvika:

    Heart/Arvika Grafiska, s 19-26.

     

    Kang, Y. (2009). Knowledge and attitudes about urinary incontinence among

    Community-Dwelling Korean American women. Continence Care 36 (2), 194-199

     

    Lundvall, C. (2012). Lämnar vi inkontinenspatienter i sticket.(Distriktsläkare, nr 4).Åkerssons tryckeri: Emmaboda.

    http://www.mediahuset.se/Distrikstlakaren/2012/DL-4_12_ua.pdf (hämtad 20121201)

      

     

    Norlén, L & Siltberg, H. (2003). Inledning och indelning. I Norlén, L & Siltberg,

    H (Red) Hålla tätt, En bok om urininkontinens och överaktiv blåsa. Arvika:

    Heart/Arvika Grafiska, s 11-18.

     

    Rentzhog, L. (2003). Kateterbehandling-RIK. I Norlén, L & Siltberg,

    H (Red) Hålla tätt, En bok om urininkontinens och överaktiv blåsa. Arvika:

    Heart/Arvika Grafiska, s 127-134.

     

    Silva A-V & D’Elboux, M-J.(2012). Nurses’ interventions in the management of urinary incontinence in the elderly: an integrative review. Critical Review 46 (5),1218-23

     

    Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU).(2000). Behandling av urininkontinens. Sammanfattning och slutsatser (SBU-rapport, 2000:143) Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering

    Hämtad (20121216)

    http://www.sbu.se/upload/Publikationer/Content0/1/urininkontinens_2000/urininnefull.html

     

    Stockholm läns lansting (SLL). Hjälpmedelsguiden. Hämtad (20121220)

    http://www.hjalpmedelsguiden.sll.se/sv/Behovstrappor-NY/Aktiviteter-i-dagliga-livet1/1-Personlig1/ (hämtad 20121215)

     

    Viss. http://www.viss.nu/Handlaggning/Vardprogram/Njurar-urogenital/Nedre-urinvagssymtom-LUTS-och-prostatahyperplasi-BHP/#remiss (hämtad 20121215)

     

    Vårdhandboken. Hämtad från

    http://www.vardhandboken.se/Texter/Urininkontinens/Regelverk/ (hämtad 20121213)

     

    Bilaga 1. http://www.viss.nu/Global/Blanketter/IPSS.pdf (hämtad 20121215)

     

     

    Files (0)

     

    Comments (3)

    Viewing 3 of 3 comments: view all
    Intressant läsning!
    Alla delar finns med i arbetet, bra indelning med underrubriker.

    I första stycket finns ett citat, där saknas fullständig referens.

    På flera ställen i arbetet är språket ej grammatiskt korrekt, det saknas bokstäver och ord är felböjda, se även över punkt och mellanslag i arbetet.

    Stycket "utredning/vårdnivå" består av en enda lång mening, kanske går att dela upp den till fler, vilket skulle göra det lite mer lättförståeligt och lättläst.

    I andra stycket under "psykosociala aspekter och genusperspektiv" är det lite svårt att hänga med i vilka studier ni syftar till, och första meningen är lite konstigt formulerad. Sen har det smugit sig in ett "förbjudet" MAN också :)

    Se även över referenshanteringen, särskilt i ref-listan, då sättet ni refererar på skiljer sig mellan de olika referenserna.

    Ni har använt er av bra referenser, intressanta artiklar.

    Det skulle vara intressant att läsa lite om era egna tankar och reflektioner i arbetet :)

    /Johanna och Marie, grupp 5
    Posted 10:13, 9 Jan 2013
    Feedback från grupp 1
    Prevalens
    Detta skrivs under rubriken urininkontinens. Prevalensen beskrivs generellt utifrån urininkontinens. Ett tips som skulle kunna förbättra arbetet är gällande referenshantering, se rödakorsets guide till referenshantering enligt APA-systemet. För att tydliggöra arbetet skulle rubriken prevalens kunna skrivas ut. Om det finns någon källa som belyser prevalens vid specifikt vid överrinnings inkontinens så skulle det förbättra arbetet ytterligare, vilket framgår under patofysiologi delen. Tips: Janus info samt 1177 beskriver att detta är vanligt hos män med prostatabesvär.
    Patofysiologi
    Beskrivs under rubriken överrinnings inkontinens. Patofysiologin beskrivs bra, men likaså här skulle arbetet kunna tydliggöras med rubriken patofysiologi. Detta är ju en smaksak. Patofysiologin är bra beskriven och orsaker till överrinnings inkontinens framkommer, vilket skiljer sig åt för män respektive kvinnor.
    Utredning
    Beskrivs enligt angiven litteratur där väsentligheter kommer fram.
    Behandling
    Beskrivs väl utifrån män. överrinnings inkontinens, kan även drabba kvinnor som komplikation efter operation för ansträngningsinkontinens eller vid framfall. Finns det ingen behandling för kvinnor som drabbas av detta?
    Psykosociala faktorer och Genusperspektiv
    Psykosociala faktorer framkommer och beskrivs generellt utifrån urininkontinens, att ju större problematik och mängd av urinläckage ju mer eskalerar de psykosociala problemen. Gällande genusperspektiv verkar det inte föreligga någon större skillnad mellan könen hur man påverkas av den urininkontinens, annat än att kvinnor verkar ha lättare att acceptera och att använda inkontinensskydd. Detta beskrivs bra, kanske skulle det intressant att få in lite mer specifikt om männen eftersom överrinnings inkontinens främst drabbar män i större utsträckning jämfört mot kvinnor.
    Kriterier för förbrukningsartiklar inom överrinnings inkontinens
    I arbetet får ni fram kriterier för förbrukningsartiklar. Dessa kriterier framgår lite mer specifikt från primärkällan Hälso- och sjukvårdslagen, (HSL, 1982:763). Arbetet skulle kunna förbättras och upplevas mer genomarbetet genom att komplettera från denna.

    Regelverk
    Detta beskriver ni utifrån gällande lagar och författningar.
    Symtom
    Saknas.
    Diagnos
    Saknas.
    Referenser och referenslista
    Ni har en bra referenshantering. I referenslistan skulle ni som tips kunna vara konsekventa då ni refererar till web sidor, att ni konsekvent skriver datum på samtliga då dessa är hämtade. Ett tips se röda korsets referenshanterings guide enligt APA. Den är både lättläst och överskådlig. När ett verk har två till fem författare ska alla förnamnen skrivas ut första gången dessa refereras till i arbetet. Står på sidan 2 i guiden. Se referens (Elenskaia, et al, 2011) under stycket psykosociala faktorer och genusperspektiv.
    I övrigt har arbetet rätt titel, innehållet är korrekt, kan inte se några stavfel och problematiken har ni lyft fram dock ser man konstiga meningsuppbyggnader. Ni hänvisar till en bilaga, saknar den i ert arbete. Det är svårläst pga. litet radavstånd blir mer lättläst med radavstånd 1,5. Ni skulle kunna titta på om vissa delar går att få mer specifikt inriktad på överrinningsinkontinens beroende på hur mycket litteratur ni hittar. Tror arbetet skulle få ett mer genomarbetat helhetsintryck då. Det har varit intressant och lärorikt att läsa erat arbete.
    Posted 11:44, 10 Jan 2013
    Hej!
    Tack för era kommentare, vi har nu ändrar lite i arbetet, tagit bort några meningar och de förbjudna "man" som hade förekommit! Vi har även jourterat ref.listan med datum för inhämtade data! Bilagan som grupp 1 efterlyser fanns redan under referenslistan (sista referensen). För övrigt har vi valt att inte ändra på innehållet!Det finns tydliga källhänvisningar i löpande text för varje stycke!
    Tack för att ni tog er tid och läst vårt arbete.
    MVH Sara & Fathi. edited 11:57, 18 Jan 2013
    Posted 11:55, 18 Jan 2013
    Viewing 3 of 3 comments: view all
    You must login to post a comment.