Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Gemensam wikisida för smärtkurser inom medicinsk vetenskap (MC3023 och MC3024) > Artiklar om smärta > Smärta i olika åldrar > Smärta i olika åldrar (JL)

Smärta i olika åldrar (JL)

    Table of contents
    No headers

    Smärta

    Smärta definieras som ”en obehaglig sensorisk och/eller känslomässig upplevelse förenad med vävnadsskada eller hotande vävnadsskada, eller beskriven i termer av sådan”, enligt International Association for the Study of Pain (IASP) (1). Smärta uppstår genom att nociceptorer skickar signaler från periferin till hjärnan, som sedan tolkar signalen som just smärta (2). Denna väg börjar utvecklas redan hos fostret i magen och utvecklas först i ansiktsområdet redan i graviditetsvecka 7. Nociceptorer, nervbanor, synapser mm utvecklas sedan snabbt och ett komplett smärtsignaleringssystem finns hos fostret då det är ca 20 v i magen. Smärtsystemet är fortfarande omoget när barnet föds men nervbanor och nedåtgående inhiberande nervbanor utvecklas intensivt under de första två levnadsåren. Det är dock inte förrän i tonåren som smärtsystemet är ”färdigt” och fullt moget (2). 

    Hur uttrycks smärta hos barn och äldre?
    I och med att smärtsystemet inte är fullt utvecklat hos små barn tar sig smärtan olika uttryck hos barn jämfört med vuxna. Till exempel är smärtan ofta kraftigare hos barn jämfört med vuxna då man utsätts för samma skadliga stimuli eftersom att nociceptorerna hos barn har lägre aktiveringströsklar och de receptoriska fälten överlappar varandra. Själva stimuleringen ger även ett kraftigare och längre svar än hos barn än hos vuxna (2). Hos vuxna individer märker man ganska tydligt om någon har ont. Man kan uttrycka sin smärta i ord, kroppsspråk eller på annat sätt så andra människor runt omkring en förstår att man har ont. När det kommer till både barn och äldre kan det ibland vara svårt att märka av smärtan. Hos riktigt små barn eller kognitivt påverkade äldre kan talet ha försvunnit eller inte hunnit utvecklas tillräckligt för att kunna uttrycka sin smärta i ord, de har ett mindre välutvecklat kroppsspråk som gör det svårare för dem att uttrycka sig via det och de har sällan hittat andra effektiva sätt för att meddela sin smärta på (2). Det är även vanligt bland äldre att inte vilja berätta om sin smärta av olika anledningar. De kan vara oroliga för att vara till besvär, eller rädda för att behöva ta flera mediciner och bli beroende (3).  Då barn och äldre inte visar sin smärta på samma sätt som vuxna, behöver de få utlopp för sin smärta på andra sätt. De kan bli arga, skrika och slåss, isolera sig och inte vilja träffa någon eller får fysiologiska reaktioner i form av svettningar, ökad puls och blodtryck (2). Det är därför viktigt att människor runt omkring barnet eller den äldre är uppmärksamma på dessa signaler för att kunna hjälpa till och bryta eller lindra smärtan så snabbt som möjligt.

    Hur vanligt är det och vilka smärttillstånd drabbas barn respektive äldre av?
    Förekomsten av smärta hos äldre människor (över 70 år) i Sverige är 25-40 %, och hos personer över 85 år är förekomsten så hög som 50-73 % (2). Enligt Crome, Main och Lally rapporterade 55-66 % av den äldre populationen i deras studie förekomst av smärta någon gång under fyra veckor, och 72-86 % rapporterade förekomst av smärta någon gång årligen (3). Den vanligaste orsaken till smärta hos äldre är olika muskuloskeletala tillstånd (2, 5), där ont i ländrygg, höft, hand eller knä är vanligast (3, 5). Ca 80 % av svenskar över 65 år lider även av artros som orsakar mycket smärta. Även neuropatisk smärta, som till exempel smärta efter bältros, efter stroke eller neuropati på grund av diabetes är vanligt i denna population (2). Barn har sällan långvariga smärttillstånd utan de drabbas oftare av akut smärta, till exempel om de utsätts för skada eller procedurer (exempelvis provtagningar eller medicinska undersökningar). Dock finns en viss förekomst av långvarig smärta hos barn i form av huvudvärk och buksmärtor, samt i enstaka fall komplext regionalt smärtsyndrom (CRPS) (2). Enligt en studie av Roth-Isigkeit et. al. hade 83 % av barnen i deras studie upplevt smärta någon gång under tre månader. 30,8 % av barnen uppgav att de hade haft smärtan i mer än sex månader och 35,2 % uppgav att de hade smärta som uppstod mer än en gång i veckan. De vanligaste smärttyperna var huvudvärk, magsmärta, ont i någon extremitet och ryggsmärta (4).

    Behandling av smärta hos barn och äldre
    Många anser att smärta hör till att åldras (3, 5), men så behöver inte vara fallet. I många fall kan de äldre helt eller delvis bli av med sin smärta om de får rätt behandling för den. Behandlingen kan ske via farmaka eller fysikaliska behandlingsmetoder. Farmaka är vanligast, dock är det komplicerat att hitta rätt farmakologisk behandling då det sker fysiologiska förändringar i kroppen då man blir äldre som påverkar upptagningen av medicinerna. Till exempel minskar muskelmassan och vattenmängden i kroppen, medan fettmängden ökar. Detta gör att det tar längre tid för fettlösliga läkemedel att passera genom kroppen och verkar därför under en längre tid än hos vuxna. Även njurfunktionen försämras, vilket gör att vattenlösliga mediciner får en minskad eliminationshastighet.  Risken för feldosering av både fett-och vattenlösliga läkemedel ökar i och med detta hos äldre (2). Då det är svårt att hitta rätt bland mediciner för smärtlindring av äldre kombineras detta oftast med någon form av fysikalisk behandling, så som fysisk träning för att förebygga åldersrelaterade förändringar som nedsatt balans och minskad muskelmassa, akupunktur, TENS, massage eller avslappning (2, 5). Det är dock viktigt att dessa typer av behandlingar anpassas efter den äldres förutsättningar och behov för bästa effekt (2). När det kommer till behandling av barns smärta finns det också vissa svårigheter. Dosangivelser för smärtlindrande mediciner är oftast baserade på vuxna, så för att veta hur mycket smärtstillande ett barn ska få behöver man räkna ut dosen utifrån barnets vikt, vilket man kan göra via olika tabeller (6). Det bästa är om man kan behandla smärtan i förväg, till exempel om man vet att barnet ska genomgå någon procedur som kan orsaka smärta. Då krävs mindre smärtlindring än om behandlingen skulle sättas in efteråt (2). Ett exempel på detta är när man sätter plåster med smärtlindring innan ett blodprov ska tas, istället för att ge en värktablett efteråt. Vid akuta smärttillstånd behöver man först bedöma vad smärtan beror på, innan man sätter in någon smärtbehandling. Oftast behövs en kombination av olika läkemedel och icke- farmakologisk behandling för att minska smärtan och kunna röra sig fritt. Den icke- farmakologiska behandlingen för barn med smärta består oftast av sjukgymnastik för att behålla/återfå motoriska färdigheter samt få igång egna opioida system som bidrar till smärtlindring. Man kan även utföra sensoriska behandlingar som TENS, akupunktur och akupressur för att uppnå smärtlindring. Detta kräver dock en noggrann och försiktig utprovning först och att behandlaren och patienten har en god kontakt och förtroende för varandra (2).

    Sammanfattning
    Smärta är vanligt förekommande i alla åldrar från små barn till äldre, men själva smärtan, lokalisationen och smärtbehandling skiljer sig ganska mycket åt. Detta är något man behöver ha i åtanke om man möter en generation man inte är van vid. Man behöver lära sig att känna igen alternativa uttryck för smärta hos både barn och äldre som ofta inte kan eller vill förmedla sin smärta via ord och ta smärtan på allvar oavsett vilken ålder personen som upplever smärtan har. Det är även viktigt att göra en noggrann undersökning inför medicinering och att hålla noga uppsikt framförallt gällande äldre så de inte får negativa effekter eller biverkningar relaterade till de fysiologiska förändringarna i kroppen som åldrandet för med sig.

    Källor

    1.       International Association for the Study of Pain (IASP). Hämtad 161209 från http://www.iasp-pain.org/Taxonomy

    2.       Lundeberg T, Norrbrink C. (2014). Om smärta : ett fysiologiskt perspektiv. Lund: Studentlitteratur.

    3.       Crome, P., Main, C.J., Lally, F. (2007).Pain in Older People. Oxford: Oxford University Press. Hämtad 161208 från https://books.google.se/books?id=ATxO6jbBQXcC&printsec=frontcover&hl=sv#v=onepage&q&f=false

    4.       Roth-Isigkeit, A., Thyen, U., Stöven, H., Swarzenberger, J., Schmucker, P. (2005). Pain Among Children and Adolescents: Restrictions in Daily Living and Triggering Factors. Pediatrics, 115( 2). Hämtad 161208 från http://pediatrics.aappublications.org/content/115/2/e152

    5.       Guidance on the Management of Pain in Older People. (2013). Oxford: Oxford University Press. 42. Hämtad 161211 från http://ageing.oxfordjournals.org/content/42/suppl_1/i1.full.pdf

    6.       Riktliner för smärtbehandling hos barn- akut och postoperativ smärta. Hämtad 161211 från http://www.svenskbarnsmartforening.s...ostoperativpdf 

    Files (0)

     

    Comments (6)

    Viewing 6 of 6 comments: view all
    Välskriven text och bra med sammanfattning på slutet! Om jag skulle föreslå en förändring så hade det varit bra att ta upp några mätinstrument man kan använda vid utredning av smärta hos barn och/eller äldre. Det finns ju till exempel Abbey Pain Scale för personer med kognitiv svikt.
    Posted 14:47, 14 Dec 2016
    Hej och tack för intressant läsning. Det är en konst att skriva om ett så brett ämne på så litet utrymme men du gör det bra. Jag som läsare får en bra introduktion och tips på relevanta källor som jag kan gå vidare med för att fördjupa mig inom ämnet.
    Det vore dock intressant med lite fler studier med exempel på behandling utifrån stadie i livet, under behandlingsdelen, där du främst refererar till Lundeberg och Norrbrinks bok samt källa fem. Hur ser den aktuella forskningen ut för barn och ungdomar, skiljer det sig mycket gentemot vuxna, eller den äldre delen av befolkningen? Jag är själv inte tillräckligt inläst på ämnet för att komma med något konkret tips för vidare läsning men förhoppningsvis är någon det och då finns utrymme för ytterligare fördjupning.
    Posted 14:02, 16 Dec 2016
    Saknar något om äldre under första delen av artikeln. Bra om smärta och hur smärtsystemet utvecklas! Tänkte att smärtsystemet fortsätter väl utvecklas (el vad man ska kalla det) som en av anledningarna till den annorlunda smärtupplevelsen hos äldre.
    "Ca 80% av svenskar över 65 år lider även av artros som orsakar mycket smärta" tycker jag låter väldigt mycket? Jag vet inte om jag missförstår eller om det är 80% av de äldre som lider av svår artrossmärta, ev också tillsammans med annan smärta.
    Behandlingsdelen lite inriktad på farmaka och passiva metoder, vilket iofs speglar verkligheten som Du skriver. Kanske kan man tänka sig att ta med lite om "total pain", det man kan påverka och vikten av att inte också sekundära problem följer av smärtan (äldre).
    Bra sammanfattning på slutet! Möjligen frågetecken för inledningen att "Smärta är vanligt förekommande i alla åldrar..." Är det så vanligt?
    Bra artikel tycker jag!
    Posted 15:21, 16 Dec 2016
    Du har förslag på olika typer av behandlingar, och jag tycker att med att ta upp svårigheter med behandlingarna som du gör i texten är bra. Det är en bra och lätt överskådlig text. Jag hade önskat en liten förklaring om CRPS. Bra text!
    Posted 16:41, 18 Dec 2016
    Jag tycker att du ger en bra och tydlig bild av ämnet. Intressant läsning!!

    Som v16rebth skriver så skulle även jag vilja ha en liten förklaring om vad CRPS betyder. Gick in och läste och hittade den här artikeln:
    http://www.sciencedirect.com.www.bibproxy.du.se/science/article/pii/S1665579615000320

    Mycket bra arbete :)
    Posted 17:15, 18 Dec 2016
    Tack för alla kommentarer, man blir lätt hemmablind när man sitter och skriver och kan lätt missa saker som hade behövt förtydligas eller finnas med.
    Något om skattningsskalor hade man absolut kunnat ha med, det är intressant just i och med de kognitiva hindren som både låg och hög ålder kan utgöra.
    Självklart borde jag ha skrivit mer om smärtbehandling av barn och ungdomar! Har sökt lite mer nu och hittat en cochrane rapport som publicerades i juli 2015 av T. Hechler m.fl. i Pediatrics, som sammanfattar 10 artiklar om intensive interdiciplinary pain treatment (IIPT) för barn med smärta. Denna cochraine rapport förklarar IIPT ungefär som vår morsvarighet till MMR, att det ska vara minst tre yrkeskategorier som hjälpts åt att behandla barnet, antingen inneliggandes på sjukhus eller på en öppenvårdsmottagning, 8 timmar om dagen i 1-3 veckor. Målet med behandlingen är att öka funktionen och kunna återgå i åldersspecifika aktiviteter, som t.ex. regelbunden skolnärvaro. Rapporten visade att IIPT hade en god effekt på smärta samt återgång till aktiviteter för barnen i studierna. (http://pediatrics.aappublications.org/content/136/1/115.long ).
    Jag förstår att man saknar något om hur smärtsystemet fortsätter att utvecklas (och kanske degenereras?) när vi blir äldre. Jag ville också skriva något om det från början, men hade väldigt svårt att hitta fakta om vad som händer med smärtsystemet när vi åldras. Är det någon annan som kan det tar jag gärna emot lästips! Total pain är något som är mycket spännande, men då jag valde att fokusera artikeln både på barn och äldre kände jag att det kunde bli för stor övervikt mot äldre om jag hade tagit med det. Att smärta är vanligt i alla åldrar var en iakttagelse jag gjorde själv utifrån den fakta jag presenterat tidigare i texten, har inga exakta siffror på det.
    Håller med om att CRPS hade behövt en närmare förklaring när jag nu läser texten igen. Tack för källtipset! edited 11:12, 20 Dec 2016
    Posted 11:10, 20 Dec 2016
    Viewing 6 of 6 comments: view all
    You must login to post a comment.