Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Smärta i den kliniska vardagen, MC3023 > Ordlista > Periaqueductal grey (PAG)

Periaqueductal grey (PAG)

    Table of contents
    No headers

     

    PAG (Periaqueductal grey) är ett område i hjärnan som spelar en stor roll för hämning av smärta, då via de nedåtgående bansystemen i nervsystemet. PAG utgörs av en ansamling av neuron som finns lokaliserade vid den fjärde ventrikeln i  mitthjärnan ( mesencefalon ). Härifrån leds smärthämmande neuron, via RVM (rostrala ventromediala medulla), till ryggmärgens bakhorn där smärthämtningen sker viautsöndring av kroppsegna opoider och neurotensin (NT) som är transmittorsubstanserna. (Norrbrink & Lundeberg, 2014)

    PAG tar emot information från kroppen/vävnader via nociceptorer genom ett inflöde från ryggmärgens bakhorn och integrerar detta med information från olika delar av hjärnan. Informationen från hjärnan kommer från både frontala kortikala strukturer, limbiska systemet, amygdala, hippocampus och hjärnstammen vilket innebär smärtupplevelsen kan påverkas av både psykologiska/affektva, kognitiva och homoestatiska faktorer. 

    Detta innebär att PAG också kan agera smärtfaciliterande när smärtan ges en stark betydelse med negativa förväntningar.  De smärtfasciliterande effekterna utövas genom ett beroende av CCK (Cholecystokinin) som kan aktiveras av långvarigt nociceptivt inflöde, inflammation, nervskada, opoidabstinens och negativa förväntningar med rädsla och ångest. Dels så utövar CCK en förstärkande effekt på smärtnerversledningen men har också effekt genom att motverka opoidernas effekt av smärtlindring.  (Kosek et al 2014)

    PAG består av fyra olika områden varav en av dessa (dorsolaterala PAG) skiljer sig från övriga både anatomiskt och funktionellt från de övriga. Den verkar vara en viktig del av de centrala mekanismerna för vår reaktion vid akuta psykologiska stressorer, med möjlighet att påverka stressraktionen samt påverka andningsorganet.  (Dampney et al 2013)

    PAG är därför en viktigt del i förklaringen att smärtupplevelsen är en totalupplevelse och en interaktion mellan olika funktioner och delar av hjärnan som kan leda till både förstärkningsmekanismer eller försvagningsmekanismer av smärtan, oavsett graden av vävnadsskada och där även vår stressreation kan påverka upplevelsen.

     

    Referenser:

    Kosek, E., Lampa, J., Nisell, R. (2014). Smärta och inflammation vid reumatiska sjukdomar och vanliga smärttillstånd i rörelseapparaten. Lund: Studentlitteratur

    Norrbrink, C., & Lundeberg, T. (Red.). (2014). Om smärta - ett fysiologiskt perspektiv (2 uppl.). Lund: Studentlitteratur.

     

     

     

    Files (0)

     

    Comments (0)

    You must login to post a comment.