Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Smärta i den kliniska vardagen, MC3023 > Artiklar om smärta > Särskilda smärttillstånd > Whiplash (AK)

Whiplash (AK)

    Table of contents
    No headers

    Whiplash

     

    Vilka drabbas/Förekomst

    Smärta i halsrygg är vanligt förekommande globalt och kostar mycket för samhället (Peolsson, 2017). 70 % av alla människor förväntas drabbas av nacksmärta någon gång under livet (Jull, 2008) och kostnaderna till följd av detta består framförallt av sjukvård och sjukskrivning (Jull, 2008).
    300 patienter av 100.000 drabbas av whiplash relaterade symtom (Ludvigsson, 2018), vilket motsvarar 0.3 % av den västerländska befolkningen och ungefär hälften av dessa patienter utvecklar ett kroniskt smärttillstånd. Globalt räknas nackrelaterade besvär som den sjätte vanligaste orsaken till nedsatt disability (Ludvigsson, 2018) och nästan 50 % av alla patienter som har utsatts för whiplashtrauma återhämtar sig inte fullt (Maujean, 2018). 90 % av patienter med neurologiska symtom upplever symtom 1 år efter skadetillfället (Ludvigsson, 2018) och patienter med kronisk whiplash utvecklar oftast även andra besvär så som depression och katastroftankar (Ludvigsson, 2018).

     

    Smärtfysiologi/orsak

    WAD som står för ”Chronic whiplash-associated disorders” innebär att halsryggen utsätts för ett trauma då huvudet utsätts för en hög mekanisk kraft (Peolsson, 2017), (Tanaka, 2018). Vid ett whiplashtrauma kan huvudet få ett trauma både framifrån, bakifrån och från sidan och huvudet utsätts för acceleration och deceleration (Jull, 2008), (Magnusson, 2000).

    Det talas ofta om whiplashskador som uppkommer i samband med trafikolyckor men dessa skador kan även bero på olyckor inom sport, fysiska övergrepp och andra traumatiska händelser (Tanaka, 2018). Vid ett whiplashtrauma påverkas halsryggens segment och huvudet utsätts för en axial kraft, intevertebrala rotationsrörelser och translatoriska rörelser (Jull, 2008).

    Om en förare blir påkörd bakifrån träffas patienten av bilsätet bakifrån. Huvudet kastas då framåt för att sedan översträckas även bakåt i loppet av en halv sekund när huvudet rör sig i förhållande till bålen (Magnusson, 2000). Både halsrygg och bröstrygg påverkas då huvudet utsätts för denna mekaniska kraft (Jull, 2008). Är personbilen inte utrustad med ett nackstöd utsätts personen för en större översträckning av nacken i ett större rörelseomfång (Magnusson, 2000).

    Whiplashrelaterad smärta klassas som muskuloskeletal och kan orsaka en vävnadsskada på mjukdelar och skelett (Jull, 2008), (Magnusson, 2000). Traumat kan påverka både neuropsykologisk, fysisk och psykisk funktion (Jull, 2008). Både muskel, led och nerv kan påverkas och strukturer som kan skadas i samband med ett whiplashtrauma är muskelvävnad, den övre ligamentapparaten, facettleder, diskar, kotkroppar, kärl och nervvävnad (Jull, 2008), (Magnusson, 2000). I vissa fall påverkas även hjärnan då whiplashtrauma kan ge en lättare skallskada och det är inte ovanligt att det kan uppstå kotfrakturer i samband med bilolyckor (Magnusson, 2000).

     

    Symtom/diagnos

    Whiplashrelaterad skada kan utredas med anamnes, fysiologisk undersökning och röntgenundersökning. Indikationen för vidare röntgenundersökning är misstanke om skelettskada. Utredning med MR är oftast inte motiverad då undersökningen kostar samhället samtidigt som den inte alltid uppvisar skador relaterade till whiplashtraumat (Magnusson, 2000).

    Patienter som har drabbats av en whiplashskada uppvisar symtom av posterior nacksmärta men kan också ha symtom som huvudvärk, synrubbningar, yrsel, tinnitus, stickningar, domningar, balansförlust, muskelsvaghet, sväljsvårigheter, smärta i käkled men även koncentrations- och minnessvårigheter (Tanaka, 2018), (Jull, 2008), (Magnusson, 2000). Symtomen kan uppkomma direkt vid skadetillfället, men patienten kan även uppvisa senare symtom (Jull, 2008). Det är inte ovanligt att patienten upplever symtom i upp till 15 timmar efter skadetillfället och symtom som avtar det närmaste dygnet efter skadan kan även återkomma de närmsta två dygnen (Magnusson, 2000).

    Det har även visat sig att patienter kan utsättas för en akut posttraumatisk stressreaktion i samband med whiplashtrauma på grund av att skadan oftast uppkommer i samband med en trafikolyckshändelse (Jull, 2008).

    Neck disability index(NDI) är ett frågeformulär som kan underlätta diagnostiseringen av nackrelaterad smärta och visuella analogisk skala (VAS) används också för att skatta smärta (Magnusson, 2000).

    Smärtutbredningsområdet efter en whiplashskada kan sträcka sig från huvud, nacke, skuldra arm, bröst- och ländrygg (Jull, 2008).

    Whiplash klassificeras enligt ”Quebec classification”  som är en femgradig skala från 0-4 (Tanaka, 2018) och klassifikationen enligt Quebec är den mest användbara inom området för whiplash skador (Peolsson, 2017).

    Graderingen enligt Qubec är enligt följande:

    Grad 0 – Inga fysiska tecken på skada. Inga symtom

    Grad 1 – Inga fysiska tecken. Upplevt smärta, stelhet eller ömhet

    Grad 2 – Smärta i nacken. Muskuloskeletal smärta och nedsatt rörlighet. Palpationsömhet

    Grad 3 – Smärta i nacken. Muskuloskeletal smärta. Neurologiska symtom. Muskelsvaghet

    Grad 4 – Smärta i nacken. Fraktur eller kotförskjutning

    (Tanaka, 2018), (Jull, 2008), (Magnusson, 2000).

    Den vanligaste diagnos inom klassificeringen är Grad 2 (Jull, 2008).

     

    Behandling

    Behandlingen bör riktas för att förbättra patientens fysiska och psykiska funktion för att minska smärta och funktionshinder (Jull, 2008), (Ferrari, 2001). Biopsykosociala faktorer så som patientens förväntan och kulturella faktorer bör även undersökas vid långvarig smärtproblematik för att underlätta behandlingen och minska smärta (Ferrari, 2001).

    Multimodal rehabilitering kan vara att föredra vid nackrelaterad smärta i samband med kroniska besvär efter whiplashskada på grund av oro och symtom som nedstämdhet och depression (Jull, 2008), (Magnusson 2000). Återgång till arbetet och att anpassa arbetet efter patientens symtom är av hög vikt för att undvika överansträngning i samband med arbetet. Psykologiska symtom kan påverka patientens fysiska hälsa varför det är viktigt att även ta hänsyn till patientens psykiska hälsa och i vissa fall även remittera patienten vidare till psykolog (Jull, 2008).

    Valet av manuell behandling utgår från patientens symtom och det är därför viktigt att göra en genomgående klinisk undersökning för att kartlägga patientens funktion samtidigt som det är viktigt att ta hänsyn till neuropatiska symtom i samband med whiplashskada (Jull, 2008).

    Mobiliseringsbehandling och träning har visat sig ha bättre effekt på smärta och halsryggens rörlighet jämfört med patienter som har vilat och behandlats med smärtlindrande läkemedel efter skadetillfället (Magnusson, 2000). För att patienten ska vara delaktig i behandlingen bör hemträningen följas upp av vederbörande terapeut men också för att kunna utvärdera behandlingen över en längre tid (Jull, 2008).

    Hypomobilitet i halsryggen är vanligt efter ett whiplashtrauma och den cervikala muskulaturen påverkas i kombination med detta varför manuell terapi och passiv behandling bör kombineras med aktiv träning (Jull, 2008). Mobiliseringsbehandling i samband med terapeutisk träning, råd och regim kring kroppshållning, instruktion om hemträning ger effekt på smärta (Magnusson, 2000), (Jull, 2008). Patienter bör även uppmuntras till allmän motion och uthållighetsträning då aerob träning har bra effekt på smärta (Jull, 2008).

    Kliniska symtom bör undersökas i förhållande till biopsykosociala faktorer då omfattningen av symtom och skada kan skilja sig mycket från grad 0-4 enligt Quebec klassifikation (Tanaka, 2018).

    Det finns således behov av att utveckla rehabiliteringsåtgärder efter whiplashtrauma för att optimera behandlingen ytterligare (Peolsson, 2017).

     

    Prognos

    De flesta fall av whiplash har god prognos men många patienter som drabbas av detta utvecklar även symtom över en längre tid och vissa patienter får även bestående symtom (Magnusson, 2000), (Jull, 2008). Ungefär en tredjedel av de patienter som drabbas återhämtar sig inom tre månader (Jull, 2008).

    Allt mellan 8,6 - 44 % av de patienter som har utsatts för ett whiplashtrauma har besvär efter ett års tid (Magnusson, 2000) men det har visat sig att fysioterapeutisk behandling och aktiva åtgärder ger bättre effekt än inaktivitet och vila efter ett whiplash trauma (Jull, 2008).

     

    Referenser

    Ferrari, R. et al. (2001). The late wiplash syndrome: a biopsychosocial approach. J Neurol Neurosurg Psychiatry 2001;70:722–726.

     

    Jull, G. et al. (2008). Whiplash, huvudvärk och nacksmärta, forskningsbaserade riktlinjer inom sjukgymnastik. Studentlitteratur AB Lund. Art.nr 33648. ISBN 978-91-44-05881-8 Upplaga 1:1.

     

    Ludvigsson, M. et al. (2018). The effect of three exercise approaches on health-related quality of life, and factors associated with its improvement in chronic whiplash-associated disorders: analysis of a randomized controlled trial. Quality of Life Research https://doi.org/10.1007/s11136-018-2004-3.

     

    Magnusson, S. et al. (2000). Nackskador efter bilolyckor, whiplash associated disorders. Studentlitteratur Lund.Art.nr 7140. ISBN 91-44-01211-X.

     

    Maujean, A. et al. (2018). A core outcome set for clinical trials in whiplash-associated disorders (WAD): a study protocol. Trials 19:635 https://doi.org/10.1186/s13063-018-3019-3.

     

    Peolsson, A. et al. (2017). Neck-specific exercises with internet-based support compred to neck-specific exercises at a physiotherapy clinic for chronic wiplash-associated disorders: study protocol of ar randomized controlled multicentre trial. Peolsson et al. BMC Musculoskeletal Disorders (2017) 18:524 DOI 10.1186/s12891-017-1853-1.

     

    Tanaka, N. et al. (2018). Pathology and treatment of traumatic cervical spine syndrome: Wiplash injury. Hindawi Advances in Orthopedics Volume 2018, Article ID 4765050, 6 pages.

     

     

    Slutkommentar och egen reflektion

    Denna artikel skulle kunna utvecklas ytterligare då jag tycker att ämnet är intressant. Bland annat hur behandlingsupplägget skulle kunna vara med tanke på nackspecifik träning och funktionella övningar samt hur man kan stegra träningen med tanke på smärtsymtomen och funktionsnedsättningen vid WAD. Jag skulle kunna se över ytterligare evidens för träning samt hållningskorrigering samt hur psykologiska faktorer kan spela roll i behandlingen och hur man skulle kunna hjälpa dessa patienter på bästa sätt genom vårt bemötande. Jag tycker det är intressant att se över den evidens som finns vad gäller manuell behandling och nacktester där man också kan utveckla mycket med tanke på Gwendolen Julls forskning.

    Jag tror personligen att det är viktigt att följa upp dessa patienter under en lång tid för att se om symtomen förändras, om nackstabiliteten ökar samt på grund av eventuell rädsla och rörelserädsla efter olyckan. De patienter som jag har träffat efter whiplashtrauma har olika smärtintensitet och skilda symtom men ofta en störd muskulär kontroll i halsryggen vilket kräver instruktion och uppföljning av träningen men också för att få en regelbundenhet i träningen.

    Jag skulle också kunna se över källorna för att involvera kurslitteraturen.

    Files (0)

     

    Comments (0)

    You must login to post a comment.