Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Tidigare kurser inom Medicinsk vetenskap > Anatomi, fysiologi och sjukdomslära, ht 2012 > Sjukdomar > Prostatacancer

Prostatacancer

    Table of contents
    No headers

    Prostatacancer

    Prostatacancer är en elakartad tumör som uppkommer i prostatans körtelvävnad (Eberhard, Hult,  2005). Cancer i prostatan är den vanligaste cancerformen som drabbar mest äldre män. Det vanligaste är att den upptäcks i sjuttio- till åttioårsåldern. Ju äldre patienten är, desto vanligare är det att tumören växer långsamt och att den inte har benägenhet att sprida sig (Setterberg, 2011).

     

    Prostatan är en valnötsstor körtel som ligger runt om urinröret övre del omedelbart under urinblåsan. Prostatakörtelns funktion är att bilda transport vätska för spermierna på deras väg från urinröret till ägget i livmodern. Hos de flesta äldre män förstoras prostatakörteln. Ofta är förstoringen godartad, men ibland beror tillväxten på cancertumör (Johansson, 2011).

    Vilka är orsakerna?

    Den exakta orsaken till prostatacancer är inte känd, men man har funnit att det manliga könshormonet testosteron påverkar tillväxten och spridningen av tumören (Eberhard, Hult, 2005).  I ungefär vart tionde fall beror cancern till viss del på ärftlig defekt gen (Eberhard, Hult, 2005). I dessa fall är det mer sannolikt att sjukdomen uppkommer före 60 års ålder (Eberhard, Hult, 2005).

    Symtom

    Cancer i prostatan har ofta ett smygande förlopp med få eller inga symtomer till en början (Setterberg, 2011). Om man får symtom uppkommer de med stor sannolikhet då tumören pressar samman urinröret (uretra). 

    Symtomen kan då vara följande:

    • svag urinstråle eller oförmåga att urinera på ett normalt sätt
    • behöver uppsöka toaletten ofta, framförallt nattetid           
    • i ovanliga fall blod i urinen 

    Ibland uppkommer de första symptomen på prostatacancer till följd av metastaser (dottertumörer) i andra delar av kroppen, vanligen i skelettet, lymfkörtlarna eller lungorna. I sådana fall kan symtomen bland annat vara ryggvärk, förstorade lymfkörtlar, andnöd eller en påtaglig viktnedgång (Eberhard, Hult, 2005).

    Diagnos

    En prostata upptäcks ofta vid en vanlig hälsokontroll. Läkaren sticker in fingrarna i ändtarmsöppningen och känner på, palperar, prostatakörteln. Om den känns hård och knölig, kan tyda på cancer. Med ett enkelt blodtest kan man undersöka PSA, (prostataspecifikt antigen). Det är ett äggviteämne som bildas i prostata och som kan avläsas i blodet. Cancertumörer i prostata bildar högre halter av PSA än normalt. Ett förhöjt värde leder till att man gör ytterligare undersökningar med ultraljud. Diagnosen fastställs genom en vävnadsbiopsi. Om den visar cancer, görs undersökning av skelettet för att utesluta skelettmetastaser (Setterberg, 2011).   

    Behandling

    För män i högre åldrar- där cancern anses vara beskedlig, växer långsamt och inte ger metastaser eller besvärande symtom - kan man avstå från behandling. Mannen bör dock gå på regelbundna kontroller för att följa tumörens utveckling. För yngre män, och vid mer aggressiv tumör, finns flera behandlingsalternativ som kan användas var för sig eller i kombination (Setterberg, 2011).

    Operation

    Innebär att man opererar bort hela prostatakörteln och en del av de omgivande vävnaderna. Om cancern inte spridit sig till andra organ, är möjligheten att bli botad genom operation stor. Det finns dock en risk att operationen kan leda till, impotens och urinläckage (Setterberg, 2011).        

    Strålbehandling            

    En sådan behandlingsform innebär antingen att det placeras ett radioaktivt implantat eller radioaktivt ämne i prostata eller att man bestrålas av en yttre strål källa under flera veckor (Eberhard, Hult, 2005). Själva strålbehandlingen känns inte alls, men den kan ge en del biverkningar som beror på att även friska celler skadas. Vanliga biverkningar är övergående urinträngningar och diarré (Nystrand,  2012).

    Hormonell behandling        

    Prostatacancer kan bromsas med hjälp av hormonbehandling.  Prostatacancer är i de flesta fall beroende av det manliga hormonet testosteron. Cancercellerna - även de som bildat metastaser utanför prostatakörteln - behöver testosteron för att växa (Nystrand, 2012). Med hormonellbehandling ger man läkemedel som hämmar produktionen av testosteron. Biverkningar är impotens och minskad sexlust. Mannen kan även få blodvallningar och svettningar, precis som kvinnor i klimakteriet (Setterberg, 2011).   

    Cytostatika behandling

    Cytostatika, cellhämmande medel, kan ges som komplement till annan behandling och i ett sent stadium, då cancern gett metastaser (Setterberg, 2011). Ges i regel i dropp form med några veckors mellanrum, men ibland som tablett. Cytostatika kan ofta tillfälligt bromsa upp sjukdomen och minska symtom (framför allt smärta) (Nystand, 2012). Cytostatikan påverkar också friska celler som delar sig snabbt, till exempel celler i magen och tarmarna, hårceller, nagelceller och celler i benmärgen. Det förklarar biverkningar som illamående, håravfall, sköra naglar och nedsatt försvar mot infektioner (Nystrand, 2012).

     

    Referenslista

    Eberhard, D., Hult, R. (2005)                  

    Stora familjeläkarboken. Stocholm: FORUM.

     

    Johansson, J-E. (2011) 1177

    http://1177.se/prostatacancer Hämtad 2012-11-28

     

    Nystrand, A. (2012) cancerfonden, Stockholm: Cancerfonden

    http://cancerfonden.se/prostatacancer Hämtad 2012-11-28

     

    Setterberg, E. (2011)

    Medicin 1&2. Stockholm: Liber AB.

     

     

     

     

                           

     

    This page has no content. Enrich DU Wiki by contributing.

    Files (0)

     

    Comments (0)

    You must login to post a comment.