Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Gemensam wikisida för smärtkurser inom medicinsk vetenskap (MC3023 och MC3024) > Ordlista > Inflammation

Inflammation

    Table of contents
    No headers

    Inflammation

    Inflammationens klassiska symtom är calor (värme), rubor (rodnad), tumor (svullnad), dolor (smärta) och functio laesa (funktionsnedsättning) (1). Vid en normal läkningsprocess av en akut vävnadsskada pågår inflammationen enligt Norrbrink och Lundeberg i 7-10 dagar (1). För att bli helt läkt uppskattas det ta cirka en månad.

    Inflammationens syfte är att stimulera läkningsprocessen, och denna reaktion sätts igång direkt efter att kroppen har utsatts för en skada. Skadan kan exempelvis vara orskadad av en infektion, toxiska ämnen, syrebrist (ischemi), nervaktivering eller vävnadsskada. Vid en inflammation ökar syntesen av arakidonsyra i det skadade cellmembranet. Denna syra metaboliseras och omvandlas till leukotriener, prostaglandiner och tromboxaner i vävnaden. Prostaglandinerna i sin tur kan fungera både sensitiserande och algogena. Detta sänker retningströskeln hos nociceptorerna och när en smärtimpuls når nociceptorn skickas den vidare vid ett lägre stimuli än innan. Likt prostaglandiner finns det flera substanser som frisätts vid en inflammation och bidrar till en ökad känslighet hos nociceptorerna, dessa är till exempel bradykinin och serotonin. Inflammationen triggar även vårt immunsystem vilket innebär att lymfocyter, makrofager och granulocyter aktiveras. I det inflammatoriska området uppstår en rodnad och värmeökning till följd av att arterioler dilateras, vilket leder till en lokalt ökad cirkulation. Från venolerna läcker det ut protein och vita blodkroppar vilket leder till att ett ödem uppstår, lokalt ökar då mängden vita blodkroppar i den skadade vävnaden. Ödemet leder till att mastceller aktiveras, vilket i sin tur stimulerar frisättningen av histamin. Endotelet på vensidan kontraheras och det läcker ut vätska i vävnaden (1).

    Det finns ett nära samarbete mellan immunceller, kärl och nerver i den skadade vävnaden. Nerverna förmedlar smärtsignalerna från periferin vidare till ryggmärgen, men ingår även i läkningsprocessen genom neurogen inflammation. Neuropeptider förekommer både centralt och i de perifera ändarna av nerven. Det finns neuropeptider i ändarna som vid en aktivering av nociceptorer frisätter substans P och CGRP. Dessa bidrar till svullnad, värmeökning, smärta och svullnad (1). Nerver och kärl kommer gradvis växa in i området detta till följd av att öka läkningsprocessen.

    Den akuta och degenerativa processen skiljs åt inte minst av att den degenerativa processen saknar de fem klassiska symtomen. Vanligtvis uppvisas bara två av dessa symtom, smärta och funktionsnedsättning. Läkningen tar olika lång tid beroende på olika saker, ålder är en orsak som bidrar till att läkningen tar längre tid. En högre ålder ger en ökad läkningstid. Under läkningsprocessen är det viktigta att man skyddar den skadade vävnaden från ny påfrestning. Att fortsätta med repetetiva rörelser som hämmar läkningen kan till slut resultera i att processen blir en lågaktiv långvarig inflammation. Exempel på detta kan vara en armbågssmärta som man fortsätter arbeta på och då kan bli en lateral epicondyalgia. Tendinoser eller artros är exempel på detta som även kallas degenerativa sjukdomstillstånd.

    En liten informationsvideo ang den akuta inflammationsfasen:

    https://www.youtube.com/watch?v=suCKm97yvyk

    Referenser:

    1. Norrbrink C,Lundeberg T. Om Smärta. Upplaga 2:3. Polen:Dimograf;2015

    2. Lännergren J, Westerblad H, Ulfendahl M, Lundeberg T. Fysiologi. upplaga 4:2. Polen:Pozkal;2008

    Files (0)

     

    Comments (0)

    You must login to post a comment.