Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Smärta i den kliniska vardagen, MC3023 > Ordlista > Aktionspotential

Aktionspotential

    Table of contents
    No headers

    Skrivet av Carina Maineborn

     

    Aktionspotential

     

    För att signaler ska skickas i nervsystemet så krävs det att det skapas nervimpulser, sk aktionspotentialer (AP). Dessa signaler består av förändringar i membranpotentialen hos nervceller vilka sker mycket snabbt. När nervcellerna är i vila kan man mäta en spänningsskillnad mellan cellmembranets ut- och insida på -70mV - 90mV och denna skillnad kallas för vilomembranpotential(Lännergren et al.2012).  För att AP ska starta, krävs det att nervcellsmembranets utsida depolariseras och når tröskelvärdet på knappt -55mV vilket innebär att tillräckligt många  Na+ kanaler öppnas och att Na+ joner strömmar in i cellen. (Harbo & Lisby 2013, Lännergren et al. 2012). Det här leder i sin tur till att fler Na+ kanaler öppnas i och med att cellen depolariseras ytterligare, så pass mycket att ett aktionspotential kan bildas. Nås inte tröskelvärdet pga att det är en undertrösklig stimulering får man endast ett lokalt övergående svar som inte förs vidare i axonet. 

    Resultatet av många öppna Na+ kanaler blir att membranpotentialen går från ca -55mV till +30mV inom några få delar av en millisekund, som också kallas aktionspotentialens stigfas. Härefter sker en repolariseringsfas vilket beror på två olika faktorer; 1) Na+kanalerna stängs automatiskt pga att de inaktiveras och 2) K+ joner (som finns instracellulärt) strömmar ut ur cellen eftersom K+ permeabiliteten ökar och K+ kanaler öppnas, en sk hyperpolarisering sker. (Lennergren, Westerblad mf 2004). Cellmembranen går sedan i viloläge, och återvänder till sitt vilomembranpotential. (Schiby, Klausen m.fl. 1998).

    Under en kort tidsperiod efter att AP skapats, sker en refraktärperiod (paus) och oavsett hur mycket stimuli som cellen utsätts för kan inget nytt AP startas. Man delar in refraktärperioden i två delar;  den absoluta refraktärperioden, där inget nytt AP startas oavsett storleken av stimulering av membranen, och den relativa refraktärperioden. Under sistnämnda kan det skapas nytt AP om stimuleringsstyrkan är högre än normalt. Nerven arbetar således utifrån allt eller inget principen. Eftersom AP alltid har samma utseende i duration (varaktighet) och amplitud (storlek) betyder det att en kraftigare depolarisering inte leder till kraftigare AP än en depolarisering precis över tröskelvärdet. (Harbo & Lisby 2013). En ihållande stimulering kan ge en serie av aktionspotentialer, de håller samma styrka, men frekvensen, dvs hur tätt de kommer, påverkas av simuleringens styrka. Man kan därför tänka att en kraftigare irritation t ex smärtstimuli, resulterar således till högre frekvens men inte i högre styrka genom axonen och vidare i nervsystemet till ryggmärg och hjärna. 

    I normala fall startar AP på två ställen i nervsystemet; i somat i efferenta nervceller i CNS eller längst ut i afferenta nervtrådar. Det krävs dock att det i båda fallen sker en depolarisering till tröskelvärdet i membranet. (Harbo & Lisby 2013)

     

     

    Referenser:

     

    Lännergren J, Westerblad H mf. (2008 4 uppl). Studentlitteratur.

    Harbo M, Lisby H (4 oplag 2013), El-terapi. Munksgaard Köpenhamn.

    Schibye B, Klausen K m.fl., (4 oplag 1998). FADL Köpenhamn.

    Lännergren.J., Westerblad.H., Ulfendahl.M & Lundeberg.T.(2012). Fysiologi. Lund. Studentlitteratur.

     

    Files (0)

     

    Comments (0)

    You must login to post a comment.