Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Tidigare kurser inom Medicinsk vetenskap > Anatomi, fysiologi och sjukdomslära, ht 2014 > Sjukdomar > Bipolär sjukdom

Bipolär sjukdom

    Table of contents
    No headers

    Allmänt

    Bipolär sjukdom kallades tidigare för manodepressivitet. Det finns flera typer av bipolär sjukdom, men i denna text kommer endast två variationer

    tas upp närmare. Gemensamt för alla variationer är dock att sjukdomen är periodisk, det vill säga att sjukdomsperioderna är återkommande och

    atpatienten däremellan har längre  eller kortare symtomfria perioder (Fahlén, 2010).  Bipolär sjukdom är vidare även kronisk och patienten har

    under  sina sjukdomsperioder ett förhöjt stämningsläge såsom mani eller hypomani alternativt ett sänkt stämningsläge (Backlund & Widman, 2013). 

    Vid diagnostiseringen är det dock endast perioder med manier eller hypomanier man intresserar sig för, och således kan alltså diagnosen ställas

    utan att patienten har den ”klassiska” sjukdomsbilden där maniska perioder och depressioner avlöser varandra (Fahlén, 2010). 

     

    Bipolär sjukdom drabbar lika många män som kvinnor. Symtomen skiljer sig lite mellan könen, då kvinnor brukar uppleva större problem

    med depressioner medamän lider mer av manier (Backlund & Widman, 2013). Om man räknar in alla olika variationer av bipolär sjukdom är

    ungefär 5 % av befolkningen drabbad  (Fahlén, 2010; Backlund & Widman, 2013). Av dessa kommer upp till 15 % att ta sitt liv då den bipolära

    sjukdomen blir en alltför tung börda att bära (Fahlén, 2010; Hetta, Landén & Ågren, 2013).

     

    Orsak

    Bipolära sjukdomar har en genetisk ärftlighet, vilken i samband med olyckliga miljöfaktorer och en avgörande stressfaktor kan utlösa den första  

    sjukdomsperioden (Fahlén, 2010; Karolinska institutet, u.å.). Genom att jämföra patientens anamnes och livshistoria kan man hitta de händelser

    vilka utlöst tidiga sjukdomsperioder. Hjärnans känslighet tros dock öka efterhand så att det till slut räcker med till synes obetydliga händelser för

    att utlösa nya sjukdomsperioder (Fahlén, 2010).

     

    Bipolär sjukdom typ I

    1-2 % av befolkningen har bipolär sjukdom typ I (Backlund & Widman, 2013). Typ I innebär att man lider av såväl depressioner som maniska perioder. 

    För att en patient ska klassas som manisk måste denne ha en klart nedsatt funktionsförmåga. Vanligen visar detta sig i form av mindre eller större 

    katastrofer både privat och i arbetet. Sömnbehovet minskar drastiskt. Den maniske är full av energi, men har svårt att koncentrera sig eftersom

    tankarna rusar. I sociala situationer upplevs den maniske som påträngande och saknar all form av hämningslöshet och självkritik (Fahlén, 2010). 

    Stora  ekonomiska utsvävningar är vanligt, likaså att den maniske ger sig in i sexuellt lustbetonade äventyr (Backlund & Widman, 2013).  Rädsla,

    vanföreställningar och panik brukar uppkomma när det första  välbefinnandet avklingat (Fahlén, 2010).  

    Depression, motsatsen till mani, inträder ofta i samband med den maniska perioden (ibland inträder depressionen även samtidigt som den maniska

    perioden, vilket man då  benämner som en blandepisod). Depressionen innebär att patienten  har svårt att se någon mening med livet, det mesta

    känns glädjelöst och ovidkommande.

     

    Bipolär sjukdom typ II

    Denna variation av bipolär sjukdom kan vara svår att upptäcka, då manierna är mycket lindriga, så kallade hypomanier. Hypomani leder inte till en

    klart nedsatt funktionsförmågaoch därför är det definitionsmässigt ingen mani. Tvärtom kan hypomanier istället leda till ökad prestationsförmåga och

    kreativitet (Fahlén, 2010). Oavsett detta är det dock ett  allvarligt tillstånd och i vissa fall är suicidaliteten mer uttalad vid typ II än vid typ I (Hetta et al., 2013).

     

    Behandling

    Behandling brukar ge god effekt på bipolära sjukdomar, och många patienter upplever att deras sjukdomsbörda lättar betydligt (Hetta et al., 2013).

    För att få hjärncellerna att bli mer motståndskraftiga ger man ofta ett stämningsstabiliserande läkemedel (Karolinska institutet, u.å.). Den vanligaste och mest

    beprövade stämningsstabiliseraren är litium. Beroende på sjukdomsbild kan man kombinera det stämningsstabiliserande medlet med stämningshöjande

    (antidepressiva) eller antipsykotiska (neuroleptika)  läkemedel (Karolinska institutet, u.å.; Backlund & Widman, 2013). Den farmakologiska behandlingen

    kompletteras sedan med att patienten får kunskap kring sjukdomen och hur nya sjukdomsperioder kan förebyggas.  KBT-behandling kan också vara ett 

    framgångsrikt komplement (Hetta et al., 2013).

     

    Referenslista

    Backlund, L., Widman, M. (2013). Bipolär sjukdom.

    Sidan hämtad 14 oktober, 2014, från Vårdguiden:

    http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Manodepressiv-sjukdom---bipolar-sjukdom/

     

    Fahlén, T. (2010). Bipolär sjukdom del 1. Allmän beskrivning. Solna: GlaxoSmithKline AB.

     

    Hetta, J., Landén, M., Ågren, H. (2013-02-26). Bipolärt syndrom – en psykiatrisk kärnsjukdom.

    Läkartidningen(9), 2013. Artikeln hämtad från http://lakartidningen.se/

     

    Karolinska Institutet. (u. å.). Bipolär sjukdom, en sammanfattning.

    Sidan hämtad 15 oktober, 2014, från:

    http://www.slso.sll.se/upload/Affektiva/Bipol%C3%A4r%20sjukdom/Bipol%C3%A4r%20sjukdom.pdf

    Files (0)

     

    Comments (6)

    Viewing 6 of 6 comments: view all
    Hej Katarina! Bra och intressant skrivet tycker jag. Det jag blir mer nyfiken på är de andra typerna av denna sjukdom, vad skiljer dessa från typ 1 och 2? Är dessa också svåra att upptäcka som typ 2? Är typ 1 alltså den vanligaste med 1-2% ?
    Med vänlig hälsning Jenny S
    Posted 14:29, 7 Nov 2014
    Hej Jenny! Eftersom jag koncentrerat texten kring typ I och II så har jag inte heller så mycket ytterligare information om de andra typerna. Rekommenderar dig att googla, det finns många organisationer som lagt upp information på nätet.
    Enligt en av mina källor (Tom Fahlén som skrivit Bipolär sjukdom del 1) så är typ II den vanligaste formen, men han ger inga siffror på det. Det är ju också en lite "lurig" sjukdom, då depressionerna är det framträdande symtomet och många blir därför feldiagnosticerade med enbart depression.
    /Katarina
    Posted 10:15, 11 Nov 2014
    Bra skrivet! Men vad betyder mani och hypomani? Går det att förklara mer ingående? :)
    Med vänlig hälsning
    Malin
    Posted 15:38, 28 Nov 2014
    Hej Malin!
    Som jag skriver i texten ger en mani en "klart nedsatt funktionsförmåga" - den drabbade klarar inte längre av sitt vardagliga liv, varken sysslor i hemmet, sina arbetsuppgifter eller sin ekonomi. För omgivningen kan den maniske upplevas som obehaglig och påträngande. Detta påverkar självklart den drabbades liv på många sätt.
    En hypomani upplevs däremot många gånger som någonting positivt, eftersom den drabbades energi och kreativitet ökar. Det luriga med hypomanier är att eftersom de inte direkt upplevs som ett sjukdomstillstånd blir patienten ofta feldiagnostiserad med enbart depression. I förlängningen gör det att patienten får fel behandling och hypomanierna kan utvecklas till fullskaliga manier.
    Jag hoppas att skillnaden blev lite tydligare för dig, kort sagt kan man säga att en hypomani är en mycket lindrig mani.
    /Katarina
    Posted 09:40, 1 Dec 2014
    Bra och intressant skrivet. Det enda jag kan kritisera är att meningarna är avhuggna lite här och där. Ellinor S.
    Posted 15:20, 11 Dec 2014
    Mycket intressant! Vet man varför symtomen är olika hos män och kvinnor? Det vore intressant att veta mer om det. Har kvinnorna ofta längre perioder med depression eller upplever hon den delen som den jobbigaste? /Malin
    Posted 14:57, 22 Dec 2014
    Viewing 6 of 6 comments: view all
    You must login to post a comment.