Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Smärta i den kliniska vardagen, MC3023 > Ordlista > Central sensitisering

Central sensitisering

    Table of contents
    No headers

     

    Central sensitisering är ett brett fenomen som verkar genom strukturella, funktionella och kemiska förändringar i det centrala nervsystemet på ryggmärgsnivå som gör nervsystemet mer alert för smärtsignaler. (Latremoliere & Woolf 2009). Strukturella förändringar sker även i hjärnan vid central sensitisering(Norrbrink &Lundeberg 2014).

    Central sensitisering är en normal företeelse, men effekten avtar normalt successivt efter att orsaken till smärtan försvunnit. (Kosek, Lampa & Nisell 2014; Latremoliere & Woolf 2009) Om smärtsignaleringen håller i sig en tid blir nervsystemet vältränat och effektivt på att skicka smärtinformation vilket kan leda till långtidspotentiering (LTP) som är en förklaringsmodell för långvarig smärta. (Norrbrink & Lundeberg 2014)

     

    De sekundära smärtneuronen påverkas lättare av nociceptiva impulser vid central sensitisering. Även de närliggande nociceptiva neuronen påverkas och får sänkt retningströskel vilket gör att fler smärtsignaler leds vidare, dels från smärtstimuli men även från andra stimuli som inte tidigare gav smärtsvar, tex beröring (allodyni). (Norrbrink & Lundeberg 2014; Latremoliere & Woolf 2009; Kosek, Lampa & Nisell 2014) Att de närliggande nociceptiva neuronen aktiveras leder också till att smärtsignaler leds vidare från ett större område än själva skadeområdet vilket gör att vi upplever smärtlokalisationen mer utbredd/diffus. (Norrbrink & Lundeberg 2014; Latremoliere & Woolf 2009).De aktiverade närliggande nociceptiska neuronen som lett till det ökade smärtområdet aktiveras endast av mekaniskt stimuli, d.v.s. de är unimodala(Norrbrink & Lundeberg 2014). Detta sammantaget leder till att smärtupplevelsen både består under en längre tid och blir intensivare(Norrbrink & Lundeberg 2014).

     

    Wind-up beskrivs ofta som en del av central sensitisering där återkommande tät aktivering av smärtfibrer leder till ökat smärtsvar i det post-synaptiska neuronet eftersom det blir en summation av membranpotentialen. (Kosek, Lampa & Nisell 2014; Norrbrink & Lundeberg 2014)

     

    Vid central sensitisering minskar aktiviteten i de decenderande smärthämmande systemen medan aktiviteten i de smärtfaciliterande systemen istället kan öka vilket påverkar de nociceptiva neruronen att förmedela fler smärtsignaler. (Norrbrink & Lundeberg 2014; Latremoliere & Woolf 2009)

     

    Gliaceller har också betydelse för central sensitisering då de aktiveras i ryggmärgen pga aktivitet i smärtneuronen, tex vid inflammation eller stress. Gliacellerna frisätter olika ämnen som i sin tur har en sensitiserande effekt på smärtneuronen i nervsystemet bla genom aktivering av fler synapser. (Kosek, Lampa & Nisell 2014; Norrbrink & Lundeberg 2014)

     

    Referenser:

    - Kosek, E., Lampa, J., Nisell, R. (2014) Smärta och inflammation vid reumatiska sjukdomar och vanliga smärttillstånd i rörelseapparaten. (upplaga 1:2) Lund: Studentlitteratur.

    - Latremoliere, A., & Woolf, C., J. (2009) Central sensitization: a generator of pain hypersensitivity by central neural plasticity. J Pain.Sep;10(9):895-926. doi: 10.1016/j.jpain.2009.06.012.

    - Norrbrink, C., & Lundeberg T. (2014) Om smärta -ett fysiologiskt perspektiv. (2:a upplagan)Lund: Studentlitteratur.

     

    Skrivet av Stina Oknelid.

    Files (0)

     

    Comments (0)

    You must login to post a comment.