Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Gemensam wikisida för smärtkurser inom medicinsk vetenskap (MC3023 och MC3024) > Artiklar om smärta > Akut och långvarig smärta > Akut och långvarig smärta (VN)

Akut och långvarig smärta (VN)

    Table of contents
    No headers

    Det gör ont. Nästan alla människor har problem med smärta någon gång. Smärta kontrollerar vårt beteende så att vi inte skadar oss. Akut smärta definieras som smärta som upplevs i 3-4 veckor. Man söker ofta hjälp inom sjukvården och tar smärtlindrande medicner  (Linton, 2005). Akut smärta fyller en funktion. Den varnar oss och vi tolkar smärtan som ett hot. (Wicksell, 2014).

     

    I vissa fall går den akuta smärtan inte över utan blir långvarig. Långvarig smärta, vilken pågått i mer är tre månader, kan påverka flera av kroppens system. Den påverkar det autonoma nervsystemet, det immunlogiska systemet, det endokrina samt motoriken. Det innebär bland annat att sömnen, humöret, koncentrationsförmågan, minnet etc försämras. Man blir ofta nedstämd och isolerad. En ökad retbarhet i det centrala nervsystemet, central sensitisering, kan ske, framför allt om man har haft smärta en längre tid. Vid central sensitisering fungerar de smärthämmande bansystemen sämre och gliaceller aktiveras. Gliaceller är en typ av celler som finns i det perifera och centrala nervsystemet. De spelar en stor roll i smärtöverföringen perifert samt i det centrala nervsystemet. Det sker även stora förändringar i den perifera vävnaden och i det perifera nervsystemet, vilket bidrar till den långvariga smärtan. Det är därför viktigt att behandla en akut smärta så att den inte blir långvarig med medföljande besvär såsom nedsatt livskvalitet (Norrbrink 2014). Den centrala smärtförstärkningen brukar normalt gå i regress om den nociceptiva, neuropatiska eller inflammatoriska retningen upphör. Dock är vissa individer mer mottagliga att drabbas av ökad central smärtkänslighet och långvarig smärta på grund av ärftliga och känslomässiga faktorer  (Lidbeck, 2016).

     

    Psykologiska faktorer spelar en stor roll vid långvarig smärta och är en starkt bidragande orsak vid övergången från akuta till långvariga besvär. Kognitiva riskfaktorer är bland annat katastroftankar samt rädsla-undvikande-inställning. Emotionella riskfaktorer innefattar ångest, depression, nedstämdhet, stress, upprördhet etc. Ökad oro eller en deprimerad sinnesstämning leder till en sänkning av smärttrösklarna och man tolererar smärtan sämre (Linton 2005).

     

    Hur minskar man övergången från akut till långvarig smärta? God kommunikation mellan patient och vårdgivare är mycket viktigt för att patienten ska känna sig lugnad och förstå problemet. Om kommunikationen är bra blir patienten mer benägen att följa vårdgivarens råd och ta mer ansvar för sin hälsa. Vårdgivaren bör vara tydlig och empatisk. Det är viktigt att skapa en god kontakt, lyssna aktivt samt komma fram till en gemensam föståelse tllsammansmed patienten (Linton, 2005).

     

    Hur kan behandlingen ske? Det är viktigt att bibehålla eller återuppta vardagliga aktivteter för att gynna läkningsprocessen och funktionsförmågan. Ett aktivt liv gynnar tillfrisknandet. Patienten kan behöva smärtlindring för att kunna hålla sig aktiv (Linton 2005). Personer som besväras av långvarig smärta är ofta inaktiva på grund av smärta, trötthet, rörelserädsla och nedstämdhet. Fysisk träning har smärtlindrande effekter men kan även påverka välbefinnandet och sömnen (Norrbrink 2014). 

     

    Eftersom smärta påverkas av bland annat stress kan man komma åt det onda genom att minska stressen i kroppen. Motion ökar stresståligheten och med metoder som KBT och meditation kan man förbättra sin förmåga att hantera stress. ACT (Acceptance and Commitment Therapy) är en vidareutveckling av KBT (Kognitiv beteendeterapi) som har starkt vetenskapligt stöd som behandling vid långvarig smärta i muskler och leder. ACT rekommenderas av Socialstyrelsen och bygger på begrepp som acceptans och medveten närvaro. Metoden går ut på att hitta motivation till förändring. Att acceptera att man har ont frigör energi till att göra det man tycker är värdefullt i livet istället för att fokusera på smärtan (Ingvar 2012). Metoden har även nyligen provats för att se om den kan förbättra sömnkvalitén hos individer med långvarig smärta. ACT användes som behandlingsmetod i ett multidisciplinärt team bestående av psykologer, fysioterapeuter, abetsteapeuter, sjuksköterskor och läkare. Behandlingen utfördes i grupper om 12 deltagare i varje grupp, fyra dagar i veckan i fyra veckor. Behandlarna hade genomgått utbildning i ACT som behandlingsmetod och var rutinerade inom ACT-modellen. Deltagarnas problem med insomning, uppvaknande och effektiv sömn förbättrades signifikant. En stor andel av deltagarna minskade sin förbrukning av sömnmediciner avsevärt (Aisling 2016).  

     

    Fibromyalgi är ett tillstånd som kännetecknas av långvarig generaliserad smärta och trötthet. Fysisk träning är viktigt för individer med fibromyalgi, då det bidrar till minskning av smärta och depression. Träningen bör vara av måttlig intensitet, till exempel stavgång, cykling, tai chi, yoga etc. Dessa individer kan behöva hjälp och stöd med att komma igång med regelbunden träning och en gradvis ökning av träningsintensitten, till exempel inom primärvården (Busch et al, 2011).

     

    Multimodal rehabilitering (MMR) är en metod som används för patienter med stora rehabiliteringsbehov. Ett team bestående av flera professioner planerar och utför åtgärder tillsammans med patienten. Rehabiliteringstiden är fyra till sex veckor och tanken är att patienten ska få ett mer välfungerande liv. Det finns måttligt starkt stöd för att MMR minskar patienten sjukskrivningstid eller att det leder till återgång i arbete (Socialstyrelsen 2011).

     

     

    Källförteckning

     

    Daly-Eichenhart A., et al., (2016), Changes in Sleep Problems and Psychological Flexibility following Interdisciplinary Acceptance and Commitment Therapy for Chronic Pain: An Observational Cohort Study. Frontiers in Psychology.

    Busch A., et al., (2011) Exercise Therapy for Fibromyalgia. Current Pain and headache Reports.

    Ingvar M., Eldh G., (2012), Hjärnkoll på Värk och Smärta. Stockholm: Natur och kultur.
    Lidbck,J., (2016), Central sensitisering bakom svårbehandlad smärta. Läkartidningen.

    Linton JS., (2005), Att förstå patienter med smärta. Studentlitteratur AB.

    Norrbrink C., Lundeberg T. (2012), Om smärta - ett fysiologiskt perspektiv. Lund: Studentlitteratur AB.

    Socialstyrelsen (2011), Indikation för multimodal rehabilitering vid långvarig smärta.

    Wicksell R., (2015), Att leva med smärta. ACT som livsstrategi. Stockholm: Natur och kultur.

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

    Files (0)

     

    Comments (3)

    Viewing 3 of 3 comments: view all
    En lättförstålig artikel. Intressant läsning angående ACT behandling då jag inte är så inläst på denna behandlingsmetod. För att utveckla artikeln skulle du kunna fylla på lite kring Centralt störd smärtmodulering. Tips på artiklar som berör detta.
    http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Klinisk-oversikt/2016/10/Central-sensitisering-bakom-svarbehandlad-specifik-smarta/
    http://www.lakartidningen.se/OldWebArticlePdf/7/7725/LKT0741s2959_2964.pdf
    Posted 18:14, 14 Dec 2016
    Tack för intressant läsning. En reflektion är att du i stycke 2 skriver om gliaceller aktiveras, det skulle jag vilja veta mer om , du skriver även om förändringar i perifer vävnad vid sensitiserig, det skulle jag också vila veta lite mer om. I kurstilleraturen Om-smärta som du hänvisar till finns förklaring. Håller med h16viekd med att ACT var mycket intressant, kände inte till det. Då smärta och stress har liknande fysiologiska händelser antar jag att ACT kan fungera på utbrändhet.
    Posted 09:18, 15 Dec 2016
    Jag håller med om att för oss som vårdgivare är det viktigt att kommunikationen med patienten är tydlig och empatisk och på så sätt få patienten att förstå att vi kan ha smärta utan att en allvarlig skada föreligger och att det då är att använda kroppen, till och med det smärtande området som kan vara nyckeln till att lindra smärtan. Har vi ont är det naturligt att vi blir rädda och undviker och i detta fallet så måste vi gå mot rädslan. Annars är risken att patienten blir upptagen av söka efter rätt behandlare/behandling och valsa runt i sjukvården. Har man jobbat ett tag så har man träffat på de här personerna som känner sig misstrodda och kränkta för att deras smärta ej tas på allvar. edited 10:55, 15 Dec 2016
    Posted 10:54, 15 Dec 2016
    Viewing 3 of 3 comments: view all
    You must login to post a comment.