Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Fysisk aktivitet och träning som prevention och behandling, MC3025 > Fördjupningsarbeten > Gonartros

Gonartros

    Table of contents
    No headers

    Introduktion:

    Artros är en ledsjukdom där brosket har hamnat i fas där nedbrytningen sker snabbare än återuppbyggnationen. Detta kan  leda till smärta och minskad funktion(1). Artros är mest känd som en ålderssjukdom och är idag vår största folksjukdom för personer över 65 år. Den är  vanligare än sjukdomar som diabetes och hjärtkärl.  Man tror att en fjärdedel av befolkningen över 45 år i Sverige har artros(2). Fingerled- samt knä- och höftartros är dom vanligaste diagnoserna i vår sjukvård men alla leder i kroppen kan drabbas, även om det är ovanligare(2). Artros är svår att förutspå och kan uppstå av flertalet olika anledningar, ex övervikt, ålder, tidigare ledskada eller muskelsvaghet. Det vi vet säkert är att risken att få knä och höfledstartros ökar ju äldre du blir. Andra faktorer kan vara hård fysisk aktivitet under många år, ex idrottare eller om du haft ett  arbete med stor belastning. Man har dock sett att överviktiga personer har större risk att utveckla fingerledsartros vilket tyder på att det även finns en metabol faktor i utvecklingen av artros. Detta behöver dock vidare utredas(2).

    De vanligaste besvären vid knäleds och höftledsartros är smärta, ledstelhet och funktionsnedsättning. Nedsatt muskelstyrka i lårmuskulaturen är mycket vanligt vid både knä som höftledsartrosartros. Personer med artros i knä och höft har en nedsatt gångfunktion, ledrörlighet och kondition(2).

    Den vanligaste kirurgiska åtgärden är protesförsörjningar av knäleder. Ca 13000 operationer utförs varje år(1). Vid 80 års ålder skattar man att ungefär 50% av alla personer har gonartros. Det är vanligare att kvinnor har diagnosen. Sannolikt är det en sanning med modifikation då man tror det finns  ett mörkertal bland män, då man sett att kvinnor oftare söker vård för sina besvär. Artros är mycket kostsamt för samhället och kostar uppskattningsvis samhället runt ca 10 miljarder kronor varje år.Risken för sjukskrivning vid artrosdiagnos är nästan dubblerad (2).

    All forskning som sker i ämnet artros pekar åt samma håll. Fysisk aktivitet är det främsta sättet att minska smärta och öka/bibehålla sin funktion. I en rewiewstudie över tre randomiserade träningstudier för patienter med höft ock knäartros påvisades det  att träning minskar smärta och ökar funktion och samtidigt minskar samhällskostnaderna(3).

    I mitt arbete inom primärvården träffar jag ofta  patienter med artros i knä och höfterna. Sedan en tid tillbaka finns det en standaiserat vårdförlopp för dessa patienter som heter BOA( bättre omhändertagande av patienter med artros). Där får man först genomgå en utbildning och senare även en träningsinervention i grupp på 6 veckor.  Jag ser också vilka goda effekter min patienter får av trnng 2 ggr iveckan, ffa upplever jag att patienterna som är med i våran träningsgruppen får bättre effekt på uppföljning vid 3 månader än dom som avstår. Jag kommer därför fokusera detta arbete mot just effekter av styrketräning för personer med diagnosen gonartros.

     

     

     Frågeställning

    Hur påverkas smärtan samt funktionen av styrketräning hos personer med artros  knä jämförande ingen fysisk aktivitet?

    P - Personer med gonartros

    I - Styrketräning

    C - Ingen fysisk aktivitet

    O - Smärta och funktionsnivå.

     

    Litteratursökning

    Litteraturundersökningen urfördes i sökmotorn PubMed medsökorden "osteoarthrosis", "strentgh training", "physcal therapy". I urvalet av studier ville jag ha med en relativt stor population samt en relevant intervation med träning.  Det finns mycket forskning på just tränging vid artros men jag hittade 2 st ariklar som jag tyckte var relevanta för mitt arbete. 1 RCT- studie samt en systematisk rewiew/metananalys- studie av flertalet RCT-studier. 

    Resultat

    Vid litteraturundersökningen hittades 1 RCT-studie samt 1 systematisk review och meta analys av RCT-studier som är godkända enligt  SBU-modellen, och passade bra in på min frågeställning.

    Syftet med den ena  RCT-studien var att dom ville jämföra skillnaderna med 12 veckors övervakad träning, utbildning om artros samt diet skulle ge en större effekt gällande minskad smärta och ökad funktion jämfört med en grupp som enbart fick utbildning samt rekommendation om hur dom skulle kunna träna vid knäartros. Uppföljning skedde vid 3, 6 respektive 12 månader. Patienterna hade en mild till måttlig röntgenverifierad gonartros. Medelåldern för patienterna var ca 65 år(4).  

    Studien var en pararellgrupps blindad RCT-studie.  Patienterna rekryterades av två ortopeder från två olika ortopedkliniker i Danmark. Träningen som patienterna i testgrupen utförde var  efter programmet NEMES ( Neuromuscular EXercise training programme). Detta är ett träningsprogram anpassat för knä och höftartros. Träningen 2 gånger i veckan under en 12 veckors period där varje tillfälle varade ca 60 minuter. Efter 12 veckorsinterventionen följde en 8 veckorsperiod där deltagarna fick utföra samma träning hemmifrån.

    Utbildningen som bägge grupperna fick  erhålla  innehöll 2 stycken 60-minuters sessioner där man diskuterade kring sjukdomen, råd och regim hur man kan hantera sina besvär, träning samt viktnedgång(4).

    För att bedöma patienterna funktion och smärta använde sig studien av ”Knee injury and osteoarthritis outcome score(KOOS). 91% av deltagarna fullföljde 12 månaders uppföljning. Studiens resultat visar att 12 veckor individanpassad  styrketräning gav en större effekt gällande minskad smärta samt ökad funktion jämfört med gruppen som enbart fick utbildning i artros samt rekommendation om träning(4).  

    Jag bedömer att detta är en studie som håller en god kvalité. Jag tycker att en utav styrkorna i studien var att dom flesta av deltagarna (91) fullföljde hela interventionen samt uppföljningarna som skedde vid 3.6 och 12 månader. Jag tycker också att metoden är väl förklarad vilket gör det lätt att använda själv i sin klinik. Man har även fått en bra uppdelning av kön och en snittålder som är relevant med åldersgruppen man ser i primärvården.

    Syftet med Metaanalysen  från 2014 var att identifiera det mest optimala träningsprogrammet gällande intensitet, längd och duration och antalet träningstillfällen i veckan för att minska smärta och öka funktionen för patienter med knäartros. Man utförde en systematisk review och meta-analys över 48 olika träningsstudier. Patienter som vart inkluderade var oftast jämnt fördelade mellan kön, ålder, BMI samt graden av artros(5). Medelåldern hos patienterna i de inkluderade studierna var 64,3 år och medel BMI var 29,1. För att mäta smärtintensitet använde man sig av en VAS-skala på 0-100. Snittet där låg på 46,3 vid start.

    De flesta utav studierna visade en positiv effekt i att minska smärta och dysfunktion med träning vid knä och höftartros. Vad man kom fram till i denna meta-analys av 48 RCT-studier med ca 4000 patienter var att studier som fokuserade på en enskild träningsform är mest effektivt för att minska smärta. Då man mixade olika träningsformer under ett pass såg man sämre resultat. Det finns inget som tyder på att träningen behöver individanpassas för att få optimal effekt, exempelvis så var inte effekten av att minska smärta relaterat till hur grav artrosen var. Vad man till slut kom fram till var  att den mest optimala träningsformen för patienter med knäartros att minska smärta och öka sin funktion är att fokusera på öka sin aeroba kapacitet, öka styrka i quadricepsmuskulatur och funktionsträning för nedre extremitet. Träningsprogrammet ska utföras vid 3 gånger i veckan för bäst effekt(5).

    Svagheten i en sådan här stor metaanalys är att interventionerna är så spridda från varandra i upplägg samt patientgrupp. Vilket gör att det blir svårt att hitta ett mått för att gemensamt kunna bedöma effekterna av studierna. 

     

    Diskussion

    Studierna som jag valt ut har varit relevanta till min frågeställning som löd ” Hur påverkas smärtan samt funktionen av styrketräning hos personer med artros  knä jämförande ingen fysisk aktivitet?”

    Den första studien  är relevant i det fallet att den  i sin intervention är  mycket lik den som vi använder inom primärvården via Bättre omhändertagande vid artros(BOA). Där får patienterna precis som i studien gå en utbildning om artros, rekommendation om viktnedgång samt övervakad gruppträning under en längre period(6-12 veckor). Jag som kliniker upplever att de flesta patienter får en god effekt av våran träning som är lik studiens men enbart under 6 veckor. Studien i sig styrker det faktum  på att vi har en bra behandlingsform i primärvården för personer med artros och att vi har stöd i forskningen för behandlingen vi implanterar. Studien i sig är också relevant då snittålder låg på 65 år och stämmer överens med egen erfarenhet vilken åldersgrupp man träffar i kliniken. Det som hade kunnat vara intressant vore om man även testade detta på en patientgrupp med grav artros, för att se om det blir någon annorlunda effekt av interventionen. Enligt metaanalys-studien  ska graden av artros inte spela någon roll för utfallet av effekt av träningen men det hade varit intressant att just testa samma intervention för att se om det finns någon differens(5).

    Den andra studien i sig är relevant till min frågeställning då den visar vilken träningsform och i vilken dos man bör använda sig av för att få så bra effekt som möjligt för patienter vid knä och höftartros.  Det är också en styrka att en metaanalys över 48 olika studier påvisar att artros är en effektiv behandling vid knäartros. Det styrker det faktum att vi jobbar evidensbaserat för denna patientgrupp i primärvården.   Det verkar vara av vikt vid upplägget av träningen att man fokuserar på en träningsform. Något som inte riktigt är klarlagt enligt min mening är hur länge interventionen med träning bör vara. Skulle det exempelvis vara fördelaktigt om man hade  träningen över ännu längre tid än 12 veckor. Kanske skulle man kunna ha den enbart 6 veckor och ända få samma effekt på lång sikt som vid 12 veckor interventionen. Finns möjligheter för vidare forskning är.  

    Vad kan man då tolka av dessa 2 studier? Det finns mycket forskning på olika typer av interventioner vid knä och höftartros. Vi kan fastställa att träning är den bästa behandlingsformen vid artros i knä och höft enligt forskning. Styrketräning verkar vara den metoden som har den bästa effekten för att minska smärta och öka funktion vid höft och knäartros. En viktig del i behandlingen av patienter med artros är utbildningen. Dels kunskapen om själva sjukdomen och hur det är att leva med denna. Kunskap är makt och en viktig del i att kunna hantera och acceptera sin smärta. En annan viktig del i utbildningen och som man i den första studien bedömde som essentiell var att inkludera viktnedgång.

    Dessa studier påvisar också vilken viktig roll vi som fysioterapeuter har för denna patientgrupp som sannolikt också kommer öka i samband med att vi människor ökar viktmässigt redan från unga åldrar. Det känns betryggande at jag med vetenskapligt stöd kan vägleda patienterna att hjälpa sig själva att öka välbefinnande och minska sina besvär.

    Referenser

     

    1.       Internetmedicin. Stålman A, Lindblom P. Knäledsartros, gonartros (internet). Internetmedicin 2016. Hämtad från http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=216

    2.       FYSS. Roos E, Lund H, Juhl C. Fysisk aktivitet vid artros. FYSS-kapitel ARTROS,2015. Sidnr: 1-9.

    3.        Pinto D, Robertson MC, Hansen P, et al. Cost-effectiveness of nonpharmacologic, nonsurgical interventions for hip and/or knee osteoarthritis: systematic review. Value Health. 2012;15(1):112. 33

    4.     Skou S.T, Rasmussen S, Laursen M.B, Rathleff M.S, Arendt-Nielsen L, Simonsen O, Roos E.M. The efficacy of 12 weeks non-sugical treatment for patients not eligible for total knee replacement: an randomized controlled trial with 1-year follow-up. Osteoarthritis research society international. Osteoarthritis and cartilage 23(2015) 1465-1475.

    5.     Juhl C, Christensen R, Roos E.M, Zhang W, Lund H. Impact of exercise type and dose on pain and disability in knee osteoarthritis: A systematic review and meta-regression analysis of randomized controlled trials. Issue TOC. Volume 66, Issue 3. Mars 2014; S 622-636.

    Files (0)

     

    Comments (2)

    Viewing 2 of 2 comments: view all
    Har nu suttit med min grupp och diskuterat. Tycker att det var ett givande tillfälle där man fick ta del av mina kamraters tankar kring mitt arbete samt att vi förde bra diskussioner kring sökning och granskning av artiklar. Alltid nyttigt att få ta del av saker i andra infallsvinklar än en själv.
    Posted 06:54, 12 Apr 2017
    Har idag sammanstråla tmed gruppen och diskuterat våra arbeten. Kommer utefter mina kamraters synpunkter ändra något i min text. Varit ett bra möte där jag fått bra feedback.
    Posted 10:36, 26 Apr 2017
    Viewing 2 of 2 comments: view all
    You must login to post a comment.