Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Smärta i den kliniska vardagen, MC3023 > Artiklar om smärta > Smärta i olika åldrar > Smärta i olika åldrar (LA)

Smärta i olika åldrar (LA)

    Table of contents
    No headers

    Smärta i olika åldrar 

     

    Smärta med dess orsak, analysmetod, val av behandling och målformulering skiljer sig beroende på individ men också beroende patientens ålder. Kroppens fysiologiska förmåga till läkning, kognitiv förmåga, övriga sjukdomar och kontextuella faktorer är exempel på som behöver vägas in och tas hänsyn till i relation till var i livet patienten är åldersmässigt. 

     
    Den äldre populationen med individer över 65 år växer snabbast på jorden och beräknas uppgå till 1,3 biljoner vid år 2040 (1). Detta ställer krav på samhället och vården då långvarig smärta hos äldre över 70 år i Sverige rapporterats till 25-40 procent och 50-73 % hos individer över 85 år. Dock har mycket få studier kring smärta gjorts specifikt på denna population och tros också vara underrapporterad då en del äldre felaktigt tror att smärta är en naturlig del av åldrande, eller undviker att tala om sin smärta med rädsla för att vara till besvär för sin omgivning (1). Smärtan kan bero på en rad olika tillstånd varav besvär från rörelse- stödjeorganen är vanligast. Artros förekommer hos ca 80 % av personer över 65 år. Vanligt är också osteoporos, artrit, spondylos, diskdegeneration och smärta som följd av frakturer. Förutom nociceptiv smärta är även neuropatisk smärta mer vanlig hos äldre - smärta efter bältros, stroke, diabetesneuropati eller cancer (2). 
     
    Hos barn (def. under 18 år) har man i studier visat en prevalens på 25 % för långvarig återkommande värk minst en gång/vecka och 5-10 % som uppgett kontinuerlig eller återkommande smärta av hög intensitet. De vanligaste smärttillstånden är huvudvärk, magsmärta och muskuloskeletal smärta som ex juvenil idiopatisk artrit, ofta med regional eller generaliserad spridning och i samsjuklighet med ångest, depression, sömnsvårigheter och neuropsykiatriska problem. Växtvärk som besvär känner många till men orsaken till tillståndet är inte fullt kartlagt. Teorier finns kring psykosociala orsaker, pes planus eller D-vitaminbrist. Smärta hos barn kan också vara kopplat till tillväxtzoner som Schlatters sjukom eller andra juvenila osteokondranser (3). Neuropatisk smärta är mycket ovanligt hos barn under 8 år, därefter ökar risken för med en symtombild som liknar den hos vuxna drabbade individer. Ett fåtal barn kan utveckla komplext regionalt smärtsyndrom, mer vanligt hos flickor och då nedre extremiteterna med symtom som allodyni, trofiska förändringar, cirkulationsförändringar och kontrakturer i den drabbade delen (2). Flickor har generellt visat sig rapportera mer smärta än pojkar, liksom för kvinnor/män (4). 
     
    Smärtbedömning kan vara komplex hos både äldre och yngre individer. Hos äldre kan kommunikationsproblem pga nedsatt syn, hörsel eller kognitiva funktioner försvåra, särskilt vid demenstillstånd. Ofta finns också flera medicinska problem samt smärttyper samtidigt vilket gör det än mer viktigt med en noggrann analys, inklusive utvärdering och skattning med ex VAS, smärtteckning, olika funktionella tester rörande ADL eller smärtdagbok. Smärta som inte behandlas kan, förutom själva lidandet hos patienten, orsaka nedsatt allmäntillstånd, nedsatt fysisk funktion, ökad risk för fallolyckor, sömnproblem och depression (1). Studier har gjorts kring olika åldrars skillnad i känslighet för smärta och man har då funnit en ökning i smärttröskel med stigande ålder. Resultat har visat att smärttröskel för just tryck dock minskar med högre ålder medans smärttröskel för värme inte visar någon skillnad relaterad till ålder (1). 
    Den medicinska behandlingen kan vara problematisk hos äldre med de fysiologiska förändringar som sker i en åldrande kropp. Minskad muskelmassa/vattenmängd, ökad mängd kroppsfett och försämrad njur- och leverfunktion påverkar läkemedlets distribution och elimination i kroppen med ökad risk för biverkningar och överdosering. Andra behandlingsmetoder, såsom fysioterapi, är därför än viktigare hos denna population, också i syfte att påverka ex benstyrka och balans och övrig hälsa som sekundärt kan påverkas negativt av smärtan pga nedsatt fysisk aktivitetsnivå (2).
     
    Hos barn är inte kroppens åldrande samma utmaning men beroende på ålder kan smärtbedömning försvåras av barnets oförmåga att själv förstå och förklara smärtan. För att kommunicera smärtupplevelsen med barnet från man anpassa efter ålder. Hos små och icke-verbala barn får man vara uppmärksam på kroppsrörelser, ljud och ibland fysiologiska reaktioner på stress, och skatta dessa genom att använda validerade beteendeskalor. Yngre barn kan uttrycka muskeloskeletal smärta genom diffusa symtom och beteenden som önskan om att bli burna, gnällighet, hälta eller annat undvikande av att använda del av kroppen, förändringar i aptit eller sömn eller att barnet drar sig undan eller blir utåtagerande vilket man då behöver vara uppmärksam på ( 3, 4). Från 4-6 år kan man använda självskattningsinstrument som ex Poker Chip Tool där barnet genom att använda spelmarker får visa upplevd storlek/mängd av smärta eller skalor med olika ansiktsuttryck som signalerar smärta. Från 8- 10 år uppåt fungerar ofta NRS eller VAS ofta bra för barnet att förstå, liksom hos vuxna. Smärtteckning kan också vara ett sätt att mötas i kommunikationen och sedan kunna följa smärtans förlopp i behandlingen. Viktigt är att involvera föräldrar som känner barnet och dess reaktioner bäst. Dock kan integriteten behöva beaktas i övre tonåren. Rädsla och oro är också viktigt att utforska hos barnet då detta direkt påverkar smärtupplevelsen, både i mötet med vården och utifrån hur barnet har det hemma och i sin bakgrund med kroppsligt smärtsamma erfarenheter. Tidigare operationer och ingrepp kan ge ett tydligt smärtminne både fysiologiskt och psykologiskt (2). 
     
    Forskning kring fysikalisk behandling vid långvarig smärta hos äldre är mycket bristfällig. TENS och akupunktur kan provas men med hänsyn taget till ev pacemaker eller nedsatt känsel vid neuropatier vid användning av elektroterapi (2). Träning som behandling har generellt god evidens oavsett ålder. Enligt FYSS har träning effekt på styrka, kondition och balans hos äldre vilket kan ge en bättre funktion för vardagslivet och förebygga fall. Träning kan också förebygga eller användas som behandling vid många åldersrelaterade sjukdomar men behöver anpassas efter individ. Bassängträning kan ex fungera bra för äldre med mycket belastningssmärta (5). 
     
    Hos barn med akut smärta eller känd sjukdom som ex juvenil ideopatisk artrit följer behandlingsprinciperna som för vuxna med olika läkemedel. Vid växtvärk eller annan muskeloskeletal smärta utan känd orsak är behandlingen i första hand icke-farmakologisk (3). Vid procedursmärta, vid ex provtagning, är ett tryggt omhändertagande viktigast och strategier såsom avledning eller förberedande smärtlindring. Vid långvarig smärta där barnet utvecklat ett smärtbeteende är farmakologisk behandling ofta inte tillräcklig och patienten bör få hjälp av ett multimodalt team som ser till smärtans alla följder i livet där vardagsliv med skolgång, vänner och fritid påverkas (2). Föräldrarna spelar en grundläggande roll i behandlingen och påverkar ofta barnets sätt att hantera smärtan. Föräldrarna kan ha en copingstrategi utifrån akut smärthantering med budskap om försiktighet och undvikande och behöver kunskap och stöd i hur de kan hjälpa sitt barn på bästa sätt tillbaka till en mer normal vardag, ex stötta in i aktiviteter och ställa lagom höga krav anpassat efter barnets ålder (3). Det är också viktigt ur ett långtidsperspektiv att behandla smärtan så tidigt som möjligt för att påverka barnets framtida hälsa och känslighet för smärta (4). Generellt finns det få välgjorda studier om barn och unga med långvarig smärta gällande fysioterapi och likaså få randomiserade kontrollerade studier kring läkemedelsbehandling. För behandling med kognitiv beteendeterapi är evidensen god. Liksom för vuxna med långvarig smärta är multimodal rehabilitering rekommenderad som täcker patientens alla skiftande problem som rörelserädsla, funktionsförsämring, ångest och skolsvårigheter (3). 
     
    Sammanfattat behövs oavsett ålder en noggrann anamnes, där anhöriga vid behov behöver involveras, noggrann smärtanalys och anpassade val av smärtskattning med skalor eller formulär för utvärdering och kommunikation kring smärtupplevelsen. Behandlingen bör vid långvariga tillstånd, liksom hos övriga vuxna, vara multimodal och individanpassad med individuella mål, hänsyn till kognitiv och fysisk förmåga och ev övriga sjukdomar. 
     
     
    1: D. Kayne. A, Baluch. A, T. Scott. J. Pain Management in the Elderly Population: A Rewiew. The Ochsner Journal
    2: Norrbrink. C, Lundeberg.T. Om smärta - ett fysiologiskt perspektiv. Studentlitteratur. 2010. 
    3: Läkemedelsbehandling av långvarig smärta hos barn och vuxna – behandlingsrekommendation. Information från Läkemedelsverket 2017;28(3):23–53.
    4: Mathews.L, Pain in Children: Neglected, Unaddressed and Mismanaged. Indian J Palliat Care. 2011 Jan; 17:70-73.
    5: FYSS- kapitel “Rekommendationer om fysisk aktivitet för äldre” 
     

    page has no content. Enrich DU Wiki by contributing.

    Files (0)

     

    Comments (6)

    Viewing 6 of 6 comments: view all
    Hej,

    Trevlig artikel om smärta i olika åldrar.
    I 6e stycket skriver du att "Träning som behandling har generellt god evidens oavsett ålder." med en källhänvisning till Fyss och kapitlet om fysisk aktivitet för äldre. Jag upplever att det blir en konstig referens då det kapitlet riktat till fysisk aktivitet för äldre och inte alla åldersgrupper. Det blir då ett konstigt hopp när du i behandlingsdelen för barn, stycket under, helt utelämnar fysisk aktivitet som behandling för unga. Icke- farmakologisk behandling räknas upp, men det är brett begrepp och jag skulle vilja se en djupare del kring just fysisk aktivitet hos unga där då.
    Där önskar jag en förtydlig kring med referens för effekten av träning som behandling oavsett ålder samt att kanske lägga till träning som behandling någonstans i stycket om behandling för barn och unga. Jag skulle rekommendera, då du har mycket och välskriven text att använda dig av underrubriker för att göra texten mer lättläslig.
    Posted 17:30, 19 Dec 2018
    Hej, å tack för intressant läsning
    Du beskriver vanliga symtom hos barn med bland annat huvudvärk och magont, detta är min erfarenhet av de barn jag träffar på min mottagning. Den bakomliggande orsaken är ofta stress och/eller (prestations) ångest. De psykosociala aspekterna bör tas i beaktande. Hur kan vi som fysioterapeuter komma åt dessa besvär? Är det hos oss de bör söka och få vård?
    Du har skrivit att det är viktigt ur ett långtidsperspektiv att behandla smärta så tidigt som möjligt för att påverka barnets framtida hälsa och känslighet för smärta (4). Själv kan jag inte bestämma om jag tycker detta är ”rätt” eller om man istället för att direkt söka vård när något gör ont eller känns fel försöka avdramatisera och avvakta. Har du funderat på detta eller har erfarenheter kanske?
    Symtom och beteenden som uppstår hos barn som har svårt att kommunicera, du nämnde bland annat hälta och eller annat undvikande beteende av att använda en kroppsdel. Detta tycker jag stämmer bra överens även på de personer som kan kommunicera väl, jag tänker att den vetenskapen kanske kan gör det lättare att förstå barnen.
    Vad gäller behandling för våra äldre håller jag med dig om att träning är den bästa behandlingen, både vad gäller funktion och i ex. fallprevention. På min mottagning försöker vi också förebygga till viss del för vår äldre generation, ex. har vi en balansskola. Vad gör ni för att förebygga/behandla den äldre generationen?
    Lycka till, Karin
    Posted 19:36, 25 Dec 2018
    Tack för ett intressant arbete! Alla delar finns med i ditt arbete, bra kämpat! Väldigt bra med en inledning! Bra antal referenser. För att höja arbetet en nivå skulle jag arbeta igenom språket ytterligare, ibland är det icke fullkomliga meningar samt skralt formulerade sådana. Då det är få referenser utsatta i den löpande texten bör du referera mera. Man börjar inte heller med referens 5 utan 1. Om jag vore som du skulle jag ta bort tanke strecket – samt parentesen, förkortningar samt ex (bör vara exempel) eftersom det blir ”stylit” att läsa. Lägg gärna till överskrifter samt dela upp tex Incidens smärta hos äldre, Incidens smärta hos barn, Smärtbehandling barn, Smärtbehandling äldre osv eller helt enkelt använda de från uppgifterna giva frågorna. Då kommer ditt arbete att bli mkt mer lätt läst. Ibland är det lite svårt att förstå innebörden tex ”Förutom nociceptiv smärta är även neuropatisk smärta mer vanlig hos äldre..” jämfört med vilka? Samma sak i denna mening” Andra behandlingsmetoder, såsom fysioterapi, är därför än viktigare hos denna population..” viktigare än vilken population?. Jag skulle även välja att ha överskrifter som heter Fysioterapeutisk behandling vid smärta för barn/äldre. I såväl boken Äldres hälsa ett sjukgymnastiskt perspektiv av redaktör Elisabet Rydevik samt boken Om smärta, som finns med bland referenserna, finns intressant diskussion om bemötande i behandlingssituationer vid äldres samt barns smärta som jag tycker det skulle vara intressant att läsa om då det en viktig del vid behandling.

    Lycka till! Sara
    Posted 07:00, 27 Dec 2018
    Hej,

    Intressant artikel du skrivit med en fin inledning. Jag har ett par funderingar.

    Du skriver att komplext regional smärtsyndrom är mer vanligt bland flickor och att det då "sätter sig" i nedre extremitet. Vet du varför nedre extremitet är vanligare? Det är ju också intressant att det finns en skillnad mellan smärta mellan flickor och pojkar. Är det något i vårt arv/genetik eller är det miljön och samhället vi lever i som bidrar till detta?

    I fjärde stycket, inledningen inte medräknad, skriver du om smärttröskeln och att det blir en "ökning i smärttröskel med stigande ålder". Vet man varför smärttröskeln höjs och gäller samma sak för både män och kvinnor?

    Gott nytt år!
    Victoria
    Posted 11:46, 31 Dec 2018
    Hej och tack för intressant läsning! Här kommer en liten analys från mig.

    Jag träffar sällan barn och blir därför förvånad att det finns studier som visar en prevalens på 25 % för långvarig återkommande värk hos barn minst en gång/vecka. Jag funderar också på vad det egentligen innebär med långvarig återkommande värk en gång/vecka?

    Jag tycker det hade varit intressant att få lite kort information om de fysiologiska skillnaderna mellan barn och äldre, jag tänker ffa på nervsystemets utveckling.

    Jag tror också att några rubriker hade förtydligat texten och artikelns upplägg. Vh, Maria edited 18:52, 2 Jan 2019
    Posted 18:51, 2 Jan 2019
    Hej alla och tack för kommentarer!

    Håller med om att underrubriker kunde ha gett en bättre struktur och gjort det mer lättläst. Över lag upplever jag ämnet som stort och något knepigt att få ihop - det finns så mycket man kan säga om smärta i olika åldrar men tyvärr något bristande information eller forskning kring just smärta vid oilka åldrar. Den information jag hittat har också varit lite spretig med vad man tittat på, ex har jag inte lyckets hitta bra forskning kring träning vid smärttillstånd hos barn - mer att det precis som hos vuxna är bra. Kanske någon annan har referens om just träningsbiten?

    Intressant med kommentarer kring de psykosociala aspekterna hos barn - hur vi fysioterapeuter kan komma åt detta och om det är hos oss de ska söka? Jag träffar själv väldigt få barn inom primärvården där jag jobbar, tror dock att fler skulle ha nytta av att träffa oss. Föräldrarna söker hos skolsköterskan eller läkaren på VC som i sin tur borde se oss som en naturlig länk vidare. Fysioterapeuter inom skolvården skulle vara bra! (som i Norge) Jag tror att man genom att arbeta med kroppen kan hjälpa barnet bättre än att "bara prata". Dock tänker jag att samtalskontakt absolut bör finnas med, för hjälp att arbeta med prestationsångest och självkänsla. De barn jag träffat har varit positiva till träning och känner att det bidrar till bättre mående. Träning kan också stärka självförtroendet och verka ångestdämpande. Har en kollega som också gör yoga för barn i 9-årsåldern som visat sig påverka deras mående till det bättre.

    Ang frågan om söka direkt eller avvakta/avdramatisera smärtan hos barnet tror jag personligen att det kan vara bättre att inte lägga för mycket fokus på smärtan. Jag är osäker på hur personen som skrev denna rekommendation själv menar - tänker att det förmodligen handlar mer om att fånga upp att barnet gradvis återställs, exponerar sig för aktiviteter igen. Flertalet klarar detta men precis som för vuxna finns det individer som har fler psykosociala faktorer och föräldrar som kanske inte kan stötta på ett bra sätt. Där är det bra med kontakt med fysioteraput för att återgå till sina aktiviteter och inte fastna i undvikande. Hur jobbar ni med barn som söker för smärta?

    Gällande hur vi på vår arbetsplats förebygger/behandlar smärta hos den äldre generationen har vi också balansgrupper, artrosskola, olika träningsgrupper på olika nivå beroende på status samt bassängträning. Många får förutom träningsbehandling kompletterande behandling med TENS, akupunktur. Jag var och auskulterade på 90+ träning för något år sedan (samma gym som var med på Vetenskapens värld-googla om nyfiken)- jätteintressant och inspirerande att ta med sig till sin klinik!

    Jag har också funderat över varför kvinnor och flickor rapporterar mer smärta än män/pojkar. Man kan följa diksussionen här i wikin ang könsskillnader för mer input. Intressant är att flickor också, som ej kommit i puberteten och påverkas av dessa hormoner, rapporterar mer smärta. Är det något socialt, kulturellt, större uppmuntran att uttrycka känslor jmf med pojkar?
    Varför smärttröskeln ökar med stigande ålder har jag heller inget svar på eller skillnad män/kvinnor, fysiologiska förändringar i nervsystemet? Äldre bör med en stigande smärttröskel ha minskat skydd mot akut smärta - upptäcker i ett senare skede? Kognitiva funktioner kan säkert påverka i vissa fall också.

    Jag hade önskat bättre referenser i ämnet - upplever som sagt något spretiga och bristfälliga källor som varit svåra att bygga vidare på, ffa vetenskapliga artiklar.

    Tackar för alla kommentarer och tar till mig era tankar och tips. Jag kommer vilja lära mig ännu mer om hur smärtfysiolog samt smärtskattning, analys och behandling skiljer sig beroende på ålder. Har planerat auskultation inom pediatrik och smärta samt palliativ vård/ASIH och smärta under våren och hoppas få ta del av den kunskap sjukgymnasterna där har.

    Lycka till med era patienter! edited 11:28, 11 Jan 2019
    Posted 10:52, 11 Jan 2019
    Viewing 6 of 6 comments: view all
    You must login to post a comment.