Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Fysisk aktivitet och träning som prevention och behandling, MC3025 > Fördjupningsarbeten > Ländryggssmärta och Fysisk aktivitet

Ländryggssmärta och Fysisk aktivitet

    Table of contents
    No headers

    Linnea Gunnesson:

    Är fysisk aktivitet mer effektivt för att minska smärtan hos patienter med ospecifik långvarig ländryggssmärta (minimum 12 veckor) jämfört med passiva metoder såsom manuella terapier och akupunktur?

     

    Introduktion

     

    Förekomsten av ländryggsmärta i västvärlden är mycket vanlig, ca 80% av befolkningen kommer någon gång under sin livstid att uppleva smärta i ländryggen. 90% av dessa blir dock smärtfria innan smärtan hinner att bli långvarig. Ländryggsmärta benämns ofta som lumbago och definieras som smärta mellan nedersta revbenen och glutealvecken på lårets baksida. Långvarig smärta definieras som en smärta med en vilovärk och/eller rörelsesmärta med en duration på minst 3 månader (1). Den ospecifika långvariga ryggsmärtan är en vanlig orsak till funktionsnedsättning, sjukskrivning och är en stor ekonomisk påfrestning för samhället (2).

    Vid akuta besvär är över 90% ospecifika, alltså smärta av okänd uppkomst, medans besvären som varat i 3 månader eller mer i ca 1/3 av fallen har en specifik orsak. De vanligaste specifika orsakerna är: diskbråck, spinal stenos, spondylilistes, reumatiska sjukdomar och frakturer (1).

    De sjukgymnastiska behandlingsmetoderna för långvarig ospecifik ländryggssmärta är många: träning, information, TENS, laser, akupunktur, massage, beteende terapi, traktion och manuella tekniker (2, 3).

     

    Det rekommenderas att tidigt återuppta sin fysiska aktivitetsnivå när man drabbats av ländryggssmärta. Behandlingen bör vara fokuserad på välbefinnande, funktionsförmåga och återgång till arbete. Formen av vald aktivitet som behandling kan variera, exepmelvis styrketräning, stabiliseringsträning, promenader, konditionsträning, rörlighetsträning och vattenträning. Enligt FYSS har muskelstärkande fysisk aktivitet och/eller specifik bålkontrollsträning starkast evidens gällande minskar smärta och ökad funktionsförmåga (1).

     

    Frågeställning

     

    Syftet med denna artikel är att undersöka om fysisk aktivitet är mer effektivt än andra fysioterapeutiska behandlingsmetoder för patienter med långvarig ospecifik ländryggssmärta.

     

    Litteratursökning

     

    För att hitta artiklar till reslutatet användes databasen PubMed. Sökningen gjordes med MeSH-termer och utfördes i fyra steg. Då ingen MeSH-term kunde identifieras med ospecifik utelämnades detta vid sökningarna. Samtliga sökningar begränsades av: Clinical trials, Humans och artiklar publicerade de senaste 10 åren. Första sökningen innehöll Physical therapy modalities motor activity cronic low back pain. Urvalet gjordes efter relevans och med stöd av SBU’s: Mall för bedömning av relevans. Detta resulterade i 2 utvalda artiklar. De två nästkommande sökningarna innehöll orden och tillika MeSH-termerna Physical therapy modalities acupuncture therapy cronic low back pain samt Physical therapy modalities spinal manipulations cronic low back pain. Dessa sökningar gjordes med förhoppning om att hitta artiklar som jämförde olika typer av behandlingsmetoder. Tyvärr resulterade dessa sökningar inte i några relevanta, tillgängliga artiklar alltså valdes de två artiklar från första sökningen ut att granskas i resultatet.

    Ytterligare en sökning gjordes med sökorden Physical therapy modalities cronic low back pain men istället för att begränsa till Clinical Trials begränsades urvalet med Systematic Reviews. En artikel valdes ut med syfte att ändå hitta en form av jämförelse mellan olika behandlingsmetoder.

     

     

    Resultat

    Båda RCT-studierna som granskats har jämfört olika typer av fysisk aktivitet med varandra.

    En RCT-studie publicerad 2015 granskade patienter med ländryggssmärta som varat i mer än 6 veckor utan radierande smärta nedanför knänivå. Exklusionskriterier var smärta med specifik härkomst så som nyligen utförd kirurgi, spondylolistes, andra sjukdomar som begränsar fysisk träning, mer än 130 på Örebro Musculoskeletal Pain Screening Questionaire för att minimera psykosociala orsaker samt de som hade mer än 3 månaders sjukfrånvaro på grund av ländryggssmärtan. Interventionen bestod i att totalt 106 deltagare blev uppdelade i två grupper där den ena gruppen tränade efter ett individanpassat men generellt upplagt träningsprogram som innehöll övningar för att stärka upp muskulaturen runt ländrygg, bäcken och höft. Den andra gruppen fick träna efter ett program som innehöll Movement Control (MC) behandling. Detta innebär att valet av övningar berodde på patientens funktion enligt ett MC test batteri. Den stora skillnaden mellan grupperna var de skräddarsydda övningarna som adresserar den specifika funktionsbegränsningen hos patienten som var i MC gruppen mot de generlla övningarna i den andra gruppen som användes som en kontrollgrupp. Primärt utfalls mått mättes med Patient specifik funtionsskala (PSFS) och sekundära mått med Graded Cronic Pain Scale (GCPS) och Roland Morris Disability Questionnaire (RMDQ). Mätningar gjordes vid baseline, efter en 12-veckors lång interventionsperiod, efter 6 månader samt efter 12 månader.

    Båda grupperna hade en statistiskt signifikant förbättring av både primära och sekundära utfallsmått vid samtliga mätningar efter behandlingsperioden. En liten fördel för MC-gruppen i PSFS samt RMDQ i mätningen direkt efter behandlingsperioden men detta hade utjämnats vid 6- och 12-månaders uppföljningen (4).

    Något som kan ifrågasättas efter kvalitetsgranskning av studien var att 10 minuter av varje session kunde användas till andra fysioterapeutiska behandlingsmetoder. Dessa är inte specificerade eller beskrivna i artikeln. I övrigt så håller artikeln hög kvalitet gällande randomisering, mätningar och valda utfallsmått.

     

    En mindre RCT-studie från Israel har tittat på skillnaderna mellan ett gångprogram och ett styrketräningsprogram för patienter med kronisk ländryggssmärta. I studien har man exkluderat patienter med radierande smärta ner i benet, redan fysiskt aktiva patienter, nyligen opererade eller patienter med annan sjukdom som begränsar förmågan för fysisk aktivitet. Primärt utfallsmått var 6-min gång test och sekundära mått bestod av bålflexions uthållighetstest, Oswestry Low Back Pain Disability Questionnaire och Fear-Avoidance Beliefs Questionnaire. Interventionen varade i 6 veckor där den ena gruppen fick ett successivt stegrat gångprogram på gåband och den andra styrketräning för bål, övre- och nedre extremitet. Träningen utfördes 2 gånger i veckan. Mätning gjordes innan och efter interventionen och man kunde se att båda grupperna visar signifikanta förbättringar på samtliga utfallsmått. Däremot var det ingen statistiskt signifikant skillnad mellan grupperna. Gång gruppen hade något bättre resultat på 6-min gångtest och styrketräningsgruppen hade något bättre resultat i bålflexions uthållighet (5).

    Vid en kvalitetsgranskning av studien uppstår frågetecken angående beskrivningen av tillfällen för måtten. Det är underförstått att mätningen sker efter interventionen men detta står inte tydligt noterat. En längre uppföljningsperiod är heller inte utförd. Närvaro vid träningstillfällena är inte redovisat för.  

     

    Båda RCT-studierna har god relevans för frågeställningen i denna artikel då fysisk aktivitet har undersökts och inklusionskriterierna väl matchar populationen som efterfrågas. Själva interventionerna är välbeskrivna och mätningarna har utförts av oberoende och blindade parter.

     

    Den systematiska review artikeln från 2011 söker svaret om vilken behandingsmetod av strukturerad träning, manuell manipulationsterapi eller akupunktur är mest effektiv för behandling av kronisk ländryggssmärta. Resultatet i artikeln var att det var svårt att hitta tillräckligt många artiklar som höll måttet för att inkluderas i sammanställningen. Endast 2 hade jämfört manuell terapi med träning. Inga artiklar hittades för en jämförelse akupunktur och träning. Slutsatsen av studien presenterade var att det inte finns tillräckligt med forskning för att kunna säga något om jämförelsen av dessa fysioterapeutiska behandlingsmetoder för behandling av kronisk ländryggssmärta (3).

     

     

     

     

    Diskussion

     

     

     

    Referenser

     

    1. Grooten W. Fysisk aktivitet vid långvariga rygg- och nackbesvär. I A. Ståhle (Red) FYSS 2017; Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling (s. 561-563). Yrkersföreningar för Fysisk Aktivitet.

     

    2. van Middelkoop M,Rubinstein SM,Kuijpers T,Verhagen AP,Ostelo R,Koes BW,van Tulder MW. A systematic review on the effectiveness of physical and rehabilitation interventions for chronic non-specific low back pain.Eur Spine J.2011 Jan;20(1):19-39.

     

    3. Standaert CJ, Friedly J, Erwin MW, Lee MJ, Rechtine G, Henrikson NB, Norvell DC. Comparative effectiveness of exercise, acupuncture, and spinal manipulation for low back pain. Spine. 2011 Nov;36(21S):120-130.

     

    4. Saner J, Kool J, Sieben J.M, Luomajoki H, Bastiaenen C.H.G, de Bie R.A. A tailored exercise program versus general exercise for a subgroup of patients with low back pain and movement control impairment: A randomised controlled trial with one-year follow-up. Manual Therapy. 2015 Okt;20(5): 672-679

     

    5. ShnaydermanI, Katz-LeurerM. An aerobic walking programme versus muscle strengthening programme for chronic low back pain: a randomized controlled trial. Clinical Rehabilitation. 2012 June;27(3): 207-214

     

    Files (0)

     

    Comments (1)

    Viewing 1 of 1 comments: view all
    Artikelgranskning gjordes med kurskamrat enligt instruktion för wiki 4. Inga ändringar i texten har gjorts i nuläget men granskningen hjälpte mig att bekräfta den granskningen jag gjorde själv samt att djupare ifrågasätta vissa punkter som ej är redovisade. Några av punkterna i mallen hade vi även uppe till diskussion av vad som efterfrågades, exempelvis följsamheten. Är det närvaron för interventionen eller är det hur många som slutföljer studien. Diskussion gick b.la. i att om inte närvaron för interventionen redovisas eller diskuteras är det också svårt att dra slutsatser då du som läsare inte har någon aning om hur mycket träning som faktiskt har utförts.
    Det var nyttigt att läsa och sätta sig in i artiklarna igen då vissa detaljer som man vid första granskningen kan ha missat kommer upp i ljuset vid en gemensam diskussion.
    Det var dock lite svårt att diskutera då man inte läst samma artiklar utan mer av en diskussion i vad granskningen innebär och vad man letar efter, men då detta ibland kan vara en tolkningsfråga till viss grad så hade det eventuellt kunnat bli en andra svar om man hade läst samma artiklar och diskuterat sina respektive fynd.
    Posted 07:59, 11 Apr 2017
    Viewing 1 of 1 comments: view all
    You must login to post a comment.