Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Smärta i den kliniska vardagen, MC3023 > Ordlista > Descenderande smärthämmande system

Descenderande smärthämmande system

    Table of contents
    No headers

    På 1960-talet väcktes intresset för central smärthämning då den amerikanske psykologen Reynolds upptäckte att elektrisk stimulering av en liten del av hjärnstammen hos råttor kunde ge fullständig smärtfrihet. Fortsatta studier visade att ursprunget för dessa descenderande smärthämmande system är grupper av neuron i mitthjärnan som benämns periaqueductal grey (PAG). I detta område finns en tonisk GABA-frisättning som ökar i produktion av neurotensin eller beta-endorfin (1). Aktivitet i uppåtstigande banor från kraftigt muskelarbete, lågfrekvent TENS eller akupunktur kommer på sin väg till hjärnan, via tractus spinothalamicus aktivera neuron i PAG som har direkt kontakt med rostroventrala medulla (RVM) i förlängda märgen. Från RVM, med glutamat som signalsubstans, leds signalen till ryggmärgens bakhorn med omkoppling i substantia gelatinosa och lamina V där själva smärthämningen verkar via serotonin och noradrenalin (2, 4). Även locus coeruleus (LC) som är ett område i förlängda märgen kan medverka vid smärthämning på spinal nivå med monoaminer som transmittorer (2). Området aktiveras från limbiska strukturer och påverkar vakenhetsregleringen. Neuronen i PAG eller NRM utövar således smärthämmning via aktivitet i ascenderande smärtbanor eller system högre upp i hjärnan där aktiverande koppling finns mellan hypothalamus, thalamus, limbiska strukturer och frontalcortex (1,2).

    Smärthämning via de descenderande banorna är mer generell än den spinala och mer långverkande. En ökad frisättning av transmittorsubstanser kommer leda till en successiv ökad syntes av ämnet med en kumulativ effekt vid upprepad behandling, varför man rekommenderar att utvärdering av ex akupunktur sker först efter fyra till åtta gånger där varje behandling pågår 20-40 minuter (1).

    Vid kraftig smärta kan ett annat generellt bansystem aktiveras - diffuse noxius inhibitory controls (DNIC) via kärnor i förlängda märgen benämnda NRD och SRD med serotonin som främsta signalsubstans. Behandlingsmässigt kan man använda ex sterila kvaddlar vid förlossning för att aktivera denna smärthämning (1). Defekt i detta system anses kunna vara en orsak till utveckling av fibromyalgi och annan generaliserad värk (3). 

     

    1. Nisell R, Lundeberg T (1999). Smärta och inflammation. Lund: Studentlitteratur. 

    2. Norrbrink C, Lundeberg T (2010) Om smärta - ett fysiologiskt perspektiv. Lund: Studentlitteratur.

    3. Lidbeck. J (2007). Centralt störd smärtmodulering vid muskeloskeletal smärta. Läkartidningen 41 (104). 

    4. Löfgren et al. (2017). Fysisk aktivitet vid långvariga utbredda smärttillstånd. FYSS. Läkartidningens förlag AB, Sverige

     

    Film om descenderande smärthämmande system och hur smärthämningen sker i ryggmärgens bakhorn:

    https://www.youtube.com/watch?v=hAvOIfHT60E

    Files (0)

     

    Comments (0)

    You must login to post a comment.