Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Smärta i den kliniska vardagen, MC3023 > Artiklar om smärta > Särskilda smärttillstånd > FEMUROACETABULÄRT IMPINGEMENT SYNDROM (FAI)

FEMUROACETABULÄRT IMPINGEMENT SYNDROM (FAI)

    Table of contents
    No headers

    FEMUROACETABULÄRT  IMPINGEMENT SYNDROM (FAI)

    Jag har valt att skriva om Femoroacetabulärt impingement syndrom (FAI) då jag i min roll som fystränare och sjukgymnast för ett flertal ishockeylag/basketlag, träffar många aktiva som klagar på smärta från höftpartiet med minskad idrottsprestation som följd.

    Femuroacetabulärt impingement syndrom (FAI) är ett samlingsnamn för flera olika strukturella förändringar i höftleden och är en vanligt förekommande orsak till höft- och ljumsksmärta samt nedsatt höftfunktion hos unga idrottare. FAI kan även ses hos medelålders patienter. FAI liknas vid inklämningssyndrom (impingement) i axelleden och kan vara en riskfaktor för utveckling av tidig höftartros. (Thomeé, Swärd & Karlsson, 2011)

    Det beskrivs ofta tre typer av FAI; CAM, PINCER och kombinerad CAM och PINCER. CAM innebär en pålagring mellan caput- och collumfemoris som leder till att det blir trångt i höftleden. Detta kan leda till att labrum skadas samt även skador på brosket i acetabulum då höften blir lite för stor och ojämn. PINCER innebär en pålagring på acetabalum, denna tillväxt gör att labrum kan skadas genom att collum femoris slår i acetabulum. Skademekanismen är annorlunda mellan CAM och PINCER men ger samma symptom. Kombinationen av dessa två är när båda dessa förändringar förekommer samtidigt. Både när det gäller CAM och PINCER så blir höftens rörelseförmåga inskränkt framförallt i flexion och inåtrotation. Detta beror på att labrum kommer i kläm. Då labrum kommer i kläm kan även caput skadas. (Thomeé et al, 2011, Ahldén, Jónasson, Swärd, & Karlsson, 2014)        

                                                                                  

    Överst: Normal höftled utan impingement

    Mitten: CAM förändring med impingement

    Nederst: PINCER förändring med impingement

     

     Illustration och godkänt användande av bild  Jakob Robertsson/Typoform.

                                        

     

    Typiska symptom för FAI är framförallt smärta, lokalisationen kan dock skilja sig åt. I en studie av Philippon, Maxwell, Johnston, Shenker & Briggs (2007) där man tittade på 301 personer med FAI, så beskrev 81% smärta i ljumsken men även smärta i sätesregionen, sacroilicaleden och trochanterregionen förekom. Smärtan ökade då man belastade höftleden vid aktivitet men även vid längre promenader. Till en början är smärtan intermittent med blir senare konstant. Smärtan är rörelse och positionsrelaterad och ses både hos aktiva som utövar sporter som fotboll/ishockey och även hos gymnaster och dansare. Instabilitet svaghet, stelhet och klickande höft beskrevs av patienterna i studien, men om detta berodde på FAI eller differentialdiagnoser var svårt att utvisa. Patienterna i studien beskrev även en begränsning i vardagen pga. smärta och nedsatt rörlighet med svårt att ta sig i/ur bilen, trappgång och böja sig ner för att sätta på sig skor och strumpor.

    Varför vissa personer får FAI är inte helt känt. En teori kan vara att mycket idrottande under den fas när stor tillväxt sker, leder till en stor belastning på tillväxtzonen som kompenserar med att bygga mer ben. Resttillstånd efter Perthes sjukdom eller medfödd acetabulär dysplasi kan också vara en orsak till FAI. (Byrd, 2014)

    Då man frågat idrottare om deras besvär så beskriver många att de inte är lika rörliga som sina lagkamrater. Många visar även sin höftsmärta genom ”c” tecknet (handen kuperad över trochantern med fingrarna greppande mot ljumsken). Flexion brukar vara smärtsamt, även att resa sig upp från t.ex. en stol framkallar smärta. (Byrd, 2010a)

    En multidisciplinär grupp bestående av 22 internationella experter som arbetar med FAI patienter (fysioterapeuter, ortopeder, röntgenläkare) samt 1 patient träffades 29 juni 2016 på University of Warwick  för att diskutera och komma fram till ett gemensamt arbetssätt gällande FAI patienter. Innan mötet hade deltagarna fått svara på enkäter, läst in sig på artiklar för området och deltagit i ett öppet forum där FAI diskuterades och man enades om nedan frågor.

    Vad är FAI? 2) Hur ska FAI diagnostiseras? 3) Vad är lämplig behandling av FAI? 4) Vad är prognosen för FAI 4) Hur ska någon med asymtomatisk höft med CAM eller PINCER hanteras? 5) Vilka mätmetoder bör användas för att bedöma behandling för FAI? 6) Vilken framtida forskning behöver genomföras?

    Deltagarna fick med hjälp av Likerts skala, rösta på ett alternativ för varje påstående. Röstningen pågick tills resultatet var >7.5

    Det man kom fram till och publicerade som The Warwick Agreement on femoroacetabular impingement syndrome (FAI syndrome): an international consensus statement. Man kom fram till bl.a. följande;

    1.            FAI är en klinisk triad av symptom, kliniska fynd och radiologiska svar

    2.            Röntgen är en nyckelfaktor för diagnossättning av FAI

    3.            Konservativbehandling i form av livsstilsförändring och sjukgymnastik är grundläggande behandling för FAI

    4.            CAM förändringar är sammankopplade med artros men det är omöjligt att säga vilka individer som är riskpatienter.

     

    Undersökning/diagnos

    Vid diagnossättning av FAI så är patientens anamnes viktig, men även kliniska och radiologiska fynd (Griffin et al, 2016). När det gäller röntgen så räcker det inte med röntgen frontalt och lateralt utan man måste även ta en specialprojektion där höften placeras i flexion och utåtrotation(Lauenstein-projektion). Där får man en bra bild om FAI förekommer. Magnetkameraundersökning krävs för att undersöka om labrumskada finns. (Thomeé et al, 2011)

    Många tester/undersökningar som man som sjukgymnast utför är smärtsamma även för en ”frisk” höft så därför är det viktigt att jämföra med symptomfria höften. Det man ska försöka göra är att reproducera patientens smärta (Byrd, 2010a). Det är viktigt att komma ihåg att det kan vara svårt att reproducera denna smärta hos en idrottare då en undersökare har svårt att skapa de krafterna som en idrottare kan generera med fysiska aktiviteter som utlöser symptom. (Byrd, 2014)

    Ahldén,Jónasson, Swärd,Karlsson (2014) rekommenderar följande kliniska test förutom standard höftstatus för diagnostisering av FAI  

    FADIR test(flexion, adduktion och inåtrotation)Patienten ryggliggande, höften flekterad 90grader och samtidigt adducerad och inåtroterad.(Hoppenfeldt, 1976)

    FABER test, Patricks test (flexion, abduktion, utåtrotation) Patienten ryggliggande med motsatt bens malleolen på motsatta knät. Uppmärksamma avståndet mellan knä och brits (Hoppenfeldt, 1976)

    ROM (normalrörelse inom parentes) Flexion (135 grader), Extension (30 grader), Inåtrotation (35 grader), utåtrotation (45 grader), adduktion (45-50 grader), adduktion (20-30 grader). Jämför med symptomfri sida. (Hoppenfeldt, 1976)

    Muskelstyrka Provokationstest av höftflektorer, adduktorer och abduktorer (Hoppenfeldt, 1976)

    Palpation För att utesluta differentialdiagnoser t.ex. trochanterit (Hoppenfeldt, 1976)

    Byrd (2010a) anser att Log roll test är det mest specifika testet och bör användas.Patienten ryggliggande. Det undersökande benet roteras mellan maximal utåt- och inåtrotation (benet roteras bara i förhållande till acetabulum och kapseln utan att stressa någon av de omgivande strukturerna) Om smärtan reproduceras så är testet positivt. ROM kan också jämföras med det smärtfria benet. Om ett klickande ljud uppkommer kan det vara tecken på en labrum skada.

    FADIR och FABER visade sig i studien av Philippon et al (2007) ha god specifiket.

    Behandling

    Smärta i höftleden ska ses som en varningssignal som kan vara starten på en allvarligare skada i leden bör den tas på allvar. Idrottare som ofta har utvecklat en hög smärttålighet fortsätter ofta att utöva sin sport trots smärta och nedsatt funktion. (Byrd 2010b)

    Första valet vid behandling av FAI är konservativ behandling innefattande smärtlindring samt aktivitetsanpassning sedan kirurgiskt ingrepp. (Thomeé et al, 2011)

    Den konservativa behandlingens huvudsyfte bör vara att identifiera och modifiera de aktiviteter/övningar som framkallar smärtan. Manuella terapier för att öka rörligheten i höftleden är oftast utan resultat pga. den anatomiska förändringen som har skapats i leden Benböj är den övning som man först ska plocka bort, eller begränsas till max 45 graders flexion i höften detta pga. att det är en övning som är väldigt påfrestande för höftleden och har liten effekt för träningen för många sporter (Byrd 2010b). Då stretchning leder till att höften kommer i ytterläge vilket kan leda till inklämning så kan symptom minska om man slutar med stretchning i ytterläge. (Sanosone, Jónasson, Swärd & Karlsson, 2014)

    De patienter som inte blir bra av konservativ behandling behandlas ofta kirurgiskt med artroskopi. Artroskopitekniken har utvecklats mycket de senaste åren och är den vanligaste kirurgiska metoden. CAM och PINCER förändringar slipas ner och labrumskador sys ihop. (Thomeé et al, 2011)

    Rehabilitering efter en artroskopi i höftleden beror på skadans art och vad som har gjorts i leden men rehab tiden är minst 3 månader och det man måste fokusera på är höftens abduktorer, extensorer samt utåtrotatorer vid rehabträning. Idrottare brukar behöva 4-6 månader innan de är tillbaka till sin idrott.(Byrd 2010b)

     

    Referenser

    Ahldén, M., Jónasson, P., Swärd, L., & Karlsson, J. (2014). Höftledsartroskopi ny teknik vid höftledssmärta. Läkartidningen, 111:CXYU

    Byrd, T.J (2010a) Femoroacetabular Impingement in Athletes, Part I: Cause and Assessment Sport Health: A Multidiciplinary Approach. 2(4), 321-333. Doi: 10.1177/194173811036832

    Byrd, T.J (2010b) Femoroacetabular Impingement in Athletes, Part II: Treatment and Outcome. Sport Health: A Multidiciplinary Approach, 2(5), 403-409. Doi: 10.1177/1941738110378987.

    Byrd, J. W.T. (2014). Femoroacetabular impingement in athletes: Current concepts. American journal of sports Medicine, 42 (3), 737-751. Doi: 10.1177/0363546513499136

    Ganz, R., Parvizi, J., Beck, M., Leunig, M., Nötzli, H. & Siebenrock, K.A. (2003). Femoroacetabular Impingement. A cause for osteoarthritis of the hip. Clinical Orthopaedics and related resarch, 417, 112-120

    Griffin DR, Dickenson EJ, O’Donnell J, Agricola R, Awan T, Beck M,.,,, Bennell KL. (2016). The Warwick Agreement on femoroacetabular impingement syndrome (FAI syndrome): an international consensus statement. Br J Sports Med, Oct;50(19):1169-1176.

    doi: 10.1136/bjsports-2016-096743.

    Hoppenfeldt, S. Physical Examination of the Spine Extremities. (1976). Appelton & Lance

    Philippon, M.j., Maxwell, B.R., Johnston, T.L., Schenker, M., & Briggs, K.K. (2007). Clinical presentation of Femoroacetabular impingement in the athlete. Clinics in Sports Medicine, 25-299-308. Doi: 10.1016/j.csm.2005.12.006.

    Thomeé, R., Swärd, L., & Karlsson, J. (2011). Nya motions- och Idrottskador och deras rehabilitering. Stockholm. SISU Idrottsböcker

    Files (0)

     

    Comments (5)

    Viewing 5 of 5 comments: view all
    Spännande diagnos! Har du kunnat se om det är flest män eller kvinnor som drabbas? Du angav några sporter där det förekommer
    och är det då så att det är olika förekomst hos män och kvinnor beroende på sport eller är det ex vanligt hos män både när det gäller ex hockey och dans? Kan det finnas andra riskfaktorer än vissa specifika sporter med tanke på att det förekommer även hos medelålders patienter?
    Posted 07:39, 13 Dec 2017
    Hej Lisa! Tack för fin beskrivning om FAI och ff avsnittet om undsk/diagnos där jag kan ta med mig mkt direkt till min kliniska vardag. Jag blev lite nyfiken på (du som träffar dessa pat ofta)...vet du nåt om man har ökad risk att få tillbaka pålagringarna efter en artroskopi så att man kanske måste räkna med att göra om op senare i livet? Jag tänker om man fortsätter att träna i provocerande rörelser t.ex. innebandymålvakter el hockeyspelare att de ofta återfår problemen senare...Hoppas du förstod min fundering =) / Anna
    Posted 10:09, 13 Dec 2017
    Väldigt bra och strukturerad artikel vilket gjorde det lätt att följa och förstå. Bilden tydliggjorde för en sån som mig, som sällan träffar på dessa patienter och som inte är så inläst på området. Du har nämnt att anamnesen är viktig för diagnossättning, vad är det man framför allt lyssnar efter? Om det finns beskrivet i studierna du läst; stämmer de överens med vad du får höra av patienter med samma diagnos?
    Hur brukar du lägga upp den konservativa rehabiliteringen av dessa patienter? /Linn
    Posted 17:15, 13 Dec 2017
    Bra och strukturerad artikel! Jag funderar på om det finns konsensus angående den fysioterapeutiska behandlingen. Handlar det om att undvika rörelser som orsakar symptom, samt att hitta alternativ träning som patienten som patienten själv kan göra under läkningstiden. Finns det validerade behandlingar som påskyndar eller förbättrar läkningen eller minska behov av operation?
    Posted 14:44, 14 Dec 2017
    Intressant att läsa och lära sig om något jag inte har så bra koll på. Har hört talas om det lite på senare tid men då ofta i diskussioner om det är en "modediagnos". Upplever du någon skillnad över tid i olika diagnoser eller besvär hos idrottarna du träffar? Eller är det samma besvär sett över tid?
    Du skriver att det är en vanlig orsak till höft/ljumsksmärta hos unga idrottare med att det även kan ses hos medelålders patienter. Hur vanligt är vanligt (om du förstår vad jag menar)? Och från vilken ålder ungefär debuterar det, minskar det sedan för att senare återkomma i medelåldern?
    Har du träffat många patienter med FAI? Hur väl fungerar konservativ behandling och hur ofta behövs operation?
    /Hanna
    Posted 15:07, 14 Dec 2017
    Viewing 5 of 5 comments: view all
    You must login to post a comment.