Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Smärta i den kliniska vardagen, MC3023 > Artiklar om smärta > Särskilda smärttillstånd > Fibromyalgi (KO)

Fibromyalgi (KO)

    Table of contents
    No headers

    Särskilt smärttillstånd - Fibromyalgi
     

    Vem drabbas av fibromyalgi, och varför?
    Fibromyalgi har biologiska, psykologiska och sociala komponenter (1). Av befolkningen drabbas ungefär 1-3 % av fibromyalgi. Det är vanligare hos kvinnor och med stigande ålder, men även män kan drabbas (2, 3). Smärta har en negativ påverkan, inte bara på individen själv och dess livskvalitet och arbetsförmåga. Det kan också medföra stora kostandet för samhället om den drabbade tvingas vara långtidssjukskriven (2, 3).

    Patologin bakom Fibromyalgi är inte helt kartlagd, det finns många olika faktorer som spelar roll (4). Central sentitisering som är en stor del av komplexitet bakom sjukdomen fibromyalgi utvecklas på grund av upprepat och/eller långvarigt smärtinflöde (5). I dagsläget kan man inte helt redogöra för varför detta fenom uppstår, man tror att omgivande faktorer så som fysiska trauman, infektioner, autoimmuna störningar, känslomässig stress eller andra perifera smärtstillstånd kan påverka uppkomsten av fenomenet och tillståndet (4, 5).

     

    Symtombilden – vad söker personerna för?
    Personer med Fibromyalgi lider främst av långvarig generaliserad smärta och allodyni (ökad smärtkänslighet), men de kan också uppleva svår trötthet, sömnstörningar, stelhet, ömhet, psykisk och/eller kognitiv påverkan (2, 3, 4). Studier visar också att kvinnor med Fibromyalgi har nedsatt fysisk kapacitet (2) och aktivitetsbegräsningar (3). Trötthet är ett framträdande symtom vid fibromyalgi, det begränsar inte bara arbetsförmågan utan även det sociala livet. Personer med fibromyalgi kan också söka vård på grund av sömnlösa nätter, minskad mental energi, undvikande av sociala tillställningar och utmattning (2). Studier visar att kvinnor med fibromyalgi kan vara fysiskt svaga jämfört med en frisk population i samma ålder, möjlig fysiologisk förklaring kan vara rent strukturella förändringar i muskelfibrer, förändringar neuromuskulärt, nedsatt blodcirkulation eller någon form av störning vad gäller tillväxt och energiomsättning (3). Personer som söker vård för fibromyalgi blir ofta misstrodda, den biologiska komponenten bör ses som huvudkomponenten. De sociala och psykologiska komponenterna bör dock också tas i beaktande och behandlas separat (5).

     

    Det fysiologiska bakom Fibromyalgi
    Den exakta etiologin bakom Fibromyalgi är inte fastställd (3). Forskare menar att hyperalgesi såväl som allodyni är vanliga inslag hos individer med Fibromyalgi (6). Det centrala nervsystemet är i allra högsta grad involverad med den störda smärtmoduleringen (4). Förändringarna i centrala nervsystemet leder till bland annat ökad central sentisisering, ökad känslighet för stimuli, och minskad central inhibering (3). Den centrala sensitiseringen leder till ökad inmatning av signaler till hjärnbarken, då inte bara nociceptiva stimuli utan även icke-nociceptiva och somatiska stimuli (4). De smärthämmande banorna från hjärnstammen har visat sig vara bristfällig hos personer med kronisk smärta. Detta fenomen anses orsaka hyperalgesi som är vanligt hos patienter med Fibromyalgi (2, 3). Neurotransmittorer, bland annat serotonin har i senare studier visat sig ha en central roll vid fibromyalgi, då de har en reglerande funktion av sömn och humör. Flera andra områden i hjärnan tycks också ha med syndromet att göra, dock krävs mer forskning för att säkerställa detta påstående (5). När smärtan blir långvarig eller permanent finns det förändringar i nervsystemet som kan likställas med en sjukdom (5). Det endokrina och autonoma nervsystemet har också stor betydelse för sjukdomen, det är en stress relaterad sjukdom där HPA-axeln i hög grad är involverad. Studier har också visat höga nivåer av kortisol. Psykisk störning med till exempel ångest, posttraumatisk stress och depression är vanliga inslag vid fibromyalgi (6).

     

    Att diagnostisera Fibromyalgi
    Att diagnostisera fibromyalgi är inte helt enkelt, många symtom och aspekter bör tas i beaktande (6). År 1990 skapade American College of Rheumatology (ARC) diagnoskritirer för att kunna fastställa diagnosen Chronic Widespread pain, på svenska översatt långvarig generaliserad smärta. Kriterierna löd: smärta under minst tre månader, smärta i vä kroppshalva, smärta i hö kroppshalva, smärta i övre- och nedre extremitet samt axial smärta. För att bli diagnostiserad med fibromyalgi skulle man dessutom ha smärta vid tryck på 11 av 18 utvalda triggerpunkter vid manuellt tryck på fyra kg (4). Detta sätt att diagnostisera har ifrågasatts genom åren. Då fibromyalgi har många symtom har de föreslagits att man bör utesluta andra sjukdomar för att komma närmare en diagnos, sjukdomar som bör uteslutas är bland annat psykiska sjukdomar, hypotyreos och olika reumatiska sjukdomar (6). De tre huvudsymtomen; smärta, trötthet och sömnrubbning utgör basen, fler symtom att beakta är ledstelhet på morgonen, magbesvär och kognitiv störning (4). Smärtan bör absolut kategoriseras för att ge vägledning i dess etiologi, personer med fibromyalgi har i regel inga neurologiska inslag (6).
    Nyare studier föreslår andra diagnoskriterier, inte i syfte att byta ut utan komplettera eller alternera (4). Att kunna diagnostisera ger större möjlighet att förbättra livssituationen och hitta behandlingsstrategier för de drabbade personerna (6).

     

    Hur ser behandling ut?
    Målet med behandling för personer med fibromyalgi är att minska smärta, förbättra sömnkvaliteten och den fysiska funktionen (6). Fibromyalgi påverkar individen på flera sätt och därför bör de biologiska, psykologiska och sociala delarna av tillståndet behandlas var för sig (5). Behandling för patienter med Fibromyalgi kräver därför tvärprofessionellt omhändertagande, effektivt verkar vara att kombinera farmakologisk behandling, träning och kognitiv beteendeterapi (4). Man bör också identifiera alla smärtkällor som kan närvara utöver fibromyalgin och behandla dem på adekvat sätt (6). De nuvarande riktlinjerna för behandling av patienter med Fibromyalgi inkluderar aerobträning så som promenader och cykling som på långsikt visat sig ha bra effekt (3). Att träna i varmvatten har visat positiva effekter vid fibromyalgi (6). Studier visar också att styrketräning, gymnastik och kroppsmedvetenhetsträning har positiv effekt och minskar begräsningar i vardagen, smärta, utmattning, depression och ökar muskelstyrkan (2). Personcentrerad styrketräning några gånger i veckan har visat sig vara en säker metod och med bra resultat på både styrka och funktion om det vidmaktshålls (3). Forskare verkar vara överens om att styrketräning har bevisat bra effekt på allmän hälsan och den fysiska funktionen hos individer med Fibromyalgi (3, 5). Att träna regelbundet kan också minska risken för fall genom förbättrad balans (6).  
    Utöver träning och farmakologisk behandling bör också psykologisk behandling så som KBT erbjudas personer med fibromyalgi. Studier har visat god effekt av KBT på bland annat smärtintensitet och sömnstörning (6).

     

    Sammanfattning
    Fibromyalgi är ett tillstånd med flera aspekter, det biologiska utgör huvudkomponenten men de psykologiska och sociala komponenterna bör också tas i beaktande hos personer med fibromyalgi (5). Det finns olika sätt att diagnostisera fibromyalgi idag, oftast än idag används kriterierna från ARC:s från 1990 både i forskning och på klinikerna (4). Etiologin bakom syndromet är inte helt fastställt, den centrala sentitiseringen är i hög rad involverad. Den ökade smärtkänsligheten, den minskade smärthämningen och de ökade smärtinflödet utgör några av de mest omskriva orsakerna till smärtan (3, 4, 5). Behandling av fibromyalgi bör ske tvärprofessionellt, gärna i team. Farmakologisk behandling i kombination med icke farmakologisk behandling så som fysisk träning av olika slag och psykologisk behandling bör ges till personerna och gärna i ett tidigt skede i sjukdomsförloppet (4, 5, 6). Prognosen är god även om syndromet inte går att bota helt, med rätt insatser kan personer med diagnosen förbättra sin fysiska funktion och öka livskvaliteten (4).

     

    Slutkommentar
    Jag tänker att oavett diagnos har patiener som avslutar sin behandling tendens att sluta efter uppföljing. Dels då de blivit bättre såklart men också då ingen kommer "kontrollera" att de gjort sina övningar. Vad gäller fibromyalgi patienter tänker jag att de slutar eller ger upp på grund av tilltagande och/eller annan sjukdom en period och att det sedan är svårt att komma igång utan hjälp.
    Jag har ännu inte funnit något skrivet om detta men håller med om att det borde ligga i ropet och vara hög interssant för framtida forskning. Jag vet att det forskas just nu om online coaching via en plattform med just fibromyalgi patienter. Tyvärr är min erfarenhet att ett FAR recept inte är tillräcklit.

    Jag har läst och tagit del av FYSS rekommendationerna, tack för tipset. Jag tänker dock att en träning måste doseras och anpassas utifrån individen och inte diagnosen. Det kan vara en bra mall att kanske utgå ifrån. För att en träning eller behandling skall bli av tänker jag att den måste anpassas utifrån varje enskilt individ och kännas lustfylld för just dem, det ska inte bara fungera på mottagningen under övervakning utan nästa månad, år och resten av livet (i de bästa av världarna).
    Tilltron till den egna förmågan är nog superviktig, jag kan tänka mig att anleding till varför många slutar är för att man inte får den feedbacken när man tränar själv. Frågan hur vi gör detta med bibehållen effekt kvarstå dock.

     


    Referenslista
    1. Nielsen, Lars Arendt, PhD, DMSci, Henriksson, Karl G., PhD, MD, Medicincentrum, Linköpings universitet, Rehabiliteringsmedicin, Institutionen för nervsystem och rörelseorgan, Hälsouniversitetet. (2007). Pathophysiological mechanisms in chronic musculoskeletal pain (fibromyalgia): The role of central and peripheral sensitization and pain disinhibition.Best Practice & Research: Clinical Rheumatology, 21(3), 465-480.

    2. Ericsson, A., Palstam, A., Larsson, A., Löfgren, M., Bileviciute-Ljungar, I., Bjersing, J., & Mannerkorpi, K. (2016). Resistance exercise improves physical fatigue in women with fibromyalgia: A randomized controlled trial.Arthritis Research & Therapy, 18(1), 176.

    3. Larsson, A., Palstam, A., Löfgren, M., Ernberg, M., Bjersing, J., Bileviciute-Ljungar, I., & Mannerkorpi, K. (2015). Resistance exercise improves muscle strength, health status and pain intensity in fibromyalgia - a randomized controlled trial.Arthritis Research & Therapy, 17(1), 161.

    4. Ericsson, A. (2012). Fibromyalgia and chronic widespread pain: dimensions of fatigue and effects of physiotherapy. Göteborg: Göteborgs universitet.

    5. Staud, R. (2011). Evidence for shared pain mechanisms in osteoarthritis, low back pain, and fibromyalgia.Current Rheumatology Reports, 13(6), 513-520.

    6. Bellato, E., Marini, E., Castoldi, F., Barbasetti, N., Mattei, L., Bonasia, D. E., & Blonna, D. (2012). Fibromyalgia syndrome: Etiology, pathogenesis, diagnosis, and treatment.Pain Research and Treatment, 2012, 426130-17.

     

    Files (0)

     

    Comments (2)

    Viewing 2 of 2 comments: view all
    Välskriven och intressant artikel om fibromyalgi!
    Om du hade haft möjlighet att skriva längre tycker jag att det är intressant att belysa aspekter kring hur patienter med FM kan upprätthålla fysisk aktivitetsnivå. Du skriver att styrketräning är bra om den vidmakthålls. I ref 3 fick patienterna god effekt av träningen, men de hade slutat vid uppföljningen. Finns något skrivet om detta? Hur kan vi som fysioterapeuter hjälpa patienter på lång sikt? Har vissa patienter lättare än andra att forstta träna med tex ett FaR? Sånt tycker jag är superspännande för att vår behandling ska göra skillnad på riktigt. Vad tänker du ?
    Tack för trevlig läsning från emma
    Posted 13:53, 21 Dec 2018
    Du har skrivit en jätte informativ och koncis artikel om fibromyalgi som även är lätt förståelig. Precis som ovanstående så undrar jag om du kunde berätta ännu lite mera ingående om hur man kan dosera träningen för patienter med fibromyalgi så att de inte slutar efter en intervention utan fortsätter. FYSS-boken hade ett riktigt bra kapitel om hur man doserar för ett FaR för fibro-patienter men håller med om att det är svårt att få en patient att fortsätta med träning på egen hand. Länkar här i alla fall nu till FYSS ifall om du inte redan tittat där: http://www.fyss.se/wp-content/uploads/2018/01/Smärttillstånd-långvariga-utbredda.pdf
    Om jag förstått det rätt är det viktigaste att träningen hela tiden anpassas eftersom symtomen är så varierande. Det är kanske viktigast att lära patienten att själv kunna och våga ändra på doseringen enligt sin egen dagsform så att hen uppehåller träningen? Kanske nyckeln till att få en fibro-patient till att fortsätta träningen är att försöka stärka tilltron till den egna förmågan? Vad tror du? edited 20:19, 7 Jan 2019
    Posted 20:19, 7 Jan 2019
    Viewing 2 of 2 comments: view all
    You must login to post a comment.