Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Smärta i den kliniska vardagen, MC3023 > Artiklar om smärta > Särskilda smärttillstånd > Ländryggssmärta (VP)

Ländryggssmärta (VP)

    Table of contents
    No headers

    Ländryggssmärta

    Ländryggssmärta brukar definieras som smärta, stelhet och spändmuskulatur som lokaliseras över det nedre glutealvecket och under den nedre kanten på revbenen (1). Icke-specifik ländryggssmärta är det som inte kan klassas efter känd sjukdom eller patologi, som tumör, osteoporos, RA, fraktur, inflammation eller infektion.

    Ländryggssmärta är bland de främsta orsakerna till funktionsnedsättningar i modern tid (1). Det är något som drabbar ca 70% av världens befolkning någon gång under sin livstid, och är även det vanligaste området där folk upplever smärta. Det finns en rad olika diagnoser som är kopplade till tillståndet, så som diskbråck, diskbuktning, hypomobilitet, hypermobilitet, muskelbristning och spinal stenos. Bara för att det är i ländryggen som smärtan lokaliseras behöver inte nödvändigtvis betyda att det är ursprunget till problematiken, utan funktionsnedsättnings i närliggande område (bäcken och/eller höftled exempelvis) kan bidra till personens besvär (1,2).

     

    Faktorer

    Speciellt när man behandlar någon med ländryggssmärta är det viktigt att ha den biopsykosociala modellen framför sig (3). Detta för att smärta kan vara komplext och multidimensionell (4), och det är viktigt att man förstår vad som händer när man behandlar en person med denna sortens smärta, och vad som påverkas mest. Fysiologiskt sett så skickas nociceptiva signaler till hjärnan för att signalera vävnadsskada eller potentiell vävnadsskada.

    En persons tankar och känslor kring smärtan/skadan kan utöver den nociceptiva komponenten påverka upplevelsen av smärta (4). Negativa känslor och tankar kommer höja persons smärtnivåer, då det kommer leda till ökad motivation för personen att undvika det som personen tror är ogynnsamt. Vid en sådan situation är smärtan inte längre ett tecken på vävnadsskada, utan mer vägledning för det som hjärnan anser vara positivt och bra för personen. Om smärtan, rörelse eller något särskilt beteende skulle tros vara skadligt eller negativt kommer personen med stor sannolikhet att uppta annorlunda beteenden och andra adaptiva rörelser istället, oavsett om det orsaker smärtan eller ej. Är personen mer positivt inställd och inser att smärtan inte är skadlig eller farligt så kommer med stor sannolikhet smärtupplevelsen att minska eller även försvinna helt.

    En viktig komponent som är inblandad i smärtupplevelsen är sociokulturella faktorer. Om man under uppväxten fått lära sig att smärta är någonting som är negativt eller farligt så kan personens upplevda smärtnivå höjas och kännas starkare än vad det borde kännas som (5). Likväl kan någon som är van vid smärta under uppväxten, ex. från att ha deltagit i någon kontaktsport så kan smärtupplevelsen kännas lägre då de inte nödvändigtvis är rädda för smärta eller vet med sig att något inte är farligt. 

    I samspel med andra så påverkas även sättet hur vi uttrycker smärta, då det kan resultera i ökad uppmärksamhet och sympati (6). Beroende på vilket kontext detta sker under så kan det ge både gynnsamma eller ogynnsamma konsekvenser.

     

    Lumbago

    Lumbago används för att beskriva smärta från den lumbosakrala regionen, både spinalt och paraspinalt (7). En stor del av lumbago anses ha en mekanisk genes, men kan vara svår att lokalisera eller diagnosticera i tidigt stadie. Symtomen kan vara svaga och ospecifka, samt att det inte förekommit några avgörande anatomiska förändringar ännu.  Generellt sett används begreppet ‘lumbago’ för akuta och subakuta smärttillstånd. Beroende på vilken litteratur man använder sig av så kan tidsspannet ändras, men i detta fall definieras akut smärta som akut när den varit kring 2-4 veckor, och subakut upp till 12 veckor (1). Därefter klassas det mer som kronisk eller långvarig smärta. 

    Ett vanligt exempel på lumbago är ‘ryggskott’, som främst är en akut problematik men som kan gå över och bli subakut. Flertalet strukturer kan bli påverkade av ett ryggskott, ex. ligament, senor och muskler. En tonusförhöjning i muskulatur kan bidra till ischemisk smärta eller inflammation, utsträckta ligament kan bidra till en ökad instabilitet.

     

    Långvarig ländryggssmärta

    Långvarig ländryggssmärta är ett smärttillstånd där smärta förekommit dagligen i 3 månader (1), alternativt 6 månader beroende på vilken del av litteraturen man läser. Vid långvarig smärta så sker det en förändring i nervsystemet, delvis beroende på den överbelastning av nociceptiva signaler till dorsalhornet i ryggmärgen (3). Denna överbelastning leder till en central sensitisering. Då sänks tröskelvärdet för en afferent nociceptiv signal för att skickas, samt att fler signaler skickas. Detta resulterar i allodyni och hyperalgesi, där man upplever mer smärta än man hade gjort i vanliga fall. Vid ett sådant tillstånd under en långvarig period av smärta så slutar de nociceptiva signalerna signalera potentiell vävnadsskada, utan smärtmekanismerna ändras och blir mer påverkat av personens emotionella tillstånd.

    Vanliga riskfaktorer för att akut/subakut smärta i ländryggen övergår till ett mer kroniskt smärttillstånd är ångest, nedstämdhet, övervikt, låg utbildning, missnöje och tunga lyft på jobbet (1).

     

    Diskogen smärta

    Kroppens spinala diskar finns mellan kotkropparna längs hela ryggraden. Deras primära funktion är att öka rörligheten mellan segmenten och att dämpa kompressionen som ryggen utsätts för.

    En stor andel av befolkning kommer med stor sannolikhet att uppleva diskogena förändringar och besvär av olika former, ex. diskbuktningar, diskbråck, degenerativa förändringar eller sänkta disknivåer (8). Dessa behöver inte nödvändigtvis ge några symtom, utan går ofta förbi obehindrat och spontanläker utan större problem. Vanligare symtom när det handlar om besvär från disken är antingen lokal smärta kring det segmentet där disken komprimeras, men även utstrålande smärta ner i benet då disken kan bukta bak och komma åt en nerv. Större trauman kan även orsaka bristningar i det posteriora ligamentent som hjälper till att hålla diskarna på plats.

     

    Prognos och behandling

    Prognosen för ländryggssmärta överlag är väldigt god (8). Det är ett problem som är vanligt förekommande men som ofta går över och läker av sig självt, oftast inom loppet av några veckor eller månader. Det är ett tillstånd som kan vara väldigt funktionsnedsättande, och även bidra till mycket oro och andra negativa emotionella känslor och tankar. Bland det viktigaste att göra när man möter patienter med ländryggssmärta är att först utesluta någon seriös patologi, och sedan ta itu med ev. gula flaggor som rör patientens psykiska tillstånd då det förändrar prognosen avsevärt. Vid primärt strukturell, mekanisk ländryggssmärta så behövs ingen specifik intervention, utan långtidsuppföljningar visar liknande resultat bland grupper som bara får patient-undervisning om deras tillstånd, regelbundna promenader, specifika träningsmetoder för vissa strukturer och generell styrketräning.

     

    Referenser

     

    1. Koes BW, van Tulder MW, Thomas S. Diagnosis and treatment of low back pain. BMJ 2006 -6-17;332(7555):1430-1434.

     

    2. Koes BW, van Tulder MW, Peul WC. Diagnosis and treatment of sciatica. BMJ 2007 -6-23;334(7607):1313-1317.

     

    3. Moseley GL, Butler DS. Fifteen Years of Explaining Pain: The Past, Present, and Future. JPain 2015 Sep;16(9):807-813.

     

    4. Kamper SJ, Apeldoorn AT, Chiarotto A, Smeets, Rob J E M, Ostelo, Raymond W J G, Guzman J, et al. Multidisciplinary biopsychosocial rehabilitation for chronic low back pain.

    Cochrane Database Syst Rev 2014 Sep 02,(9):CD000963.

     

    5. Goubert L, Vlaeyen JWS, Crombez G, Craig KD. Learning about pain from others: an observational learning account. J Pain 2011 Feb;12(2):167-174.

     

    6. Shipton EA. The pain experience and sociocultural factors. N Z Med J 2013 Mar 01,;126(1370):7-9.

     

    7. Atlas S, Deyo R. Evaluating and managing acute low back pain in the primary care setting. J GEN INTERN MED 2001 Feb;16(2):120-131.

     

    8. Artus M, van dW, Jordan KP, Croft PR. The clinical course of low back pain: a meta-analysis comparing outcomes in randomised clinical trials (RCTs) and observational studies. BMC Musculoskeletal Disorders 2014;15(1):68.

     

    <style type="text/css"></style>

    Files (0)

     

    Comments (2)

    Viewing 2 of 2 comments: view all
    Hej Viktor! Snyggt jobbat att sammanfatta ländryggsbesvär! Bra och fin struktur på arbetet! Gällande patienter med ländryggssmärta upplever jag att det är väldigt vanligt med hög oro och en stark önskan att bli ordentligt utredd, att kunna se orsaken till smärtan och därför önskar sig många bilddiagnostik.

    Röntgen och magnetkameraundersökning är en fantastisk tillgång, men bör den användas för patienter med ospecifik ländryggssmärta (utan röda flaggor)? Det tycker inte jag (överlag). För det första är det inte mycket till hjälp (Lakartidningen.se 2017-11-14) (1), de flesta har degenerativa förändringar och förändringar på diskarna ("rynkor på insidan") (2), det kan skapa onödig oro för patienten (har ingen referens just nu), resultaten kan ev. tolkas olika beroende på bedömare (har ingen referens just nu), och det är kostsamt (röntgen 636 kr, MRT runt 3000-4000 kr) (1,3).

    Taget från Läkartidningen (1): "Indikationer för utredning med MRT-översikt:
    • Smärttillstånd med duration >3–4 veckor och minst 1 röd flagga
    • Vid radikulära smärtor som inte kan behandlas, alternativt om ingen förbättring har inträtt efter 6 veckor trots aktiv behandling 
    • Smärttillstånd med duration >8 veckor i kombination med gula flaggor"

    Mvh Peter Lindberg

    (1) http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Klinisk-oversikt/2017/11/Landryggsrontgen-ger-falsk-sakerhet-och-ringa-nytta-for-patienten/
    (2) Brinjikji et al. (2014)
    (3) http://ltblekinge.se/globalassets/for-vardgivare/halsoval-blekinge/dokument-som-aberopas/prislista-2016---rontgen.pdf edited 08:28, 18 Dec 2018
    Posted 08:26, 18 Dec 2018
    Tack Peter, blir inspiration till min slutkommentar!

    Jag har valt att fokusera mest på den nociceptiva aspekten av ländryggssmärta, och däribland inte inkluderat behandlingsstrategier för långvarig ländryggssmärta. Detta för att det ofta krävs fler instanser som bidrar till rehabiliteringen och att smärtan då beror på en sensitisering och innebär en starkare emotionell komponent som påverkar. Jag ville hellre fokusera på den vanliga patienten med ryggsmärta som söker vård för det, inte den som dragits med besvär under längre tid.

    Jag håller helt med om att röntgen och MR är bra verktyg för att hjälpa till inom vården. För patienter med ospecifik ländryggssmärta så undviker jag det helst när patienten kommenterar och frågar om det behövs. Detta för att det oftast inte visar något man inte kan diagnostisera kliniskt, "fynden" kan vara klinisk irrelevanta, kan bara uppröra mer - både om man ser förändringar, men likaså kan det göra personen mer orolig ifall man fortfarande inte kan hitta orsaken till deras besvär. Det kan vara väldigt hjälpsamt för att utesluta seriös patologi, men då måste det också hänga ihop med den kliniska bilden man får från anamnes och/eller undersökningen. Svaret på bilddiagnostik ändrar väldigt sällan behandlingsmetoden, och är därför också väldigt onödig att göra.
    Posted 18:06, 13 Jan 2019
    Viewing 2 of 2 comments: view all
    You must login to post a comment.