Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Fysisk aktivitet och träning som prevention och behandling, MC3025 > Fördjupningsarbeten > Ländryggsmärta hos äldre

Ländryggsmärta hos äldre

    Table of contents
    No headers

    Introduktion

    Ländryggssmärta är mycket vanligt förekommande (1). Upp till 80 % av befolkningen i västvärlden drabbas någon gång under livet. Hos de allra flesta blir smärtan inte långvarig men 10 % får mer lånvariga besvär vilket innebär att smärtan kvarstår under minst tre månader. Äldre personer är mer predisponerade för ländryggssmärta och det kan ha många olika orsaker, både enskilda och samvarierande. Vanliga orsaker kan vara dels låg styrka i ryggens- och omkringliggande muskulatur utifrån en generellt minskad fysisk aktivitet samt påverkan på mjukdelarna/musklerna från djupare strukturer och organ som kan ha degenerativa inslag eller patologisk påverkan (1, 2).

    Det finns sannolikt ett samband mellan att vara fysiskt inaktiv och långvarig ryggsmärta (1). En stillasittande livsstil har 30 procent högre risk att drabbas. Dock har även t.ex. de som har mycket tungt arbete en ökad risk på 22 procent. Att inte över- eller underanstränga sig är sålunda positivt för rygghälsan. En nedsättning av funktion till följd av långvariga ryggbesvär innebär att den fysiska aktivitetsnivån sänks och det i sin tur leder till ryggbesvär. Samvarierande faktorer till långvarig ryggsmärta kan vara t.ex. tobak- och alkoholbruk och kostvanor. Stor betydelse för ryggsmärta har emotionella och pyskosociala faktorer och hur de hanteras av individen. Oavsett orsak till ryggsmärtan är rörelserädsla med minskad eller undvikande av aktivitet vilket kan leda till ett allmänt undvikande av aktiviteter vanligt. Begrepp som vanligen används i dessa fall är kinesiofobi och katastroftankar.

    Om orsaken till smärtan inte beror på någon allvarlig patologi eller annan röd flagga så är fysioterapi i form av styrketräning en viktig åtgärd för att påverka muskelvävnaden positivt. Personer med långvarig ryggsmärta bör utföra muskelstärkande fysisk aktivitet i smärtminskande syfte samt för att öka sin funktionsförmåga. Specfik stabiliserande bålträning kan också utföras med samma syfte. Det vetenskapliga underlaget till detta är måttligt till starkt (1). Utöver detta så är rekommendationen att vara så fysiskt aktiv som möjligt och att i görligaste mån försöka återta tidigare aktivitetsnivå. Smärtfrihet går inte alltid att erhålla men förbättringar i hur den kan hanteras går ofta att nå. Det är inte helt klarlagt vilka övningar, vilket antal och i hur många set de ska genomföras men träningen bör specifikt utgöras för mag- och ryggmuskulatur. Den vanligaste interventionen i dagsläget är 8-12 repetitioner och 2-3 set. Intensiteten i träningen bör rekommenderas individuellt av legitimerad personal men minskad smärta och funktionsökningar kan fås även av ca 10 daglig lågintensiv fysisk aktivitet.

     

    För att göra en bedömning av smärtnivån är det viktigt att använda ett validerat smärtvärderingsinstrument, inte minst för att smärta kan ha stor inverkan på individens funktion och livskvalitet. Smärtvärderingsinstrumentet kan utgöras av t..ex. Visual Analog Scale (VAS) eller Numeric Rating Scale (NRS) (3). Smärtskattningen hos äldre personer kan vara komplicerad och därför är det lämpligt att använda den verbala smärtskattningsskalan där smärtintensiteten graderas med hjälp av ord, t.ex. ingen, mild, medelsvår, svår eller outhärdlig smärta (4

     

    Frågeställning

    Patient/Problem: Äldre personer över 65 med ländryggssmärta minst 3 månader

    Intervention: Fysisk aktivitet i form av styrketräning

    Comparison: Ej fysiskt aktiva

    Outcome: Funktion och livskvalitet

     

    Vilken betydelse har fysisk aktivitet i form av styrketräning för funktion och livskvalitet hos äldre personer över 65 år som har haft ländrygssmärta i minst 3 månader.

     

    Litteratursökning

    För litteratursökningen användes databasen PubMed och sökord var "chronic lumbar pain" och "resistance training" samt "low back pain" och "strength training". Sökning gjordes även med EBSO Academic Search Elite samt Cochrane utan resultat. En reviewartikel hittades vilken sammanfattar olika orsaker till långvarig ryggsmärta hos äldre människor. För resultatdelen fann jag två relvanta artiklar. En ytterligare artikel var gjord av samma forskningsgrupp som min första artikel och behandlade samma typ av patienter, äldre med övervikt och långvarig ryggsmärta varvid jag valde att inte ta med den. En annan studie tog upp betydelse av att anpassa träningen utifrån individens behov och den fysiska förmågan bedömdes utifrån Short Physical Performance Battery. Där ingick stående balans, tid att gå 4 meter och antal uppresningar från sittande. Det var en intressant studie som dock hade för många brister, bland annat framgick det inte exakt hur träningen gick till och det fanns inte något flödesschema eller förklaring till bortfallen.

     

    Resultat

    Smärta och att undvika att utsätta sig för smärta är nära förknippade och kan leda till att långvarig smärta utvecklas. Att komma igång med rörelse och träning på en nivå som passar individen är därför viktigt för att undvika en negativ spiral av alltmer stillasittande och smärta. Förhållanden som dessa är välkända men inte studerade hos äldre med övervikt (5). Enligt tidigare studier i Heather K. Vincent, Steven Z. George, Amanda N. Seay, Kevin R. Vincent, Robert W. Hurley (5) är det vanligt att medelålders personer med övervikt och ryggsmärta har en ökad rädsla för att vara aktiva och tenderar att undvika rörelseaktiviteter vilket också skulle kunna vara fallet med den äldre patientgruppen. Det har visats att träning, såväl helkropps som ryggextensioner minskat smärta och katastroftankar/rädsla för liknande individer som ingår i studien (5) men att det inte är klarlagt vilka träningsprotokoll som har gett de specifika effekterna. I studien (5) uteslöts personer med degenerativa sjukdomar såsom specifik ländryggssmärta, spinalstenos, ryggkirurgi de senast två åren, rullstolsburna, regelbundet tränande och användande av viktminskningsmedicin.

    Betydelsen av styrketräning för funktionsnedsättning och katastroftankar hos äldre personer med övervikt och ryggsmärta undersöktes. Två träningsgrupper och en kontrollgrupp användes dit studiedeltagarna randomiserades med lika stor möjlighet att hamna i samtliga grupper. Antal personer var 49 i åldrarna 60-85 år. Samtliga hade långvarig ländryggssmärta. Utfallsmåtten mättes som uppleved funktionsnedsättning, psykosocial funktionsnedsättning och även funktionellt som att gå på plant underlag, gå i trappor och resa sig upp från en stol. Förändringar av psykologisk karaktär mättes genom Tamapa Scale of Kinesiophobia (TSK), Fear Avoidance Beliefs Questionarie (FABQ) och Pain Catastrophizing Scale (PCS). Dessa utgjorde primära utfallsmått. Sekundära utfallsmått utgjordes dels av smärta som skattades genom att använda NRS i 11 steg från 0-10. Andra utfallsmått i kategorin var de som ingick upplevd nedsättning utifrån ryggsmärtan och utgjordes av modified Oswestry Disability Index (ODI) och Roland Morris Disability Qestionnaire (RMDQ). Träningen som utfördes i grupp 1 (TOTRX) bestod av helkroppsövningar inkluderande ryggresningar enligt följande: Ett set med övningarna benpress, benspark, hamstringscurl, bröstpress, sittande rodd, press över huvudet, tricepsdips, ryggresningar, bicecpscurl, vadpress och magcurl. 15 repititioner på 60 % 1 RM. Träningen som utfördes av grupp 2 (LEXT) bestod av enbart ryggresningar.  Träningen skedde enskilt tre gånger /vecka i fyra månader. Progressiv ökning av belastningen jämfört med 1 RM genomfördes månadsvis. Kontrollgruppen (CON) tränade inte men fick information om träning och kost vilket även de tränande grupperna fick ta del av. Resultatet av studien visade på större minskning av självrapporterad funktionsnedsättning av ryggsmärtan hos TOTRX-gruppen jämfört med LEXT-gruppen. Även nivån av katastroftankar minskade i TOTRX-gruppen jämfört med CON-gruppen. Smärtan vid uppresningar från stol och promenader minskade såväl i LEXT- som TOTRX-gruppen jämfört med CON-gruppen. Helkroppsövningarna minskade ryggsmärtan mer än att bara göra ryggresningar (5).

    I en reviewstudie av Kristensen och Franklyn-Miller (6) hänvisas det till att ländryggssmärta som inte beror på allvarlig underliggande sjukdom ofta har sitt ursprung i att styrkan i ryggextensorerna inte är tillräcklig hög även om många andra faktorer kan ha betydelse. Genom att styrketräna kan den självrapporterade smärtan minska och styrkan öka i berörd muskulatur. I likhet med vad som Heather et al. (5) anges det att det inte finns bevis för vilken träningsregim som ger bäst resultat.  Överlag har det visat sig att styrketräning ger bättre resultat än konditionsträning när det gäller att minska ryggsmärta. En tillräckligt hög intensitet verkar också ha betydelse med belastning på mellan 53-79 % av 1 RM. Detta har setts öka muskelstyrka och minska smärta samt lett till ökad funktion hos individer med långvarig ländryggssmärta (6).

     

    Diskussion

    Går det att uttala sig om studien även gäller äldre personer utan övervikt? Innebär övervikten att de har låggradig inflammation som bidrar till smärtnivåerna?

    I studien användes NRS som smärtskattningsinstrument vilket tyder på att patienterna var kognitivt klara vilket också var en förutsättning för att kunna delta i studien. Den verbala smärtskattningsskalan behövde inte användas.

    Eventuellt stoff till diskussion nedan.

    Vad är livskvalitet? För mig, för individen? Förändras det i olika åldrar? Klara av att göra saker men samtidigt ha ont?

    Bristen på studier på min population kan bero på att de enligt min erfarenhet ofta har någon degenerativ funktionsnedsättning, röd flagga eller av någon annan orsak utesluts från studier. Det är i stort sett personer med ospecifik ryggsmärta som kan delta i studier som denna.

    Ingen subgruppering av ryggsmärtan, något som hade kunnat vara intressant att se på men också hade krävt ett betydligt större deltagarantal, inte heller någon bedömning av hur grav smärtan var hos deltagarna i studien.

    Personerna i referens 5 hade haft sin ländryggssmärta i minst 6 månader vilket tyder på att de har haft ont under väldigt lång tid.

    Jag vill undersöka fysisk aktivitets betydelse för muskuloskeletal smärta hos äldre.

    Hur kan fysk akvitet i form av styrketräning användas vid behandling av muskulosketal smärta i ländrygg hos äldre personer, 65 år och uppåt?

    Åtgärder jag vill veta mer om är vilken typ av fysisk aktivitet som har bäst evidens och vad som går att genomföra med så enkla medel som möjligt, helst i hemmet.

    Effekten ska utvärderas genom minskad grad av smärta och funktionsökning som primära utfallsmått. Grad av katastroftankar kan också vara relevant att mäta med något ländryggsformulär.

    Kontrollgrupp som inte får någon träning alternativt någon form av passiv behandling såsom TENS, akupunktur eller massage.

    Studien hade power vilket de hade beräknat utifrån minst 48 deltagare. Antal som slutförde studien var 49.

    Bedömning av relevans av de artiklar jag har använt mig av ger:

    Studie 1 har en population som i stort sett överensstämmer med min. Skillnaden är att de är överviktiga. För jämförelsen finns det tränande såväl som de som inte tränar. Interventionen är styrketräning. Utfallsmåttet är psykisk och fysisk påverkan vilket stämmer mot det jag vill se på, funktion och livskvalitet. 

     

    Studie 2 är en review som är generellt över muskeloskeletal smärta i kroppen men som också tar upp ländrygssmärta och beskriver forskninsläget. Den är inte specifk för min patientgrupp och jämför heler inte träning mot icke-träning men diskuterar till viss del skillnader mellan styrke- och konditionstränings effekter på ryggsmärta. Utfallsmått är funktion och smärta.

     

    Om jag ser till till studie 1 utifrån SBU's granskningmall för randominiserade studer så ger A1c: Grupperna var sammansatta på ett tillräckligt likartat sätt.

    A2c: Följsamheten i grupperna var bra. Så gott som samtliga genomförde träningen Inga större skillnader i bortfall mellan de tre grupperna. Det går tydligt att se varför de som föll bort inte kunde fortsätta ingå i studien.

    A2d: Deltagarna har fått samma information utöver interventionen.

    A3e: Mätmetoderna som användes för att identifiera utfallet var enligt min mening bra och många så de täckte in det mesta som är av intresse.

    A3f: Det är svårt att säga om utfallet har mätts vid en optimal tidpunkt

    A3h: Den analyserade populationen motsvarar frågan som är föremål för studien.

    A4a: Var bortfallet tillfredsställande lågt i förhållande till populationens storlek? Populationen var inte speciellt stor, inte heller bortfallet.  Ett fåtal personer per grupp föll bort.

    A4c: Bortfallets storlek var balanserat mellan grupperna. För TOTRX 5, för LEXT 2, för CON 3. Procentuellt motsvarar det 23, 10 och 22.

    A4f: Orsakerna till bortfallet framkom tydligt. Flera borffall var av "personliga skäl", något som man inte bör utforska vidare.

    A5a: I studien framgår det inte om den har följt ett i förväg publicerat studieprotokoll men troligtvis inte då det borde ha tagits upp.

    A5b: De utfallsmått som var primära respektive sekundära angavs tydligt.

    A5e: Redovisades enbart utfallsmått som angivits i förväg i studieprotokollet? Ja
     

    A5f: Var tidpunkterna för analys angivna i förväg? Nej, inte annat än att de gjorde enligt protokollet.

     

    Studiernas styrkor och svagheter är för studie 1 är att de har jämfört olika sätt att träna med en kontrollgrupp som inte tränade. Negativt är

    och för studie 2 är styrka att den är generell och tar upp vilken träning som är bra för att förbättra sin muskelstyrka och minska sin smärta. Svaghet är att den inte är specifik för min grupp.

     

    Säga något om denna F. Sofi, R. Molino Lova, V. Nucida, A. Taviani, F. Benvenuti, M. Stuart, M. Weirich, F. Gecchi, R. Abbate, F. Gensini, G. Macchi. Adaptiv physical activity and back pain: a non-randomised community-based intervention trial

    Det var en icke-randomiserad studie där de tog de patienten som de hade tillgängliga inom området och lät dem träna utifrån sina förutsättningar i funktionella övningar vilket enligt min mening är ett effektivt och individualiserat träningssätt.

     

    Referenser

     

    1.     FYSS -kapitel LÅNGVARIGA RYGG-OCH NACKBESVÄR [Internet] År 2016 [Uppdaterad datum 2016-11-22]. Hämtad från: http://fyss.se/wp-content/uploads/20...v%C3%A4r-1.pdf

     

    2.     Jones, Luke D., Pandit, Hemant., Lavy, Christopher. Back pain in the elderly: a review. Maturitas 78 (2014) 258-262

     

    3.     Kosek E LJ, Nisell R. Smärta och inflammation. Lund: studentlitteratur; 2014.

     

    4.     Rydwik E. Äldres hälsa : ett sjukgymnastiskt perspektiv. Lund: Studentlitteratur; 2012.

     

    5.     Heather K. Vincent, Steven Z. George, Amanda N. Seay, Kevin R. Vincent, Robert W. Hurley Resistance Exercise, Disability, and Pain Catastrophizing in Obese Adults with Back Pain. Med. Sci.             Sports Exerc., Vol. 46, No. 9, pp. 1693–1701, 2014
     

    6.     Jakob Kristensen, Andy Franklyn-Miller. Resistance training musculoskeletal rehabilitation: a systematic review. Br J Sports Med. 2012 Aug;46(10):719-26. doi: 10.1136/bjsm.2010.079376. Epub         2011 Jul 26.

     

     

     

     

     

    Files (0)

     

    Comments (2)

    Viewing 2 of 2 comments: view all
    Har fått hjälp med att flytta några referenser för ökad förståelse och tips om att lägga in mer information om de olika primära och sekundära utfallsmåtten som används i referens 5.
    Posted 07:45, 9 Apr 2017
    Gjort några tillägg i inledningen
    Posted 13:14, 9 Apr 2017
    Viewing 2 of 2 comments: view all
    You must login to post a comment.