Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Tidigare kurser inom Medicinsk vetenskap > Förskrivningsrätt för vissa läkemedel och förbrukningsartiklar > Inkontinens > Överrinningsinkontinens grupp 11

Överrinningsinkontinens grupp 11

    Table of contents
    1. 1. Symtom

    Överrinningsinkontinens

    Författare: Grupp 11, Marie Kallursén, Sandra Saade (fd. Harfouche), Charlotta Lindberg

     

     

    Prevalens

    Urininkontinens är ett av våra stora folkhälsoproblem och berör över 50 miljoner människor i världen. Av dessa finns ca 500 000 i Sverige. Urinläckage medför medicinskt och socialt handikapp för den drabbade och är även en stor kostnadsfråga ur ett samhällsperspektiv. Urininkontinens drabbar alla åldrar men antalet inkontinenta ökar med åldern. Urininkontinens är vanligare bland kvinnor än män (SBU 2000).

    Hos män är inkontinens vanligast från 60 års ålder och uppåt. Men besvären kan förekomma även hos yngre män. Den vanligaste formen av inkontinens hos män är trängningsinkontinens, det vill säga att mannen blir akut kissnödig och sedan inte kan hålla sig. Förstorad prostata som trycker ihop urinröret är en vanlig orsak till att mannen drabbas av överrinningsinkontinens. Om besvären inte behandlas i tid kan de orsaka skador på njurarna och urinblåsan. Den vanligaste formen av inkontinens hos kvinnor är ansträngningsinkontinens, exempelvis då hon hostar eller skrattar (Samuelsson, 2011).

     

    Patofysiologi

    Orsaken till överrinningsinkontinens är ofrivilligt läckage då urinblåsan blir överfull till exempel på grund av försvårat avflöde eller en slapphet i muskulaturen i blåsan. Med eller utan sammandragning av urinblåsan rinner då urinen över. Det som också är typiskt vid överrinningsinkontinens är att blåsan inte tömmer sig fullständigt. Vanligaste orsakerna till denna typ av inkontinens hos männen är att blåshalskörteln (prostatan) är förstorad eller på grund av uretrastriktur (urinrörsförträngning). Hos kvinnor kan det vara myom eller livmoderframfall som ligger bakom inkontinensen. Överrinningsinkontinens är vanlig hos äldre män och tar sig uttryck som droppinkontinens. Vid avflödeshinder rekommenderas kirurgisk behandling för män, om annan anledning rekommenderas intermittent kateterisering (RIK) (Lindström, 1999).
    Överrinningsinkontinens är vanligast förekommande bland män, men förekommer hos både män och kvinnor vid sjukdomar som diabetes, nervskador eller ryggmärgsskador. Hos män växer prostatan från att hos en ung man väga ca 20 gram till att hos en äldre man väga upp till 100 gram. Denna tillväxt har ofta en påverkan på urinröret och ger symtom. Det finns ingen bra svenska översättning men på engelska kallas symtomen för LUTS, lower urinary tract symptoms (Malmberg och Mattiasson, 2005). Överrinningsinkontinens är av vikt att upptäckas och behandlas i tid för att undvika att få bestående skador på urinblåsa och njurar (Gullberg, 2012).

    Symtom

    Vid problem med överrinningsinkontinens har personen i fråga en överfylld blåsa och det läcker lite urin nästan hela tiden. Besvären kan variera från att personen läcker i samband med ansträngning eller att denne har ständigt småsipprande urin (Gullberg, 2012).

     

    Regelverk

    Det finns olika lagar och föreskrifter att följa vid arbete med inkontinensvård och dess utredning, behandling och dokumentation. Här nedan finns några av dessa lagar och författningar tagna från föreläsningen om Förskrivning av inkontinenshjälpmedel den 13 december 2012 av Inger Blomgren, kontinenssamordnare på LD hjälpmedel.

    Lagar

    SFS 1982:763 Hälso- och sjukvårdslagen (HSL 3 c §, 18 b §, 26 a §§)

    SFS 1993:584 Lag om medicintekniska produkter

    SFS 2010:659 Patientsäkerhetslagen

    SFS 2008:355 Patientdatalag

    Författningar

    SOSFS 2008:1 Socialstyrelsens föreskrifter om användning av

    medicintekniska produkter i hälso- och sjukvården

    SOSFS 2007:10 (M och S) Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd

    om samordning av insatser för habilitering och rehabilitering

    SOSFS 2008:14 (M) Informationshantering och journalföring i hälso- och

    sjukvården

    2011:9 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem

    för systematiskt kvalitetsarbete

     

    Utredning och diagnostik

    Eftersom urininkontinens inte är en färdig diagnos utan ett symtom måste utredningen syfta till vad som ligger bakom inkontinensen. Anamnes och fysikaliska undersökningar bör ligga till grund för vilken medicinsk behandling som kan komma att krävas. Ta i anamnesen reda på hur patienten själv uppfattar sin inkontinens. Ta reda på om patienten har eller har haft medicinska, neurologiska eller urogenitala sjukdomar. Ta reda på om patienten genomgått bäckenoperationer samt om patienten haft besvär med urinvägsinflammationer (UVI). Problem med förstoppning bör tas upp i anamnesen liksom avvikelser i sexuella funktioner. Den fysikaliska undersökningen bör innefatta buk, rektal och prostatapalpation, och om det är en kvinna bör även gynekologisk undersökning genomföras. Om det finns misstanke om neurologiska rubbningar bör en neurologisk undersökning göras av muskelreflexer och hudkänsel i underlivet. Prover aktuella att ta är en urinsticka för att utesluta UVI, samt en sticka för att kontrollera socker i urinen för att utesluta diabetes. Resturinbestämning kan visa hur effektiv blåstömningen är. Den mäts visa kateterisering eller med ultraljudsteknik. Miktionslista och blåstömningsdagbok ger en överblick över hur dygnsvolymen ser ut, samt fördelning dag/natt och hur frekventa tömningar som görs, samt hur stor läckagen är. Undersökningar som utförs av specialist är endoskopi, cytologisk undersökning, urodynamiska undersökningar, samt röntgen och ultraljud (SBU, 2000).

     

    Behandling

    Om urinläckaget beror på överrinningsinkontinens görs ofta en prostataoperation (Samuelsson, 2011). Det kan även bli aktuellt att vid överrinningsinkontinensen tömma sig själv med hjälp av en kateter. Om det blir aktuellt med prostataoperation, kan katetern sitta kvar tills det att operationen är gjord. Ibland går operation ej att genomföra på grund av annan sjukdom då får patienten ha kateter som byts med jämna mellanrum. Om överrinningsinkontinensen inte beror på förstorad prostata, utan exempelvis en neurologisk skada, kan patienten lära sig att själv tappa ut urinen med hjälp av en kateter. Vid annan orsak som leder till förträngning av urinröret kan urinröret vidgas, med läkarhjälp eller med en dilationskateter som patienten själv kan lära sig att hantera (Gullberg, 2012).

     

    Förbrukningsartiklar

    Förbrukningsartiklar för urininkontinens, tarminkontinens och urinretention ska erbjudas till de personer skrivna i Dalarna som på grund av allvarlig sjukdom eller efter behandling för sådan är i behov av inkontinenshjälpmedel. För att få förskriva inkontinenshjälpmedel måste du vara anställd av landsting eller kommun och vara utsedd av verksamhetschefen. Hjälpmedel för inkontinens får endast förskrivas efter att en utredning och individuell utprovning skett. Då hjälpmedel för inkontinens skrivs ut tas hänsyn till vilken typ av inkontinens det handlar om, om det finns fysiska eller psykiska funktionshinder, hur stor läckagemängden är, om patienten tar läkemedel och vad dessa ger för effekter samt bieffekter.Hänsyn tas även till ålder, kön, kroppsform och vikt, samt vilka fysiska aktiviteter patienten utför och om patienten har behov av stöd eller assistans. Hudstatus ska tas med i utprovningen, om patienten har eksem, svampinfektion, någon överkänslighet, trycksår eller strålskada. Även tvätt och avfallsmöjligheter, samhällsekonomin och miljön ska finnas med i planeringen då hjälpmedel ska beställas (Blomgren et al., 2011). 

     

    Sjuksköterskans roll

    På landstingets Dalarnas hemsida finns framtaget ett vårdprogram om urininkontinens där det står att teamarbete med olika yrkeskategorier och olika kunnande krävs för att kunna ge en god och kostnadseffektiv inkontinensvård (Blomgren et al., 2011). I en översiktsartikel av Pellatt från 2012 som handlar om inkontinens hos män, har författaren skrivit om sjuksköterskans roll för patienterna. Författaren anser att sjuksköterskan bör täcka vissa områden när hon/han tar anamnes. Dessa områden är: mediciner, avföringsvanor, patientens status det vill säga möjlighet att ta sig till toaletten, sexuella problem och livskvalitet. Utifrån detta ska sjuksköterkan diskutera med patienten och komma fram till en personlig vårdplan.  Författaren diskuterar även i sin slutsats sjuksköterskans roll och tar upp vikten av att sjuksköterskans ska ha ett empatiskt förhållningssätt för att kunna möta patientens behov då inkontinens kan vara ett känsligt ämne. Sjuksköterskor har en unik position att kunna stödja patienterna genom sin kunskap och attityd. Därför anser författaren att sjuksköterskor måste få utbildning om vikten av att ta rätt anamnes och även utbildning för att kunna ge rätt vård. I en svensk studie av Hägglund 2010, har författaren valt att beskriva kontinensdistrikstssjuksköterskors erfarenhet av att ge inkontinensvård inom primärvården. Författaren skriver i sin introduktion att det de senaste tio åren har införts sjuksköterskeledda tjänster för patienter med urininkontinens i många länder såsom England, Nederländerna, USA, Canada och Sverige. Författaren skriver vidare att man i litteraturen har funnit belägg för att kontinensjuksköterskors diagnoser och behandlingsråd har varit till hjälp för patienterna både vad gäller symtomen och vad gäller patienternas tillfredsställelse med vården.  För att besvara syftet med studien, fick 22 distriktssjuksköterskor anvariga för inkontinensvården svara på en enkät och svaren behandlades kvalitativt. De distriktssjuksköterskor som tyckte att deras professionella arbete upprätthölls var de sjuksköterskor som hade schemalagda bokningar för sina patienter där patienterna deltog i bedömningarna och de som hade fungerande teamarbete. De sjuksköterskor som kände mindre professionalism i sitt arbete var de som hade drop-in tider som ej var planerade i förväg där patienterna inte deltog i någon bedömning och där teamarbete inte fungerade som det skulle. Författaren nämner i diskussionen att studien visar på att distriktsjuksköterskor inte har möjlighet att själva starta sjuksköterskeledda kontinenskliniker på grund av det bristfälliga samarbetet mellan vårdpersonal och på grund av att organisationen inte ser att inkontinensvård är viktig. I slutsatsen skriver författaren att primärvårdens chefer bör ge möjlighet till samarbete mellan professionerna så att vårdpersonalens kompetens kan användas till patienternas fördel. Om detta skedde skulle distriktssköterskan kunna nå sin fulla potential.

     

    Psykosociala aspekter

    Vid förekomst av urinläckage riskerar uppfattningen om den egna identiteten och egenvärdet att minska. Lukten av urin och rädslan att bli upptäckt med att ha kissat på sig är förknippat med dåligt självförtroende, förtvivlan och skam. Det har visats i studier att den psykiska belastningen vid inkontinens är lika tung att bära som de fysiska besvären. Det finns ofta en känsla av att vara ensam om att ha dessa problem. En del inkontinenta uttrycker att de mist glädjen i livet, att de förlorat sitt livsmod och många blir deprimerade. Det har visat sig att en del med urinvägssymtom dricker mindre än de egentligen behöver, de slutar besöka platser de egentligen vill besöka, de vill inte göra långa resor, en del går inte ut överhuvudtaget (Malmberg och Mattiasson, 2005). Även sexlivet kan påverkas negativt av inkontinens hos ena partnern, då skamkänslor över sin egen kropp kan göra det svårt att slappna av. Teunissen, Van Den Bosch, Van Weel och Lagro-Janssen gjorde en kvalitativ och kvantitativ studie 2006 i Nederländerna. Författarna ville bestämma vilka effekter urininkontinens hade på den äldre befolkningen och identifiera de faktorer som har störst effekt på livkvaliteten. De patienter som författarna tittade på var 60 år och äldre, de intervjuades och enkät användes. Totalt deltog 56 män och 314 kvinnor i studien. Det visade sig att inkontinensen främst hade effekt på det känslomässiga välmåendet. Uppemot hälften av patienterna kände nervositet, skam eller frustration på grund av deras inkontinens. Män fick högre poäng än kvinnor när det gällde faktorer såsom; rädsla, ilska, skamkänslor och sömnproblem. På social nivå, var rädslan att någon skulle märka av inkontinensen från kläderna den högsta faktorn. Män var i högre utsträckning rädda att inkontinensen skulle kunna kännas av via lukten. Författarna såg även att runt en tredjedel av patienterna kände sig begränsade vid resor när de inte visste om toalett fanns tillgänglig, speciellt män om det handlade om långa resor. En del av patienterna minskade deras fysiska aktivitet på grund av deras symtom. Den största faktorn av inkontinensen på det dagliga livet kunde delas in i två delar där den ena handlade om att patienterna kände sig oförmögna att kontrollera inkontinensen och där den andra delen handlade om att patienterna kände sig tvungna att vidta vissa försiktighetsåtgärder. Generellt visade studien att män lider mer av inkontinensen, de känner att de tappar kontrollen och blir mer känslomässigt påverkade än kvinnor. En förklaring till detta som författarna tar med är att kvinnor associerar dessa problem ofta med graviditet, förlossning och kvinnor är även mer vana att använda skydd relaterat till menstruation.

     

     

    Referenslista

    Blomgren, I., Blomberg, M., Raninen-Lundin, M., Wiktorsson, B-M., Lif, M. (2011). Vårdproram vid urininkontinens hos äldre och personer med funktionsnedsättning. Hämtat 20 december 2012 från Landstinget Dalarna: http://www.ltdalarna.se/upload/vard_...%20bilagor.pdf

     

    Gullberg, A. (2012)Urininkontinens hos män. Hämtad 18 december 2012 från Vårdguiden stockholmsläns landsting. http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och ad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Urininkontinens-hos-man/

     

    Hägglund, D. (2010). District continence nurses' experiences of their continence service in primary health care. Journal of Nursing management, 2010 (18), 225-233. Doi: 10.1111/j.1365-2834.2009.01021.x

     

    Lindström, A. (1999). Omvårdnad vid: Urin, faeces- och tarmbesvär. Lund: Studentlitteratur.

     

    Malmberg, L., Mattiasson, A.(2005). I vått och torrt: Om de nedre urinvägarnas funktionsstörningar. Lund: Studentlitteratur.

     

    Pellatt, Collis Glynis. (2012). Promoting male urinary continence. British journal of nursing, 21(9), 5-11. Hämtad från databasen CINAHL with Full Text.

     

    Samuelsson, E. (2011)Urininkontinens hos män. Hämtad 18 december 2012 från Landstinget Dalarna 1177,http://www.1177.se/Dalarna/Fakta-och...inens-hos-man/

     

    Statens beredning för medicinsk utvärdering. (2000)Behandling av urininkontinens. Stockholm: SB Offset AB.

     

    Teunissen, D., Van Den Bosch, W., Van Weel, C., Lagro-Janssen, T. (2006). ‘‘It can always happen’’: The impact of urinary incontinence on elderly men and women. Scandinavian Journal of Primary Health Care, 2006; 24: 166-173. Doi: 10.1080/02813430600739371

     

    Files (0)

     

    Comments (2)

    Viewing 2 of 2 comments: view all
    Opponering inkontinens av grupp 3

    Överrinningsinkontinens grupp 11

    Ni har gjort ett välarbetat och lättfattligt arbete. Alla delar finns med enligt instruktionen till arbetet. Arbetet hänger fint i hop och ni har väl belyst problematiken. Ni har bra och aktuella referenser enligt APA referenshantering.

    Genomgång av arbetet:
    Prevalens: ”Urininkontinens är vanligare bland kvinnor än män” stämmer detta även bland äldre? Eller gäller det specifikt för överrinningsinkontinens? Det är vanligast hos män över 60 år, vad gäller för kvinnor?
    Saknas kommatecken (SBU, 2000) Förtydliga denna källa, i referenslistan har ni skrivit Statens beredning för medicinsk utvärdering.

    Patofysiologi: Ni har väl beskrivit patofysiologin.
    Referensen i slutet på stycket skrivs enligt APA referenshantering (Malmberg & Mattiasson, 2005).
    Ej ha med fakta gällande behandling (kirurgisk behandling för män…) under denna rubrik.

    Symtom: Tydligt beskrivet.

    Regelverken: Upptagna, ej beskrivna. Bra veta var man hittar mer information. Kanske en länk?

    Utredning och diagnostik; ” Anamnes och fysikaliska undersökningar…” senare även ” Den fysikaliska undersökningen bör… fysisk undersökning/-ar/-en? Borde anamnesen även innefatta hur mycket patienten dricker/dygn? Tar patienten läkemedel med antikolinerg effekt, framförallt många antidepressiva och psykofarmaka, som ökar risken för urinretention och överrinningsinkontinens enl. Läkemedelsboken? Eller dito t ex. adrenerga avsvällande medel (sid.424)? Bra skrivet, kort och överskådligt!

    Behandling: Kort och bra, informativt skrivet. Operation eller olika former av katetrar. Saknar dock behandling för kvinnor!

    Förbrukningsartiklar: Bra information om hur det är i Dalarna, då det skiljer sig mellan olika landsting. Kanske man kan lyfta fram just det, att det är olika beroende på i vilket landsting man bor. Har man mer fördelar av att bo i ett annat landsting vad gäller förbrukningsartiklar vid överrinningsinkontinens? Eller är Dalarna generöst vad gäller det? Förslag att ta bort i texten ordet ”tarminkontinens” då arbetet inte handlar om det.

    Sjuksköterskans roll: Stycket om sjuksköterskans roll var extra intressant och välskrivet!!

    Psykosociala aspekter: Under rubriken Psykosociala aspekter; ” En del av patienterna minskade deras fysiska aktivitet på grund av deras symtom.” kanske kan ändras för att få ett bättre flyt? Förslag: ”En del av patienterna minskade sin fysiska aktivitet på grund av sina symtom.” Eller? Rad 9, ”dricker mindre”… Förslag ”dricker/intar mindre vätska”. Rad 11 referenshantering; ska vara ett & istället för ordet ”och” mellan författarna. Det ni skrivit om sexlivet, rad 11-13 saknar referens. Rad 16: ”författarna ville bestämma vilka effekter urininkontinens hade på…” Förslag att ändra ordet till ”undersöka”. Meningen ”Den största faktorn av inkontinensen på det dagliga livet…”, låter lite konstig. Bör omformuleras, kanske kan byta ut ordet ”faktorn” till ”följden”? Detta stycke var också mycket intressant!

    Referenslista: Statens beredning för medicinsk utvärdering. Vilken rapport är det? Nr 143? Då har den 319 sidor. Saknas lite punkter och mellanslag här och var. En vetenskaplig artikels titel ska inte skrivas med kursiv stil utan det är tidskriften som ska skrivas kursivt.
    Intressant att se att ni använt fler referenser gällande urininkontinens hos män än hos kvinnor trots att det är mer vanligt hos kvinnor. Är det en slump eller finns det trots detta mer forskat på män och urininkontinens? Bara en reflektion…

    I övrigt finns alla delar med enligt instruktionen, det är lättläst och hänger bra ihop. De referenser som finns med känns tillräckliga och problematiken är väl genomlyst. Röd tråd genom arbetet. Fint genomarbetat.

    Med vänlig hälsning Nina Cleve, Katarina Pehrsson, Marina Malmberg
    Posted 09:36, 10 Jan 2013
    Opponentskap från grupp 4 Ann-Charlotte Karlsson, Mikaela Pollmeyer. Det var en intressant läsning. Ni har fått med alla delar,vilket ni också har satt rubriker på. Ni har övervägande nya referenser. Roligt med en svensk studie, ni har också fått med ett genusperspektiv i artikeln under psykosociala. Språkmässigt är det ok dock en del upprepningar som i stycket utredningar/diagnostik, många meningar som börjar med Ta....Helhetsintrycket är att det är välskrivet men för långa stycken ibland. Det blir mer lättläst om det delas in i stycken. Främst sjuksköterskans roll och psykosociala aspekter. Det är mest skrivet hur det är i Dalarna, hur är det i övriga landet? Sedan har vi en fråga UVI har ni skrivit urinvägsinflammation är det inte urinvägsinfektion ? Andra förslag ni kan lägga till om ni vill är länkar till tena och sinoba. Tack för ett lärorikt arbete.
    Posted 16:28, 10 Jan 2013
    Viewing 2 of 2 comments: view all
    You must login to post a comment.