Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Smärta i den kliniska vardagen, MC3023 > Artiklar om smärta > Smärta i olika åldrar > Smärta i olika åldrar (JW)

Smärta i olika åldrar (JW)

    Table of contents
    No headers

    Smärta i olika åldrar

    Smärta är något som kan upplevas hos barn likaväl som hos vuxna och äldre. Hos dessa grupper kan smärtan skilja sig i karaktär och tillstånd. Förekomsten av smärta hos äldre patienter mellan åldrarna 75–84 år är 29–86% samt för patienter som var 85 år eller äldre var förekomsten av smärta 40–79%. Hos äldre är även kronisk smärta mer förekommande (1).

     

    Smärta hos äldre

    Akut smärta förekommer i livets alla åldrar och förekommer i ungefär samma frekvens oavsett ålder. Hos äldre människor har man däremot sett att det är mer vanligt förekommande med kroniska smärttillstånd. I denna studien är klassifikationen av äldre människor 65 år eller äldre, som många andra studier inom västvästvärlden också definierar äldre. Den kroniska smärtan som förekommer hos äldre människor drabbar vanligtvis leder som rygg, ben och fötter (1). Man har sett att framförallt påverkar smärtan hur man fungerar i sitt vardagliga liv och att detta är korrelaterat till ålder samt att den negativa påverkan på det dagliga livet ökar med stigande ålder (2). Vad som är viktigt att komma ihåg när man möter och behandlar äldre patienter är att smärta inte är en normal del av det naturliga åldrandet (3).

     

    • Skatta smärta hos äldre

    För att kunna erbjuda patienter en effektiv smärtlindring är det viktigt att kartlägga och utvärdera smärtan. I många fall kan man använda sig utav samma skattningsinstrument för smärta hos äldre som man använder hos vuxna. Men hos äldre kan det även förekomma olika typer av kognitiva nedsättningar eller demenssjukdom. Det är då viktigt att man använder sig av skattningsinstrument som dessa patienter kan använda sig utav på ett adekvat sätt. Man har sett att dessa patienter ordineras mindre smärtstillande farmaka än de patienten utan någon kognitiv nedsättning vilket kan innebära att dessa patienter blir underbehandlade för deras smärtproblematik (4).

    Vid vård av äldre patienter som inte kan uttrycka smärta verbalt kan man istället vara uppmärksam på tecken så som om patienten; gråter, grimaserar, jämrar, haltar, skyddar den drabbade kroppsdelen, är rastlös, upplever sömnsvårigheter, drar sig undan, nedsatt rörlighet, om patienten är agiterad eller förvirrad (3).

    Hos de äldre patienter som av olika anledningar har kommunikationssvårigheter kan man använda sig utav exempelvis skattningsinstrumentet Doloplus-2. Det är ett skattningsinstrument som undersöker patientens somatiska reaktioner så som klagomål, kroppshållning, uttryck och sömn. Det undersöker också psykomotoriska reaktioner och psykosociala reaktioner som patientens förmåga och rörlighet samt beteende och sociala aktiviteter. Skattningsinstrumentet utförs av undersökaren då patienten inte har möjlighet att skatta själv av egen förmåga. Doloplus-2 har visat sig vara högt korrelaterad med VAS-skalan samt ha god reliabilitet och validitet vilket innebär att det kan vara ett bra skattningsinstrument att använda sig utav när patienten inte kan kommunicera utifrån en vanlig VAS-skala (4).

     

    • Behandling av smärta hos äldre

    Precis som andra åldersgrupper är samma fysioterapeutiska interventioner aktuellt även för äldre, som exempelvis styrketräning.

    Smärtlindrande medicinering för äldre personer ska vara individuellt anpassat. Detta är för att äldre har i många fall en ökad känslighet mot läkemedel på grund utav bland annat andra sjukdomar, samtidigt användande av andra läkemedel och även fysiologiska förändringar. Ofta finns det även en försämrad njurfunktion hos äldre som påverkar eliminationen av de läkemedel som intas (5).

    Äldre patienter är särskilt utsatta för riskerna att både under- eller överdoseras när det gäller farmakologisk smärtbehandling. För att undvika över/underdosering är det viktigt att regelbundet utvärdera smärtan och effekterna av medicineringen. För att utvärdera eventuell smärtlindring efter behandling hos äldre som har svårigheter att kommunicera kan man istället observera rörlighet, sömn, humör, matintag och känslomässigt tillstånd hos patienterna (3).

     

    Smärta hos barn

    Barn (>18år) kan drabbas av både akut samt långvarig smärta och de vanligaste smärttillstånd som förekommer hos barn och ungdomar är huvudvärk och magont. Det finns många olika faktorer som påverkar hur barnet både upplever och uttrycker smärtan. Det kan vara relaterat till barnets ålder, kognitiva funktion, tidigare erfarenheter eller kommunikationsförmåga. Prevalensen av långvariga smärttillstånd hos barn och ungdomar är mellan 15–60% och cirka en tredjedel av dessa har med sin den långvariga smärtan även i vuxen ålder. Barn som lever med långvarig smärta påverkas av detta i sitt dagliga liv och har ofta hög frånvaro i både skola och sociala sammanhang (6).

     

    • Faktorer som påverkar smärtupplevelsen hos barn

    Precis som hos vuxna kan smärtan hos barn förstärkas eller minskas beroende på olika smärthämmande- eller smärtförstärkande system. Även ett barns tidigare erfarenheter av smärta kan påverka hur de upplever ett smärtsamt stimuli. Om barnet tidigare haft en negativ upplevelse i samband med smärta kommer barnet troligtvis att vara känsligare vid ett smärtsamt stimuli (7).

    Ett barns temperament är ytterligare en faktor som kan påverka smärtupplevelsen. Man har sett exempelvis att barn som skattas ha ett svårt temperament av barnets föräldrar reagerade mer samt visade större påverkan än andra barn vid nålstickning i samband med blodprovstagning. Även hos barn finns det sociala och kulturella skillnader i hur man upplever smärta vilket är viktigt att komma ihåg som behandlare. Exempelvis såg man att hos vietnamesiska flyktingar att barn över 8 år förväntades att inte gråta eller beklaga sig vid smärta (7).

     

    • Skatta smärtupplevelsen hos barn

    Till skillnad från vuxna kan barn ha svårare att uttrycka sig och beskriva sin smärtupplevelse, särskilt hos mindre barn som saknar tillräcklig kommunikation. Det är viktigt att kartlägga smärtan hos barnet för att kunna ge en så adekvat vård som möjligt mot besvären. För att utvärdera smärtan utför man en noggrant utförd fysisk undersökning, samt en kartläggning av smärthistoriken (anamnes). Man kan även använda sig av en smärtteckning hos de barn som är gamla nog för att använda en sådan för att peka ut vart på kroppen det gör ont. Barnet får själv, om möjligt, berätta var på kroppen det gör ont och hur hen upplever smärtan. Här är det viktigt att komma ihåg att som tidigare nämnt finns det även sociala och kulturella faktorer som påverkar hur barn uttrycker sig kring smärta (8).

    Precis som hos vuxna är skattningsinstrument en del av undersökningen för att kartlägga smärtan. Det finns olika skattningsinstrument särskilt framtagna för barn i olika åldrar samt olika kognitiva nivåer. Exempel på skattningsinstrument för barn som är äldre än 6 år är Colored Analoge Scale, en vertikal VAS-skala som ökar i färg och bredd ju högre smärtans intensitet är. Ytterligare en variant av VAS-skalan som kan användas hos yngre barn är The Faces Pain Scale som är en skala med ansiktsuttryck. Hos de ännu yngre barnen som ännu inte kan uttrycka sig i språk eller annan form av kommunikation är det inte möjligt för barnet att själv skatta sin smärta. Man får istället som vårdgivare läsa barnets kroppsspråk genom att kartlägga gråt, skrik kroppsrörelser med mera. Skattningsinstrument som kan användas för dessa är exempelvis NFCS- Neonatal Facial Coding System, NIPS – The Neonatal Infant Pain Scale och PIPP- Premature Infants Pain Profile (8).

    Hos de barn som inte kan kommunicera på grund utav andra orsaker än sin ålder som vid kognitiva eller fysiska handikapp kan smärtskattning vara svårt. Man får då utgå, på samma sätt som de yngsta barnen, från kroppsrörelser och ansiktsuttryck. Detta kan dock vara svårt att avgöra vid vissa tillstånd funktionsnedsättningar där kroppsrörelser eller mimik påverkas av nedsättningen (8).

     

    • Behandling av smärta hos barn

    Smärta hos barn kan många gånger behandlas på samma sätt som vuxna behandlas, beroende på tillstånd. Behandlingar så som samtliga fysioterapeutiska interventioner, TENS och akupunkt förekommer även vid behandling av smärta hos barn (8).

    Vid analgetiska farmaka som smärtbehandling av barn finns det flera missuppfattningar och rädslor vid medicinering av barn. Vanliga missförstånd är exempelvis att alla barn är känsliga gentemot analgetiska farmaka samt att opioder inte är ett säkert farmakologiskt alternativ för barn. Detta stämmer inte då barn kan behöva samma form av farmaka som vuxna dock att dosen behöver regleras för åldern hos barnet. Även när det gäller användandet av opioder har man sett att det inte är farligare hos barn än hos vuxna (7)(8).

     

     

    Referenser

     

    1. Helme, R. D., & Gibson, S. J. (2001). The epidemiology of pain in elderly people. Clinics in geriatric medicine17(3), 417-431.

    2. Thomas, E., Peat, G., Harris, L., Wilkie, R., & Croft, P. R. (2004). The prevalence of pain and pain interference in a general population of older adults: cross-sectional findings from the North Staffordshire Osteoarthritis Project (NorStOP). Pain110, 361-368.

    3. Briggs, E. (2003). The nursing management of pain in older people.(Pain). Nursing Standard17(18), 47-56.

    4. Akbarzadeh, M., & Jakobsson, U. (2007). Smärtbedömning hos äldre personer med kommunikationssvårigheter—en utvärdering av den svenska versionen av Doloplus-2. Vård i Norden27(4), 26-31.

    5. Midlöv, P., & Kragh, A. (2016). Läkemedelsbehandling hos äldre. Läkemedelsboken. Läkemedelsverket. Hämtat från https://lakemedelsboken.se/kapitel/lakemedelsanvandning/lakemedelsbehandling_hos_aldre.html#y1_2 Uppdaterad 2015-08-27, Citerad 2018-12-14]

    6. K.OLSSON, G. L. (2008) Långvarig smärta hos barn och ungdomar kan och bör behandlas. Läkartidningen nr 10 volym 105

    7. Twycross, A., Dowden, S., & Bruce, L. (Eds.). (2009). Managing pain in children: a clinical guide. John Wiley & Sons. 

    8. Ljungman, G., & Karling, M. (2002). Barn och smärta–State of the Art. Stockholm: Socialstyrelsen

    Files (0)

     

    Comments (6)

    Viewing 6 of 6 comments: view all
    Hej JW, tack för intressant läsning. Här kommer ett par tankar kring den text du skrivit.
    Det som skulle göra texten bättre är ett förtydligande kring åldrar gällande benämningen barn, vuxna och äldre. Finns det någon ålder då dina källor menar att man passerat vuxen och räknas som äldre?
    Dessutom vore det tydligare om du skulle skriva samma rubriker för äldre och för barn text så skriver du under äldre kring smärtskattning och behandling av smärta och underrubrikerna för barn är faktorer som påverkar smärtupplevelsen, smärtskattning och sist behandling. All information finns under bägge grupperna men kan tydligare spaltas upp. Dessutom kanske skattning och utvärdering kan hamna under samma underrubrik för att vara extra tydlig.
    Ett par meningar saknar källa, tex andra meningen i introduktionen ("En viktig skillnad från att behandla vuxna från äldre och barn kan vara olika pågående processer/förändringar i kroppen och dosering av analgetika.") samt första meningen under smärta hos barn underrubriken ("Barn kan drabbas av både akut samt långvarig smärta. Det finns många olika faktorer som påverkar hur barnet både upplever och uttrycker smärtan. Det kan vara relaterat till barnets ålder, kognitiva funktion, tidigare erfarenheter eller kommunikationsförmåga"). Sedan en liten kommentar gällande hur man skriver källor så skriver man enligt Vancouver punkten efter parantesen i meningen och är det flera siffor så skriver man dem med kommatecken inom parantesen och därefter en punkt. Tex sista meningen i texten så skrivs källan korrekt (6,7). Samt övriga källhänvisningar är det bara att flytta punkten till bakom paranteserna.
    Tack för bra info i texten i övrigt, har lärt mig om två nya skattningsformulär, Dopukus-2 samt Colored Analoge Scale.
    Mvh, Emmy Koskinen
    Posted 12:47, 18 Dec 2018
    Hej JW,
    Tack för en trevlig och lättläslig text om smärtupplevelse i olika åldrar. Några förslag kring texten:

    Formuleringarna i den första inledande texten var något svårläst och flöt inte på lika bra som den övriga texten i artikeln. T ex har den första meningen lite av en dubbel betydelse där det hade blivit mer lättläst av att bara ta bort orden ”hela livet”. Samma gäller den sista meningen i inledningen, som också saknar en referens.

    Det hade varit intressant att läsa om teorier till varför äldre upplever större negativ påverkan på det dagliga livet vid smärta jämfört med vuxna och barn. Detta för att jag personligen tänker att även barn och vuxna borde påverkas otroligt negativt av smärta i det dagliga livet när man dessutom ska sköta skola och arbete i de yngre åldrarna.

    Referens saknas i den inledande texten under rubriken ”smärta hos barn”

    Snyggt strukturerat att du valde att dela in äldre och barn i egna rubriker istället för att blanda åldrarna i varje rubrik, det gör texten mer överskådlig.

    God jul!
    Vänligen
    /Erica
    Posted 15:06, 19 Dec 2018
    Den här meningen hakade jag upp mig på och fick läsa om för att förstå: 'En viktig skillnad från att behandla vuxna från äldre och barn kan vara olika pågående processer/förändringar i kroppen och dosering av analgetika.' Går den att formulera om så att den blir mer lättläst?

    Fint att du tog med den här meningen:
    'Vad som är viktigt att komma ihåg när man möter och behandlar äldre patienter är att smärta inte är en normal del av det naturliga åldrandet.'
    En påminnelse om att smärta kan vara så mycket mer än en fysisk signal om att något är sönder. En påminnelse om att lyssna till helheten, även hos äldre patienter.

    Det har blivit ett skrivfel om skattningsinstrumentet för äldre. I ena meningen heter det Doloplus-2 och i nästa Dopukus-2. I referenslistan heter det också Doloplus-2, så jag antar att det är det rätta?

    Du har gett bra konkreta förslag om vad tänka på i behandling av smärta hos äldre, som direkt går att omsätta i praktiken.

    Vad är ett 'svårt temperament' hos barn? Är det föräldrarna som definierar vad som är ett svårt temperament? Och isåfall kan föräldrarnas syn på barnet påverka hur barnet beter sig i olika situationer, tex reagerar på och uttrycker smärta? Blir det här lite som en självuppfyllande profetia, precis som hos vuxna som skattar self-efficacy: det vi tror om oss själva säger mer om prognosen än objektiva mått? Det vi föräldrar tror om våra barn påverkar deras beteende?

    Det är en lättläst artikel med bra information tycker jag! Flera skattningsskalor som jag inte kände till och konkreta förslag till oss fysioterapeuter som träffar människor i alla åldrar. Tack!

    /Ingela
    Posted 12:58, 20 Dec 2018
    Tack för ett mycket intressant arbete, välskrivet och lätt läst! Bra med olika överskriver samt uppdelat mellan äldre samt barn! Jag gillar att det finns en inledning så slipper det bli så pang på samt bra med många referenser. Om jag vore som du skulle jag gå igenom texten en sista gång för att göra det ytterligare mer lätt läst. Det skulle även lyfta arbetet något om du gick igenom referenserna lite då det känns som få referenser. Enligt KIB skall alltid referenserna placeras före punkten. Det jag möjligtvis skulle göra är att lägga till lite data om hur vanligt det är med smärta hos barn samt äldre så kan man finna detta i böckerna Äldres hälsa ett sjukgymnastiskt perspektiv av redaktör Elisabet Rydevik samt boken Om smärta, som finns med bland referenserna. I böckerna ovan finns intressanta diskussioner om bemötande i behandlingssituationer vid äldres samt barns smärta som du eventuellt skulle kunna lägga till för att få ett ytterligare djup samt intressant ämne, jag tycker det skulle vara intressant att läsa om då det en viktig del vid behandling.

    Med vänlig hälsning, Sara
    Posted 07:04, 27 Dec 2018
    Vilket spännande tema för din artikel! Väldigt intressant men också väldigt stort att innefatta alla åldrar. Där tänker jag att du gjort rätt i att belysa skillnaderna för de olika åldersgrupperna och fått till en bra överskådlighet över ämnet. Jag saknar lite en definition av de olika åldrarna; när går man från vuxen till äldre och när slutar ett barn (ur smärtsynpunkt) att vara ett barn och bli en vuxen. Betydelsen av barn/vuxen blir ju också väldigt olika om det gäller förmågan att skatta smärta (som också påverkas av andra faktorer såsom kommunikation, språk, vilja att vara till lags) eller ur farmakologisk synpunkt i val av medicin och beräkning av dos.

    Gällande skattningsinstrumentet Doloplus-2 skulle jag föreslå att lyfta fram att det är personer omkring patienten som utför skattningen. Det är inget självskattningsinstrument som exempelvis VAS är. Bedömningen utförs av vårdpersonal; läkare, sköterskor, vårdpersonal och anses mer tillförlitlig om fler vårdgivare är delaktiga i bedömningen. I styckets sista mening har instrumentet fått ett annat namn, Dopukus-2. Jag blev lite fundersam om det var ytterligare ett instrument så jag googlade namnet men då jag inte fick nån träff tänker jag att det nog är ett stavfel.

    Smärta hos barn är ett relativt okänt område för mig i min yrkesroll. Jag blev väldigt nyfiken på meningen om barn som skattats ha ett "svårt temperament". Hur skattas det och av vem? Är den som skattar medverkande i provtagningssituationen, ex förälder eller sköterska? I så fall tänker jag ur mitt eget perspektiv som förälder att det många gånger blir som man tänker sig, i synnerhet om man har en negativ förväntan på en given situation...

    Sen reflekterar jag också över meningen att barn som tidigare haft en negativ upplevelse relaterad till smärta kommer att vara känsligare vid nya smärtupplevelser. Jag har fått uppfattningen att detta gäller även för vuxna? Alltså att om man som barn haft negativa upplevelser kring smärta så kommer detta att påverka individens beteende och förhållande till smärta under resten av livet. Jag kan mycket väl ha fel men om inte så är det ju en viktig aspekt i smärtupplevelsen hos både unga och äldre.

    Referensernas placering före/efter punkten ser jag att andra redan kommenterat så det låter jag bli! :)

    På det hela taget ett väldigt intressant ämne och en fint skriven artikel!

    Mvh Jenny edited 08:16, 3 Jan 2019
    Posted 08:12, 3 Jan 2019
    Svar till #1: Hej! Roligt att höra att du fått lära dig om nya skattningsformulär utifrån min text, jag hade inte heller stöt på dessa tidigare! Du, precis som andra, har nämnt brister i min introduktion och referenssystem och detta har jag nu ändrat!
    Du tog upp att det saknas info gällande vilka åldrar som gäller när man klassas som barn samt äldre, vilket är en relevant synpunkt! När jag undersökt detta verkar det variera lite runt omkring världen när man räknas som gammal, exempelvis i västvärlden är 60-65 vanligast att klassas som äldre, men inom studier som utförts av WHO i Afrika har de klassat 55 och uppåt som äldre pga omständigheter och faktorer som gör att man i många fall inte kan bidra till samhället efter att ha passerat den åldern. Jag ändrade därför i min text och angav vad den aktuella studien angav för ålder som räknas för att vara äldre, vilket var 65 år. Tack för din feedback!

    Svar till #2: Tack för din feedback! Jag har ändrat introt för att förhoppningsvis göra den mer lättläst! Jag håller helt med dig att det hade vart väldigt intressant att veta varför äldres dagliga liv påverkas större av smärta än hos yngre. Man kan ju resonera kring att det möjligen har och göra med yngre/personers barns energinivå eller hos barn kanske det handlar om att de inte har samma riktigt samma insikt gällande sitt tillstånd som vuxna? Det kan säker vara många psykologiska faktorer som gör att äldre ”låter” sin vardag påverkas mer än vad barn gör. Tack för intressanta synpunkter!

    Svar till #3 Hej och tack för din feedback! Jag har ändrat i introduktionen då du och även andra upplevde just den meningen som svårläst, jag tackar också för påpekandet av Dolopus-2 som jag råkar ha kallat Dopokus (helt påhittat)!
    Angående barn som klassas med ett ”svårt temperament” var det i den studien som utfördes barnens föräldrar som fick klassa barnens temperament, vilket jag nämner i texten, och precis som du funderar jag också på hur det påverkar situationen. Möjligen kan det vara familjedynamik/socialt beteende som påverkar barnets reaktion vid smärta mer än barnets temperament i sig? Det låter som ett forskningsområde i sig, mycket intressant tanke. Kul att höra att du tyckte artikeln innehöll konkreta förslag och skattningsskalor, det var det jag hoppades förmedla!

    Svar till #4 Tack för dina synpunkter! Jag har nu ändrat referenserna så dom anges på ett korrekt sätt, tack för påpekandet av detta! Bra förslag gällande referenserna, jag har nu ändrat i texten så data kring förekomst av smärta hos äldre och barn finns inkluderat i texten, en bra synpunkt och relevant för texten!

    Svar till #5 Hej och tack för dina reflektioner! Jag har nu förtydligat vilka åldrar som gäller för äldre och barn i texten enligt ditt förslag och jag har också ändrat mitt stavfel kring Doloplus-2. Tack för bra tips att förtydliga kring vem det är som utför skattningen av Doloplus-2!
    Som jag nämner i texten så är det barnets föräldrar som skattade barnets temperament i den studien jag tog upp i artikeln, vilket får mig att fundera precis som du, hur det påverkar situationen. Om en förälder skattar sitt barn att ha ett svårt temperament kan det säkert också vara många andra sociala faktorer som påverkar barns beteende i en smärtsituation. Intressanta reflektioner!


    /Josefine
    Posted 12:36, 13 Jan 2019
    Viewing 6 of 6 comments: view all
    You must login to post a comment.