Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Fysisk aktivitet och träning som prevention och behandling, MC3025 > Fördjupningsarbeten > IBS

IBS

    Table of contents
    No headers

    Kan träning minska symptom från mag-tarmkanalen hos patienter med IBS jämfört med ingen behandling?

     

    P: Personer med IBS

    I: Träning

    C: Ingen åtgärd

    O: Symptom från mag-tarmkanalen

     

    Introduktion

    Jag har arbetat som fysioterapeut inom primärvård i fem år och har under denna tid bevittnat hur bredden av diagnoser vi stöter på stadigt ökar. Fysioterapeutens kompetens används inom fler områden och vår främsta behandlingsmetod är träning. Därav finner jag det intressant att undersöka huruvida man kan använda träning i syfte att minska symptom vid en av västvärldens vanligaste sjukdomar(1).

    Irritable bowel syndrome (IBS) är en av de vanligaste så kallade funktionella tarmsjukdomarna. Det anses även vara en av de vanligaste sjukdomarna i världen, alla kategorier. Prevalensen beräknas vara mellan 9 och 23% hos världens befolkning. Förekomsten är störst i västvärlden men den ökar även i utvecklingsländer(1). Man vet dock fortfarande väldigt lite om sjukdomen. Det mesta tyder dock på att det blir en störning i kontakt mellan hjärna och tarmsystem vilket leder till visceral hypersensitivitet. Troligtvis finns även en genetisk komponent med i bilden. Kronisk stress har visat sig förvärra symptomen och kan även leda till att sjukdomen utvecklas (1). Ungefär dubbelt så många kvinnor som män drabbas. Första gången sjukdomen beskrevs var 1849 och initialt klassificerades det som en psykiatrisk sjukdom då komorbiditeten med psykisk ohälsa var hög.

    Diagnosen IBS är i mångt och mycket en uteslutningsdiagnos. Detta eftersom man måste undersöka huruvida symptomen kan härledas till annan sjukdom av organisk orsak, exempelvis morbus Crohn eller ulcerös colit(2). Dessa tillstånd kräver annan behandling och anses dessutom som allvarligare än IBS.

    Man delar in patienter med IBS i två grupper där man i den ena främst har besvär med lös avföring och i den andra med förstoppning. Vid IBS ses en förändrad bakteriekultur i mag-tarmkanalen. Kostintaget påverkar också sjukdomen(1). För att diagnosen ska ställas krävs att patienten har återkommande besvär med magsmärta i kombination med två eller fler av följande; (1) kopplat till defekation; (2) associerat med förändring av frekvens av tarmtömning; (3) associerat med förändring av utseende på avföring. Symtomen ska uppträda minst fyra dagar per månad. Dessa kriterier har fastslagits i Rome IV Diagnostic Criteria 2016(2).

    Behandlingen av IBS bör vara individanpassad och syftar till normalisering av tarmperistaltik och förbättring av symptom. Det är vanligt med en kombination av insatser bestående av farmaka, kostomläggning, psykoterapi samt, mer sällsynt, hypnotisering. Eftersom man ser en förändring av bakteriekulturen i mag-tarmsystemet används även pre- och probiotika i behandlande syfte(3).

    Man har tidigare visat att träning kan förbättra och normalisera matsmältningssystemets arbete (3). Jag vill därför undersöka om tillägg av en träningsintervention kan vara gynnsamt även vid denna specifika diagnos där ju förändrad tarmperistaltik är ett framträdande symptom.

    Frågeställning

    Kan träning minska symptom från mag-tarmkanalen hos patienter med IBS jämfört med vanlig vård?

    Litteratursökning

    En sökning i databasen Pubmed utfördes med termerna irritable bowel syndrome och exercise. Artiklarna ska vara på engelska eller svenska. Studierna ska vara utförda på människor. Studierna ska vara randomiserade och kontrollerade interventionsstudier.

    Sökning irritable bowel syndrome AND exercise

    102

    Exklusion utifrån relevans

    97

    Exklusion eftersom inte artikeln gick att få tag i

    3

    Slutligt urval 

    2

    Resultat

    Studien av Daley et. al (4) är designad som en RCT och inklusionskriterierna var diagnosen IBS de senaste 12 månaderna och ålder 18-65. Inga kontraindikationer för träning fick föreligga. Samtliga patienter hade varit på samma sjukhus, Good Hope Hospital, ett distriktssjukhus i England.

    Man skickade ut inbjudningar där intresserade patienter uppmanas kontakta forskarteamet för ytterligare information. Sedan screenades de positiva patienterna via ett formulär som distribuerades via e-post. Patienter med övrig sjukdom som kan förklara besvären eller med annan diagnos som kan förklara sänkning av livskvalité exkluderades i detta steg. Patienter som redan var fysiskt aktiva mer än 30-minuter per dag tre dagar per vecka exkluderades också. Vidare exkluderades gravida kvinnor.

    Deltagarna delades in i två grupper. En av grupperna erhöll en intervention med träning under 12 veckor och den andra fick endast vanlig vård. Indelningen baserades på livskvalitet vilken mättes med ett frågeformulär, grupperna får således anses sammansatta på ett tillräckligt likartat sätt. Av 28 deltagare som randomiserades till träningsinterventionen var 22 med vid uppföljningen efter 12 veckor. Enligt författarna får detta anses som bra följsamhet givet att personer med denna diagnos tenderar att undvika fysisk aktivitet på grund av sina symptom.

    Träningen var självrapporterad och kan således eventuellt ha överskattats vilket får ses som en svaghet. Deltagarna uppmanades att inte göra ytterligare förändringar utöver träningen men detta kontrollerades inte. Utfallsmått var livskvalitet, IBS-symptom och stress, samt fysisk aktivitet. Dessa mättes med hjälp av frågeformulär och dessa är validerade. Man ville undersöka huruvida en 12-veckorsperiod med träning gav effekt och således mättes utfallet vid optimal tidpunkt, alltså 12 veckor efter baseline.

    Den analyserade populationen hade en snittålder på 43,2 år, 73% var kvinnor och majoriteten var överviktiga eller feta. Det var 28 personer i respektive grupp och av dessa fullföljde 22 respektive 21 personer studien. Det var således ett relativt stort bortfall i redan små grupper varför generaliserbarheten får bedömas vara låg. Man analyserade inte bortfallet vidare. Det framgår inte i studien huruvida i förväg publicerat studieprotokoll har använts men man har angivit primära och sekundära utfallsmått samt tidpunkt för analys.

    Man fann i denna studie att interventionsgruppen tränade mer samt att förstoppningssymptom förbättrades jämfört med kontrollgruppen. Inga andra skillnader i symptom upptäcktes. Detta innebär att det inte utifrån denna studie går att säga att träning vid IBS är bra, annat än för att minska förstoppning hos de patienter som lider av denna typ av IBS. Dock var det ju små grupper samt självskattad följsamhet till träning. Det går då inte att helt säkerställa att patienterna tränat i tillräcklig utsträckning och med tillräcklig intensitet. Endast patienter som var intresserade att delta inkluderades varför man kan misstänka att dessa redan på förhand var intresserade av träning och motiverade så detta kan ju tala för att träningen faktiskt utfördes.

    Även studien av Johannesson et. al (5) är en RCT och här bjöd man in 162 patienter att delta. Dessa var diagnostiserade med IBS enligt senaste kriterierna och patienter vid olika sjukhus i Västragötalandsregionen.

    För att inkluderas skulle möjligheten till ökad fysisk aktivitet föreligga. Exklusionskriterier var att patienten var under 18 år, gravid eller hade organiska tarmsjukdomar, hjärt-kärlsjukdom eller lungsjukdom. Randomiseringen gick till så att patienter i grupper om fyra personer fick dra lott om vilken grupp de skulle hamna i. I den ena gruppen fick deltagarna träna och i den andra fick de endast sedvanlig vård.  Av 52 respektive 50 inkluderade patienter fullföljde 38 respektive 37 hela studien. Även här relativt stort bortfall således men likvärdigt mellan grupper.

    Man analyserade bortfallet i denna studie och den vanligaste orsaken var tidsbrist. Utfallet registrerades med hjälp av fem validerade frågeformulär och detta skedde efter 12 veckors intervention vilket var planen från början. Av 102 i åldrarna 18-77 år med en medianålder på 38,5 år var 79 procent kvinnor. Analyserad population får således anses lämplig och representativ för patientgruppen som helhet. Man har inte angett om något i förväg publicerat studieprotokoll nyttjats. Primärt utfallsmått var frågeformuläret IBS-SSS där man undersöker symptom förknippade med IBS, exempelvis smärtintensitet, smärtfrekvens, svullnadskänsla och hur mycket sjukdomen påverkar vardagen. Sekundära utfallsmått var exempelvis livskvalitet, ångest, depression och fatigue och undersöktes med formulär specifika för dessa symptom.

    Man fann en signifikant skillnad avseende det primära utfallsmåttet till fördel för träningsgruppen. Vidare fann man att det var fler patienter i kontrollgruppen som rapporterade försämring av symptom förknippade med IBS. Man fann även en signifikant skillnad avseende ökad livskvalitet, även här till fördel för träningsgruppen.

    Diskussion

    Underlaget för att besvara min frågeställning visade sig vara ganska skralt. Det finns inte många studier som undersöker träning som behandling vid IBS. De artiklar jag till slut valde ut var dock relevanta för frågeställningen. Studierna utfördes på patienter representativa för en bred population. De innehöll dock en del svagheter. En av de mest påtagliga är att det var få deltagare i båda studierna. Vidare var det frivilligt deltagande varför man kan misstänka att människor som har ett visst träningsintresse eller åtminstone motivation till träning valde att deltaga. Detta påverkar framför allt generaliserbarheten. Det är dock överhuvudtaget svårt att komma ifrån i studier där man undersöker träning som intervention.

    När det gäller träning för att minska symptom vid IBS får man säga att det vetenskapliga underlaget är litet och av de två studier som inkluderades i detta arbete såg man en signifikant skillnad mellan kontroll- och interventionsgrupp framför allt i den ena där IBS-symptom minskades under interventionsperioden. I den andra fastslogs att förstoppningssymptom kan minskas, något som även stöds i tidigare forskning, där man inte specifikt undersökt IBS (6). Det hade varit intressant att se en längre uppföljning, för att undersöka om träning under en längre period ytterligare kan förbättra symptomen.

    Även om det inte går att dra slutsatsen att träning är bra för patienter med IBS så uppnås otaliga andra positiva effekter av träning varför det är vettigt att inkludera detta i behandlingen även vid IBS, om inte annat så för övrig sjukdomsprevention.

    Mer forskning på området efterfrågas då det onekligen är en vanlig diagnos som ställer till mycket besvär för de patienter som lider av den. Skulle träning visa sig fungera bra för hantering och minskandet av symptom skulle det innebära en i teorin enkel behandlingsmetod. Det finns ju inte heller särskilt goda behandlingsmetoder i övrigt, varken farmakologiska eller icke farmakologiska.

    Referenser

    1. Eriksson EM, Andrén KI, Kurlberg GK, Eriksson HT. Aspects of the non-pharmacological treatment of irritable bowel syndrome. World J Gastroenterol. October 2015: 28; 21(40): 11439-11449

    2. Oświęcimska J, Szymlak A, Roczniak W, Girczys-Połedniok K, Kwiecień J. New insights into the pathogenesis and treatment of irritable bowel syndrome. Advances in Medical Sciences. Volume 62, Issue 1, March 2017, Pages 17–30

    3. Saha L, Irritable bowel syndrome: pathogenesis, diagnosis, treatment, and evidence-based medicine. World J Gastroenterol. 2014 Jun 14;20(22):6759-73. doi: 10.3748/wjg.v20.i22.6759

    4. A. J. Daley, C. Grimmett, L. Roberts, S.Wilson, M. Fatek, A. Roalfe, S. Singh.The Effects of Exercise upon Symptoms and Quality of Life in Patients Diagnosed with Irritable Bowel Syndrome: A randomised controlled trial. International Journal of Sports Medicine. DOI: 10.1055/s-2008-1038600

    5. Johannesson E , Simrén M , Strid H, Bajor, Sadik R. Physical Activity Improves Symptoms in Irritable Bowel Syndrome: A Randomized Controlled Trial. Am J Gastroenterol 2011; 106:915–922; doi: 10.1038/ajg.2010.480

    6. Adams J, Constipation and the preached trio: diet, fluid intake, exercise. Nurs Older People. 2004 Feb 1;15(10):8.

    Files (0)

     

    Comments (1)

    Viewing 1 of 1 comments: view all
    I diskussionen med kurskamraterna fick jag bra input gällande styckeindelning och referenshantering. Dessutom insåg jag att bakgrunden behöver fördjupas något vilket kommer att åtgärdas.
    Posted 10:31, 5 Apr 2017
    Viewing 1 of 1 comments: view all
    You must login to post a comment.