Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Smärta i den kliniska vardagen, MC3023 > Artiklar om smärta > Särskilda smärttillstånd > Smärta vid kotkompressioner (SS)

Smärta vid kotkompressioner (SS)

    Table of contents
    No headers

    Smärta vid kotkompressioner

    Sofia Söderström, MC3023, december 2017

    Bakgrund

    Nedre ryggsmärta är ett av de vanligast förekommande besvären i primärvården, men de allra flesta brukar vara övergående inom 4-6 veckor (Kear, 2010). Om man får ont i ryggen efter att ha halkat eller fallit kan det vara ett tecken på att man fått en kotkompression. Ryggsmärtan sitter i en längre tid, även om den ändrar karaktär och minskar efter tid.  Andra symtom man kan få vid en kotkompression är minskad längd samt att man blir kyfotisk. Har man minskat 3 cm före 70 års ålder och 5 cm efter 70 års ålder kan kotorna i ryggraden vara sammanpressade på grund av benskörhet. Ryggkotorna läker så småningom av sig själv i ett sammanpressat läge (Vårdguiden: 1177). Mer än hälften av alla kotkompressioner uppstår efter fall. Kotkompressioner är det vanligaste kliniska fyndet på osteoporos. En fjärdedel av alla kvinnor över 50 år har en eller flera kotkompressioner (Valentin, Nymann Pedersen & Maribo, 2014). Kotkompressioner i samband med osteoporos är mycket vanligt bland den äldre befolkningen. En uppskattning gjort 2010 uppger att ca 1,4 miljoner människor per år får kotkompressioner (Klazen et al, 2010).

    Symtom

    Osteoporos kan vara asymtomatisk tills en kotkompression uppstår (Sinaki, 2012). Man kan inte se att det finns något signifikant samband mellan bentäthet i ryggraden och ryggproblem (Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU), 2000). Oftast är smärtan av nociceptiv karaktär. Vid akuta besvär korrelerar smärtintensiteten med vävnadsskadan, då nociceptiva afferenter perifert aktiveras (Kosek, Lampa & Nisell, 2014). En del patienter fick kroniska besvär efter sin kotkompression, troligen på grund av att frakturerna inte läkte (Klazen et al, 2010). Besvären kan även bero på Hebbs princip, dvs. om en synaps aktiveras gång på gång, blir den mer effektiv, och i detta fallet med nociceptorer som aktivieras blir de effektivare och effektivare på att skicka nociceptiva signaler. Detta har vi nytta av vid inlärning, men det gagnar oss inte vid aktivering av nociceptorer (Kosek, Lampa & Nisell, 2014). Oro, ångest och nedstämdhet sammankopplas ofta med ryggvärk. Detta kan leda till en förstärkning av smärtupplevelsen. Den biopsykosociala modellen ”Gate control-theory” som kopplar samman sensorik från periferin tillsammans med medvetna psykologiska stimuli, och understyrker smärtans olika karaktärer: sensoriskt, affektivt och kognitivt, då man tar med både fysiologiska och psykologiska aspekter i teorin. Det innebär att smärtan utvidgas från att vara ett rent sensoriskt fenomen till att vara ett flerdimensionellt fenomen. Den psykologiska delen anses vara central då man uppmärksammar, tolkar och reagerar på den skadliga processen. Men smärta är en fortlöpande kedja av händelser och den påverkas av både inåtgående och utåtgående nervimpulser i CNS (Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU), 2000). För att ta reda på vilken typ av smärta patienten upplever är det mest användbara skalan MacGill pain questionaire. Det är ett frågeformulär som skiljer mellan de sensoriskt-diskriminativa och de affektiva aspekterna av en smärtupplevelse (Kosek, Lampa & Nisell, 2014). Risk finns att kotkompressionen leder till imobilisering, muskelatrofi och därmed en minskning av vardagliga aktiviteter (Schröder et al, 2010).

    Behandling

    Med ålder förändras strukturerna i ryggraden, och för stabilitet i kotpelaren krävs exakt balans i belastning mellan ben, leder, intervertebrala diskar, ligament och muskler. Om man biomekaniskt belastar kotpelaren felaktigt genom rutinmässiga dagliga aktiviteter eller fel övningar kan det resultera i akut eller kronisk ryggsmärta (Sinaki, 2012). Därför är det lika viktigt att de fysioterapeutiska interventionerna är personliga likaväl som medicin blir personligt utskrivna.

    Mer än hälften av patienterna läkte spontant, de klarade att leva med värken utan åtgärd (Klazen et al, 2010).  Smärta och värk som uppkommer akut vid kotkompression kan minska med isometriska kontraktioner av rygg-extensorena, medan kronisk värk behandlas med rygg-extensionsövningar tillsammans med bäckenövningar för att kompensera den lumbala lordosen som ofta uppstår tillsammans med torakal hyperkyfos (Sinaki, 2012). Aktivitet måste hittas i m. Multifidus, m. Transversus Abdominis, som båda är djupa, lednära muskler samt bäckenmuskulatur och diafragma för att hitta stabilitet i ryggen och därmed få smärtlindring (Schröder et al, 2010).  Vid sjukgymnastisk behandling är det viktigt att man övertygar patienten om att det inte är farligt att röra på sig trots att det gör ont, och att smärtan i sig inte är en varningssignal för att något håller på att gå sönder mer. Men om inte smärtan går tillbaka innan nästa planerade träningstillfälle finns det anledning att se över intensitet eller rörelser (Kosek, Lampa & Nisell, 2014). Akupunktur kan ha god effekt på ryggsmärta. Akupunkturen jobbar både med att nedåtgående banor hämmar smärtöverföringen i bakhornet. Akupunkturbehandlingen leder även till en frisättning av kroppsegna opioider. Akupunktur ger också minskat aktivitet i hjärnans limbiska strukturer som sköter om obehagskänslan (Norrbrink & Lundeberg, 2014). Spinala ortoser kan ge tidigare mobilisering, men det är viktigt att det finns en plan för hur stödet ska plockas bort allt eftersom smärtan tillåter (Sinaki, 2012). En studie om en speciell ortos, Spinomed lll, har visat att ryggvärken minskade med 33 % hos patienter med kotkompressioner . Det visade sig också att resultatet på SF-36 var positivare efter användandet av ortosen. Forskarna vill dock att man tänker på att studien var liten och att resultatet får tolkas med försiktighet (Valentin, Nymann Pedersen & Maribo, 2014). Perkutan vertebroplastik innebär att man sprutar in cement kring kotkompressionen för att stabilisera upp. Detta är ett mycket litet invasivt ingrepp, men risken finns att cement kan läcka (Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU), 2011).  Någon studie jag läst pekar på att Vertebroplastik har bättre smärtlindrande resultat än vanlig konventionell behandling både på den akuta smärta och ett år senare (Klazen et al, 2010), men i SBU:s rapport kring detta anser man att det vetenskapliga belägget är otillräckligt (Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU), 2011).Det är även viktigt att jobba med undvikande-beteendet. Det beskrivs i flera steg, där det första steget är betingning, dvs. ett stimuli skapar en reaktion. Detta kan yttra sig i ökad oro, rädsla eller ökad muskeltonus. Nästa steg betraktas stimulit som ett hot, vilket leder till ett undvikandebeteende. Detta kan delvis vara en förklaring till funktionsoförmåga och funktionshinder. I den vetenskapliga litteraturen används uttrycket ”fear-avoidance” (Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU), 2000).

    Sammanfattning

    Att i kliniken jobba med patienter med kotkompressioner upplever jag som svårt, just på grund av smärtans olika karaktärer. Det viktigaste för mig som sjukgymnast är att jobba med att stärka upp muskulaturen (Sinaki, 2012) och att jobba med fear-avoidance (Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU), 2000). När patienten känner mindre smärta blir så klart de vardagliga aktiviteter enklare (Schröder et al, 2010).

     

    REFERENSLISTA

    Kear, P. (2010). Slip and fall ends in more than a simple muscle strain. Hämtad den 11 december 2017 från http://www.clinicaladvisor.com/clinical-challenge/slip-and-fall-ends-in-more-than-a-simple-muscle-strain/article/180141

    Klazen,  C A H. et al. (2010) Vertebroplasty versus conservative treatment in acute osteoporotic vertebral compression fractures (Vertos II): an open-label randomised trial. Lancet 2010; 376: 1085–92

    Kosek, E., Lampa, J & Nisell, R. (2014) Smärta och inflammation- vid reumatiska sjukdomar och vanliga smärttillstånd i rörelseapparaten (uppl 1:2). Lund: Studentlitteratur AB

    Kotkompression. Vårdguiden: 1177 Hämtat den 11 december 2017 från https://www.1177.se/Dalarna/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Kotkompression/

    Norrbrink, C. & Lundeberg T. (2014) Om smärta- ett fysiologiskt perspektiv (2. uppl). Lund: studentlitteratur AB

    Ont i ryggen, ont i nacken. En systematisk litteraturöversikt. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2000. Hämtad den 11 december 2017 från http://www.sbu.se/contentassets/a1c7fd6945514079bf0db408269e6685/ont_ryggen_ont_nacken_fulltext.pdf

    Perkutan vertebroplastik och ballongkyfoplastik vid ryggsmärta pga kotkompression som orsakats av osteoporos. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2011. Hämtad den 11 december 2017 från http://www.sbu.se/sv/publikationer/SBU-utvarderar/perkutan-vertebroplastik-och-ballongkyfoplastik-vid-ryggsmarta-pga-kotkompression-som-orsakats-av-osteoporos/

    Schröder et al. (2010) Effects of physical therapy on quality of life in osteoporosis patients - a randomized clinical trial. Health and Quality of Life Outcomes 2012, 10:101

    Sinaki, M. (2012) Exercise for Patients With Osteoporosis: Management of Vertebral Compression Fractures and Trunk Strengthening for Fall Prevention. The American Academy of Physical Medicine and Rehabilitation 1934-1482/12/Vol. 4, 882-888.

    Valentin, G H., Nymann Pedersen, L & Maribo, T. (2014) Wearing an active spinal orthosis improves back extensor strength in women with osteoporotic vertebral fractures. Prosthetics and Orthotics International 2014, Vol. 38(3) 232–238.

    Files (0)

     

    Comments (2)

    Viewing 2 of 2 comments: view all
    Intressant att läsa att prevalensen av kotkompressioner är så hög och att man verkligen måste ha med det i bedömningen för kvinnor över 50 år med ont i ryggen. I vilken ålder börjar män få kompressioner och är det då mest relaterad till tex prostatacancer? I vilken ålder får män osteoporos?
    Du hade en bra beskrivning om fysioterapeutisk behandling. Du refererar till en artikel om bålmuskulatur träning från Schröder från 2010. Titeln till artikel är: ”Effects of physical therapy on quality of liv”. Handlar artikeln om träning av patienter med osteoporos generellt, eller om träning specifik efter en kotkompression. Om det är träning efter en kotkompression som beskrivs, när bör man i så fall börja med den specifika träningen som beskrivs efter en färsk skada?
    Finns det några typiska symptom eller validerade kliniska tester som vi fysioterapeuter kan göra vid misstänkt kotkompression? Själv använder jag ett instrument som heter FRAX, det analyserar kliniska riskfaktorer för osteoporos men hittade du flera användbara tester?
    Posted 13:22, 13 Dec 2017
    Vad bra att du inhämtat information från så många olika håll och källor. Det ger ett brett perspektiv. Jag funderade över fler saker att tänka på i den kliniska vardagen. Man vet att patienter med systemiska och inflammatoriska sjukdomar löper ökad risk för att utveckla osteoporos och dessa patienter behandlas ofta med kortison vilket verkar nedbrytande på skelettet. Jag tänkte därför på att även yngre patienter kan drabbas av kotkompression utan trauma. Det var också intressant att du hittat en studie som förespråkar extensionsövningar. Jag har tidigare hört att det är just extensionsövningar som man skall undvika under läkningsförloppet. På ortopedkliniken låter vi alla patienter prova mjuk korsett (ryggortos) under vårdtiden och förskriver en sådan om patienten upplever att den hjälper mot smärtan och främjar mobiliseringen. Ungefär hälften av patienterna har god effekt av korsetten.
    //Jeanette
    Posted 11:11, 14 Dec 2017
    Viewing 2 of 2 comments: view all
    You must login to post a comment.