Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Smärta i den kliniska vardagen, MC3023 > Artiklar om smärta > Smärta i ett internationellt perspektiv > Kulturella aspekter på smärta

Kulturella aspekter på smärta

    Table of contents
    No headers

    Kulturella aspekter på smärta                                                                          Linda Sagnérius                                                                                                                                                                                                         

     

    Inledning

    Vi lever i ett mångkulturellt samhälle och en ökande andel patienter har bakgrund i andra kulturer. Detta ställer krav på oss som möter dessa patienter. Det är lätt att det sker missförstånd. Det kan vara svårt att förstå varandra rent språkligt men det kan också vara svårt att förstå varandra då vi kan ha olika syn på smärta, sjukvård och synen på eget ansvar och egenvård kan skilja sig åt. Jag och patienten kan ha olika kunskaper, erfarenheter, förväntningar och föreställningar. Kommer vi från olika kulturer kan dessa skillnader vara stora.

    I denna text behandlas några aspekter på smärta som har med kulturella skillnader att göra. Jag har valt att framför allt belysa familjens betydelse vid smärta, smärtbeteende och skillnader i smärtupplevelse i olika befolkningsgrupper.

     

    Smärta

    Smärta är vanligt förekommande hos alla människor och är ett viktigt varningssystem för vår överlevnad. Smärta förekommer i alla åldrar och i alla kulturer (Linton, 2005).

    Det finns en mängd faktorer som påverkar smärtperceptionen och en modell som är vanligt förekommande inom smärtområdet är den biopsykosociala modellen. ”Bio” representerar sensoriska stimuli och det är det sociala aspekterna som avgör vad som är accepterat och vad som avviker när det gäller vår hantering av smärtan. Vår kultur kan alltså sätta upp ramarna på hur vi upplever och hanterar vår smärta (Linton, 2005).

     

    Kultur

    Begreppet kultur är ett vitt begrepp och kan innefatta seder, bruk, traditioner, värderingar och ritualer för en grupp människor.

    Om jag ingår i en kulturell gemenskap har jag och de andra i gruppen liknande uppfattning om vad som är ”normalt”. Om jag som vårdgivare möter en patient med annan kulturell bakgrund kan motsättningar uppstå då vi kan ha olika erfarenheter av t.ex. samhällsstruktur och kulturarv. Kulturen förändras ständigt och är inte statisk (Ekblad, Jansson, Svensson, 1998).

     

    I vissa kulturer hyllas jägare och krigare då de genomlidit stark smärta vilket anses vara en bedrift. I några kulturer förekommer smärtsamma riter där själva smärtan är en central del och har en kulturell innebörd. Smärta kan också ses som en prövning av t.ex. Gud. (Linton, 2005).

     

    Det finns en mängd olika förklaringar till smärta i olika kulturer, några förklaringar som orsak till smärta kan vara t.ex. förfäders andar eller magi, patientens levnadsvanor och livsstil, sjukdom som ett straff, onda ögat, obalans mellan yin och yang, prövningar eller övernaturliga krafter (Reumatikterförbundet, 2012).

     

    Familjen

    Familjebegreppet varierar i olika kulturer. Den västerländska definitionen av familjen d.v.s. förälder eller ett föräldrapar med ett eller flera barn ses av många kulturer som snäv. Även föräldrar, syskon eller andra släktingar kan räknas till den närmsta familjen. De äldre i familjen har ofta högre auktoritet än i det västerländska samhället. Släktens betydelse kan vara stark och det kan finnas ömsesidiga förpliktelser att man ska ta hand om varandra ”i vått och torrt”. De sociala relationerna är en del av identiteten (Ekblad et al, 1998).

     

    I en dansk kvalitativ studie djupintervjuades utlandsfödda kvinnor med långvarig smärta. Många av kvinnorna i studien hade genomgått mängder av undersökningar och behandlingar men i låg grad fått någon diagnos eller behandling som hade hjälpt. Vid intervjuerna framkom vikten av att få en diagnos, prognos och förslag på behandling. En annan av slutsatserna var att familjen var en stor och viktig del av kvinnans sammanhang. Kvinnornas önskan var att sjukvårdspersonal bör inkluderar familjemedlemmar vid kontakt och behandling av kvinnor med långvarig smärta och ge stöd till barn och andra nära familjemedlemmar. Man önskar också att vårdgivaren tillämpar ett holistiskt synsätt (Michaëlis, Krisitansen, Norredam, 2015).

     

    I en svensk studie fick vårdgivare som arbetade med kvinnor från Irak fylla i frågeformulär vid tre tillfällen som sedan analyserades kvalitativt och kvantitativt. Vårdgivarna i studien bedömde kvinnornas smärta som komplex och vårdgivarna fick ange deras uppfattning om vad som kunde vara orsak till patienternas smärta. De orsaker som var vanligast förekommande var sorg, förluster och tidigare erfarenheter. Författarnas slutsatser var att sjukvården bör involvera patientens tro och förväntningar, ta hänsyn till hennes bakgrund tillsammans med nuvarande livssituation, ta hänsyn till andlighet och involvera familj och släktingar i rehabiliteringen (Zander, Eriksson, Kristensson, Müllersdorf, 2015).

     

    Smärtbeteende

    En komponent i sjukdomsbeteendet och kommunikationsmönstret är hur vi uttrycker smärta. Man kan fråga sig vad som är ett accepterat smärtbeteende och att möta och tolka olika människors smärtbeteende är inte alltid problemfritt (Reumatikerförbundet, 2015).

    Familjen kan ge återkoppling på smärtan och kan bidra till att forma smärtupplevelsen. Kommentarer eller uppmuntran kan bidra till sjukdomsbeteende i negativ riktning men också i positiv riktning. Exempelvis kan familjemedlemmar föreslå ett visst beteende som ”gå och vila” eller ”ta en tablett” vilket kan påverka patientens beteende (Linton, 2005).

     

    Både samhället och familjen formar våra beteenden och tankar kring smärta. De allmänna gränserna kring smärtbeteende sätter samhället och kulturen och de mer specifika gränserna kring vad som är är ett accepterat smärtbeteende sätter familjen (Linton, 2005).

     

    Våra föreställningar, rädsla för smärtan och dess konsekvenser är en stor del av vårt smärtbeteende. Vårt smärtbeteende kan se olika ut inom familjen, i samhället eller i sjukvården. Smärtbeteendet kan ses som ett språk som präglas av erfarenheter, värderingar och attityder. I mötet med patienten är det viktigt att försöka tolka både den verbala och ickeverbala kommunikationen och försöka sätta in det i ett sociokulturellt sammanhang (Löfvander, 1998).

     

    Skillnader i smärtupplevelse mellan olika befolkningsgrupper

    Kulturella skillnader kan spela roll hur vi upplever smärta, exempelvis finns skillnader i olika kulturer då det gäller smärtupplevelse vid barnafödande och för vilka åkommor vi söker sjukvård. (Linton, 2005).

     

    I en översiktsartikel där 26 studier inkluderades såg man att det skiljde sig åt när det gällde smärtskattning mellan olika etniska befolkningsgrupper när det gällde smärtstimulering med t.ex. kyla, mekaniskt tryck och elektrisk smärtstimulering. I flera av studierna som inkluderades tog man upp psykosociala variabler såväl som endogena faktorer som bidrag till resultatet. Författarna till översiktsartikeln tar också upp i diskussionen att orsaken till skillnaderna i smärtskattning är komplexa och beror på sociokulturella faktorer, psykologiska faktorer och biologiska faktorer (Rahim-Williams, Riley, Williams, Fillingim 2012).

     

    En annan studie undersökte skillnad i förväntad smärta och upplevd smärta i samband med planerat tandläkarbesök som innefattade rotfyllning och/eller avlägsnande av tand hos tandläkare. Grupperna som jämfördes var svenskfödda kvinnor och icke svenskfödda kvinnor. De icke svenskfödda kvinnorna förväntade och upplevde högre smärta på VAS (visuell analog skala). I diskussionen nämner författarna om tänkbara orsaker till resultatet som exempelvis att de svenska kvinnorna var vana vid tandhälsovård sedan tidig ålder och vet att de kan få smärtlindring vid behov medan en del utlandsfödda har få eller inga erfarenheter av tandvård. Man nämner också ångest, rädsla och vilken copingstategi som patienten väljer som andra tänkbara förklaringar till skillnaderna i smärtupplevelsen (Wallin, Raak, 2007).

     

    Sammanfattning och reflektioner

    Smärta är komplext och mångfacetterat. Att möta patienter från andra kulturer kan ibland vara svårt och missförstånd och oklarheter kan uppstå. Patientens förväntningar och mina förväntningar kan skilja sig åt stor utsträckning. En majoritet av mina patienter jag möter är födda utaför Norden och jag har funderat mycket på de kulturkrockar som ibland uppstår. Det som jag tycker är viktigt som jag också tyckte mig se i ett par av studierna ovan (Michaëlis et al, 2015) (Zander et al, 2015) är att verkligen ta mig tid att lyssna och få en helhetsbild av patientens problematik. 

    Det finns studier som visar på att det finns skillnader i smärtupplevelse mellan etniska grupper och orsakerna till dessa skillnader är komplexa. Det är viktigt att se hela personen vid mötet i sjukvården och ta hänsyn till tidigare erfarenheter, nuvarande situation och att ta hänsyn till patientens behov av att involvera familjen.

    En smärtupplevelse är alltid individuell oavsett kultur.


     

    Referenser

     

    Ekblad, S., Jansson, S., Svensson P-G. (1996). Möten i vården-Transkulturellt perspektiv på häls och sjukvården. Stockholm: Liber utbildning.

     

    Linton, S. (2005). Att förstå patienter med smärta. Lund: Studentlitteratur.

     

    Löfvander, M. (1998). Smärtbeteende- symtom eller kommunikation? Läkartidningen, 95 (11), 1112-1118.

     

    Michaëlis, C., Kristiansen, M., Norredam, M. (2015). Quality of life and coping stategies aming immigrant woman living with pain in Denmark: a qualitative study. BMJ Open, 5(7). doi: 10.1136/bmjopen-2015-008075

     

    Rahim-Williams, B., Riley, J, L., Williams, A,K., Fillingim, R, B. (2012).  A quantitative review of ethic group differencens in experimental pain responce: do biology, psychology and culture matter? Pain medicine, 13 (4), 522-540. doi: 10.111/j.1526-4637.2012.01336x

     

    Reumatikerförbundet. (2012). När smärtan talar olika språk. Hämtad från: https://static-reumatikerforbundet.s...lika_sprak.pdf

     

    Wallin, M., Raak, R. (2007). Non-Scandinavian and Scandinavian woman´s expectations and experiences of acute pain. Acute pain, 9 (1), 1-6. doi: 10.1016/j.acpain.2006.11003

     

    Zander, V., Eriksson, H., Kristensson, K., Müllersdorf, M. (2015). Rehabilitation of woman from the middle east with cronic pain-preferences from health care professionals. Health care for woman international, 36, 1194-1207. doi: 10.1080/07399332.2014.989439

     

    Files (0)

     

    Comments (7)

    Viewing 7 of 7 comments: view all
    Intressant artikel som tar upp många olika aspekter av kultur och smärta, belyser hur komplext det är och att det finns inget "rätt svar" i hur vården ska bemöta men flera olika faktorer som bör bearbetas. Funderar på hur man praktiskt kan arbeta som fysio/sjukgymnast när det kommer patienter med långvarig smärta och många negativa händelser i bagaget samtidigt som de av kulturella skäl har olika förväntningar och erfarenheter kring vård. Eventuellt ha ett teambesök (läkare, sjuksköterska och fysio/sjukgymnast) vid ett förstabesök för att göra en bedömning av hela ICF-modellen. Dock kanske ett sånt möte kan kännas otryggt när det är så många personer som ska "studera" en samtidigt. Å andra sidan skulle det kräva färre separata besök och förhoppningsvis en tydligare plan för hur patientens ska behandlas.

    Kommentar till innehållet avseende struktur: oklart vilket referenssystem som använts, om det är APA så ska referens med flera författare alltid skrivas fullt ut innan et al. dvs första gången en referens nämns så ska alla författares efternamn skrivas följt av årtal artikeln/boken kom ut. Även viss bristande struktur i referenslistan med bl.a. uteblivna sidhänvisningar. Ska även vara skrivet i alfabetisk ordning. Vet inte hur viktigt det är för detta arbete men kan vara bra att tänka på inför framtida uppsatsskrivandet :)

    // Terese Landin
    Posted 11:28, 13 Dec 2017
    Mycket intressant artikel! Har du i någon artikel du läst hittat något/några smärttillstånd som är "mer förekommande" hos utrikesfödda eller är det ofta själva smärtproblematiken som är huvudämnet? Långvarig smärta kan ju häröra från många olika smärttillstånd. Det vore lite intressant och se om det finns "diagnoser" som mer frekvent förekommer och sedan sätta det relation till livsstill mm.
    Jag kan hålla med kommentaren ovan gällande källorna, jag är inte super på källhänvisning själv men saknar vissa delar som upplaga, volym och sidnummer i artiklarna samt i vilken ordning de olika delarna ska stå. Jag kan rekommendera KI:s källhänvisningsdokument på deras bibliotek på hemsidan, där får man mycket "gratisinformation". /Linn
    Posted 17:31, 13 Dec 2017
    Jag håller med om att det finns ibland stora svårigheter i mötet med personer/patienter från andra kulturer. Jag var på en mycket bra föreläsning med Dr Hani Hattar där han gav en del konkreta tips på hur man kan förhålla sig i vissa situationer. En sak som jag har tillämpat är att vid möte med en patient från ett muslimskt eller arabiskt land går jag först av alla in i mottagningsrummet. Det är, enligt Hattar, vad man förväntar sig då vårdpersonal anses ha en högre ställning i den situationen. Sedan jag började med det har mina patienter från dessa kulturer varit mer mottagliga för vad jag har att säga, oavsett om det är en kvinnlig eller manlig patient. Jag hade gärna sett att du utvecklade diskussionen mer i reflektionen annars blir det bara en uppräkning av olika studier. Det är intressanta studier men jag hade velat ha en tydligare sammanfattning.
    //Jeanette
    Posted 11:30, 14 Dec 2017
    Intressanta aspekter som går hand i hand med genusperspektivet jag skrivit om. Det är ju inte bara olika skillnader mellan män och kvinnor utan stora sociala och kulturella skillnader som påverkar hur vi upplever eller uttrycker smärta (detta är ju en del av genusperspektivet). Jag saknar detta lite i min text och därför var det väldigt intressant att komplettera min bild med detta perspektiv.
    Precis som Jeanette är inne på lite, har du läst något mer om konkreta tips på hur man kan möta patienter från olika kulturer. Tycker det var väldigt intressant det Jeanette skrev om att vårdpersonal förväntas gå in först i rummet. Själv känner jag mig oartig om jag går in först så ofta stannar jag nog utanför och hänvisar patienten in. Bra att börja reflektera över såna små enkla saker vi gör men som kan påverka hur patienten upplever bemötande och besöket. Nämns det något liknande i litteraturen du läst?
    Jag håller med om att det ibland är uppstår svårigheter i mötet med personer från andra kulturer och att det ibland är svårt att veta hur man ska förhålla sig till anhöriga som är med vid besöken. Man vill ju inkludera anhöriga men ändå låta patienten själv beskriva och få möjlighet att göra det utan att känna sig hämmad. En annan sak jag också upplevde framför allt när jag arbetade i primärvården och gjorde undersökningar var att det kunde vara väldigt svårt att få fram vad som provocerar eller lindrar smärta. Vid alla rörelser kunde det lätt bli "det gör ont", men på följdfråga om mer ont eller lika ont, kom samma svar "det gör ont". Vet inte om den här med att gradera smärta skiljer sig åt i olika kulturer eller om det i dessa situationer var svårt pga nedsatt kommunikation?
    /Hanna
    Posted 13:17, 14 Dec 2017
    Intressant artikel, vi har inom vården mycket att diskutera och bli bättre på för att förstå och vara uppmärksamma på olika kulturella perspektiv.

    En synpunkt i din beskrivning av den biopsykosociala modellen så beskriver du "bio" och "sociala" men inte "psyko". Det är inte ditt fokus här men kan vara bra för bakgrunden?

    I din erfarenhet, hur stor roll spelar språkförståelse i att förstå och beskriva en smärtupplevelse? Att beskriva och förmedla sin smärtupplevelse och att kunna förstå och sammanfatta är ofta centralt. Har du några bra artikel, verktyg eller hjälp för detta?

    En diskussion gällande familjemedlemmar som kan vara viktig är när det föreligger språksvårigheter och det finns ett behov av tolk.
    Det finns både för- och nackdelar med familjemedlemmar som tolkar jämfört med att ha en auktoriserad tolk. Det hade varit intressant att läsa om.
    Det finns en artikel som tar upp detta, från Växjö.

    Hadziabdic, E., Hjelm, K.,Working with interpreters: practical advice for use of
    an interpreter in healthcare, School of Health and Caring Sciences, Linnaeus University, Vaxjo, Sweden
    Posted 13:17, 17 Dec 2017
    Efter att ha träffat många människor från olika etniska bakgrunder så anser jag det är en utmaning att vara kvinna och fysioterapeut eftersom många från bl a mellanöstern och afrikanska länder förväntar sig att träffa en manlig läkare. Fysioterapeuter är ovanligt och finns sällan i flera av dessa länder. Därför är en artikel som du skriver viktig för oss som fysioterapeuter hur vi ska tänka kring mötet med dessa individer som ibland har en annan syn och förväntan på vård.

    Jag tycker det är bra att du till en början beskriver vad det är du vill ta upp i artikeln så att man direkt vet vad du väljer att fokusera på.

    Det hade varit spännande att veta om det finns studier på genus perspektivet och smärta hos andra kulturer och om den är den samma som det är bland svenskfödda. Jag läste Hannas artikel om genus och skillnad på smärta hos kvinnor och män. Har själv inte hittat något om detta nämligen.

    Källangivelse är något jag själv inte har koll på överhuvud taget, så jag är tacksam att några av kommentarerna fokuserar på detta.

    Efter att ha läst några artiklar där jag ser att författaren drar in egna erfarenheter (något jag själv inte gjort än) så skulle det vara spännande att läsa om dina egna erfarenheter i ämnet.

    Jag stötte på en spännande artikel för ett tag sedan som inte är om ämnet smärta, utan vård och kulturella aspekter som är lättläst och snabb att gå igenom, ville tipsa om den; http://lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Kommentar/2015/08/Kunskap-om-kulturella-aspekter-av-halsa-ar-nyckel-till-jamlik-vard/
    Posted 16:43, 17 Dec 2017
    Slutkommentar:
    Stort tack för kommentarer, tips och feedback!

    Jag har arbetat i primärvården under ett flertal år och majoriteten av mina patienter är födda utanför Norden. Jag valde detta ämne som är väldigt komplext men också spännande och utmanande. Det var inte helt enkelt att söka artiklar då ämnet är brett och lite spretigt. Till slut växte 3 områden fram som jag valde att fokusera på; familjens betydelse, smärtbeteende samt skillnad i smärtupplevelse i olika befolkningsgrupper.

    Jag håller med dig Terese att teambesök skulle vara bra för många av dessa patienter. Bra att inte behöva berätta sin historia flera gånger och också bra att kunna sätta upp gemensamma mål och plan i teamet. Det kan dock var svårt rent praktiskt om rehab och vårdcentral inte finns i närliggande lokaler.

    Jag har inte sett i de artiklar jag stötte på om det finns någon diagnos som är vanligare bland utrikes födda men ett intressant område att studera vidare.

    Bra tips med att gå in först i undersökningsrummet, jag har inte stött på liknande tips i litteraturen men letade heller inte specifikt efter detta. Jag kan också rekommendera Hani Hattars föreläsningar om kultur och smärta, ett par av hans föreläsningar finns tillgängliga på nätet.

    Jag håller med dig Hanna att det ibland är problematiskt hur man ska förhålla sig till anhöriga som ibland nästan vill "ta över", i största välmening så klart men man vill att patienten ska få tala för sig. Jag har dock tänkt om lite nu sedan jag sett i studierna hur viktigt det är att inkludera anhöriga och kommer nog framöver att försöka involvera dem mer i rehabplanen på något sätt, men jag vet inte riktigt hur än. Håller också med om att det kan vara svårt ibland i undersökningssituationer då alla tester gör ont och det kan var svårt att göra en bedömning. Här tror jag dels att språket spelar in men kanske också att patienten verkligen vill bli tagen på allvar och visa att hen har ont?

    Språket tror jag är en av de centrala delarna i problematiken i mötet med patienter från olika kulturer. Håller med dig Åsa att det är centralt att kunna förmedla sin smärtupplevelse. Detta kan vara svårt även om en tolk deltar i mötet och det kan också vara svårt om patienten talar begränsad svenska och då en del av nyanserna saknas i språket. Jag har inga särskilda verktyg för detta men försöker kartlägga smärtan så gått jag kan med de skattningsskalor och utvärderingsinstrument som fungerar för just den patienten, beror ju mycket på språket.

    När det gäller tolk brukar jag alltid försöka använda utbildade, professionella tolkar. I vissa fall när det är svårt att få tag på tolk på vissa ovanligare språk finns det kanske inte något alternativ än anhörigtolkar. Jag tycker absolut inte att barn ska tolka åt sina föräldrar förutom i yttersta nödfall. Jag ska absolut läsa artikeln om tolkar, tack för tipset!

    Just genus och kultur är en spännande kombination, kanske något att fördjupa sig i någon gång i framtiden. Tack för tips om artikel om vård och kulturella aspekter!

    Det har varit lärorikt med alla kommentarer och jag ha gjort några ändringar. Referenssystemet är ändrat till APA och jag har också gjort en liten komplettering under sammanfattning och reflektion.
    //Linda edited 00:11, 22 Dec 2017
    Posted 00:10, 22 Dec 2017
    Viewing 7 of 7 comments: view all
    You must login to post a comment.