Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Fysisk aktivitet och träning som prevention och behandling, MC3025 > Fördjupningsarbeten > Meniskskada

Meniskskada

    Table of contents
    No headers

    Meniskskada

    Introduktion

    Kort beskrivet fungerar meniskerna som stötdämpare i knäleden, och har även en stabiliserande funktion (1). En meniskskada kan delas upp i två varianter: Akut och degenerativ. Den akuta meniskskadan uppstår oftast hos något yngre befolkning i samband med idrottsaktivitet och med tydlig orsak. Den degenerativa meniskskadan uppstår vanligen hos medelålders eller äldre befolkning, antingen vid ett mikrotrauma eller utan känd orsak. Vanliga symtom vid en meniskskada är att knät låser sig, svullnar upp, smärtar när du sitter på huk och/eller när du vrider knät (2).

    Nuvarande behandlingsprinciper

    En skadad menisk behandlas i dagsläget antingen artroskopiskt (genom sutur eller partiell resektion) eller konservativt (med fysioterapi samt analgetika och viktnedgång vid behov) (3). Vid en degenerativ meniskskada bör förstahandsalternativet vara konservativ behandling (2,3). I USA genomförs dock årligen kirurgisk behandling med artroskopisk partiell resektion på mer än 465,000 patienter med degenerativ meniskskada (4). Hos yngre patienter, där akuta meniskskador är vanligare, verkar evidensläget enligt Mezhov m.fl. vara något mer oklart angående artroskopisk behandling kontra konservativ (3). Eventuellt kan mekaniska symtom såsom låsningar vara en indikator för att behandla en meniskskada operativt (3).

    Syftet med detta fördjupningsarbete är att undersöka konservativ behandling med tränings effekt på smärta och funktion jämfört med artroskopisk behandling vid meniskskada.

    Frågeställning

    Vilken effekt på smärta och funktion har konservativ behandling med träning jämfört med artroskopisk behandling vid skadad menisk.

    P = Patient/problem = Patienter med skadad menisk.

    I = Intervention = Konservativ behandling (träning)

    C = Comparison = Artroskopisk behandling

    O = Outcome = Minskad smärta och funktion

     

    Litteratursökning

    En randomiserad kontrollerad studie har granskats - "Surgery versus physical therapy for a meniscal tear and osteoarthritis" (4), samt en behandlingsstudie - "Role of nonoperative treatment in managing degenerative tears of the medial meniscus posterior root" (5). Högskolan Dalarnas bibliotek var utgångspunkten för denna litteratursökning, och de två studier som granskats hittades via databasen Pubmed. Sökningen utfördes i mars 2017. De sökord som använts när studierna hittats var "meniscus AND treatment". Litteratursökningen har begränsats till att endast innehålla clinical trials, samt fri tillgång till full text (via Högskolan Dalarnas bibliotek). SBU:s "Mall för bedömning av relevans" har använts som hjälp för att välja ut så relevanta studier som möjligt.

    Resultat

    Katz et al. (4) påvisade att meniskoperation med efterföljande fysioterapi inte hade någon signifikant högre effekt vad det gäller funktion och smärta jämfört med endast fysioterapi vid meniskskada hos patienter med artros. Denna studie är relevant för frågeställningen i den mån att man jämför operativ behandling med träning vid meniskskada. Dock smalnar man av studien till att endast innehålla patienter med både meniskskada och artros, vilket ej var ett kriterie i frågetällningen. Studien innehöll 330 deltagare. Grupperna var sammansatta på ett likartat sätt vad det gäller kön, ålder, ras eller etnisk grupp och radiografiska fynd. Följsamheten var acceptabel med 90.6% som dök upp till besöken i träningsgruppen och 92.9% som dök upp till besöken i operationsgruppen. Validerade mätmetoder användes - Western Ontario and McMaster Universities Osteoarthritis Index (WOMAC) för funktion, Medial Outcomes Study 36-Item Short-Form Health Survey (SF-36) för fysisk aktivitet samt Knee Injury and Osteoarthritis Outcome Scale (KOOS) för smärta. Utfallet mättes efter 6 månader då behandlingen ansågs vara optimal efter denna tid, samt efter 12 månader för att se om utfallet var stabilt. Eventuellt hade en uppföljning längre fram i tiden kunnat vara av värde. Bortfallet var tillfredsställande lågt (41), balanserat mellan grupperna (23 i operationsgrupp, 18 i träningsgrupp) samt analyserat (5 totalt på grund av allvarliga händelser, 28 totalt på grund av måttliga händelser, samt 8 totalt på grund av operation i form av knäplastik). Studien ingår i en större studie vid namn Meniscal Tear in Osteoarthritis Research (METEOR). WOMAC var primärt utfallsmått, KOOS och SF-36 var sekundära. Studien redovisade endast utfallsmått som var angivna i förväg och tidpunkterna för analys var även de angivna i förväg.

    I studien "Role of noneoperative treatment in managing degenerative tears of the medial meniscus posterior root"(5) kom man fram till att övervakad fysioterapi med en kort kur av analgetika följt av ett hemträningsprogram resulterade i förbättring i symtom och funktion hos patienter med degenerativ meniskskada och samtidig gonartros. Man konstaterade också att artrosen fortsatte utvecklas och att den var korrelerad till högt BMI. Likt studien ovan har denna studie också som kriterie att deltagarna ska ha både en skadad menisk och gonartros. Relevant för frågeställningen är att den undersöker om fysioterapi (med en kur av analgetika) kan vara ett behandlingsalternativ hos patienter med meniskskada. Följsamheten i studien var acceptabel, 33/37 personer fullföljde programmet. Validerade mätmetoder användes; Lysholm knee scoring scale och Tegner Activity Scale (TAS) för funktion, Visual Analog Scale (VAS) för smärta samt BMI. Resultat mättes innan studien och sedan efter 3, 6 och 12 månader, därefter årligen minst efter 2 år. Den analyserade populationen var åldersmässigt lämplig för den fråga som var föremål för studien. Könsfördelningen kan dock ses som en svaghet; 21 kvinnor och endast 12 män. En annan svaghet kan vara det relativt låga antalet deltagare i studien. De bortfall som var analyserades - två uteslöts på grund av dålig compliance med träningsprogrammet, två uteblev från uppföljningar. Primära respektive sekundära utfallsmått har ej hittats utskrivet i klartext. Tidpunkterna för analys var angivna i förväg.

    Gemensamt för båda studierna är att de fokuserar på endast degenerativa meniskskador, vilket ej görs i frågeställningen.

    Diskussion

    Studierna "Surgery versus Physical Therapy for a Meniscal Tear and Osteoarthritis"(4) och "Role of noneoperative treatment in managing degenerative tears of the medial meniscus posterior root"(5) analyserar båda två vilken effekt träning har hos patienter med degenerativ meniskskada och samtidig gonartros vad det gäller smärta och funktion, och den förra jämför också hur den effekten står sig mot kirurgisk behandling kombinerat med efterföljande fysioterapi. Denna jämförelse mellan kirurgi och konservativ behandling var det jag ville ha reda på med min frågeställning. Det som kan sägas efter denna litteratursökning är att fysioterapi med träning tycks förbättra smärta och funktion hos patienter med degenerativ meniskskada och samtidig gonartros, och att kirurgisk behandling med efterföljande fysioterapi inte har någon signifikant högre effekt vad det gäller smärta och funktion jämfört med endast fysioterapi inom denna patientgrupp.

    Som tidigare nämnts fokuserar dock båda studierna på degenerativa meniskskador hos patienter med verifierad gonartros. Jag har alltså inte fått reda på någonting om evidensläget vad det gäller kirurgi kontra konservativ behandling när det kommer till akuta meniskskador. En framtida frågeställning kan eventuellt vara den om kirurgi är att föredra framför konservativ behandling hos patienter med akuta meniskskador, eller vice versa. Vid de sökningar som gjordes hittades inga studier som matchade denna frågeställning, men det är sannolikt att en större litteratursökning hade behövt göras för att inhämta ytterligare kunskap inom området. En annan frågeställning som får anses vara relevant i ämnet är den om vilken slags fysioterapi med eventuell träning som är aktuell för meniskskadade patienter - vad ska fysioterapeuten/behandlaren fokusera på både vad det gäller typ av träning men också vad det gäller frekvens, duration och intensitet.

    En kunskapsutveckling inom detta område är av största vikt för att behandla patientgruppen på rätt sätt. För den aktuella patientgruppen kan en operation vara en orsak till sjukskrivning, vilket medför minskade inkomster till vårdtagaren. En operation kan också vara en traumatisk upplevelse och bidra till en ökad känsla av skada och invaliditet. Operationer medför alltid risker, särskilt om patienten sövs. Endast träning som behandling är däremot förhållandevis riskfritt, och kan bidra till ökad självkänsla. Min tro är att många i denna patientgrupp vill ha en snabb lösning på den knäsmärta och nedsatta funktion de har, och därav gärna tar operation som förstahandsalternativ. För samhället i stort skulle minskat antal operationer för denna patientgrupp vara kostnadseffektivt - både vad det gäller resurser innan, under och efter själva operationen men också för att det skulle kunna minska antalet sjukskrivningsdagar. Det skulle också korta ned vårdköerna och ge plats för andra, i kanske mer akuta behov, att opereras.

     

    Referenser

    1. Bahr R, Bolic T, Engebretsen L, LaPrade RF, McCrory P, Meeuwisse W. Idrottsskador - en illustrerad guide. Stockholm: SISU Idrottsböcker; 2015.

    2. 1177 Vårdguiden. Meniskskada [Internet]. Stockholms län: 1177 Vårdguiden; 2017 (Uppdaterad 2017-02-21, citerad 2017-02-27). Hämtad från: http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-o...r/Meniskskada/

    3. Mezhov V, Teichtahl AJ, Strasser R, Wluka AE, Cicuttini FM. Meniscal pathology - the evidence for treatment. Arthritis Research & Therapy. 2014;16(2):206.

    4. Katz JN, Brophy RH, Chaisson CE, de Chaves P.T., Cole BJ, Dahm DL et al. Surgery versus Physical Therapy for a Meniscal Tear and Osteoarthritis. N Engl J Med. 2013;18(368).

    5. Neogi DS, Kumar A, Rijal L, Yadav CS, Jaiman A, Nag HL. Role of nonoperative treatment in managing degenerative tears of the medial meniscus posterior root. J Orthopaed Traumatol. 2013;14:193-199.

    Files (0)

     

    Comments (1)

    Viewing 1 of 1 comments: view all
    Diskussionen i vår grupp var givande på så sätt att jag fick diskutera vissa oklarheter som uppstått när jag granskat artiklarna - skönt att veta att andra känt samma sak! Givande var också att vi alla tre insåg att det inte alltid är helt lätt att hitta de perfekta studierna för ens frågeställning, och att man ibland får nöja sig med de studier som finns helt enkelt.
    Posted 14:33, 6 Apr 2017
    Viewing 1 of 1 comments: view all
    You must login to post a comment.