Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Fysisk aktivitet och träning som prevention och behandling, MC3025 > Fördjupningsarbeten > Korsbandsskador

Korsbandsskador

    Table of contents
    No headers

    Kan neuromuskulär skadeförebyggande träning minska främre korsbandsskador (utan yttre påverkan) hos flickor i åldern 12-17 år som utövar bollsporter?

    Introduktion

    Enligt statistik från Riksidrottsförbundet (RF) så idrottar regelbundet 65 % av alla mellan 12-18 år i Sverige. De fyra populäraste bollsporterna är fotboll, basket, innebandy och handboll (Åhman,2017).

    Idrott är den vanligaste orsaken till akuta skador hos barn upp till 16 år och av dessa så drabbar 90 % av skadorna benen. Inom fotboll, handboll och innebandy (sporter där hopp och pivoterande rörelser ingår) är knäskador den vanligaste skadan. Flickor/kvinnor drabbas i högre grad av främre korsbandsskador i dessa sporter, och framförallt i åldern 16-20 år (Rasmussen Barr & Heijne, 2018). Folksam är det försäkringsbolag som försäkrar 80 % av idrottarna i Sverige via respektive idrottsförbund. Enligt statistik från deras idrottskadebas så visar det sig att inom de fyra populäraste bollsporterna så sker sju allvarliga knäskador varav minst tre främre korsbandsskador varje dag (Åhman,2017).

    Svenska korsbandsregistret uppger att den årliga incidenten av korsbandsskador tidigare har uppskattats till 0,5 /10.000 barn under femton år men att antalet troligtvis har fördubblats. Varför denna ökning har skett kan bero på en ökad medvetenhet om barns skador, högre krav på barns idrottande nedåt i åldrarna samt bättre skadediagnostik. Svenska korsbandsregistret startade 2005 och täcker ca 90 % av alla korsbandsoperationer i Sverige. 2016 opererades 98st barn under 15 år på kliniker i Sverige jämfört med 80st 2015 och 73st 2014.

    Den bakomliggande orsaken till främre korsbandsskador är att en för stor kraft appliceras på det främre korsbandet. De flesta skador hos flickor som sker inom bollsporter uppstår i situationer utan yttre påverkan som t.ex. vid häftig inbromsning med riktningsförändring, tvär vändning, landning med nästan fullt extenderat knä som hamnar i valgusposition där majoriteten av kroppsvikten hamnar på en fot och överkroppen lutas åt sidan och hamnar utanför understödsyta. Kvinnliga idrottare löper 3.5 gånger större risk att drabbas av denna typ av skada jämtemot män (Voskanian, 2013).

    När man tittar på riskfaktorer för att drabbas av en främre korsbandsskada och skillnader mellan könen så tittar man både på interna och externa faktorer. Externa faktorer är t.ex. utrustning, skor och underlag. Dessa faktorer är oftast lättpåverkade och inte så stor skillnad mellan könen. Interna faktorer är anatomiska, hormonella, biomekaniska och neuromuskulära funktioner (Voskanian, 2013). Det är bland de interna faktorerna som skillnader mellan könen finns. Varför det är så finns det flera teorier om, som t.ex. större quadricepsdominans, strukturella skillnader i bäckenet, ökad q-vinkel minskat utrymme mellan femurkondylerna hos kvinnor jämtemot män samt hormonella skillnader beroende på menstruation. En bristfällig neuromuskulär kontroll hos flickor, framförallt under och strax efter puberteten, är sannolikt även det en viktig bidragande faktor (Bahr & Engelbertsen, 2010).

    NMT är ett samlingsord som innefattar flera olika inslag i träningen som balans, yttre störningsmoment, agility (kvickhet), styrka, uthållighet och plyometriska övningar(spänst). Neuromuskulära träningsprogram kan utformas olika beroende på vilket mål man har med träningen, t.ex. förebygga skador hos yngre idrottsutövare, rehabilitering eller förebygga artros. Fysiologiskt så syftar neuromuskulärträning till att öka den omedvetna motoriska responsen, genom att ställa krav både på afferenta och centrala mekanismer som styr den motoriska kontrollen (Hall et al, 2012).

    Neuromuskulärträning är inriktad på att förbättra koordinationen mellan olika muskelgrupper vid utförandet av funktionella övningar, så att övningarna kan utföras korrekt och så effektivt som möjligt och på det sättet öka spelarens chans att förbli skadefri (Rasmussen Barr & Heijne, 2018).

    Korsbandsskador kräver ofta lång rehabilitering och påverkar inte bara idrottaren fysiskt utan även psykiskt. Detta då det sociala livet kan påverkas pga. bristande kontakt med skol- och lagkamrater som kan uppstå pga. minskad mobilitet och närvaro på träningar (von Porat, 2004). En främre korsbandsskada är en allvarlig knäskada som om den inte behandlas, oavsett om det är konservativt eller kirurgiskt, leder till att unga inte kan fortsätta med sitt idrottande. Oavsett operation eller inte så har undersökningar visat att 50 % av patienterna uppvisar radiologiska tecken på artros i knäleden inom 10-15 år efter skadan (Svenska korsbandsregistret).

    Det är dock viktigt att detta inte skrämmer bort tonårsflickor från idrotten då den ger så många positiva effekter utan vi måste titta på vilken förebyggande träning som kan minska andelen främre korsbandsskador. Anatomiska och könsspecifika inre faktorer är svåra att påverka men den neuromuskulära kontrollen kan man påverka den med hjälp av skadeförebyggande träning?

     

    Frågeställning

    Kan neuromuskulär skadeförebyggande träning minska främre korsbandsskador (utan yttre påverkan) hos flickor i åldern 12-17 år som utövar bollsport?

    Litteratursökning:

    Sökningar gjordes Summon samt Pub Med under mars 2018 med sökorden acl, anterior cruciate ligament, injury, female, neuromuscular, training, prevention

    Jag studerade också referenslistorna på relevanta artiklar för andra relevanta studier.

    Inklusionskriterier; RTC studier skrivna på svenska eller engelska, studier på flickor, främre korsband, neuromuskulär preventiv träning

    Då min frågeställning är om man kan förebygga främre korsbandsskador med hjälp av preventiv neuromuskulärträning så exkluderades studier som tittade på prestationsförmåga och inte incidensen av ACL skador. Även studier som tittade på externa faktorer exkluderades.

    Flertalet studier diskuterade compliance (följsamhet) så valde jag att lägga till en artikel där man tittat på följsamhet på studien av Waldén et al samt en artikel som är en tre års uppföljning på samma studie. Dessa artiklar granskades inte enligt SBU.

    Tillslut så valdes två RTC studier som granskades efter SBUs mall ”mall för kvalitetsgranskning av randomiserade studier” samt en Review studie ut. 

     

    Prevention of acute knee injuries in adolescent female football players: cluster randomised controlled trial

    Waldén et al utvärderar i sin klustrade RTC studie hur SISUs träningsprogram ”knäkontroll” (KCP) påverkar knäskadeincidensen hos fotbollsspelande tjejer i ålder 12-17 år. 4564 kvinnliga fotbollsspelare från 230 föreningar från åtta fotbollsdistrikt i södra och mellersta Sverige randomiserades i två grupper. 2479 i interventionsgrupp och 2085 i kontrollgrupp. Grupperna klustrades för att undvika kontaminering mellan grupperna så alla från samma lag var i samma grupp vilket gjorde det lättare för tränare utföra träningen. Randomiserings förfarande var tydligt beskriven.

    Det primära utfallsmåttet för studien var andelen främre korsbandsskador och det sekundära utfallsmåttet var andelen allvarliga knäskador

    KCP består av ett 15 minuters neuromuskulärt uppvärmningsprogram innehållande; styrka, plyometri, balans/proprioception, bålstabilitet och landning med ökad svårighetsgrad.

    Knäkontrollsövningar genomfördes av interventionsgruppen två gånger per vecka under en fotbollssäsong på 7 månader (april-oktober). Kontrollgruppen tränade på som tidigare. Individuell tränings- och matchtid rapporterades av tränarna för alla spelare i laget. Varje förening hade tillgång till en studiesjukgymnast som var utbildad för uppdraget som stöd för datainsamlingen samt medicinskt stöd.

    Bortfallet var något fler i kontrollgruppen, 26 % respektive 16 % för interventionsgruppen. Orsaken till bortfallet är inte analyserat men orsaken diskuteras av författarna att det kan bero på missnöje med vilken grupp de hamnade i, då kontrollgruppen skulle fortsätta med ”ordinarie” träning.  Det kan också vara så att tränarna inte ville rapportera speltid och därför valde att inte vara med i studien. Inom barnidrott är toppning (spela mer med lagets bästa spelare) någonting som är kontroversiellt och som vissa lag påbörjar i väldigt tidig ålder och därför inte något som man som tränare vill rapportera.

    Under säsongen rapporterades 21st främre korsbandsskador, 7st varav 5 icke kontakt skador i interventionsgruppen och 14st varav 7 icke kontakt skador i kontrollgruppen. Man fann en skadereduktion på 64 % vilket innebar en signifikant minskning av korsbandsskador i interventionsgruppen jämfört med kontrollgruppen.  Så 15 minuter neuromuskulär träning med hjälp av ”knäkontroll” programmet gav effekt på antalet främre korsbandsskador hos fotbollsspelande flickor i åldern 12-17år.

    Denna studie svarar bra på min frågeställning då både bollsport, kön, ålder stämmer överens med min frågeställning.

    Styrkor med studien: Storleken på studien. Populationen är likartad gällande kön och ålder och från samma del av Sverige. Studien har delat upp knäskadorna i olika typer samt när de inträffade (träning/match) i sitt resultat, vilket flertalet andra studier som jag hittat inte gör. Att klubbarna lottades till kontroll- eller träningsgrupp. Detta gjorde att tränarna inte kunde påverka vilken grupp de hamnade i (så att mer motiverade tränare valde interventionsgruppen). Att speltid rapporterades vilket gör att skaderisken kan bedömas mer korrekt. En annan styrka är att lagen fick möjlighet till snabb bedömning av skador vilket normalt inte är möjligt i icke elitlag.

    Svaghet med studien: Tränarna valde när det var dags att stegra svårighetsgraden utan stöd från medicinska teamet vilket kan göra att alla spelare kanske inte var redo för mer avancerade övningar. Det framgår inte i studien om lagen hade någon preventiv träning redan i sin ordinarie träning.

    Waldén et al gjorde även understudie på sin RTC studie. I denna hade tränarna i respektive lag till uppgift att dokumentera när och hur ofta varje lag och spelare utförde knäkontroll- programmet. Inför utvärderingen av resultaten delades spelarna i interventionsgruppen in i tre grupper baserat på följsamheten av programmet. Hög följsamhet, medelgod följsamhet och låg följsamhet.

    I studien ingick 2471 spelare i interventionsgruppen och 2085 spelare i kontrollgruppen. Anledningen till att det var färre spelare än i grundstudien berodde på att spelare skadats eller att de var frånvarande från träning under en längre tid.

    Resultaten visade att i gruppen med hög följsamhet minskade risken för främre korsbandsskada med 88 %. Jämfört med originalstudien där interventionsgruppen analyserades i sin helhet visades en minskad risk med 64 % när man inte tagit hänsyn till följsamheten.

    Gruppen med den lägsta följsamheten till KCP hade ungefär samma skadenivå som kontrollgruppen som inte hade haft någon skadeförebyggande träning.

    I samtliga grupper så såg man en försämrad följsamhet i slutet av säsongen. Den var dock tydligast och började tidigare under säsongen hos gruppen med låg följsamhet.

    En uppföljningsstudie på KCP studien är gjord av Lindblom et al. Man tittade på användandet av KCP bland fotbollsdistrikten. Frågeformulär skickades till åtta fotbollsdistrikt och tränare (n = 303) som deltog i RCT studien 2009 och tränare som inte deltog i RCT studien men som tränade kvinnliga ungdomsfotbollslag under säsongen 2012 (n = 496). Svarsfrekvensen på formuläret var 100 % bland distrikten, 57 % bland de tränade som varit med i studien och 36 % bland de som inte varit med. Intresset för interventionen var hög, 99 % av kontrollgruppen och 91 % av nuvarande tränare var bekanta med programmet. 74 % bland nuvarande tränare använde programmet, men programändringar var vanliga bland tränare. Inget distrikt hade formell policy för genomförande och 87 % av nuvarande tränare rapporterade inga klubbrutiner för programanvändning. 82 % av lagen från interventionsgruppen och 68 % från kontrollgruppen använde fortfarande programmet.

     

    Effect of Neuromuscular Warm-up on Injuries in Female Soccer and Basketball Athletes in Urban Public High Schools

    Studien av LaBella et al är en klustrad RTC studie för att utvärdera KIPP (Knee injury Prevention Program). Inga inklusions- eller exklusionskriterier för att deltaga i studien utan alla 258 huvudtränare för highschools i låginkomstområden utanför Chicago med kvinnliga basket- och fotbollslag bjöds in till studien.106 lag med 1492 basket- eller fotbolls utövande flickor (medelålder 16.22) och 90 tränare från deltog i studien. Interventionsgruppen bestod av 737 spelare som utövade KIPP i samband med träning och match under en tävlingssäsong. Kontrollgruppen bestod av 755 spelare som utövade ordinarie träning.

    Grupperna klustrades för att undvika kontaminering mellan grupperna så alla spelare från samma lag var i samma grupp vilket underlättade för tränarna. Innan randomiseringen så stratifierades skolorna efter socioekonomisk status samt vilken division som lagen spelade i. Orsaken till detta var att LaBella et al tror att faktorer som spelintensitet beroende på vilken division laget spelar möjlighet till medicinsk vård kan påverka skadeincidensen.

    Det primära utfallsmåttet av studien var att se om tränare kunde implementera ett förebyggande neuromuskulärt uppvärmningsprogram i sin ordinarie träning och det sekundära utfallsmåttet var att utvärdera effekten ett neuromuskulärt träningsprogram har på skador på nedre extremiteten hos kvinnliga basket- och fotbollsspelare.

    Tränarna i interventionsgruppen fick instruktioner om hur den neuromuskulära uppvärmningen skulle utföras inför träning samt en förkortad version som skulle utföras innan match. Programmet innehöll styrke-, balans-, plyometriska samt agilityövningar.

    Tränarna fick även information om hur de skulle instruera flickorna om landningsteknik (flekterade knä/höft) samt undvika valgusställning i knän och hur de skulle ge flickorna feedback på övningarna.

    258 tränare erbjöds att vara med i studien men endast 95 valde att vara med. Detta bortfall berodde till största del av ointresse från tränarnas sida då de inte ville ha mer arbete än att träna lagen. Av de 95 så exkluderades fem pga. otillräcklig data som rapporterats. Även bland de medverkande tränarna så såg man att träningen inte utfördes i den utsträckning som var tänkt då alla övningar inte användes. Dock rapporterade tränarna att uppvärmningen användes i 80 % av tränings- och matchtillfällena. Bortfallet var 6 % för kontrolltränare och 4 % för interventionstränare, bland spelarna var 5 % i kontrollgruppen och 3 % i internventionsgruppen, anledningen till bortfallet beskrivs inte.

    Resultatet av studien redovisar antalet skador i nedre extremiteten gällande gradvis ökande skador, akuta skador, fotledsdistortioner, knädistortioner samt främre korsbandsskador. 50 skador i interventionsgruppen och 96 skador i kontrollgruppen rapporterades. Gällande främre korsbandsskador så rapporterades två stycken i interventionsgruppen och sex stycken i kontrollgruppen. Det blir en skadeincidens på 0.26 per 1000 träningstimmar för interventionsgruppen och 0.07 för kontrollgruppen. Vid jämförelse mellan intervention och kontrollgrupp så såg man en minskning av 56 % minskning vid akuta skador och 73 % vid främre korsbandsskador, vilket tyder på att neuromuskulärträning har effekt för att förebygga skador i nedre extremiteten för basket – och fotbollsspelande flickor.

    Denna studie svarar bra på min frågeställning när det gäller kön, sport, och preventiv åtgärd för att minska skador. Den redovisar dock samtliga nedre extremitetsskador inklusive främre korsbandsskador vilket i och för sig är väldigt intressant men inte det som jag hade i min frågeställning.

    Styrkor med studien: Studien har använt sig av en population från likartade områden. Man tittat på vilken nivå som spelaren utövade sin idrott (eg. vilken division man spelar i) samt även andra skador som uppstått i nedre extremiteten. Studien är intressant för att man tittar på idrottsutövare i mer socialt utsatta områden. Både basket och fotboll är sporter som även i Sverige utövas i flera olika socioekonomiska grupper med olika förutsättningar att utöva sport.

    Svaghet med studien: Det framgår inte i studien hur många som var basketspelare och hur många som var fotbollsspelare, vilket jag anser vara en brist då resultatet istället redovisas i grupp.

     

    Effects of knee injury primary prevention programs on anterior cruciate ligament injury rates in female athletes in different sports: A systematic Review

    Michaelidis och Koumantakis har gjort en systematisk litteraturstudie där 13 studier inkluderades gällande vilken effekt förebyggande program har för antalet främre korsbandsskador hos kvinnliga idrottare i olika sporter. Författarna har valt att titta på studier angående bollsporter som innebandy, fotboll, handboll, basketboll och vollyboll både randomiserad och icke- randomiserad. De neuromuskulära träningsprogram som man tittade på i studien var Sportmetric, Frappier Acceleration Training Program (FATP), Prevent injury and Enchance Performance ( PEP), Knee ligament Injury Prevention (KLIP), FIFA 11, Harmonknee Preventive Training program (HPT), Söderman, MYKLEBUST, OLSEN, PETERSEN, PASANEN och WALDEN.

    Författarna kom fram till att för att den neuromuskulära träningen ska förebygga främre korsbandsskador så måste den användas regelbundet och påbörjas redan under försäsongen. En god teknik är även det viktigt för resultatet av träningen. Övningarna ska innehålla både styrka, balans och proprioception på ett idrottsspecifikt sätt genom bland annat riktningsförändringar, hopp och landning.

    Tre neuromuskulära program (NMT) för fotboll (PEP, HPT, WALDEN) och ett i handboll (MYKLEBURST) visade minskad incidens för främre korsbandsskador medan NMT program för basketspelare visar sig ha mindre effekt än hos andra idrotter med multidirektionella rörelser som handboll och fotboll. Detta kan enligt författarna bero på att i studierna för basket endast pågick under 6 veckor och det är för kort tid för att få effekt av träningen. Studierna rekommenderar att träning för basketspelare ska innehålla mer plyometriska övningar, agility träning samt korrekt landningsteknik då basketspelare behöver dessa kvaliteter för att utöva sin sport. Studier angående vollyboll så noterades inga ACL skador varken i interventions- eller kontrollgrupperna detta troligtvis pga. att atleterna inte utsätts för rörelser som framkallar främre korsbandsskador. När det gäller innebandy så kunde man inte se någon signifikant skillnad mellan intervention- och kontrollgruppen gällande främre korsbandsskador men det blev överlag mindre skador i nedre extremiteten.

    I de 13 studierna som granskades så var det överlag lite främre korsbandsskador både i kontroll- och interventionsgrupperna vilket kunde bero på för få antal deltagare i studierna som undersöktes i denna litteraturstudie.

    Litteraturstudien tittade på kvinnliga idrottare överlag och inte endast det åldersspannet som jag valt att fokusera på. Trots detta tycker jag att det är en intressant artikel att titta på då flertalet bollsporter är inkluderade.

     

    Diskussion

    Flertalet av de studier som jag hittade angående neuromuskulär träning (NMT) som preventiv åtgärd var designade för fotboll de hade även en blandad könsfördelning där resultatet inte var redovisat så att man kunde se om det var flickor eller pojkar. De flesta studier var prospektiva icke randomiserade kontrollstudier och därför valdes de bort.

    De två studier som jag valde att titta närmare på svarade väl på min frågeställning; Kan neuromuskulär skadeförebyggande träning minska främre korsbandsskador (utan yttre påverkan) hos flickor i åldern 12-17 år som utövar bollsporter?

    Båda studierna visar att neuromuskulär skadeförebyggande träning har effekt när det gäller att minska andelen främre korsbandsskador hos flickor i åldern 12-17 år men att compliance (följsamhet) både hos tränare och hos spelare är väldigt viktigt för att få den skadeförebyggande effekten av den neuromuskulära träningen som man är ute efter.

    Hur man ska man då få en ökad compliance? Ett förslag kan vara att lägga till lite olika tävlingsmoment för att göra träningen roligare. Jag skulle vilja se fler nivåer av de olika NMT programmen så att det når en större målgrupp. För de yngsta så kan t.ex. enbensknäböj vara en svår övning och där behövs nog en något lättare övning. På seniornivå däremot så kan man lägga till skivstångsövningar för att ge mer utmaning.

    ”Knäkontroll” programmet (KCP) som används i studien av Waldén et al har utvecklats tillsammans med Svenska Basketbollförbundet, Svenska fotbollsförbundet, Svenska handbollsförbundet, Svenska innebandyförbundet och Elitidrottscentrum Bosön och har utvecklats till ett koncept. Varje förbund har utvecklat sitt egna uppvärmningsprogram t.ex. basketförbundet har skapat ”Basketsmart”. När jag tittade på respektive förbunds hemsida gällande KCP så var det Svenska fotbollsförbundet som hade mest information på sin sida där man kunde ladda ner KCP för att enkelt få tillgång till övningarna.

    Det är dock osäkert om resultatet från Waldén et al studie kan generaliseras till andra sporter, åldersgrupper och kön. Har inte hittat någon forskning gällande KCP och innebandy, basket och handboll och resultat gällande förebyggande av främre korsbandsskador vilket vore intressant.

    Har inte hittat några studier på vad som händer om man slutar genomföra den NMT, d.v.s. hur länge effekten håller i sig, vilket vore intressant. Har hittat ett abstrakt på en studie som kommer publiceras 2018 som är en långtidsuppföljning av Åman et al. De har gjort en uppföljningsstudie av användandet av KCP ute på fältet gällande fotboll i vilken de tittat på antalet främre korsbandsskador under perioden 2006-2015 och utvärderade effektiviteten av KCP för att minska dessa skador. 2010 beslutade Svenska fotbollsförbundet att KCP skulle vara obligatoriskt på tränarutbildningarna. Ett frågeformulär skickade ut till 24 fotbollsdistrikt samt att man tittade på antalet nerladdningar av KCP via hemsida/app. Det visade sig att mellan 46-79% av förbunden hade genomfört KCP utbildningar varje år och att det fanns 101236 nedladdningar. Incidensen av främre korsbandsskador hade minskat med 16 % hos män och 19 % hos kvinnor. Slutsatsen man drar från studien är att sedan KCP implementerades nationellt för fotboll så har främre korsbandsskador minskat i båda könen på nationell nivå.

    I studierna som jag har granskat så är det svårt att avgöra vilken del av den NMT som är den mest förebyggande komponenten eller om det är en kombination. Att undersöka om det finns studier där man fokuserar på de enskilda delarna i träningen och specificerade för viss bollsport vore intressant. Detta då man inte kan dra alla bollsporter över en kam vilket även visade sig i review studien av Michaelidis och Koumantakis där det var olika resultat av NMT beroende på sport. Intressant vore att göra tester före och efter en intervention för att se om en förbättring sker inom den valda delen, för att sedan sammanställa de mest verkningsfulla delarna och på så sätt utforma ett program som ger den bästa förebyggande åtgärden för viss sport och individ för att minska andelen främre korsbansskador.

    En slutsats av båda studierna som jag drar är vikten av att skapa en förståelse hos slutanvändarna d.v.s. att spelare och tränare förstår nyttan av träningen. Det behövs enligt mig en attityd och beteende förändring inom idrotten bland tränare, spelare och medicinska team för att få en optimal effekt av neuromuskulära övningar som preventivåtgärd för främre korsbandsskador.

     

    Referenser:

    Bahr, R., & Engelbertsen, L. (2010) Undvik idrottskador: Preventionsinsatser vid träning och tävling. 1 uppl. Farsta: SISU idrottsböcker.

    Hall, M; Hinman, R.S; Wrigley T.V; Roos, E.M; Hodges, P.W, Staples, M & Bennell, K.L. (2012). The effects of neuromuscular exercise on medial knee joint load post-arthroscopic partial medial meniscectomy: ‘SCOPEX’ a randomised control trial protocol. BMC Musculoskeletal Disorders,13:233. doi: 10.1186/1471-2474-13-233

    LaBella, C. R., Huxford, M. R.,Grissom, J., Kim, K. Y., Peng, J., & Christoffel, K.K. (2011)  Effect of neuromuscular warm-up on injuries in female soccer and basketball athletes in urban public high schools: cluster randomized controlled trial. Archives of Pedriatrics & Adolescent Medicine.165:1033–40. doi: 10.1001/archpediatrics.2011.168

    Lindblom,H;  Waldén, M, Carlfjord, S  & Hägglund, M.(2014)

    Implementation of a neuromuscular training programme in female adolescent football: 3-year follow-up study after a randomised controlled trial. British Journal of Sports Medicine, (48), 19, 1425-1430.doi: 10.1136/bjsports-2013-093290

    Michaelidis, M. & Koumantakis, G. A. (2013) Effects of knee injury primary prevention programs on anterior cruciate ligement injury rates in female athletes in differens sports: A systematic review. Physical Therapy in Sports15: 200-210. doi: 10.1016/j.ptsp.2013.12.002

    Rasmussen Barr, E; & Heijne, A. (2018) Idrottskada Från prevention till säker återgång till idrott. Lund: Studentlitteratur

    Svenska korsbandsregistret (2016). Hämtad 2018-02-06, från https://aclregister.nu/info/rapport2016.pdf

    Waldén, M., Atroshi, I.,Wagner, P., & Hägglund. M (2012) Prevention of acute knee injuries in adolescent female football players: cluster randomised controlled trial. British Medical Journal 344: e3042. doi: 10.1136/bmj.e3042

    Waldén, M., Atroshi, I; Wagner, P., & Hägglund. M (2012) Superior compliance with neuromuscular trianing programme is associated with fewer ACL injuries and fewer acute injuries in female adolescent football players: secondary analysis of an RCT. British Journal of Sports Medicine. 47:974-979. Doi: 10.1136/bjsports-2013-092644

    Von Porat, A. (2004) Knäskador och artros – En sammanställning av riskfaktorer och skadeförebyggande program inom fotboll, handboll och innebandy. (Ett samarbetsprojektmellan Reumatikerförbundet, SISU Idrottsutbildarna, Riksidrottsförbundet ochIdrottshögskolan). Hämtad från http://docplayer.se/5091218-Knaskador-och-artros-av-anette-von-porat.html

    Voskanian.N (2013)  ACL Injury prevention in female athletes: review of the literature and practical considerations in implementing an ACL prevention program. Current Reviews in Musculoskeletal Medicine,6. doi:10.1007/s12178-013-9158-y,

    Åman, M. (2017). Acute sports injuries in Sweden and their possible prevention : an epidemiological study using insurance data (PhD dissertation). Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH, Stockholm. Hämtad från http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:gih:diva-5128

    Åman, M; Larsén, K;  Forssblad, M; Waldén, M & Hägglund, M. 18 A nationwide follow-up on the effectiveness of an implemented neuromuscular training program to reduce severe knee injuries in football players. British Journal of Sports MedicineApr 2018, 52 (Suppl 1) A7.

    doi:10.1136/bjsports-2018-099334.18

     

    P

    Idrottsutövande flickor i åldern 12-17 år som tränar bollsporter.

    I

    Neuromuskulär skadeförebyggande träning i kombination med den ordinarie träning

    C

    Endast ordinarie träning

    O

    Antalet rapporterade korsbandsskador

     

     

     

    Files (0)

     

    Comments (3)

    Viewing 3 of 3 comments: view all
    Hade jättebra diskussioner med Åsa och Maria där vi gick igenom varandras fördjupningsarbeten. Fick hjälp hur jag kunde beskriva resultatet tydligare och även delar som kommer i diskussionen. Hade även lite funderingar på granskningen som blev tydligare efter vårt samtal.
    Posted 20:37, 3 Apr 2018
    Hej Lisa!
    Tack för spännande och intressant läsning.
    Här kommer lite feedback.
    En bra introduktion med relevant fakta, men skulle man kunna få med något mer om vad neuromuskulärträning innebär och vad som används idag angående upplägg mm. Vad är mekanismen bakom neuromuskulär träning. Fanns där något intressant i Review artikeln som du granskade , som skulle kunna finnas med i introduktionen?
    I stycke tre i introduktionen finns där en referens eller hemsida där man kan hitta svenska korsbandsregistret?
    Lite nyfiken på om man vet hur många som faktiskt kommer tillbaka till sin idrott efter skada hos dessa unga tjejer?

    Tydlig litteratursökning!

    Bra beskrivning av studierna och dess resultat.I själva granskningen kan du kanske redogöra för några av punkterna som du kom fram till enligt SBU mallen?

    Har man på något sätt i någon studie kunnat göra en långtidsuppföljning? Om man slutar med den specifika träningen hur lång tid tar det innan risken ökar igen?

    Bra diskussion med intressanta aspekter att tänka på inför framtiden.
    Posted 09:08, 12 May 2018
    Intressant läsning, du har en bra skriven och sammanfattad artikel som är lätt att följa och förstå slutsatserna.

    Några synpunkter och frågor:

    INTRODUKTION
    ”Tonårsflickor löper 3.5 gånger större risk att drabbas av denna typ av skada jämtemot män (Voskanian, 2013).” Du använder tonårsflickor och män. Är jämförelsen med män eller tonårspojkar?

    Finns det några intressanta resultat när man titta på externa faktorer som kan bidra i förebyggandet av korsbandsskador?

    Angående statistik efter korsbandsskador och påverkan psykiskt, återgång till idrott och artrosutveckling, finns det där någon skillnad mellan könen?

    LITTERATURSÖKNING
    Jag förstår inte riktigt meningen: ”…så exkluderades studier som jämförde förändringar på riskfaktorer och inte incidensen av ACL skador.” Kan du förklara närmare skillnaden och varför de inte var relevanta för din undersökning?

    RESULTAT
    I sammanställningen av Prevention of acute knee injuries in adolecent female football players: cluster randomised controlled trial skriver du: “Det kan också vara så att de inte ville rapportera speltid, då det är ett omdiskuterat ämne inom barnidrott.” Jag förstår inte riktigt vad det innebär, kan du förklara mer?

    I sammanställnnig av Effects of knee injury primary prevention programs on anterior cruciate ligament injury rates in female athletes in different sports: A systematic review anger du att det inte blev en efffekt för basketspelare efter intervention I samma utsträckning som övriga sporter, finns det någon förklaring/reflektion över varför?

    DISKUSSION
    De flesta studier var prospektiva icke randomiserade kontrollstudier och därför valdes de bort. Kan det finnas intressanta slutsatser och reflektioner att sammanfatta ändå?
    ”Har inte hittat någon forskning gällande de andra sporterna och resultat gällande förebyggande av främre korsbandsskador.” Vilka menar du är ”de andra sporterna”?

    Angående compliance är det bra och intressanta förslag som du ger, dock framgår det att avsaknad av följsamhet ffa ligger på tränarna? Hur kan man skapa en bättre förståelse där tror du? edited 17:38, 14 May 2018
    Posted 17:38, 14 May 2018
    Viewing 3 of 3 comments: view all
    You must login to post a comment.