Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Smärta i den kliniska vardagen, MC3023 > Ordlista > Nociceptorer

Nociceptorer

    Table of contents
    No headers

    Nociceptorer

    "Nociceptorer" kallas smärtreceptorerna på smärtneuronets nervändslut (Norrbrink &Lundeberg 2014). De nervimpulser som framkallar smärta bildas i speciella sensoriska nervfibrer och utgörs av fria nervändslut med nociceptorer (Sand & Sjaastad 2004). Nociceptorer kallas därför även för smärtreceptorer och är den första länken i nervsystemet från periferin (Kosek, Lampa et al. 2014).

    Nociceptorer finns i somatisk vävnad så som muskler, senor, hud och förekommer även i en del vicerala vävnader som till exempel hjärta, mag-tarmkanal och urinblåsa (Werner & Strang 2005). En nociceptor har normalt en hög retningströskel och reagerar endast på stimuli som är potentiellt skadliga för kroppen. Till skillnad mot sensoriska receptorer så är smärtreceptorer mer känsliga desto mer de stimuleras och nociceptorn slutar inte att skicka signaler vid upprepad stimulering till skillnad mot t.ex. beröringsreceptorn, detta beror på att nociceptorn har ett naket nervändslut (omyeliniserade nervtrådsändar). Intensiteten i signalerna ökar normalt proportionellt mot antalet stimulerade nociceptorer samt beroende av impulsfrekvensen i dem (Kosek, Lampa et al. 2014; Norrbrink & Lundeberg 2014). 

    Nociceptorer som finns i somatisk vävnad kan reagera på olika stimuli. Dessa stimuli kan vara mekaniska- , kemiska- eller termiska retningar medan de nociceptorer som finns i vicerala vävnader bland annat reagerar på ischemi och inflammation (Kosek, Lampa et al. 2014; Werner & Strang 2005). Det finns unimodala receptorer som enbart reagerar på en typ av stimuli som t.ex. mekanonociceptorer som endast svarar på intensiva mekaniska stimuli. Polymodala nociceptorer kan reagera på flera typer av stimuli (Norrbrink & Lundeberg 2014; Werner & Strang 2005).

    När nociceptorerna aktiveras leds signalerna uppåt mot hjärnan i olika nervfibrer. Det finns olika typer av nervfibrer som förmedlar smärtan; A-delta fibrer och C-fibrer. A-deltafibrerna är myeliniserade medan C-fibrerna är omyeliniserade. Detta gör att signaler från A-delta fibrer når centrala nervsystemet snabbare och ger en skarp, intensiv och mer akut smärta medan C-fibrerna responderar långsammare och denna smärtupplevelse är mer diffus och molande (Linton 2005; Norrbrink & Lundeberg 2014; Kosek, Lampa et al. 2014).

     

     

     

    Referenser:

    Kosek, E., Lampa, J. et al. (2014). Smärta och inflammation. Lund: Studentlitteratur. ( s. 208).

    Linton, SJ. (2005). Att förstå patienter med smärta. Lund: Studentlitteratur. (s. 42).

    Norrbrink, C. & Lundeberg, T. (2014). Om smärta. Lund: Studentlitteratur. (s. 21).

    Sand, O. & Sjaastad, O. (red.) (2004). Människans fysiologi. Stockholm: Liber. (ss.162-163). 

    Werner, M. & Strang, P. (red.) (2005). Smärta[M1] och smärtbehandling. Stockholm: Liber. (ss. 34-35).

     


     [M1]

    Files (0)

     

    Comments (1)

    Viewing 1 of 1 comments: view all
    A-deltafibrerna är mer perifera.

    Signalerna når först ryggmärgen där de kopplas om via Tractus Spinothalamicus och skickas vidare till Thalamus.

    Andersson & Soldes (1996). Neurofysiologi. Falköping: Liber. (s. 73)
    Posted 09:24, 16 Oct 2017
    Viewing 1 of 1 comments: view all
    You must login to post a comment.