Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Medicinsk baskurs farmakologi MC 1071 > Förslag på läkemedelsgrupper > Antipsykotika (neuroleptika)

Antipsykotika (neuroleptika)

    Table of contents
    No headers

    Micaela Carlvik Odén
    VT16
    Medicinsk baskurs - farmakologi, 7,5 högskolepoäng

     

    Antipsykotika

     

     

    Bakgrund

    Psykoser är allvarliga mentala sjukdomar där man upplever en förändrad verklighet. Man kan drabbas av hallucinationer och vanföreställningar där man hör röster som inte finns. Alla dessa symtom kan vara svåra för den drabbade att avgöra om det sker i verkligheten eller är en del av sjukdomen. Medicinerna som ingår i läkemedelsgruppen antipsykosläkemedel kallas även antipsykotika eller neuroleptika. De minskar psykossymtom, men kan aldrig bota orsaken till psykosen. Det finns åtskilliga antipsykosläkemedel och vilken medicinering läkaren väljer beror ofta på vilka biverkningar som läkemedlet kan ge och hur känslig man kan vara för dessa biverkningar. De läkemedel som används i dagsläget har ingen botande effekt men kan vara livsavgörande för att den drabbade ska kunna återgå till en fungerande livssituation i samhället. Vanligtvis sker även en parallellbehandling i form av psykoterapi eller liknade socialt stöd (1177 Vårdguiden, 2014).

    Patofysiologi

    Man brukar benämna två olika typer av psykoser, de organiskt betingade psykoserna och funktionella psykoser. Den första kategorin är sekundära till en annan sjukdom och kan orsakas av till exempel hjärnsjukdomar som demens, tumör, infektioner men även av läkemedel- alkohol eller narkotika toxikation. I dessa fall bör dess grundsjukdom vara den som behandlas primärt. Det är således vanligt att en sjukdom kan leda till en annan. Manier och djupa depressioner kan ge psykotiska symtom där en del av sjukdomsbehandlingen kan innefatta antipsykosläkemedel. Funktionella psykoser brukar man kalla bland annat schizofreni och andra speciella paranoida psykoser och dessa kan behöva behandlas annorlunda på grund av överaktivitet i dopaminerga banor. Symtom vid schizofreni brukar delas in i två undergrupper, positiva eller negativa. Positiva symtom är något som tillkommit, till exempel hallucinationer eller vanföreställningar. Negativa symtom är därför något som saknas, till exempel social fobi eller känslomässiga störningar.  (Illustrerad farmakologi 2 sjukdomar och tillstånd, 2012). 

     

    Läkemedel och biverkningar

    Antipsykosläkemedel delas in i första eller andra generationens läkemedel och andra benämner de två olika kategorierna som klassiska (äldre) eller atypiska (nyare) läkemedel. De klassiska antipsykosläkemedlen delades i sin tur in i tre olika undergrupper; högdospreparat, övergångspreparat och lågdospreparat. Idag har detta mindre betydelse då alla har likvärdig antipsykotisk verkan, vad som skiljer dom åt är deras olika profil när det gäller specifik dämpande eller lugnande verkan och extrapyramidala biverkningar. Generellt kan man även säga att de äldre läkemedlen oftare ger muskelbiverkningar medan de nyare oftare ger viktuppgång som biverkning.

     

    De vanligaste läkemedlen i undergruppen: första generationens antipsykosläkemedel
    Flufenazin (Siqualone)

    Haloperidol (Haldol)
    Flupentixol (Fluanxol)
    Perfenazin (Trilafon)
    Zuklopentixol (Cisordinol).

    De vanligaste läkemedlen i undergruppen: andra generationens antipsykosläkemedel

    Klozapin (Clozapine)

    Olanzapin (Zyprexa)

    Risperidon (Risperdal)
    Quetiapin (Seroquel)
    Ziprasidon (Zeldox)

    (Illustrerad farmakologi 2 sjukdomar och tillstånd, 2012). 

     

    Antipsykosläkemedel minskar eller blockerar generellt de impulsöverföringar som sker mellan nervceller i hjärnan med signalsubstansen dopamins verkan på D2 receptorer. Då båda kategorierna läkemedel verkar hämmande på dopaminreceptorer är det naturligt att centralnervösa biverkningar förekommer. En av effekterna av läkemedlet är att psykossymtomen dämpas, till exempel att hallucinationer och vanföreställningar minskar. Flera av de nyare antipsykosläkemedel kan även påverka andra signalsubstanser i hjärnan som exempelvis serotonin, vilket lindrar den antipsykotiska effekten och samtidigt mildrar muskelbiverkningarna. Två av de vanligaste och mest effektiva preparaten är klozapin och olanzapin, dessa kan medföra hög risk för viktuppgång, glukosintolerans och blodfettsförhöjning.

     

    De extrapyramidala biverkningarna är störningar i nervbanorna från hjärnstammen till ryggmärgen och vidare till tvärstrimmig muskulatur. Dålig koordination, muskelstelhet, rastlöshet med motorisk oro (akatisi)och svårigheter med fin- och grovmotoriken är vanliga yttringar. Det kan ta lång tid innan dessa biverkningar upptäcks och de kan bli värre av kroniskt bruk av läkemedel. Vid användandet av andra generationens antipsykosläkemedel är dessa mycket ovanliga biverkningar. (Läkartidningen, 2007)

     

    Farmakodynamiskt/farmakokinetiskt

    Då det finns en kopiös mängd olika neuroleptikum inom denna läkemedelsgrupp så kan ett enkelt svar för hur de fungerar farmakodynamiskt eller farmakokinetiskt inte anges. Verkningsmekanismen skiljer sig stort från läkemedel till läkemedel. Vanligen sker en individuell dosering där tabletter eller injektionsbehandlingar intramuskulärt är vanligt förekommande. Faktorer som påverkar dosen kan vara i vilket stadie av sjukdomen som patienten befinner sig i samt ålder och känslighet för biverkningar (Illustrerad farmakologi 2 sjukdomar och tillstånd, 2012).

     

    Nedan följer några exempel på de vanligaste förekommande antipsykotiska läkemedlen.

    Substansnamn: Flufenazin

    Preparatnamn: Siqualone decanoat
    Injektionsvätska, lösning 25 mg/ml, med depåeffekt.
    För att ta reda på patientens reaktion ska behandling med Siqualone decanoat alltid inledas på sjukhus. Rekommendationen är att behandlingen ska påbörjas med peroralt neuroleptikum, detta gäller då framför allt patienter som inte tidigare behandlats med fentiaziner eller hos patienter som visat sig vara eller kan förmodas bli utsatta för extrapyramidala reaktioner. Injektionsbehandlingen inleds med en testdos på 0,5 ml Siqualone decanoat djuptintramuskulärt. Till patienter över 60 år ges halva dosen. Siqualone decanoat bör inte blandas med andra läkemedel.

     

    Substansnamn: Haloperidol
    Preparatnamn: Haldol Depot
    Injektionsvätska, lösning 50 mg/ml och 100 mg/ml, med depåeffekt.
    Haldol Depot doseras individuellt och en testdos ska alltid ges vid första användandet av preparatet. Det är viktigt att injektionen sker djuptintramuskulärt och man bör inte ge mer än 3 ml per injektionsställe. Vanligen ges en injektion intramuskulärt var 4:e vecka, detta resulterar i långsam och ihållande frisättning av haloperidol. Till äldre patienter ges en mindre dos cirka 12,5-25 mg var 4:e vecka. Samtidig medicinering med andra läkemedel bör undvikas.

     

    Substansnamn: Klozapin
    Preparatnamn: Clozapine Sandoz
    Tablett 25 mg och 100 mg, absorptionen oralt.

    Clozapine Sandoz är ett preparat som behandlar schizofrenipatienter men även andra för psykoser som till exempel kan ha uppkommit under behandling av Parkinsons sjukdom, i de fall där standardbehandling har misslyckats. Clozapine Sandoz doseras individuellt och varje patient ska få lägsta effektiva dos.
    Under steady state-förhållanden uppnås maximal blodkoncentration i genomsnitt vid 2,1 timme (intervall: 0,4-4,2 timmar) vid intag två gånger dagligen och distributionsvolymen är 1,6 l/kg. (FASS, 2015)

     

    Då flera antipsykotiska läkemedel kan ge biverkningar så som viktuppgång och ofrivilliga kroppsrörelser finns det även andra symtom man ibland måste medicinera. Det kan vara sömnproblem, ångest, muskelstelhet till följd av annan medicinering samt andra stämningsstabiliserande åtgärder. Först efter en tids observation och utredning brukar antipsykosläkemedel ges. Om man till exempel sover dåligt får man oftast något sömnmedel för att kunna sova på natten. Om man har ångest kan man även få ett lugnande medel som innehåller bensodiazepiner under några veckor innan man startar behandlingen med antipsykosläkemedel. Bensodiazepiner är snabbt ångestlindrande och används ofta i akutbehandlingen (1177 Vårdguiden, 2014).

     

     

    Referenslista

    1177 Vårdguiden (2014) Läkemedel vid psykos. Redaktör: Åsa Schelin.
    Hämtad 10 februari 2016.
    http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Rad-om-lakemedel/Lakemedel-vid-psykos/

     

    FASS, för vårdpersonal (2015) Hämtad 23 februari 2016.
    http://www.fass.se/LIF/product?userType=0&nplId=19720519000022

    http://www.fass.se/LIF/product?userType=0&nplId=19831007000049

    http://www.fass.se/LIF/product?userType=0&nplId=20061117000028

     

    Läkartidningen (2007) Antipsykotiska läkemedel – kloka val. Nils Lindefors, proffessor vid Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge. Hämtad 11 februari 2016.

    http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=6084

     

    Simonsen T & Hasselström J (2012), Illustrerad farmakologi 2 sjukdomar och tillstånd. Natur & Kultur, Stockholm.

    Files (0)

     

    Comments (4)

    Viewing 4 of 4 comments: view all
    Hur ser behandlingen ut för barn och tonåringar? Finns det någon nedre åldersgräns för behandling av antipsykotika ? Skiljer i så fall biverkningarna hos barn jämfört med vuxna ? Går det att behandla gravida ? Hur är det med amning är denna läkemedelsgrupp inte lämplig vid amning ? När började denna läkemedelsgrupp användas ? Intressant med viktuppgång vid de nyare preparaten och när det gäller de äldre preparaten att de ger mer muskelpåverkan. Tänk om det kunde komma något läkemedel som inte gav så många biverkningar alls.
    Posted 00:14, 15 Mar 2016
    Ditt fördjupningsarbete tycker jag är intressant och jag lärde mig en hel del. Bakgrunden är kort men beskriver det nödvändigaste. Det hade varit intressant att även veta lite om den farmakokinetiska och farmakodynamiska effekten hos något av preparaten, tex de du nämner som de två vanligaste (Klozapin® och Olanzapin®).

    Källorna du har valt känns relevanta men det känns lite tunt. Du skulle kunna använda dig av tex Läkemedelsboken (www.lakemedelsboken.se ) eller SBU publikation om neuroleptika (http://www.sbu.se/sv/publikationer/SBU-utvarderar/behandling-med-neuroleptika/) för att ge mer tyngd till det du har skrivit. Du kan referera till flera källor i samma mening/stycke. Vissa stycken och meningar saknar referens, det är viktigt att detta finns så det blir tydligt att det du skriver har vetenskaplig grund.

    Jag saknar åtminstone en vetenskaplig artikel som beskriver någon form av forskning inom ämnet, gärna lite nyare så det känns mer aktuellt än från 2007. Ett tips är att gå in på tex Pubmed där man kan söka artiklar som är vetenskapligt granskade (peer reviewed), då vet man med säkerhet att de är godkända. Där kan man klicka i att de ska vara från tex 2015 och i fulltext så man kan kika på hela artikeln. Adress: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/.
    Posted 22:55, 18 Mar 2016
    Intressant och bra skriven info i bakgrund, patofysiologi och indelningarna av klassiska och atypiska läkemedel. Skulle som tidigare nämt vara intressant att veta mer om farmakokinetiken/-dynamiken kring något exempel på läkemedel, kanske en klassisk och en atypisk? Är även jag nyfiken lite mer info om det lisro efterfrågar. Tips är att samla ihop informationen om biverkningarna så blir den röda tråden tydligare. Jättebra att det är nämnt de vanligaste läkemedlen!
    Posted 00:03, 19 Mar 2016
    Jag skulle gärna se en utveckling av hur blockeringen eller minskningen av signalöverföring bidrar till att motverka patientens symptom samt på vilket sätt det är naturligt att centralnervösa biverkningar förekommer.

    Kan man vara gravid och amma på dessa preparat eller skiljer det sig åt? Finns det några kontraindikationer? Vad händer om man ger detta till någon med Lewykroppsdemens t ex?
    Posted 03:10, 20 Mar 2016
    Viewing 4 of 4 comments: view all
    You must login to post a comment.