Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Smärta i den kliniska vardagen, MC3023 > Ordlista > Talamus

Talamus

    Table of contents
    No headers

    Talamus (alternativt thalamus) beskrivs i litteraturen med termer som central omkopplingsstation eller relästation. Dess uppgift är att omkoppla afferenta signaler och skicka dessa vidare till hjärnans olika områden (1, 2).

    Impulser i afferenta fibrer leds dorsalt om ryggmärgens bakhorn till baksträngskärnorna  (nucleus cuneatus och nucleus gracilis) som är lokaliserade i förlängda märgen, där de omkopplas. Nervbanorna korsar därefter över till motsatt sida och impulserna leds vidare till talamus. Detta gäller Aα och Aβ-fibrer som fortleder impulser för beröring, tryck och vibration. Impulserna för smärta och temperatur (Aδ/C) omkopplas i huvudsak i ryggmärgens bakhorn, korsar över till motsatt sida och leds via tractus spinothalamicus till talamus. En mindre del av smärtimpulser leds ipsilateralt till talamus (3).

    Talamus i sin tur består av olika talamuskärnor varifrån omkoppling sker till somatosensoriska cortex (talar om var på kroppen vi har ont, dess karaktär och intensitet), frontala/prefrontala cortex (våra tankar om smärtan, värderande) och limbiska strukturer (våra känslor och minnen kring smärtan, ångest, rädsla). Varje kärna mottar en viss typ av impulser som sedan leds vidare, till exempel den medialt belägna nucleus ventroposteromedialis som omkopplar delar av smärtimpulser som rör obehag/affekt (1, 4).

    Vid skada på talamus blir sinneintryck och signaler mellan hjärnans olika delar störd, då talamus samverkar med i stort sett alla hjärnans delar (4).

     

    1. Werner M, Strang P (red.) Smärta och smärtbehandling. Första upplagan. Stockholm: Liber AB; 2003.

    2. Andersson T, Solders G. Neurofysiologi. Första upplagan. Stockholm: Liber; 1996.

    3. Norrbrink C, Lundeberg T (red.) Om smärta – ett fysiologiskt perspektiv. 2:4. Lund: Studentlitteratur AB; 2014.

    4. Anne Shummway-Cook, Marjorie Woollacott. Motor Control, Theory and practical applications. Andra upplagan. Philadelphia: Lippincot Willams & Wilkins; 2001.

     

     

    Nedan lite spänannde läsning om hur dopamin D2-receptorer i talamus har ett samband med personens kreativitet, men också psykisk ohälsa som bipolär sjukdom och schizofreni.

    Thinking Outside a Less Intact Box; Thalamic Dopamine D2 Receptor Densities Are Negatively Related to Psychometric Creativity in Healthy Individuals; av Örjan de Manzano, Simon Cervenka, Anke Karabanov, Lars Farde & Fredrik Ullén, 2010

    Läs studien här

    Files (0)

     

    Comments (0)

    You must login to post a comment.