Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Gemensam wikisida för smärtkurser inom medicinsk vetenskap (MC3023 och MC3024) > Artiklar om smärta > Särskilda smärttillstånd > Akillestendinos

Akillestendinos

    Table of contents
    No headers

    En 58 årig man söker till rehab mottagningen på grund av besvär med sin vänstra hälsena. Besvären debuterade smygande några månader tidigare och har successivt ökat veckorna innan patienten söker. Patienten förlägger värken en liten bit ovanför hälbenet där han även noterat att han är något svullen. Det gör ont när han är går längre sträckor och då framför allt i trappor och i uppförsbackar. På morgonen är det alltid värst, patienten får då ta några steg innan smärtan släpper. Patienten har börjat ta lite längre promenader än vanligt, men kan i övrigt inte se någon annan förändring som han gjort. Går i neutrala, stötdämpande skor som han haft sedan ett år tillbaka.

    Patientens besvär bedöms efter anamnes och undersökning som akillestendinos/akilltestendiopati.

    Vad är akillestendinos/akillestendinopati och hur uppstår det?
    Akillestendinos är en överbelastningsskada. Skadan uppstår genom upprepade microtrauman som överskrider kroppens läknings kapacitet, vilket leder till nedsatt vävnadsläkning. Det är alltså inte en pågående inflammation i senan vilket man tidigare trott, utan en degenerativ förändring i senan (1,2,3).

    Akillestendinos kan uppstå distalt - vid senans fäste i hälbenet och i senans mittdel, det vill säga 2-6 cm ovanför fästet. Vid distal akillestendinos kan patienten utöver tendinos även ha en slemsäckinflammation mellan hälbenet och senan, vilket i sig kan framkalla smärta.
    Orsaken bakom akillestendinos anses vara en kombination av både inre- och yttre faktorer. Inre riskfaktorer är tillexempel ålder, vikt, muskelsvaghet eller obalans, biomekaniska felställningar i fot eller ben, minskad rörlighet i fotleden och tidigare skada/skador.  Överbelastning, felaktig eller dålig utrustning, träningsunderlag och snabbt ökad träningsmängd eller otillräcklig återhämtning, är exempel på yttre faktorer som kan ligga bakom uppkomsten av besvären (1,2,3,4).

    Vid inspektion av patienten noteras bilateral supination i stående och höga fotvalv i vila. Vid undersökning finner man en svullnad och palpationssmärta ca 3 cm ovan hälbenet som sträcker sig 2 cm uppåt. Dorsalflexionen är vid mätning mot vägg 3 cm sämre än den friska foten. Patienten går på tår utan symtom, men får ont efter 2-3 stycken unilaterala tåhävningar – styrkan och uthålligheten i vaden går därmed ej att mäta på grund av smärtan.

    Skorna är neutrala och kunde eventuellt varit något uppbygga i hålfoten, men tanke på patientens supination. Patienten är inte mer fysiskt aktiv än med sina promenader, men har ökat längden på promenaderna den sista tiden. Patienten är inte överviktig.
     

    Vilka är de vanligaste symtomen vid akillestendinos?
    Smärta är det primära symtomet och ökar med ökad belastning, såsom vid hopp eller löpning. Palpationsömhet, morgonstelhet samt en uppdrivning/förtjockning av senan är också vanliga symtom (1, 2, 3). Smärtan kan delas upp i fyra olika stadier; 1: Smärta som uppkommer efter aktivitet, men som försvinner efter en stunds vila. 2 Smärta som uppstår under aktivitet men som inte begränsar aktiviteten. 3: Smärta som uppstår under aktivitet och är så smärtsam att den hindrar utövaren/patienten i sitt utförande av sin aktivitet. 4 Smärtan är kronisk – d.v.s. smärtan kvarstår även i vila (1).

    Patienten uppfyller de typiska kliniska symtomen enligt ovan. Smärta skulle enligt de olika stadierna, klassificeras som en trea.


    Vilka drabbas av akillestendinos, och hur vanligt är det?
    Vem som helst an drabbas av akillestendinos, men de som har repetitiva rörelser som inkluderas hälsenan i sina jobb, idrotter eller dagliga aktiviteter, löper större risk att drabbas (4). Akillestendinos kan uppstå i alla åldrar men är vanligast hos medelålders individer, 30-55 år. Man ser inte någon skillnad mellan kvinnor och män.  Rapporter har visat att akillestendinos utgör 6-18 % av alla löparskador. Många av de drabbade får bilaterala besvär (3).

    Hur ställs diagnosen akillestendinos?
    Diagnosen ställs kliniskt genom anamnes och undersökning, men för en fördjupad diagnos krävs ultraljud eller magnetkamera (1,2).

    Hur ser behandlingen av akillestendinos ut?
    Som första steg i behandlingen är det viktigt att lyssna på kroppens varningssignaler och därmed minska träningsbelastningen och träningsmängden, eventuellt hitta alternativ träning för ett tag. Det är dessutom viktigt att korrigera de utlösande yttre faktorerna som nämnts tidigare, såsom adekvata skor och eventuellt även inlägg (1,2,). Detta får anpassas efter varje patient.
    Excentrisk styrketräning av vadmuskulaturen är den behandling som har visats ha starkast evidens vid akillestendinos (1,3). Dock har patienter med distala besvär inte haft samma framgångsrika resultat som patienter med besvär i senans mittdel. Vid besvär i senans mittdel utförs den excentriska träningen vanligtvis på en förhöjning, såsom på ett trappsteg, för att få en ökad dorsalflexion. Vid distala besvär utförs träningen däremot oftast på plant underlag, detta för att man sett ett bättre resultat av träningen om dorsalflexionen istället begränsas (3). 
    Syftet med den excentriska träningen är att stimulera senläkningen och öka senans tålighetshetskapacitet över tid (1,3,4). Senor tar dock lång tid att läka – vissa patienter kan bli återställda efter 3 månader, men det kan ta 6-12 månader innan man är helt symtomfri. Den generella rekommendationen är därav att samtliga patienter/utövare som diagnostiserats med akillestendinos, initialt ska behandlas med träning under minst 3-6 månader (3). Träningen utförs oftast 1-2 gånger per dag, sju dagar i veckan (1,3).

    Andra konservativa behandlingsmetoder som prövats är injektionsbehandling, stötvåg, ultraljud och laser. Metoderna har påvisat ge viss eller tillfällig smärtlindring samt en stimulerad senläkning, men samtliga metoder behöver studeras vidare för att värdera dess effekter (1,3,5). En metaanalys har dock visat att laserbehandling i tillägg till den excentriska träningen, kan ha goda effekter (5).
    Stretchning kan användas som en del av behandlingen med syftet att öka längden på muskeln och senan. Då man har sett att patienter med hälsenetendinos kan ha en ökad elasticitet i senan, bör detta alltså endast användas vid behov efter undersökning. Patienter med distala besvär kan stretchning ibland leda till ökade besvär (3).
    Skoinlägg används också ibland som en del i behandlingen, både i form av hälinlägg eller skor med tjockare sula. Det finns dock inga behandlingsstudier som har utvärderat effekten av dessa (3).

    Vid långvariga tendinoser som inte uppnått önskat resultat med konservativ behandling (träning), kan ytterligare åtgärder såsom skleroserande injektioner eller operationer bli nödvändiga (2,3). Vid skleroseringstoppas blodblödet i området för att minska smärtan. Vid operation avlägsnas senan från dess fäste och den skadade vävnaden avlägsnas, numera oftast via titthålsteknik (1,2,3). 

    Det är viktigt att utövaren/patienten uppnår full rörlighet, styrka, spänst och koordination innan hen återgår till sin idrott, för att undvika återfall (2).

     

    Patienten informeras om bedömningen och innebörden av akillestendinos. I första hand ombeds patienten att korta ned promenaderna under en period, för att minska belastningen på hälsenan och därmed även smärtan. Som hemövning får patienten excentriska tåhävningar i trapp, som han uppmuntras att utföra dagligen.  Syftet med tåhävningarna är som nämnt att stimulera till senläkningen och stärka upp senan. I tillägg till detta får han även töja den onda hälsenan/vaden rörelseomfånget i dorsalflexionen var mindre, jämfört med den friska sidan. Patienten som redan har funderat på att införskaffa inlägg, bekräftas med detta med tanke på hans supination.

     

    Vilken är prognosen?
    Rehabiliteringen är som nämnts oftast långvarig, men slutresultatet är oftast gott (1,2). Resultatet efter operation är oftast längre och resultatet varierar (2).
     

    Vid uppföljning efter 3 veckor upplever patienten succesiv förbättring, men känner fortfarande av vid tuffare belastning. Vid 2 månaders uppföljning är patienten så gott som återställd; går obehindrat, utför tåhävningarna smärtfritt, klarar lika många unilaterala tåhävningar per ben och är inte längre varken svullen eller öm vid tryck. Patienten kan uppleva viss stelhet på morgonen och om han suttit stilla länge, men ingen smärta.
    Patienten rekommenderas att fortsätta med de excentriska tåhävningarna dagligen i ytterligare 1 månad och därefter försöka få in åtminstone 1-2 pass i veckan, i förebyggande syfte för recidiv.


    Hade patienten kunnat undvika sin akillestendinos?
    Patienten som har börjat komma upp i åren och som endast promenerar, hade kunnat utföra tåhävningar i förebyggande syfte. Man har nämligen sett att senan blir både större, starkare och mer motståndskraftig mot skador om man tränar den (3).

     

     

     

     

     

     

     

     

    Referenser

    1. Roald Bahr, Sverre Maehlum. Förebygga, behandla och rehabilitera idrottsskador: en illustruerad guide.  Livonia 2008, första upplagan, tredje tryckningen.

    2. Roland Thomeé, Leif Swärd, Jon Karlsson. Nya motions- och idrottsskador och deras rehabilitering.  SISU idrottsböcker 2011. Första upplagan, andra tryckningen.

    3. Karin Grävare Silbernagel, Annelie Brorson, Jon Karlsson. Rehabiliteringsträning ger bäst effekt vid akillestendinopati. Läkartidningen 2014;111:CXDZ

    4. Roberto Gabriel, Lopez. Achilles Tendinosis: Treatment Options. Clinics in Ortopedic Surgery 2015;7:1-7

    5. Samuel Sussmilch-Leitch, Natalie Collin, et al. Physical therapies for Achilles tendinopathy: systematic review and meta-analysis. Journal of Foot and Ankle Reserch. 2012;5:15.

     

    Files (0)

     

    Comments (5)

    Viewing 5 of 5 comments: view all
    Jättefin artikel, väl beskriven och bra hur du beskriver patienten, man får en bild av problematiken. Funderade bara på hur lång är rehabiiteringstiden efter operation är?
    Mycket fint! edited 12:12, 18 Dec 2016
    Posted 15:43, 14 Dec 2016
    Välstrukturerad artikel. Bra rubriksättning med stycken som inleds med en fråga. Logiskt med beskrivning generellt först för att sedan komma in på patientfallet. Ytterligare tydlighet uppnås med kursiveringen - bra!

    Är det någon skillnad i rehabilitering mellan distal tendinos och tendinos i mitten av senan samt och slemsäcken är involverad i problematiken?

    Man kan endast i extrema fall förlänga en muskel med hjälp av stretching. Utveckla gärna vad skleroserande injektioner innebär. I övrigt mycket bra beskrivning av de olika behandlingsalternativen. Bra också med tips på förebyggande. Kul att det gick så bra för patienten!
    Posted 14:45, 16 Dec 2016
    Mycket välskriven artikel med bra information om tillståndet bakgrund och vilka faktorer som kan ligga bakom. Tycker du även förklarar noga dom olika behandlingsstrategierna vid hälsenetendinos. Det du kunde skrivit med är ju att behandlingen ser olika ut beroende om skadan är på mittportionen eller i fästet. Du har även fått med lagom mycket källor och referenshänvisningen ser bra ut. bra jobbat.
    Posted 12:26, 19 Dec 2016
    Hej, och tack för en lättläst och välstrukturerad artikel! Du ger en komplett bild på bakgrund, behandling och prognos med relevanta och aktuella referenser.

    Vid distala besvär finns ju en risk att slemsäcken är påverkad och involverad. Jag brukar använda mig av kinesiotejp för att avlasta senan, ofta även väldigt lätt tejpning för patienten att göra på egen hand. Som ett komplement till den excentriska träningen.
    Posted 20:48, 20 Dec 2016
    Hej och tack för fina kommentarer!! :) Har gjort lite korrigeringar efter era kommentarer, förtydligar nedan:

    1. Har ej hittat referenser på återgångstiden efter operation, endast att den är lång och att resultatet varierar. Har inte heller satt mig in och kollat upp detta, då operation ändå är ett sistahandsalternativ vid akilestendinos. (ref 2)
    2.Ja, det är skillnad mellan behandlingen vid mittdels kontra distalproblematik och detta har nu förtydligats i texten. (excentrisk träning på plant underlag kontra upphöjt, för ändrad dorsalflexion). Skleroisering är också förtydligad.
    3. Texten är förtydligad (se text/kommentar ovan)
    4. Låter intressant med kinesiotejpen!! Detta är dock inget jag stött på i texten eller provat själv. Men det där med beprövad erfarenhet ska ju inte underskattas.
    Posted 14:12, 23 Dec 2016
    Viewing 5 of 5 comments: view all
    You must login to post a comment.