Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Smärta i den kliniska vardagen, MC3023 > Artiklar om smärta > Akut och långvarig smärta > Akut och långvarig smärta (PL)

Akut och långvarig smärta (PL)

    Table of contents
    No headers

    Kan man i ett tidigt stadie urskilja patienter med risk för långvarigt smärtsyndrom?

     

    Författare:Peter Lamers

    Sammanfattning:

    Komplexa mekanismer är inblandade i utveckling från en akut smärta till uppkomst av långvarig smärta sett ur en biopsykosocial synvinkel.
    Det finns i ett tidigt skede i smärtförloppet kliniska tecken som kan identifiera patienter som har en högre risk för att utveckla långvarig smärta.  Det finns tillförlitliga frågeformulär  utvecklade för detta syfte.
    Hög initial smärtintensitet och i tidigt skede begränsningar i dagliga aktiviteter, beskrivna i ett flertal studier, som varningssignal.
    ”Örebro musculosceletal screening questionnaire” samt ”Start Back Tool”  screenar för framtida funktionsnedsättningar, men inte för att identifiera risk för långtidssmärta.

    Introduktion

    Långvarig smärta är vanlig förekommande bland befolkningen. Upp till 40% av den vuxna populationen har någon form av smärta mer än en gång i veckan, de flesta har begränsningar i sin vardag, men kan ändå hantera sin smärta. För en fjärdedel av dessa personer har långvarig smärta stora konsekvenser i deras liv i form av sjukskrivningar, begränsningar i vardagen, depression och påverkan på ekonomin. (”Att förstå patienter med smärta av Steven James Linton (Häftad)”, u.å.)

    Kronisk smärta börjar oftast med en nociceptiv smärta på grund av en vävnadsskada.

    Akut nociceptiv smärta informerar kroppen om en verklig eller möjlig vävnadsskada och är avgörande för vår överlevnad. Smärta kan kopplas till specifika strukturer. Smärtintensiteten står i relation till skadan och tidsperspektivet står i förhållande till skadans omfattning.  Kroppen reagerar med en kraftig respons i form av en stressreaktion, det autonoma och endokrina nervsystemet aktiveras. En mängd förändringar sker både i periferin samt i det centrala nervsystemet. Syftet är att varna kroppen för en skada, skydda det skadade kroppsdelen genom tex ökat muskeltonus eller avlastning och för att främja läkningen av det skadade kroppsdelen. Olika vävnader har olika läkningstid, en ytlig sårskada läker mycket snabbare än en tex en skada i en sena.

    Nästa stadie betecknas som subakut smärta och varar mellan 4 veckor till 3 månader. Patienter använder sig av olika strategier för att hantera smärta, vilket kan innebära ändringar i sina vardagliga aktiviteter.  Vissa utvecklar depressiva symptom, vissa lider av stress och oro.

    När smärtan kvarstår 3 månader efter förväntat läkningsförlopp, beskrivs smärtan som långvarig smärta. Smärtan har då inget värde som varningssignal för pågående vävnadsskada och betraktas då som en sjukdom i sig. Långvarig smärta kan förklaras ur ett biopsykosocialt perspektiv. Det betyder att smärta omfattar biologiska, psykologiska och sociala aspekter.
    De biologiska faktorer är central sensitisering vilket är ett samlingsbegrepp för förändringar i det centrala nervsystemet samt förändringar i perifera vävnader och det perifera nervsystemet.  Andra delar av hjärnan påverkas, det limbiska systemet med amygdala som ökar rädsla och oro. Smärtan, som vid akut smärta känns som en larmsignal upplevs nu som konstant obehag.  Hippocampus påverkas vilket sin tur påverkar minnesfunktionen. Hjärnan får en högre basaktivitet även i vila, vilket leder till ett utmattningstillstånd. (”Om smärta”, u.å.)

    Det finns ett samspel mellan biologiska och psykologiska processer, det hjälper oss att anpassa oss till den aktuella situationen.  Emotion och smärta är länkade i hjärnan och relevanta emotionella reaktioner vid akut smärta är rädsla och ångest. Känslor driver beteende. (”Att förstå patienter med smärta av Steven James Linton (Häftad)”, u.å.)

     
    Även tankar och emotioner är sammanlänkade. Vid akut smärta kan dessa reaktioner vara av stor betydelse för överlevnad. Vid kronisk smärta kan dessa reaktioner gå överstyr och istället för att underlätta läkningen av en skada genom adekvat beteende, styrs beteendet i ett mönster som underhåller smärtan.
    Inlärning är en viktig faktor i utveckling av kronisk smärta. I ”Fear Avoidence” modellen
    resulterar smärta i katastroftankar, rädsla och undvikande av situationer. Detta resulterar i sin tur ökad oro, rädsla, stress samt depression.  (”Att förstå patienter med smärta av Steven James Linton (Häftad)”, u.å.)

    Syftet:Smärtfysiologin är komplex och har en stor inverkan på individen. När smärtan är långvarig finns förändringar i det centrala nervsystemet, men även i patientens beteende, kognitioner. Det blir allt svårare och mer komplex att behandla patienten. Om man tidigt i sjukdomsförloppet kan urskilja patienter som är i riskzonen till att utveckla långvarig smärta, kan man styra resurser till den patientgruppen. Långvarig smärta har många facetter, och ämnet betraktas i ett biopsykosocialt perspektiv.

     Jag vill undersöka om det finns entydiga symptom eller beteende som beskrivs i litteraturen som beskriver patienter som utgör en risk för att bli en långvarig smärtpatient tidigt i smärtförloppet. Jag vill även undersöka om det finns tillförlitliga frågeformulär som kan användas i detta syfte.

    Material och metod
    Denna studien begränsar sig till kronisk ryggsmärta
    En sökning på Pubmed görs med följande sökord:
    Acute AND chronic AND pain AND prediction AND review AND diability

    Resultat

    Det finns många faktorer beskrivna för patienter som ligger i riskzoner till att utveckla kronisk smärta: utbildning, kön, upplevd funktionshinder, smärtintensitet, depression katastroftankar och ångest. (Campbell, Foster, Thomas, & Dunn, 2013)

    Studien ”prognostic indicators of low back in primary care” var upplagd för att se om man kunde identifiera nyckelfaktorer till att utveckla kronisk smärta, Man undersökte 1591 patienter vid 6 månader och efter 5 år.  Patienter i ålder mellan 18–60 år fick ett frågeformulär vid första besöket till primärvården. Efter 6 månader gjorde man en uppföljning och en ny uppföljning gjordes efter 5 år.
    Slutsatsen var att det fanns två särskilt viktiga faktorer som är klinisk signifikanta i utveckling av kronisk ryggsmärta, den initiala smärtintensiteten samt förväntningarna som patienter har om sin framtida funktionsförmåga, smärta och arbete.(Campbell, Foster, Thomas, & Dunn, 2013)

    I en review artikel granskade man studier som var publicerade mellan 2003 och 2014. Syftet med dessa artiklar var, att studera tidiga tecken till att utveckla smärtsyndrom. Artiklarna blev sorterade utifrån en sökning i PubMed och skulle uppnå en viss kvalitet. Efter urvalsproceduren blev till slut 19 artiklar granskade. Slutsatsen, även i dessa studier, var att evidensvärdet av de inkluderade studier var låg eller mycket låg.  Några faktorer bedömdes dock ha en signifikant betydelse för utvecklandet av långvarigt smärtsyndrom.
    Det första var den initiala smärtintensiteten. En hög smärtintensitet vid smärtdebuten är en riskfaktor till att utveckla kronisk smärta. Den andra signifikanta riskfaktorn var upplevt funktionshinder i den akuta perioden.
    Faktorer med måttligt evidensvärde som utgör en risk är smärta hos äldre patienter, smärtduration samt smärta på ett flertal platser. Det finns en begränsad evidens för, att ångest och depression för patienter med akut eller subakut smärta är en riskfaktor i utvecklandet av kronisk smärtsyndrom.(Valentin m.fl., 2016)

    I ytterligare en review artikel granskades studier som undersökte tillförlitligheten av olika frågeformulär. Frågeformulären används för tidig upptäckt till utveckling av långvarig smärta och funktionshinder, s.k. screeningsinstrument. Man ställde olika självskattningsfrågor i ämnen som var kända för att ha en relevans för prognosen. Exempel på ämnen man tog upp var smärtupplevelse, smärtintensitet, hinder i vardagen samt psykosociala faktorer, såsom katastroftankar, ångest och depression. Syftet med formulären var att i ett tidigt stadium kunna förutspå patienter som kan utveckla långvarig smärta.
    Man studerade andra studier som undersökte screeningsinstrumenten vid ryggsmärta med eller utan bensmärta i den akuta eller subakuta perioden. Patienterna som hade smärta i flera kroppsdelar inkluderades. Man undersökte sammanlagt 8 screening instrument.
    Resultatet av studien var att två frågeformulär var tillförlitliga för att förutspå framtida funktionshinder nämligen ”Start Back Tool” och ”Örebro musculosceletal screening questionnaire”. Däremot var de inte tillförlitliga när det gäller förutspå långvarig smärta. (Karran m.fl., 2017)

    Diskussion

    I den här litteraturstudie undersöktes om det är möjligt att i ett tidigt stadium urskilja patienter med risk till långvarig smärtsyndrom.  Review artiklar studerades för att få så stor spridning som möjligt.
    Forskning har visat att intensiteten av den initiala smärtan samt förväntningen som patienten hade i den akuta fasen, har en stor inverkan på utvecklande av kronisk smärta.  Även upplevd funktionsnedsättning redan tidigt i förloppet är viktigt för prognosen.
    Ett frågeformulär som används i Sverige, ”Örebro musculosceletal screening questionnaire” som tar upp psykosociala faktorer, visar sig användbart i att förutspå framtida funktionsnedsättning, men är inte lika träffsäker när det gäller att identifiera patienter med långvarigt smärtsyndrom.

    Det är viktigt att tidigt i smärtförloppet, redan i den akuta fasen, ta hand om patienter med intensiv smärta och de som upplever en stark begränsning i sina vardagliga aktiviteter. Dessa patienterna löper en högre risk till att utveckla ett långvarigt smärtsyndrom.  Frågeformulär kan vara ett viktigt hjälpmedel för att bedöma riskpatienter.

    Slutsats:
    Stark initial smärta och upplevd funktionsnedsättning ökar risken till att utveckla långvarig smärta. Frågeformulär som ”Örebro musculosceletal screening questionnaire” är tillförlitliga för att screena för framtida funktionsnedsättningar.

    Referenser

    Att förstå patienter med smärta av Steven James Linton (Häftad). (u.å.). Hämtad 15 september 2017, från http://www.bokus.com/bok/97891440761...er-med-smarta/

    Campbell, P., Foster, N. E., Thomas, E., & Dunn, K. M. (2013). Prognostic Indicators of Low Back Pain in Primary Care: Five-Year Prospective Study. The Journal of Pain, 14(8), 873–883. https://doi.org/10.1016/j.jpain.2013.03.013

    Karran, E. L., McAuley, J. H., Traeger, A. C., Hillier, S. L., Grabherr, L., Russek, L. N., & Moseley, G. L. (2017). Can screening instruments accurately determine poor outcome risk in adults with recent onset low back pain? A systematic review and meta-analysis. BMC Medicine, 15. https://doi.org/10.1186/s12916-016-0774-4

    Om smärta : ett fysiologiskt perspektiv av Cecilia Norrbrink, Thomas Lundeberg (Häftad). (u.å.). Hämtad 15 september 2017, från http://www.bokus.com/bok/97891440897...kt-perspektiv/

    Valentin, G. H., Pilegaard, M. S., Vaegter, H. B., Rosendal, M., Ørtenblad, L., Væggemose, U., & Christensen, R. (2016). Prognostic factors for disability and sick leave in patients with subacute non-malignant pain: a systematic review of cohort studies. BMJ Open, 6(1), e007616. https://doi.org/10.1136/bmjopen-2015-007616

     

    Files (0)

     

    Comments (0)

    You must login to post a comment.