Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Gemensam wikisida för smärtkurser inom medicinsk vetenskap (MC3023 och MC3024) > Artiklar om smärta > Akut och långvarig smärta > Akut och långvarig smärta IC

Akut och långvarig smärta IC

    Table of contents
    No headers

    Akut och långvarig smärta    Ida Carnerup

    Hur definieras akut respektive långvarig smärta?

    För att smärta ska betecknas som långvarig ska den haft en viss duration efter förväntad läkning, vanligen minst tre månader, medan sex månader rekommenderas vid forskning (1). Benämningen tar inte hänsyn till om smärtan är ihållande eller intermittent, men intermittent smärta påminner mer om akut smärta patofysiologiskt (2). Smärta som har pågått så länge som 3-6 månader eller längre, innebär ofta ökad förekomst av andra symtom liksom inskränkningar och problem, i det dagliga livet (3).

     

    På vilket sätt skiljer dessa smärttillstånd åt?

    Akut smärta klingar ofta av inom några veckor, medan långvarig smärta varar länge eller för alltid (3). Akut smärta är en viktig varningssignal (2) som signalerar att det finns hot om skada eller att det har uppkommit en skada, och smärtan leder till reflexsvar som syfta till att skydda den utsatta kroppsdelen redan innan det nociceptiva inflödet nått medvetandet (2) Det är av överlevnadsvärde för individen att reagera på akut smärta, och smärtan leder ofta också till olika beteenden som syftar till att skydda det skadade området så att vävnaden kan läka (3). Vid akut smärta är det ofta lättare att fastställa orsaken till smärtan. (4) Långvarig smärta, framförallt ihållande, kan övergå från att vara ett symtom till ett syndrom som har stor inverkan på individen avseende imunoligi, endokrinologi, autonoma systemet och motoriken. (2). Det kan vara betydelsefullt från både diagnostisk synpunkt som behandlingssynpunkt, att kategorisera den långvariga smärtan som nociceptiv, neuropatisk, somatoform eller smärta av okänd orsak (2). Vid långvarig smärta är det vanligare med psykiska besvär som depression och oro, men också andra somatiska symtom samt inskränkningar i arbete och fritid, upplevelse av ohälsa och lägre tillfredställelse med livet (3). Den upplevda livskvaliteten har rapporterats vara lägre vid långvariga smärtor än många andra medicinska tillstånd (4).  

     

    Varför kan smärta bli kvarstående trots att den primära orsaken bakom smärtan borde ha försvunnit?

    Långvarig smärta är inte det samma som akut smärta utsträckt i tid. Vid långvariga smärta förekommer förändringar i smärtnervsystemet samt andra vävnader. Dessa förändringar är i viss mån permanenta (3). Vissa förändringar sker redan vid akut smärta, som perifer sensitisering med sänkt tröskelvärde för nociceptorer, och central sensitisering med ökad känslighet i det sekundära neuronet (2). Vid långvarig smärta vidmakthålls smärtan av olika fysiologiska faktorer som central sensitisering, långtidspotentiering, disinhibition, smärtfacilitering och central plasticitet samtidigt som psykologiska och sociala komplikationer tillkommer. Även dessa komplikationer vidmakthåller smärtan (2).  Vid central censitisering aktiveras även kringliggande neuron vilket medför att smärtan upplevs komma från ett större område. Vid långtidspotentiering ökar kommunikationen mellan nervceller genom att signalöverföringen förstärks. Vid disinhibition försämras effektiviteten i kroppens egna smärthämmande system vilket ger en generalisering av smärtan som också för en ihållande karaktär.   Detta kan orsakas av en minskad produktion av seratonin och noradrenalin, eller minskat antal receptorer för dessa. Samtidigt som de egna smärthämmande systemen fungerar sämre ökar aktiviteten i kroppens egna smärtfaciliterande system, varav visa aktiveras av oro, rädsla och stress (2). Vid akut smärta aktiveras i hjärnan somatosensoriska cortex, prefrontalcortex och djupare strukturer i hjärnan. Vid långvarig smärta aktiveras istället frontalcortex och djupare strukturer i hjärnan som är associerade till amygdala, vars aktivitet kan utryckas som ökad oro eller rädsla. Hjärnans viloaktivitet ökar vilket upplevs som energilöshet liknande vid utmattning (2). Vid långvari smärta påverkas kroppens hormonproduktion, med minska produktion eller minskad känslinghet för stresshromoner. Detta medför ökad trötthet vid fysisk aktivitet och stress. I limbiska systemet påverkas amygdala, där rädsla processas, och hippocampus vilket medför att minne och inlärning påverkas. Därför är kognitiv påverkan och rörelserädsla vanligt vid långvarig smärta. Kroppstemperaturen påverkas vilket göt att patienten upplever symtom som frusenhet eller att de känner sig varma. Sömnen påverkas vilket ger en ihållande trötthet (3). Många drar sig undan sociala aktiviteter och upplever nedstämdhet som kan leda till sekundär depression. Även lillhjärnan påverkas vid långvarig smärta så att rörelser som tidigare kändes enkla, plötsligt kräver koncentration. Även finmotoriken påverkas. Många uppger sig vara fumliga, yra och ha besvär med balansen. Påverkan på lillhjärnans aktivitet kan ge den sortens besvär (3).

     

    Vilka faktorer främjar övergången till långvarig smärta och bidrar till att minska risken?

    Olika psykologiska och sociala faktorer kan dels påverka upplevelsen av smärta, men öks öka risken för att den akuta smärtan övergår till långvarig. Dessa riskfaktorer benämns gula flaggor. Oro och negativa tankar kan leda till undvikande beteende och som förhindrar läkning och bidrar till funktionsnedsättning. Mycket oro, rädsla och nedstämdhet bidrar till risken att utveckla långvarig smärta. Negativa tankar och föreställningar, samt katastroftankar är också associerade med utvecklingen av långvariga besvär (5). Även olika karaktäristika i den akuta smärtan kan öka risken för att den ska utvecklas till en långvarig smärta. Faktorer som har betydelse är initial smärtintensitet, smärtans varaktighet och antalet akuta smärtepisoder (2).

    Hur skiljer sig behandlingen åt?

    Till skillnad från vid akuta smärttillstånd försvinner oftast inte långvarig smärta och dess konsekvenser med hjälp av behandling (3). Enligt SBU finns det ofta orealistiska förhoppningar och förväntningar på resultatet av behandling och rehabilitering (3). Vid behandling av såväl akuta besvär som vid långvariga behöver gula flaggor identifieras och adresseras (5). Långvarig smärta bör betraktas som ett speciellt tillstånd där den ursprungliga orsaken till smärtan är mindre viktigt. Ofta kan den långvariga smärtan behandlas på liknande sätt oavsett ursprungsdiagnos i samband med smärtdebuten (3).  Multimodal rehabilitering ger bättre resultat vid långvarig smärta, och kan leda till arbetsåtergång och minskad sjukskrivning (3). Vid multimodal rehabilitering arbetar ett fast och erfaret team runt patienten. Patientens sätter själv upp mål med rehabiliteringen tillsammans med teamet som består av olika yrkesgrupper (5). Rehabiliteringen syftar till att ge patienten verktyg att hantera konsekvenserna av den långvariga smärtan och målen är därför i första hand på delaktighetsnivå. De mål som är riktade mot kroppsfunktion och aktivitet är snarare att betrakta som delmål (5).

     

    Källförteckning

    1. Merskey H, Bogduk N. International Associton for the study ofpin. Classification of Chronic pan. IASP press Seattle, s 11.
    2. Norrbrink C, Lundeberg T. Om smärta- ett fysiologiskt perspktiv. Studentlitteratur; 2010. S 12-13, 51-52, 59, 64.
    3. SBU. Metoder för behandling av lånvarig smärta. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU);  2006. SBU-rapport nr 177/1+2. ISBN 91-855413-08-9. S 24,47-48, 52-54, 64, 66, 159-160.
    4. Becker N, Bondegard Thomsen A, Olsen AK Sjögren P, Bech P, Eriksen J. Pain epidemiology and health related quality of life in chronic non-malignant pain patients referred to a Danish multidisciplinary pain center. Pain 1997 Dec; 73  (3): 393-400.
    5. Https:// www.socialstyrelsen.se/SiteCollectionDocuments/nationella-indicationer-multimodal-rehabilitering.pdf. Cited 20161206.

    Files (0)

     

    Comments (4)

    Viewing 4 of 4 comments: view all
    Bra och lättöverskådlig artikel med bra språk! Bra jobbat!
    Jag har inget att anmärka på egentligen. Men en del funderingar väcks hos mig i sista delen av artikeln när det gäller behandling. Du har skrivit om rehabilitering och behandling men inte beskrivit vad detta innefattar. Kanske man kan komplettera med att skriva om olika typer av behandling som kan ingå i den multimodala rehabiliteringen; farmakologisk, fysisk aktivitet, psykologiska behandlingsmetoder? Finns några evidens för att det ena eller det andra fungerar vid långvarig eller akut smärta?
    Posted 14:52, 14 Dec 2016
    Bra text och lätt att förstå. Bra med formuleringen av långvarig smärta gällande tidsperspektiv då jag upplever att det står olika tidsintervall i böcker/artiklar gällande antal månader.JAg har inte heller något att anmärka, men finns det någon "grupp" som är överrrepresenterad vid långvarig smärta? Bra skrivet!
    Posted 15:55, 18 Dec 2016
    Tack för en bra och intressant artikel, mycket bra beskrivet i skillnaden mellan akut och långvarig smärta. Önskar också mer förtydligande vad rehabiliteringen kan innebära. Under föreläsningen pratatade föreläsaren mycket om att man inte ska sätta fokus på minskad smärta utan på ökad funktion, är det något du kan inkludera i din artikel?
    Posted 18:44, 18 Dec 2016
    Slutkommentar. I mitt eget reflekterande har jag blivit uppmärksammad om att jag har sämre överblick över handläggandet av akuta smärtor gällande övergripande riktlinjer. Jag har fått feed back på att mina kursare önskade framförallt mer beskrivning om rehabilitering av långvariga smärtor, men jag hade också velat lära mig mer om detsamma gällande akuta.Efter noga övervägande har jag valt att inte vidareutveckla stycket om behandling då jag känner att om det ska gås igenom mer detaljerat kommer kräva så stort utrymme att tyngdpunkten på texten då hamnar där, och det är snarare de olika tillstånden som jag vill ha fokus på. edited 10:52, 24 Dec 2016
    Posted 13:28, 20 Dec 2016
    Viewing 4 of 4 comments: view all
    You must login to post a comment.