Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Gemensam wikisida för smärtkurser inom medicinsk vetenskap (MC3023 och MC3024) > Artiklar om smärta > Akut och långvarig smärta > Akut och långvarig smärta (KM)

Akut och långvarig smärta (KM)

    Table of contents
    No headers

    Akut och långvarig smärta

    Smärtan kan klassificeras på flera olika sätt. Vid en temporal indelning skiljer man på akut och långvarig smärta (1).

     

    Akut smärta
    Smärta kan beskrivas som en obehaglig sensorisk och känslomässig upplevelse vilken kan vara sammansluten med vävnadsskador som kan uppstå vid exempelvis operativa ingrepp eller trauman. Den akuta smärtan är relaterad till akuta inflammatoriska processer (2). Den akuta smärtan är kortvarig och fungerar som en typ av beskydd vilken påvisar att delar i kroppen kan vara skadade eller defekta. Att hitta och fastställa en trolig smärtorsak är oftast lättare vid akut smärta än vid långvarig smärta. Akut smärta upphör ofta i samband med behandling och läkning av vävnadsskador (3). Viktigt är att smärta kan upplevas trots avsaknad av vävnadsskada. Akut smärta har en biologisk funktion att minimera beteenden som kan öka smärta samt främjar vävnadsläkningen (2). Akut smärta är viktigt att kunna känna eftersom det är en varningssignal för hot om skada eller uppkommen skada. Varningssignalen aktiverar reflexer som framkallar bortdragning eller immobilisering. Det får även flera fysiologiska faktorer att sättas igång såsom inflammatoriska processer för att läka skadan, ökad muskeltonus, ökat blodtryck och pulsfrekvens, ökad andningsfrekvens, oro, rädsla och ångest. Förändringar i smärtsystemet sker relativt snabbt på både perifer receptornivå samt i det centrala nervsystemet. Förändringarna benämns som perifer- och central sensitisering samt primär- och sekundär hyperalgesi (1).

     

    Långvarig smärta
    Tidigare benämndes långvarig smärta som kronisk. Långvarig smärta ger tecken av en långsam försämring vilken kan uppkomma i samband med eller till följd av skada och denna typ av smärta finns kvar efter 3-6 månader (4). Läkningen av den skadade vävnaden och de tillhörande inflammatoriska processerna. Vid utvecklandet av långvarig smärta försvinner inte den akuta smärtan som den borde då orsaken av den skadade vävnaden och de tillhörande inflammatoriska processerna inte längre finns kvar (1, 2). Oro, rädsla och ångest är faktorer som kan förstärka upplevelsen utav den ursprungliga smärtan och främjar övergången till långvarig smärta. Vid ett långvarigt smärttillstånd förlorar smärtan sin betydelse att vara varningssignal samt sin funktionella betydelse att vara skyddande och läkande. Det sker omfattande neuroplastiska förändringar i hjärnan vid utvecklandet av långvarig smärta. Det finns även en förhöjd viloaktivitet, “default mode”, som påverkats av aktivitet i de limbiska strukturerna genom stress och smärta (1).

    Både uppkomst och underhåll av långvarig smärta förklaras av bio-psyko-sociala faktorer. Orsakerna bakom långvarig smärta kan vara långtidspotentiering, central sensitisering, smärtfacilitering, aktivering av astrocyter och gliaceller, disinhibition, och central plasticitet. Även förändringar i såväl perifer vävnad och det perifera nervsystemet bidrar till långvarig smärta (1).

    Ett långvarigt smärttillstånd påverkar det autonoma nervsystemet, endokrina och immunologiska systemet samt den motoriska funktionen. Detta resulterar i påverkan på bland annat daglig aktivitet, delaktighet, sömnkvalité, sinnesstämning samt kognitiva funktioner såsom koncentrationsförmåga, inlärning och minne. Även funktionsförmågan av arbete och fritid påverkas ofta och kan leda till minskad livskvalité och social isolering. Långvarig smärta framkallar även nedstämdhet och trötthet (2).  

    Patienter med långvarig smärta har ofta höga nivåer av ACTH och kortisol, stresshormoner. Istället för att reagera med ökad sympaticusaktivitet vid arbete uppkommer en ökad känsla av trötthet. Förmågan att aktivera de descenderande smärthämmande systemen saknas eller är sämre hos dessa patienter (5).

    Tidig diagnosticering samt initiering av adekvat behandling för den akuta smärtan är av stor vikt för att minska risken till utvecklande av långvarig smärta (2). Akut smärtintensitet är en stor riskfaktor för utvecklande av långvarig smärta och det behövs därför snabba insatser. Även psykosociala faktorer, depression och ångest, oro, stress, rädsla samt katastroftankar, har visats öka denna risk. Det leder till att aktiviteten i det smärtfaciliterande systemet ökar. Återgång till arbete är också otroligt viktigt för att påverka den långvariga smärtan (1).

    En viktig faktor som skiljer akut och långvarig smärta är att smärtan kan övergå från att vara ett symtom till att bli ett syndrom vad gäller långvarig smärta, på grund av de förändringar som sker i både det perifera- och centrala nervsystemet (1). Ett kroniskt smärtsyndrom är en konstellation av kroniska smärtsymtom (2).

    Behandling
    Behandlingen vid akut- och långvarig smärta skiljer sig åt. Vid akuta muskuloskeletala smärttillstånd finns evidens för behandling med både farmakologiska- och icke-farmakologiska behandlingsmetoder medan det endast finns tillräcklig evidens för icke-farmakologiska behandlingsmetoder gällande den långvariga smärtan. Med den farmakologiska behandlingen rekommenderas paracetamol och i andra hand NSAID-preparat, ensamt eller i kombination med paracetamol. I vissa fall med svårare smärtproblematik kan man behandla även med opioider. Den långvariga smärtan behandlas främst med analgetika och vid behovs medicinering bör undvikas (1, 3).

    Målet med behandling av långvariga smärttillstånd är att minska smärtan för att öka den fysiska aktiviteten. Likheten vid behandling av akut och långvarig smärta är att grunden utgörs av fysisk aktivitet. Däremot är det vid behandling av akut smärta mer acceptabelt med tillägg av passiva behandlingsmetoder som akupunktur, termiska behandlingsmetoder, manuell behandling och tejpning. Det utförs dock även behandling av muskulära töjningstekniker, manipulationstekniker för att återskapa rörlighet samt akupunktur, laser och massage för smärtlindring. Gällande långvarig smärta syftar behandlingen till att öka patientens delaktighet. Detta gör man genom träningsprogram för den aktuella smärtan, hitta balans mellan aktivitet och vila, basal kroppskännedom, ergonomi och utbildning samt att underlätta dagliga aktiviteter. TENS är en aktiv behandlingsmetod som ofta används vid långvariga smärttillstånd. Patienten ska lära sig att hantera den smärta som återstår och lära sig att hantera den på bästa sätt, leva med den. För detta används bl.a. kognitiv beteendeterapi samt tekniker för att minska sin oro och spänning (1, 4).

     

    Referenser

    1. Molin B, Norrbrink C, Lundeberg T, Lund I, Lundeberg S. Om smärta: ett fysiologiskt perspektiv. Lund: Studentlitteratur; 2010. 78 s.

    2. Chapman CR, Vierck CJ. The Transition of Acute Postoperative Pain to Chronic Pain: An Integrative Overview of Research on Mechanisms. J Pain Off J Am Pain Soc. 28 november 2016;

    3. Gregory J. Dealing with acute and chronic pain: Part one - assessment. ResearchGate. 01 januari 2014;28(4):83–6. 

    4. Rhodin, A. (2014). Smärta i klinisk praxis. Lund: Studentlitteratur AB.

    5. Lännegren, J. (2007). Fysiologi. Lund: Studentlitteratur AB. 

     

    Files (0)

     

    Comments (3)

    Viewing 3 of 3 comments: view all
    Över lag väl genomfört arbete. Kanske kan du ha en kort omnämning av de andra indelningar man kan applicera på smärta i inledningen. Du skriver "Viktigt är att smärta kan upplevas trots avsaknad av vävnadsskada." På vilket sätt är det viktigt? Kanske tydliggöra detta.

    Perifer och central sensitisering passar eventuellt bättre under långvarig smärta.

    "Läkningen av den skadade vävnaden och de tillhörande inflammatoriska processerna." Detta känns som en ofärdig mening.

    "Det finns även en förhöjd viloaktivitet, “default mode”, som påverkats av aktivitet i de limbiska strukturerna genom stress och smärta." Utveckla gärna vad detta innebär.

    Bra att du berör de olika aspekterna av smärtan. Bra, uttömmande genomgång av behandlingsalternativ vid långvarig smärta.

    Bra röd tråd i artikeln, lätt att följa med. Logisk. Relevanta och välstrukturerade referenser. Bra rubriksättning. Lagom innehåll för denna textomfattning.
    Posted 14:23, 16 Dec 2016
    Bra skrivet och lätt att läsa och ta till sig.
    Under behandling tycker jag att det blir lite otydligt meningen som börja med "Med den farmakologiska är det akut eller långvarig smärta som menas där. Undrar lite du skriver att det inte finns evidens för medicinering vid långvarig smärta ändå rekommenderas analgetika, undrar lite över det.Skulle kunnat skriva något om Multimodal rehabilitering som det finns evidens för? Bra skrivet du har fått med det viktigaste man behöver veta. edited 15:07, 18 Dec 2016
    Posted 15:05, 18 Dec 2016
    Tack för kommentarer!

    Jag valde att inte ta med de andra indelningarna i texten eftersom det just handlade om akut och långvarig smärta i denna artikel. Men håller med om att det skulle kunna förtydliga för att få en övergripande bild av smärtans indelningar. Det skulle fördjupa artikeln ytterligare. Jag har förtydligat några kommentarer som jag tyckte var bra att det påpekades gällande meningar och ordval.
    De olika förändringarna i nervsystemet som jag skrev om på akut smärta håller jag med om passar bättre under långvarig smärta (primär- och sekundär sensitisering samt primär- och sekundär hyperalgesi). Skrev därför detta fortsatt under akut smärta men sist som en övergång till rubriken långvarig smärta.
    Gällande meningen med den farmakologiska behandlingen var det akut smärta det handlade om, förtydligade detta. Meningen efter gällde långvarig smärta. Evidensen är begränsad gällande farmaka och långvarig smärta men den evidens och kliniska erfarenheten som finns idag rekommenderar ändå analgetika. För att säga något mer behövs mer forskning och det är ett väldigt intressant ämne att sätta sig in i.
    Multimodal rehabilitering är absolut något som skulle vara aktuellt gällande behandling på långvarig smärta och är något som jag skulle kunna utveckla i en sådan här artikel. När jag skrev texten hade jag nog fokus på vad som sker på t.ex en akutvårdsavdelning eller vårdcentral gällande behandling. Men då multimodal rehabilitering är en senare insats där patienten ofta har haft upprepade kontakter via VC, är det något som är viktigt för dessa patienter gällande långvarig smärta.

    Det har varit intressant att fördjupa sig i detta ämne då det har hänt mycket inom forskningen de senaste åren. Fortfarande finns det mycket att undersöka och det gör det ännu mer spännande. Det som skulle göra denna artikel något mer fördjupande och som jag tänker läsa mer om är detaljer kring de olika verkningsmekanismerna och fysiologiska processerna. Vidare är det intressant att även fördjupa sig mer inom de andra klassifikationerna som t.ex indelningen av nociceptiv, neuropatisk, oklar orsak och psykisk smärta. Denna klassificering har utvecklats och kommer fortsätta att utvecklas och man behöver hålla sig uppdaterad inom ämnet!
    Posted 08:20, 24 Dec 2016
    Viewing 3 of 3 comments: view all
    You must login to post a comment.