Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Smärta i den kliniska vardagen, MC3023 > Ordlista > Nociceptorer

Nociceptorer

    Table of contents
    No headers

    Nociceptorer är receptorer som normalt har en hög retningströskel och kräver stark stimulering för att aktiveras och signalera vidare. De är känsliga för stimuli som direkt skadar eller hotar att skada vävnaden (1). Sådana stimuli kan vara mekanisk retning (mekanonociceptorer), kemiska förändringar (kemonociceptorer) eller temperaturförändringar (termonociceptorer). De flesta nociceptorer reagerar på samtliga av dessa stimuli och benämns då polymodala (2). Medan unimodala nociceptorer endast aktiveras av ett sorts stimuli. (3). Det finns även så kallade tysta nociceptorer som behöver sensitiseras för att sedan kunna aktiveras av mekanisk, termal eller kemisk stimulering.

    Nociceptorerna utgörs av en receptor med fria nakna nervändslut. Till skillnad från beröringsreceptorer är nociceptorer långsamt adapterande. Det innebär att de fortsätter skicka signaler vidare sålänge stimulering pågår. I jämförelse med beröringsreceptorer som efter en stunds stimulering adapterar sig till aktuellt stimuli och därmed minskar sin aktivitet.

    Smärtsignaler leds via A-delta- och C-fibrer. A-deltafibrer är myeliniserade och leder impulserna snabbt till hjärnan som uppfattar smärtan som skarp och vällokaliserad. Myelin är ett fettrikt material som bildas i Schwannska celler och har en elektriskt isolerande egenskap. Tack vare myelinet kan aktionspotentialen röra sig snabbare (saltatoriskt eller "hoppande") över axonet än hos omyeliniserade nervfibrer. Det i sin tur leder till en snabbare ledningshastighet. De omyeliniserade C-fibrerna ger en mer diffus, dov och utbredd smärtkänsla. Denna typ av smärta tar också längre tid innan hjärnan uppfattar (1). Det finns betydligt fler C-fibrer än A-fibrer. (4) Nervfibrerna leder sedan smärtimpulserna vidare via cellkroppen i dorsalrotsgangliet. Denna är belägen utanför bakroten i ryggmärgen och består av en ansamling nervcellskroppar från primärafferenterna, alltså smärtfibrerna. Här skickas signalen vidare till ryggmärgens bakhorn där A-deltafibrer kopplas om i framför allt laminae I och V/VI, medan C-fibrerna kopplas om i samtliga laminae i dorsalhornet. Därefter skickas smärtimpulsen vidare till högre delar i CNS (1).

    Nociceptorer har även en descenderande, trofisk funktion. De anses kunna fungera som en utsöndrande körtel i det perifera nervsystemet som bl. a. kan trigga igång en inflammatorisk process som kallas för neurogen inflammation. (4)

    Nociceptorer finns på samtliga ställen i vår kropp, mängden och tätheten på receptorerna är något varierande. Störst mängd nociceptorer finns framför allt i hornhinna, trumhinna, tandpulpa och hud (3).

     

    Referenser:

    1. Norrbrink C, Lundeberg T. Om smärta och inflammation - ett fysiologiskt perspektiv. 2a upplagan. Lund Studentlitteratur;2014
    2. Norrbrink C, Lundeberg T. Smärta och inflammation - fysiologi och terapi vid smärttillstånd i rörelseorganen. 1a upplagan. Lund Studentlitteratur; 1999.

    3. Lännergren J, Westerblad H, Ulfendahl M, Lundeberg T. Fysiologi. 4e upplagan. Lund Studentlitteratur; 2007

    4. Butler, D.S. & Matheson, J. (2000). The sensitive nervous system. (1st ed.) Adelaide, Australia: Noigroup Publications.

    Files (0)

     

    Comments (0)

    You must login to post a comment.