Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Gemensam wikisida för smärtkurser inom medicinsk vetenskap (MC3023 och MC3024) > Ordlista > Adrenalin och noradrenalin

Adrenalin och noradrenalin

    Table of contents
    No headers

    Adrenalin och noradrenalin utifrån ett smärtperspektiv

    Akut smärta aktiverar sympatiska nervsystemet då kroppens homeostas hotas. Via nervbanor till olika delar av centrala nervsystemets högre centra sätts flertalet processer igång. Processerna startar på supraspinal nivå och direkt i den skadade vävnaden. Det sympatiska nervssytemet och HPA-axeln aktiveras och flertalet olika hormoner frisätts. Bland dessa är katekolaminerna noradrenalin och adrenalin, två viktiga stresshormoner som insöndras från binjuremärgen. Denna frisättning kommer bland annat leda till vasokonstriktion och dilatation i bronkioler i det akuta skedet (1).  Noradrenalin ingår också i det noradrenerga systemet där det medverkar i det decenderande smärthämningssystemet (2).

     

    Noradrenalin är ett förstadium till adrenalin och kan antingen ombildas till adrenalin eller direkt insöndras från binjuremärgen till blodbanan. I blodet fungerar noradrenalin som ett hormon som binder till receptorer på målceller i framför allt sympatiska nervsystemet. Noradrenalin används som signalsubstans vid kommunikation från centrala nervsystemet (CNS) till bland annat hjärta, blodkärl och njurar. I CNS bildas noradrenalin i locus coeruleus och tegmentum som en av de viktigaste neurotransmitorerna. I det perifiera nervsystemet kan noradrenalin förvärra smärtan i skadade vävnader medan den i frisk vävnad har mycket liten effekt. Samtidigt som noradrenalin kan öka upplevelsen av smärta fyller det en viktig funktion i det decenderande smärthämmande systemet i ryggmärgen. Noradrenalin frisätts i dorsalhornet i ryggmärgen och ger en presynaptisk smärtinhibition på alpha-2A-adrenoceptorer i de primära afferenta nociceptorerna och postsynaptisk inhibition på smärthämande neuron liksom aktivering av alpha-1-adrenoceptorer på inhibitoriska interneuron. Denna effekt är dock kortvarig och en mer långvarig smärta minskar noradrenalinets antinoceptiva funktion (2).

     

    Adrenalin insöndras även det som ett hormon från binjuremärgen vid sympatikusaktivering. Dess huvudsakliga effekt är att förbereda kroppen för kamp eller flykt. Adrenalin binder till andrenerga recpetorer med olika effekt beroende på om det är alfa- eller beta-receptorer. Effekten kan därmed bli antingen vasodilatation eller vasokonstriktion. Adrenlinet är också med i omdirgieringen av blodflödet från organ som ej behövs för att övervinna stressorn till fördel för hjärta och skelettmuskulatur. I respiratoriska systemet ökar adrenalin andningshastigheten. De ökande nivåerna av adrenalin i blodet bidrar också till att smärtan medvetandegörs på ett emotionellt plan (1).

     

    Referenser:

    (1) Middleton C. Understanding the physiological effects of unrelieved pain. Nursing Times. 2003 Sep 16-22;99(37):28-31.

    (2) Pertovaara A.The noradrenergic pain regulation system: a potential target for pain therapy. European Journal of Pharmacol. 2013 Sep 15;716(1-3):2-7. doi: 10.1016/j.ejphar.2013.01.067. Epub 2013 Mar 13.

     

     

    Files (0)

     

    Comments (1)

    Viewing 1 of 1 comments: view all
    Johanna Fossenstrand redigerar här
    Posted 09:53, 24 Sep 2016
    Viewing 1 of 1 comments: view all
    You must login to post a comment.