Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Smärta i den kliniska vardagen, MC3023 > Artiklar om smärta > Särskilda smärttillstånd > Ländryggssmärta

Ländryggssmärta

    Table of contents
    No headers

    Introduktion

    Ländryggssmärta, även kallad lumbago, är smärta som drabbar lumbalryggen lokaliserad mellan kota T12 och glutealvecken. Denna artikel behandlar ospecifik ländryggssmärta. Det är en vanlig orsak till besök i primärvården och trots att de flesta spontant blir bra inom tre månader innebär det en stor kostnad för samhället i form av vård och sjukskrivningar för den andel patienter som utvecklar långvariga problem. Som fysioterapeut finns det många olika behandlingsmetoder och teorier om hur dessa patienter ska bemötas. I slutet av denna artikel finns lite information om vad forskningen säger om behandling vid ländryggssmärta.

     

    Definition

    Ländryggen har god rörlighet och är samtidigt en del av ryggen som utsätts för stor belastning och därmed anses det att muskuloskeletala problem är en viktig orsak till smärta (1). Diskbråck, nervskada eller specifik dysfunktion kan ge förklaring till en viss del av de som drabbats av ländryggssmärta med hjälp av t.ex. röntgen, MRI eller prover. Det är dock inte säkert att avvikelserna är de som orsakat smärtan, då man sett att upp till 30% av personer utan smärta har icke-symtomgivande diskbråck (1). I de flesta fall är orsaken till ryggsmärtan inte känd. Detta kallas för ospecifik ländryggssmärta eller ospecifik lumbago (1, 2, 3). Ospecifik lumbago, som är en symtomdiagnos, kan delas in i fyra kategorier: rygginsufficiens pga påfrestning, lumbago med eller utan utstrålande värk som längst ner till knät, lumbago ischias med utstrålande smärta enligt ischiasnervens utbredning och rizopati, där utbredningen motsvarar ett specifikt dermatom (1, 2). Att veta vad som orsakat smärtan är svårt, men med hjälp av klinisk undersökning kan man ställa en diagnos (2). Det är dock svårt att veta exakt vilken struktur som utlöst smärtan (2).

     

    Förekomst

    Ländryggssmärta är en av de ledande orsakerna till nedsatt funktion i västvärlden (4). Det förekommer lika frekvent hos kvinnor som hos män och det uppskattas att upp till 80 procent av befolkningen drabbas någon gång under livet (2, 3, 5). Många som drabbas blir spontant bättre efter några veckor, men upp till tio procent har kvarvarande problem 6-12 månader efter debuten (2). Det innebär stora kostnader för samhället både på grund av sjukskrivningar och vårdkostnader (4).

     

    Riskfaktorer

    Det är vanligt att drabbas av ländryggssmärta i arbetsför ålder och tillsammans med ärftlighet är arbetet viktiga bidragande faktorer till vem som drabbas (3). Gällande arbetsmiljö pekar studier mot att skjutande rörelser och lyft ökar risken för ländryggssmärta (2). Dessutom verkar personer som utför rörelser med böjd eller vriden rygg, de som utsätts för helkroppsvibrationer, skiftarbetare samt de som arbetar på huk eller på knä löpa större risk för att utveckla ryggbesvär. Det har också setts samband mellan att inte trivas på arbetet och ryggbesvär (2).

     

    Långvarig smärta

    Ländryggssmärta brukar delas in i akut, vilket varar 1-4 veckor, subakut, mellan 4-12 veckor och långvarig, vilket är mer än 12 veckor. Forskning pekar på att de som utvecklar långvariga problem ofta kommer att ha problem för resten av livet (1, 4). Därför anses det viktigt att sätta in behandling tidigt och att identifiera de individer som riskerar att utveckla långvariga problem (4). Det är svårt att förutse vem som utvecklar långvariga besvär av ryggproblematik, men man har sett att ålder, psykosocial miljö, smärtlokalisation,  samt individens förmåga till att hantera smärtan kan påverka (1, 3). Det är även väldigt vanligt att få återkommande besvär om smärtan varar minst 3 månader (1).

     

    Fysioterapeutisk undersökning och behandling

    Det är viktigt med en genomgående undersökning och anamnes vid ländryggssmärta, dels för att screena för mer allvarlig problematik och dels för att avgöra vilken nivå av rehabilitering individen är i behov av (3). Därefter gör fysioterapeuten en funktionsbedömning där även en analys av hur smärtan påverkar individen beaktas (1). Behandlingen grundas på funktionsbedömningen och fokuserar på olika funktioner i kroppen och hur dessa kan vara bidragande till smärtan, såsom stelhet och rörlighet i olika segment, muskelaktivering, muskellängd, koordination och så vidare (1). Det är viktigt att lyssna på patienten och att ge råd och information vid behov (3). Det är också viktigt att se ryggsmärtan ur ett biopsykosocialt perspektiv, eftersom faktorer såsom arbete, stress och patientens self-efficacy kan avgöra om problematiken blir mer långvarig (1, 3). Det kan även påverka möjligheterna till att nå ett bra resultat i behandlingen.

     

    Evidensbaserad behandling

    Behandlingen av ländryggssmärta ur ett fysioterapeutiskt perspektiv har innefattat träning för bål och ryggstärkande muskler, stretching, massage och traktion, för att nämna några (1). Det finns en hel del forskning gjord på individer med ländryggssmärta, men det är trots detta få behandlingsmetoder som har stark evidensstyrka (3). Möjligen kan det faktum att besvären ofta är ospecifika göra att det är svårt att uppnå resultat genom att använda samma behandlingsprotokoll på många individer, då de bakomliggande orsakerna till smärtan kan variera.

     

    SBUs bedömning av behandlingsmetoder

    SBU har gjort en sammanställning över evidensen för behandlingsmetoder, vilken dock har några år på nacken. Där bedöms evidensen som stark om det föreligger “överensstämmande fynd i flera randomiserade, kontrollerade studier av hög kvalitet” (3 sidan 22).

    Det finns i rapporten stark evidens för följande för att minska smärta/ge snabbare tillfrisknande/öka funktion/minska sjukfrånvaro enligt SBU (3):

    • Antiinflammatoriska och muskelavslappnande läkemedel har effekt vid akut smärta.

    • Specifika ryggövningar har inte effekt vid akuta besvär.

    • Sängläge har ingen effekt vid akuta besvär.

    • Gradvis stegrade fortsatta aktiviteter har effekt hos patienter med subakuta besvär

    • Ryggträning har effekt vid långvariga smärtor.

    • Manipulation ger kortvarig lindring vid långvariga besvär.

    • Multidisciplinär rehabilitering har effekt vid långvariga besvär.

    • Kurortsbehandling lindrar kortsiktigt äldre patienter med långvariga besvär.

    • Traktioner har ingen effekt vid långvariga besvär.

    Utöver dessa finns det metoder med måttlig, begränsad respektive ingen evidens, vilka kan vara intressanta att titta på. I slutändan är det dock viktigt att poängtera att behandlingen bör vara individanpassad då problematiken ofta är komplex (3).

     

    Träning vid ländryggsbesvär

    I en Cochranegenomgång, dock från 2005, av evidensen för träning vid ländryggssmärta fann man att det fanns viss effekt av träning för att öka funktion och minska smärta hos patienter med långvarig ländryggssmärta (5). För akut smärta fanns ingen ökad effekt för träningsgrupper jämfört med kontrollgrupper, men i subakuta smärttillstånd fann man att gradvis ökad aktivitet minskade sjukskrivning.

     

    Multidisciplinär rehabilitering

    Man såg i en Cochranegranskning från 2017 att multidisciplinär rehabilitering hade långvariga effekter gällande smärta och funktion hos individer med subakut ländryggssmärta, men det var ingen tydlig skillnad jämfört med andra behandlingar (4). Man ansåg dock att forskningsstödet var svagt för detta för att dra tydliga kliniska slutsatser. Vidare ansåg man att kostnadseffektiviteten bör ses över för multidisciplinär behandling jämfört med annan typ av behandling.

     

    Avslut

    De flesta som arbetar inom primärvården har troligen träffat flertalet patienter med ländryggssmärta och vet att det inte finns en typ av behandling som fungerar på alla. Det är ofta svårt att hitta orsaken till smärtan och det är svårt att säga vilken behandlingsmetod som ger bäst resultat. Några saker man bör ha med sig vid ett möte med patienter med ländryggssmärta är att ta god tid för anamnes och funktionsstatus, att screena för risk för långvarig problematik samt att ge lugnande information och råd. Om man upplever att det finns risk för långvarig problematik bör det vara motiverat att använda resurser och påbörja behandling så tidigt som möjligt för att öka hälsa och samtidigt minska lidande och ökade samhällskostnader. Ytterligare forskning behövs både för att undersöka behandlingsmetoder, men kanske ännu mer för att utreda orsak så att allt färre ryggproblem bedöms vara ospecifika.

     

    Referenser

    1. Holmström E, Moritz U, redaktörer. Rörelseorganens funktionsstörningar - klinik och sjukgymnastik. 2 rev. 3 uppl. Författarna och Studentlitteratur; 2007.

    2. Borg J, Borg K, Gerdle B, Stibrant Sunnerhagen K, redaktörer. Rehabiliteringsmedicin - Teori och praktik. 1:1. Lund: Studentlitteratur AB; 2015.

    3. Statens beredskap för medicinsk utredning. Ont i ryggen, ont i nacken: SBU:s sammanfattning och slutsatser. [Internet]. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2000. SBU-rapport; 145/1, 145/2. [citerad 16 december 2018]. Hämtad från http://www.sbu.se/contentassets/a1c7fd6945514079bf0db408269e6685/ont_ryggen_ont_nacken_fulltext.pdf

    4. Marin TJ, Van Eerd D, Irvin E, Couban R, Koes BW, Malmivaara A, et al. Multidisciplinary biopsychosocial rehabilitation for subacute low back pain. Cochrane Database Syst Rev. 2017 jun 28;6:CD002193. doi: 10.1002/14651858.CD002193.pub2.

    5. Hayden JA, van Tulder MW, Malmivaara A, Koes BW. Exercise therapy for treatment of non-specific low back pain. Cochrane Database Syst Rev. 2005 Jul 20;(3):CD000335.

    Files (0)

     

    Comments (3)

    Viewing 3 of 3 comments: view all
    Hej, och tack för en fin artikel. Jag tycker texten är lättillgänglig men tillräckligt informativ. Här är några kommentarer:

    Jag undrar vad vi egentligen säger om siffrorna, att upp till 10% har besvär 6-12 månader efter debuten? Vid en snabbtitt hittar jag flera prognossiffror (se referenser nedan) som ter sig sämre än vad man påstår i Rehabiliteringsmedicin. Bl.a. visades att enbart 42% sannolikt blir smärtfria i Australien efter ett år och i en amerikansk studie hade 13% kroniska smärtor redan vid 6månader och 54% upplevt återkommande akut ländryggssmärta inom det efterföljande året. Är det en begreppsförvirring som skapar siffrorna eller har man blivit klokare (eller mindre klok) med tiden?

    I flera stycken inte minst Förekomst och Behandling undrar jag om du skiljt på ospecifik ländryggsmärta och ländryggsmärta, som ju skulle kunna inbegripa specifika ryggdiagnoser?

    Kanske kunde du justera texten något under stycket Definition. Har jag förstått det rätt får man en av de nämnda underkategorierna till ospecifik ländryggsmärta när man inte kan fastställa orsaken till ryggsmärtan. Denna ställs med en noggrann klinisk undersökning.

    Slutligen binder ditt avslut som börjar stort, går smalt och slutar öppet ihop artikeln på ett fint sätt. Jag fastnar dock vid den sista meningen. Som jag förstår det tycker du att bristen på forskning kring ländryggssmärtans uppkomst skapar det stora antalet med diagnosen ospecifik ländryggssmärta. Kan det inte helt enkelt vara så att man upplever smärta utan orsak?


    Costa, L. D. C. M., Maher, C. G., McAuley, J. H., Hancock, M. J., Herbert, R. D., Refshauge, K. M., & Henschke, N. (2009). Prognosis for patients with chronic low back pain: inception cohort study. Bmj, 339, b3829.

    Mehling, W. E., Gopisetty, V., Bartmess-LeVasseur, E., Acree, M., Pressman, A., Goldberg, H., ... & Avins, A. L. (2012). The Prognosis of Acute Low Back Pain in Primary Care in the US A 2-Year Prospective Cohort Study. Spine, 37(8), 678.
    Posted 14:30, 5 Jan 2019
    Hej!

    En bra och tydlig artikel kring ländryggssmärta som har en röd tråd genom texten och tar upp allt huvudsakligt kring ländryggssmärta på ett informativt sätt.

    Du beskriver kort att omkring de som drabbas av långvarig ländryggssmärta. Jag funderar på att man kan fördjupa sig ytterligare här i artikeln och beskriva vilken typ av smärta det vanligtvis handlar om vid ländryggsbesvär (nociceptiv osv) för att koppla det till kursen?

    Jag funderar också på om det finns utrymme att resonera mer ingående kring rörelserädsla, fear-aviodence med mera hos dessa patienten för att ytterligare koppla till kursens innehåll? Jag tänker att den typen av besvär är vanligt förekommande hos den patientgrupp som du beskriver!

    Tack för intressant läsning och en välskriven artikel, jag tycker det var klokt att inkludera SBUs bedömning av behandlingsmetoder för att inkludera konkret och matnyttig information i en kortare artikel!
    Posted 20:46, 6 Jan 2019
    Tack för era kommentarer! Alltid bra att någon annan läser eftersom man lätt blir "hemmablind" på sin egen text.

    Jag håller med om att det är svårt att sätta siffror på smärtan och hur många som blir bättre. Tror det beror mycket på vem som undersöker och vad man inkluderar. Ska återkommande smärta klassas som akut eller långvarig? Jag tycker egentligen inte siffror alltid hjälper så mycket och efter föreläsningen om rörelserädsla tycker jag man ska vara försiktig att slänga sig med siffror hit och dit, så helt klart en adekvat kommentar. Även bra kommentar om specifik och ospecifik smärta - där har jag missat att separera de två som du skriver. Det har att göra med omorganisering i texten efter jag hade skrivit. Bra att du påpekade det! Kan definitivt förtydliga stycket om definition med. Ang. sista meningen tänker jag att det är svårt när en så stor kategori av patienter slumpas ihop i samma grupp och sedan ser man att inte alla reagerar bra på alla behandlingsmetoder. Om man kunde bena ut vilka patienter som svarar bra på vilken behandling vore det lättare att uppnå bättre resultat.

    Tack även för kommentarer om att koppla det mer till kursen. Jag skrev denna artikel innan jag hade hört alla föreläsningar och håller med om att mycket matnyttigt skulle kunna skrivas in i denna artikel. Rörelserädsla och generellt psykiska faktorer vore intressant att fördjupa sig i!

    Jag upplever att jag under kursens gång fått många bra infallsvinklar och ny forskning som gör mitt arbete mer intressant. Jag upplever verkligen att det är ett intressant område vi arbetar med och känner mig uppmuntrad att fortsätta hålla mig uppdaterad om vad forskningen säger och hur saker förändras. Gällande ländryggssmärta vore det väldigt intressant att se hur man arbetar med mutlimodal rehabilitering kring detta, eftersom jag mest har jobbat i primärvården.
    Posted 04:50, 14 Jan 2019
    Viewing 3 of 3 comments: view all
    You must login to post a comment.