Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Fysisk aktivitet och träning som prevention och behandling, MC3025 > Fördjupningsarbeten > Metabolt syndrom

Metabolt syndrom

    Muskelmassans endokrina roll.

    Vad är myokiner och hur påverkar dom de olika kriterier som ingår i metabolt syndrom? 
    Förändras verkningmekanismerna hos de sjuka och i så fall hur?

     

    P: Population med metabolt syndrom och utan

    I:  Fysisk aktivitet vid metabolt syndrom

    C: Fysisk aktivitet utan metabolt syndrom

    O: Förändras förutsättningarna för myokinernas effekt efter insjuknande i metabolt syndrom?

     

    //Erik Berglund

     

    Introduktion

    Metabolt syndrom

     

    Det finns många olika definitioner på det metabola syndromet. Gemensamt för alla är dock att de innefattar bukfetma/övervikt, insulinresistens i skelettmuskulatur, fettväv och lever - den typiska dyslipidemin och hypertoni. Dessa faktorer ökar sedan risken för insjuknande i kardiovaskulära sjukdomar, typ 2 diabetes och även vanliga cancerformer.

    Det metabola syndromet ökar bland alla befolkningsgrupper och kopplas till den mer stillasittande livsstilen och felaktiga matvanor men även stress och psykosociala faktorer.

    Övervikten och fetman ökar bland såväl vuxna som barn. BMI-mätningar visar att nästan halva Sveriges befolkning är överviktig och cirka 10 procent är feta. Dock har man i en amerikansk studie kunnat se att det metabola syndromet, men inte MI, ökar risken för förtida död i hjärtinfarkt.

    Patofysiologiska mekanismer bakom metabolt syndrom är som tidigare nämnts bukfetma, insulinresistens och rubbad glukos-insulin homeostas, dyslipidemi samt hypertoni. Utöver detta har andra delkomponenter också uppmärksammats bl.a. nedsatt fibrinolytisk kapacitet (förmåga att lösa upp de små blodproppar som kroppen bildar), ökning av mängden låggradig inflammation i kroppen, höga urinsyranivåer, nedsatt endotelfunktion samt fettlever.

    Det finns en stark koppling mellan mängden fysisk aktivitet och kondition kopplat till risk för metabolt syndrom. Dagligt återkommande måttligt ansträngande motion har en förebyggande och behandlande effekt men något mer ansträngande motion vid 2-3 tillfällen i veckan ger ytterligare positiva effekter. Majoriteten av såväl vuxna som barn är fysiskt inaktiva och i dagsläget är det bara ca 20 procent av befolkningen som är tillräckligt fysisk aktiva ur ett hälsoperspektiv.

    (FYSS)

    I en review av Caroll & Dudfield konstateras det att det i tidigare forskning funnits tecken på att bara  träning inte har effekt om den inte kombineras med förändrade dieter och viktnedgång men att slutsatsen i deras review är att långsiktig träning, även utan viktnedgång, minskar bukfetma moderat och förbättrar insulinfunktion.

    Ytterligare en slutsats är att det behövs mer forskning för att fastställa optimal volym och intensitet av träning för att förbättra metabola störningar.

     

     

    Adipokiner, Myokiner & Hepatokiner

    Både fettväv, muskelmassa och lever har konstaterats vara organ med endokrina förmågor. Både fettväv och muskelmassa frigör flertalet olika hormon men båda frigör irisin och IL-6  (interleukin-6) vilket gett dessa benämningen adipomyokiner. Dessa hormon har olika effekt beroende på kontext. Vid fetma så bidrar de till ökning av inflammatoriska tillstånd medan de i samband med träning har en fördelaktig effekt.

    Myokinernas effekter vid träning innefattar bortforslande av glukos, fettsyre-oxidation samt användandet av inlagrat fett vilket visar på myokinernas effekt för förbyggande och behandlande av typ 2 diabetes.

    Hepatokiner spelar en stor roll vid fettlever och insulinresistens, dock finns en brist i forskningsunderlaget i nuläget.

    (Oh et al.)

     

    I en review av Brandt & Pedersen så konstaterar man även betydelsen av hormonet TNF-alpha (tumor nervegrowth factor) för metabola rubbningar. Även detta hormon kan frisättas ur både muskulatur och fettvävnad och tillskrivs en viktig roll som drivande i mängden låggradig inflammation i systemet. Många av de metabola störningarna som ingår i det metabola syndromet tillskrivs just låggradig inflammation och att de goda effekter man ser från träning just beror på dess anti-inflammatoriska påverkan. Denna akuta effekt av träning och koppling till långsiktiga förbättringar är dock inte helt fastställd.

    IL-15 (interleukin- 15) är en myokin som reglerar fettmetabolismen och har anabola egenskaper. Det minskar även mängden kroppsfett.

    BDNF (Brain derived neurotrophic factor) är ett hormon som ökar i kroppen i samband med träning men där 70-80 procent utsöndras från hjärnan. Den del som utsöndras i musklerna verkar lokalt i musklerna och förbättrar energiutviningen lokalt. Dess främsta uppgift är att reglera den neurologiska utvecklingen, förändra den synaptiska anpassningen och på så sätt reglera överlevnaden, tillväxten och bibehållandet av neuroner. Hos patienter med alzhemier har det kunnat konstaterats låga nivåer. Men även hos patienter med fetma, diabetes typ-2 samt flera andra sjukdomstillstånd har låga nivåer uppmäts.

     

    Frågeställning

     

    Litteratursökning

     

    Resultat

     

    Diskussion

    Files (0)

     

    Comments (0)

    You must login to post a comment.