Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Fysisk aktivitet och träning som prevention och behandling, MC3025 > Fördjupningsarbeten > Korsbandsskador

Korsbandsskador

    Table of contents
    No headers

    Introduktion

    Enligt statistik från Riksidrottsförbundet (RF) så idrottar regelbundet 65% av alla mellan 12-18 år i Sverige. De fyra populäraste bollsporterna är fotboll, basket, innebandy och handboll (Åhman,2017).

    Idrott är den vanligaste orsaken till akuta skador hos barn upp till 16 år och av dessa så drabbar 90% av skadorna benen. Inom fotboll, handboll och innebandy (sporter där hopp och pivoterande rörelser ingår) är knäskador den vanligaste skadan. Flickor/kvinnor drabbas i högre grad av främre korsbandsskador i dessa sporter framförallt i åldern 16-20 år (Rasmussen Barr & Heijne, 2018). Folksam är det försäkringsbolag som försäkrar 80% av idrottarna i Sverige via respektive idrottsförbund. Enligt statistik från deras idrottskadebas så visar det sig att inom de fyra populäraste bollsporterna så sker sju allvarliga knäskador varav minst tre främre korsbandsskador varje dag (Åhman,2017).

    Svenska korsbandsregistret uppger att den årliga incidenten av korsbandsskador tidigare har uppskattats till 0,5 /10.000 barn under femton år men att antalet troligtvis har fördubblats. Varför denna ökning har skett kan bero på en ökad medvetenhet om barns skador, högre krav på barns idrottande nedåt i åldrarna samt bättre skadediagnostik.

    Svenska korsbandsregistret startade 2005 och täcker ca 90% av alla korsbandsoperationer i Sverige. 2016 opererades 98st barn under 15 år på kliniker i Sverige jämfört med 80st 2015 och 73st 2014.

    Den bakomliggande orsaken till främre korsbandsskador är att en för stor kraft appliceras på det främre korsbandet. De flesta skador hos flickor som sker inom bollsporter uppstår i situationer utan yttre påverkan som tex vid häftig inbromsning med riktningsförändring, tvär vändning, landning med nästan fullt extenderat knä som hamnar i valgusposition där majoriteten av kroppsvikten hamnar på en fot och överkroppen lutas åt sidan och hamnar utanför understödsyta. Tonårsflickor  löper 3.5 gånger större risk att drabbas av denna typ av skada jämtemot män (Voskanian, 2013).

    När man tittar på riskfaktorer för att drabbas av en främre korsbandsskada och skillnader mellan könen så tittar man både på interna och externa faktorer. Externa faktorer är tex utrustning, skor och underlag, dessa faktorer är oftast lättpåverkade och inte så stor skillnad mellan könen. Interna faktorer är anatomiska, hormonella, biomekaniska och neuromuskulära funktioner (Voskanian, 2013). Det är bland de interna faktorerna som skillnader mellan könen finns. Varför det är så finns det flera teorier om, som tex större quadricepsdominans, strukturella skillnader i bäckenet, ökad q vinkel minskat utrymme mellan femurkondylerna hos kvinnor jämtemot män samt hormonella skillnader beroende på menstruation. En bristfällig neuromuskulär kontroll hos flickor, framförallt under och strax efter puberteten, är sannolikt även det en viktig bidragande faktor (Bahr & Engelbertsen, 2010).

    Korsbandsskador kräver ofta lång rehabilitering och påverkar inte bara idrottaren fysiskt utan även psykiskt. Detta då det sociala livet kan påverkas pga bristande kontakt med skol- och lagkamrater som kan uppstå pga minskad mobilitet och närvaro på träningar (von Porat, 2004). En främre korsbandsskada är en allvarlig knäskada som ofta leder till att unga inte kan fortsätta med sitt idrottande och oavsett operation eller inte så har undersökningar visat att 50% av patienterna uppvisar radiologiska tecken på artos i knäleden inom 10-15 år efter skadan. (Svenska korsbandsregistret)

    Det är dock viktigt att detta inte skrämmer bort tonårsflickor från idrotten då den ger så många positiva effekter utan vi måste titta på vilken förebyggande träning som kan minska andelen främre korsbandsskador. Anatomiska och könsspecifika inre faktorer är svåra att påverka men den neuromuskulära kontrollen kan man påverka den med hjälp av skadeförebyggande träning?

     

    Frågeställning

    Kan neuromuskulär skadeförebyggande träning minska främre korsbandsskador (utan yttre påverkan) hos flickor i åldern 12-17 år som utövar bollsport ?

    Litteratursökning:

    Sökningar gjordes Summon samt PubMed under mars 2018 med sökorden acl, anterior cruciate ligament, injury, female, neuromuscular, training, prevention

    Jag studerade också referenslistorna på relevanta artiklar för andra relevanta studier.

    Inklusionskriterier; RTC studier skrivna på svenska eller engelska, studier på flickor, främre korsband, neuromuskulär preventiv träning

    Då min frågeställning är om man kan förebygga främre korsbandssskador så exkluderades studier som jämförde förändringar på riskfaktorer och inte incidensen av ACL skador

    Då flertalet studier diskuterade compliance (följsamhet) så valde jag att lägga till en artikel där man tittat på följsamhet på studien av Waldén et al

    Tillslut så valdes 2 RTC studier samt 1 review studie ut.  Dessa granskades efter SBUs mall ”mall för kvalitetsgranskning av randomiserade studier”

    Många studier som jag hittade angående neuromuskulär träning (NMT) är designade för fotboll. Flertalet studier var även gjorda på en blandad könsfördelning där resultatet inte var redovisat så att man kunde se om det var flickor eller pojkar. Flertaler studier var prospektiva icke randomiserade kontrollstudier och därför valdes de bort.

    Resultat:

    Prevention of acute knee injuries in adolecent female football players: cluster randomised controlled trial

    Waldén et al utvärderar i sin klustrade RTC studie hur SISU´s träningsprogram knäkontroll påverkar knäskadeincidensen hos fotbollsspelande tjejer i ålder 12-17 år. 4565 kvinnliga fotbollsspelare delades upp i två grupper. 2479 i interventionsgrupp och 2085 i kontrollgrupp.

    Knäkontroll består av ett 15 minuters neuromuskulärt uppvärmningsprogram innehållande; styrka, plyometri, balans/proprioception, bålstabilitet och landning med ökad svårighetsgrad.

    Grupperna klustrades för att undvika kontaminering mellan grupperna så alla från samma lag var i samma grupp vilket gjorde det lättare för tränare utföra träningen.

    Knäkontrollsövningar genomfördes av interventionsgruppen två gånger per vecka under en fotbollssäsong på 7 månader (april-oktober). Kontrollgruppen tränade på som tidigare. Speltid och uppkomna skador rapporterades av tränare och utbildade fysioterapeuter

    Under säsongen rapporterades 21st främre korsbandsskador, 7st i interventionsgruppen och 14st i kontrollgruppen. Interventionsgruppen hade 64% färre korsbandsskador än kontrollgruppen.

    Bortfallet var något fler i kontrollgruppen, 26% respektive 16%. Anledningen till detta kan vara flera men en orsak kan vara missnöje med vilken grupp de hamnade i. Då kontrollgruppen skulle fortsätta med ”ordinarie” träning så framgår det inte i studien lagen hade någon preventiv träning redan i sin ordinarie träning. Det kan också vara så att de inte ville rapportera speltid, då det är ett omdiskuterat ämne inom barnidrott.

    Denna studie svarar bra på min frågeställning då både bollsport, kön, ålder stämmer överens med min frågeställning. Studien har delat upp knäskadorna i olika typer i sitt resultat, vilket flertalet andra studier inte har gjort. Det som dock saknas i resultatbeskrivningen är om det är kontakt- eller icke kontaktskada och i vilken åldern den drabbade innehar.

    Waldén et al gjorde även understudie på sin RTC studie. I denna hade tränarna i respektive lag till uppgift att dokumentera när och hur ofta varje lag och spelare utförde knäkontroll- programmet. Inför utvärderingen av resultaten delades spelarna i interventionsgruppen in i tre grupper baserat på följsamheten av programmet. Hög följsamhet, medelgod följsamhet och låg följsamhet.

    I studien ingick 2471 spelare i interventionsgruppen och 2085 spelare i kontrollgruppen. Anledningen till att det var färre spelare än i grundstudien berodde på att spelare skadats eller att de var frånvarande från träning under en längre tid.

    Resultaten visade att i gruppen med hög följsamhet minskade risken för främre korsbandsskada med 88%. Jämfört med originalstudien där interventionsgruppen analyserades i sin helhet visades en minskad risk med 64% när man inte tagit hänsyn till följsamheten.

    Gruppen med den lägsta följsamheten till knäkontrollprogrammeter hade ungefär samma skadenivå som kontrollgruppen som inte hade haft någon skadeförebyggande träning.

    I samtliga grupper så såg man en försämrad följsamhet i slutet av säsongen. Den var dock tydligast och började tidigare under säsongen hos gruppen med låg följsamhet.

     

    Effect of Neuromuscular Warm-up on Injuries in Female Soccer and Basketball Athletes in Urban Public High Schools

    LaBella et al använde en klustrad RTC studie för att utvärdera KIPP (Knee injury Prevention Program). 258 lag med 1492 basket- eller fotbolls utövande flickor (medelålder 16.22) och 90 tränare från high schools i låginkomstområden utanför Chicago deltog i studien. Interventionsgruppen bestod av 737spelare som utövade KIPP i samband med träning och match under en tävlingssäsong. Kontrollgruppen bestod av 755 spelare utövade sin ordinarie träning.

    Grupperna klustrades för att undvika kontaminering mellan grupperna så alla från samma lag var i samma grupp vilket gjorde det lättare för tränare utföra träningen. Innan randomiseringen så stratifierades skolorna efter socioekonomisk status samt vilken division som lagen spelade i. Orsaken till detta var att LaBella et al tror att dessa faktorer kan påverka skadeincidensen.

    Det framgår inte i studien hur många som var basketspelare och hur många som var fotbollsspelare, vilket jag anser vara en brist då resultatet istället redovisas i grupp. Man har dock tittat på vilken nivå som spelaren utövade sin idrott (eg vilken division man spelar i) samt även andra skador som uppstått i nedre extremiteten.

    Tränarna i interventionsgruppen fick instruktioner om hur den neuromuskulära uppvärmningen skulle utföras inför träning samt en förkortad version som skulle utföras innan match De fick även information om hur de skulle instruera flickorna landningsteknik (flekterade knä/höft) samt undvika valgusställning i knän. Det framgår inte i studien hur ofta träningen utfördes och därför kan man inte se sambandet mellan antal träningstillfällen och antalet skador.

    258 tränare erbjöds att vara med i studien men endast 95 valde att vara med. Detta bortfall berodde till största del av ointresse från tränarnas sida då de inte ville ha mer arbete. Av de 95 så exkluderades 5 pga av otillräckligdata som rapporterats. Även bland de medverkande tränarna så såg man att träningen inte utfördes i den utsträckning som var tänkt och alla övningar användes inte.

    Resultatet av studien visade två korsbandsskador i interventionsgruppen och sex stycken i kontrollgruppen. Det blir en skadeincidens  på 0.10 per 1000 träningstimmar för interventionsgruppen och 0.46 för kontrollgruppen.

    Denna studie svarar bra på min frågeställning när det gäller kön, sport, och preventiv åtgärd för att minska skador. Den redovisar dock nedre extremitetsskador  framgår inte heller om det var kontakt- eller icke kontaktskador. Studien är intressant för att man tittar på idrottsutövare i mer socialt utsatta områden. Både basket och fotboll är sporter som även i Sverige utövas i flera olika socioekonomiska grupper med olika förutsättningar.

     

    Michaelidis et al har gjort en systematisk litteraturstudie gällande vilken effekt förebyggande program har för antalet främre korsbandsskador hos kvinnliga idrottare i olika sporter.

    Denna studie tittar på kvinnliga idrottare överlag och inte endast det åldersspannet som jag valt att fokusera på. Trots detta tycker jag att det är en intressant artikel att titta på då flertalet bollsporter är inkluderade. Författarna har valt att titta på studier angående bollsporter som innebandy, fotboll, handboll, basketboll och vollyboll både randomiserad och icke- randomiserad . Flertalet av studierna som de tittade på gäller fotboll.

    Deras undersökning i litteraturen visar att NMT program för basketspelare visar sig ha mindre effekt än hos andra idrotter med multidirektionella rörelser som handboll och fotboll. I studier angående vollyboll så noterades inga ACL skador varken i interventions- eller kontrollgrupperna.

     

    Diskussion

     

    Referenser:

    Bahr, R., & Engelbertsen, L. (2010) Undvik idrottskador: Preventionsinsatser vid träning och tävling. 1 uppl. Farsta: SISU idrottsböcker.

    LaBella, C. R., Huxford, M. R.,Grissom, J., Kim, K. Y., Peng, J., & Christoffel, K.K. (2011)  Effect of neuromuscular warm-up on injuries in female soccer and basketball athletes in urban public high schools: cluster randomized controlled trial. Archives of Pedriatrics & Adolescent Medicine,

    165:1033–40. doi: 10.1001/archpediatrics.2011.168

    Michaelidis, M. & Koumantakis, G. A. (2013) Effects of knee injury primary prevention programs on anterior cruciate ligement injury rates in female athletes in differens sports: A systematic review. Physical Therapy in Sports 15: 200-210. DOI: 10.1016/j.ptsp.2013.12.002

    Rasmussen Barr, E; & Heijne, A. (2018) Idrottskada Från prevention till säker återgång till idrott. Lund: Studentlitteratur

    Svenska korsbandsregistret (2016). Hämtad 2018-02-06, från https://aclregister.nu/info/rapport2016.pdf

    Waldén, M., Atroshi, I.,Wagner, P., & Hägglund. M (2012)Prevention of acute knee injuries in adolescent female football players: cluster randomised controlled trial. Brittish Medical Journal 344: e3042. DOI: 10.1136/bmj.e3042

    Waldén, M., Atroshi, I.,Wagner, P., & Hägglund. M (2012) Superior compliance with neuromuscular trianing programme is associated with fewer ACL injuries and fewer acute injuries in female adolescent football players: secondary analysis of an RCT

    Von Porat, A. (2004) Knäskador och artros – En sammanställning av riskfaktorer och skadeförebyggande program inom fotboll, handboll och innebandy. (Ett samarbetsprojektmellan Reumatikerförbundet, SISU Idrottsutbildarna, Riksidrottsförbundet ochIdrottshögskolan). Hämtad från http://docplayer.se/5091218-Knaskador-och-artros-av-anette-von-porat.html

    Voskanian.N (2013  ACL Injury prevention in female athletes: review of the literature and practical considerations in implementing an ACL prevention program, Curr Rev Musculoskelet Med (2013) 6: DOI:10.1007/s12178-013-9158-y,

    Åman, M. (2017). Acute sports injuries in Sweden and their possible prevention : an epidemiological study using insurance data (PhD dissertation). Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH, Stockholm. Hämtad från http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:gih:diva-5128

     

    P

    Idrottsutövande flickor i åldern 12-17 år som tränar bollsporter.

    I

    Neuromuskulär skadeförebyggande träning i kombination med den ordinarie träning

    C

    Endast ordinarie träning

    O

    Antalet rapporteraade korsbandsskador

    Files (0)

     

    Comments (1)

    Viewing 1 of 1 comments: view all
    Hade jättebra diskussioner med Åsa och Maria där vi gick igenom varandras fördjupningsarbeten. Fick hjälp hur jag kunde beskriva resultatet tydligare och även delar som kommer i diskussionen. Hade även lite funderingar på granskningen som blev tydligare efter vårt samtal.
    Posted 20:37, 3 Apr 2018
    Viewing 1 of 1 comments: view all
    You must login to post a comment.