Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Smärta i den kliniska vardagen, MC3023 > Artiklar om smärta > Särskilda smärttillstånd > Plantar fasciit (UEG)

Plantar fasciit (UEG)

    Table of contents
    No headers

    Plantar fasciit

    Av Ulrika Eriksson Gerbino

     

    Plantar fasciit är en av de vanligaste diagnoserna på smärta i hålfoten och hälen både bland idrottare (1,2) och bland icke idrottare (3). Man räknar med att kring 10-15% av befolkningen någon gång under sitt liv drabbas av denna diagnos i någon omfattning (1,2,3,4) och då oftast människor mellan 40-60 år (1,2). Detta kan bli ett mycket långdraget problem och symtomen kommer ofta smygande varpå det ofta dröjer innan man söker hjälp. (3,4,5)

     

    Fotens anatomi:

    Foten är en komplex enhet som består av 26 olika ben, som sammanhålls med ledband och ledkapsla samt senor och muskler både från underbenet och muskler inom själva foten.

    Foten rör sig kring två axlar, en som går horisontellt och gör att foten kan röra sig upp och ner (plantar och dorsal flexion) och en som går framåt-uppåt runt vilken foten kan utföra inåt och utåtvridning (pronation-supination).

    Foten har två valvsystem, ett tvärgående som sitter på den främre delen av foten och ett längsgående på fotens insida. Valven hålls samman av ledband, plantaraponeurosen, som sträcker sig från hälbenet och fram till tårna. Vid belastning sträcks dessa ledband ut och bildar en spänd platta. Denna platta kan ses som en dynamisk stötdämpare (3).

     

    Etiologi  

    Plantar fasciit uppstår efter överbelastning av plantaraponeurosen ursprung på hälbenet. Det sker då microrupturer i senvävnaden som ger tendinoser och det blir oordning i den collagena vävnaden dock utan att man kan se inflammatoriska celler (2). Eftersom man inte kan se inflammatoriska celler bör man egentligen kalla tillståndet för plantar fasciosis eller fasciapatI. Ingen av dessa termer används dock, så man fortsätter att kalla det för fasciit (2). Biopsier på en påverkad plantar fascia visar att den kan vara förtjockad upp till 5 gånger sin normala tjocklek (4). 

    Diagnosen hälsporre förekommer ofta som en term i samband med plantar fasciit. Litteraturen tycks inte vara samstämmig i om det är olika namn på samma tillstånd eller om det är olika. (1,2,3,4,7) Det tycks dock finnas ett samband mellan dessa. Hälften av patienterna med plantar fasciit har hälsporre och man tror att den förtjockade plantarfascian kan göra mer ont om den trycks mot hälsporren (4).

     

    Riskfaktorer:

    Både yttre och inre faktorer kan ligga bakom diagnosen. Ytter faktorer kan vara överträning framförallt löpträning, långvarig belastning i stående eller dåliga skor med dåligt stöd. Till de inre riskfaktorerna räknas t ex kraftig övervikt och inflammatoriska sjukdomstillstånd (3).

    Andra riskfaktorer kan vara rent anatomiska och biomekaniska. Både höga (pes cavus) och låga fotvalv (plattfot) kan orsaka ökad stress på plantar fascian. Nedsatt rörlighet i foten, framförallt en nedsatt dorsalflexion i fotleden kan leda till ökad belastning och på så sätt leda till smärta (6).

     

    Symtom:

    Smärtan kommer oftast smygande och sitter vanligen medialt om den främre delen på hälen. Det vanligaste symtomet vid plantar fasciit är morgonstelhet med hälta som avtar efter en stund. Smärta som tilltar vid viktbärande belastning, så som löpning eller stående arbete på hårda underlag. (1,2,3,4) Det är inte ovanligt att det finns tidigare fot- eller benskador som påverkat fotens biomekanik (2). Palpationsömhet längs mediala kanten av plantar fascian (1,2,4).

    Det finns vanligtvis inga andra symtom och om smärtan inte är lokaliserad till nämnda område ska man ifrågasätta diagnosen (4).

     

     

    Diagnostisering och diagnosticerings kriterier:

    Diagnos ställs framförallt kliniskt. Anamnestiskt inhämtas information om belastningar, förändring i belastningsmönster, morgonstelhet och igångsättningssmärta. Högt BMI.

    Kliniskt så undersöks om smärta finns vid palpation av den proximala infästningen av plantar fascian.  Undersökning av rörlighet i foten, dorsalflexion i fotleden både aktivt och passivt brukar vara begränsad. (5) Ett positivt windlass test (5). Om testet är positivt så finner man smärta i plantar fascian vid passiv dorsalflexion av tårna (6). Avvikande FPI scor (5). (Foot posture index (8).)

    Man ska även utesluta nerv entrapment genom ett tarsaltunneltest (5).

     

    Differential diagnoser:

    Vid avvikande fynd vid undersökning eller att kriterierna inte uppfylls bör andra diagnoser uteslutas. Diagnoser som även kan ge smärtsymtom i foten och kring hälen kan vara spondylartrit, atrofi av hälkudden och proximal plantar fibroma (5). Stressfraktur i calcaneus eller nerventrapment. T ex tarsaltunnelsyndrom, abductor digiti 5 nerv inklämmning eller nervrotspåverkan S1 (4).

     

     

    Sjukgymnastisk behandling:

    Förstahandsvalet av plantar fasciit är konservativ behandling. I första hand bör provocerande belastning undvikas. Det finns stark evidens för att avlastaning genom tejpning av plantar fascian eller genom fotortoser ger god effekt på smärtan. Det finns även starka evidens för att manuell terapi i form av led och mjukdelmobilisering för att öka rörligheten i foten kan ge en förbättrad funktion och på så vis påverka smärtan. Även stretching av fascian och vadmuskulaturen har smärtlindrande effekt. 

    Svaga evidens finns på att låg effekts laser och ultraljud behandling kan ge lindrande effekt och påverka förändringarna i vävnaden. (5)

    Träning av fotens muskulatur och vadmuskulaturen har setts ha positiv påverkan på fotens funktion och på så vis även smärtan (2).

     

    Rådgivning om livsstilsförändringar och belastnings ergonomi bör även tas upp vid konservativ behandling.

     

    Utvärdering av behandling:

    Rekommenderade utvärderingsinstrument är FAAM (foot and ankle ability measure), FHSQ (foot health status questionnaire), FFI (foot function index) och LEFS (lower Extremity Funktional Scale). (5) Jag har dock endast hittat den sista översatt till svenska.

     

    Sammanfattning:

    Plantar fasciit är den vanligast förekommande smärtproblematiken i foten som man söker vård för.

    Problematiken kan bli långdragen och eftersom den kommer smygande kan det ta lång tid innan man ens söker vård. Den sjukgymnastiska behandlingen är konservativ och det finns god evidens för att den är effektiv. (5) Prognosen är god men vid långvariga och utdragna besvär kan andra typer av behandlingar så som injektioner och kirurgi behövas (2).

     

    Referenslista:

    1.       R Bahr et al. Idrottsskador en illustrerad Guide. SISU idrottsböcker. Baltoprint 2015

    2.       P. Brukner, K. Khan. Clinical sports Medicine, McGraw-Hill Australia Pty Ltd, 3rd revised ed. 2009

    3.       L. Pettersson. P. Renström. Skador inom idrotten, fjärde upplagan. Columbus Förlag,. Balto Print, Litauen. 2017.

    4.       D. Singh et al. Plantar fasciitis. BMJ 1997;315:172–175

    5.       R. L. Martin et al. Heel pain- Plantar fasciitis. Revision 2014. Clinical Practice Guidelines Linked to the International Classification of Functioning, Disability och Health frmom the Orthopaedic Section of the American Physical therapy Assosiation. J Orthop Sports Phys Ther. 2014;44(11):A1-A23.

    6.       L. A. Bolgla, T. R. Malone. Plantar Fasciitis and the Windlass Mechanism: A Biomechanical Link to Clinical Practice. J Athl Train. 2004 Jan-Mar; 39(1): 77–82

    7.       J.Ahmad et al. Relationship and Classification of Plantar Heel Spurs in Patients With Plantar Fasciitis. American Orthopaedic Foot & Ankle Society on September 11, 2016

    8.       Guide, U. Easy quantification of standing foot posture Six item version USER GUIDE AND MANUAL, (August), 1–19) (2005).

    Files (0)

     

    Comments (3)

    Viewing 3 of 3 comments: view all
    En bra och intressant artikel. Mycket bra att du har fått med både diagnostiska test, behandlingsförslag och utvärdering av behandling, vilket jag tycker att vi sjukgymnaster ofta missar. Jag funderar kring varför det inte går att se några inflammatoriska celler. Kan det vara för att detta inte är ett akut tillstånd utan något som individen ofta får dras med under en mycket lång tid. Efter mina egna erfarenheter av plantar fasciit där jag provat diverse olika sjukgymnastiska behandlingar funderar jag till och med om det faktiskt är tiden som tillslut läker ut symptomen? Du skriver att symptomen ofta kommer smygande men för min egen del kom smärtan akut i samband med en löptur.
    I stycket som handlar om symptom tror jag att du skulle kunna förtydliga texten genom att t ex väva ihop de två första meningarna och försöka få lite mer "flyt" i texten.
    /Paula
    Posted 21:51, 13 Dec 2017
    Kul och intressant att läsa din artikel. Den var lätt att följa. Jag träffar en del ungdomar som felaktigt blivit diagnostiserade med Plantarfasciit då det är Severes det handlar om. Du skriver att en riskfaktor kan vara skor med dåligt stöd, beskrev studien vad det som var dåligt, dämpning eller passform? Hur påverkar skor som är för mycket dämpade alternativt barfotaskor risken att drabbas av plantarfasciit? När det gäller den sjukgymnastiska behandling har du hittat någon studie som visar på om det blir någon skillnad med individanpassade sulor alternativ sådana som köps på sportaffärer? Det är ju ganska stor prisskillnad. Jag har sett bra resultat med endast hälkoppar istället för hela sulor. Vilken typ av träningsövningar samt fasciastretch som hade positiv påverkan på smärtan skulle vara intressant att få beskrivet, visst är det så att egenträning är av vikt gällande denna diagnos. Hur vanligt är det att kirurgiskt ingrepp blir aktuellt, vad gör man för ingrepp och hur blir resultatet? När det gäller Vancouver referens system så ska de ställas upp i den ordningen som referenserna förekommer i texten. När det gäller referenslistan så ska alla författare skrivas ut och inte et al. Detta är kanske inte det vi skulle fokusera på men ett litet tips inför framtiden.
    //Lisa Nüth
    Posted 00:10, 15 Dec 2017
    Jag har som många andra haft långdragna problem med plantar fasciit (eller hur vi nu ska benämna det) vilket gjorde det spännande att läsa artikeln. Min erfarenhet är att jag fick diagnosen lite lättvindigt utan större fysikalisk undersökning just eftersom det är bland de vanligare problemen i foten, med tanke på diagnoskriterierna du nämner.
    Du skriver kort om hälsporre och att det enligt D. Singh et al. 1997 tycks finnas ett samband, det hade varit av värde att förtydliga vad hälsporre är. Jag arbetar inte inom primärvården men upplever bland många att hälsporre blandas ihop med plantar fasciit. Jag undrar även om du hittade nyare artiklar på sambandet mellan hälsporre och plantar fasciit?
    Du skriver att andra diagnoser bör uteslutas om kriterierna inte uppfylls. Jag skulle gärna se en förtydligande av kriterierna, ska alla kriterier uppfyllas eller kan det bero på hur länge problemet pågått? Enligt RL Martin et al. 2014 bör de kriterier du tagit med ingå i fysikaliska undersökningen. De beskriver även att benlängdsskillnad och begränsad rörlighet i hamstrings var vanligt hos de med diagnosen, bör man även se över detta och vid fynd åtgärda? Det kan vara bra att tillägga att högt BMI hos icke tränande individer som källan beskriver.
    Jag själv fick stötvågsbehandling för att påskynda läkningsprocessen inte för att minska smärta, detta i kombination med egenvård. Enligt RL Martin et al hade det ej effekt för minskad smärta frågan är hur effekten är för att starta inflammation- och läkningsprocessen i vävnaden.
    Precis som Paula skriver funderar jag också på om läkningen kommer med tid.
    /Caroline edited 11:02, 16 Dec 2017
    Posted 11:01, 16 Dec 2017
    Viewing 3 of 3 comments: view all
    You must login to post a comment.