Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Fysisk aktivitet och träning som prevention och behandling, MC3025 > Fördjupningsarbeten > Graviditetsrelaterad ländryggs- och/eller bäckensmärta

Graviditetsrelaterad ländryggs- och/eller bäckensmärta

    Table of contents
    No headers

    Frågeställning: Kan fysisk aktivitet hos gravida kvinnor minska förekomst av ländryggs- och/eller bäckensmärta samt sjukskrivning jämfört med ingen behandling

    P: Gravida kvinnor

    I: Fysisk aktivitet

    C: Ingen behandling

    O: Förekomst av ländryggs- och/eller bäckensmärta samt sjukskrivning

     

    Introduktion

    Graviditet är vanligen förknippat med hälsa, inte sjukdom (1). Under en graviditet växer livmoder, barn och bröst i kvinnans kropp (2) och en rad fysiologiska förändringar sker för att kvinnan ska kunna hantera de nya kraven som ställs (1,2). Förändringarna är främst kopplat till ökad hormonproduktion, ökad metabolism och ökad cirkulation (2). Redan tidigt under graviditeten ökar nivån av progesteron som bland annat leder till kärldilatation och minskat venöst återflöde. Detta kan leda till symptom som hypotoni, takykardi, yrsel, illamående och trötthet. Hormonella förändringar under graviditeten gör ligament, bindväv och fascia mer elastiska och medför en ökad rörlighet i kroppen (3) vilket behövs för att möjliggöra förlossning (2). Den graviditetsrelaterade viktuppgången gör att kroppens strukturer och framförallt bäckenbotten belastas hårdare (3). Tyngdpunkten skjuts framåt när magen växer vilket ger ett ökat tryck på ryggmuskulaturen och komprimerar ländryggen. Svanken ökar och avståndet mellan de raka bukmusklerna ökar vilket kan förändra balansen och bålstabiliteten (1). Normalt anpassar sig kvinnans kropp till dessa förändringar, men ibland kan problem uppstå (2).

     

    Ca 45 % av gravida kvinnor får problem med rygg- eller bäckensmärta under graviditeten (1). Siffrorna på hur vanligt förekommande smärtan är varierar framförallt beroende på hur bäckensmärtan bedöms (4). Längryggs- och bäckensmärta påverkar kvinnans funktion och välbefinnande negativt (2). Definitionen på längryggssmärta är smärta under det nedersta revbenet, men ovanför skinkvecken, med eller utan utstrålning i ben. Definitionen av bäckensmärta är smärta mellan höftkammarna och skinkvecken med eller utan utstrålning i lår. Bäckensmärtan kan förekomma med eller utan smärta i symfysen (2). Riskfaktorer för att utveckla graviditetsrelaterad ländryggs- eller bäckensmärta är ökad vikt under graviditeten, tidigare historia av ländryggssmärta och låg tillfredsställelse på arbetet (5).

     

    Fackförbundet fysioterapeuterna har tagit fram riktlinjer för behandling av patienter med graviditetsrelaterad ländryggs- och bäckensmärta 2011 som är uppdaterade 2016 (5). För att kunna behandla smärtan är det viktigt att särskilja mellan ländryggs- eller bäckensmärta. I dessa framgår att om den kliniska undersökningen tyder på enbart ländryggssmärta ska kvinnan behandlas enligt riktlinjer för ”icke-gravida”(2). För bäckensmärta finns Europeiska rekommendationer från 2007 gällande diagnos och behandling. De har undersökt en rad olika behandlingsstrategier vid bäckensmärta och hittat evidens för individuell träning, individuell behandling med träning och stabiliseringsövningar, medicin för smärtlindring, information och försäkran om tillståndet (4).

     

    Rekommendationerna i FYSS (Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling) angående fysisk aktivitet för gravida kvinnor är i grunden samma som de generella rekommendationerna för att främja hälsa. Specifikt kan en god kondition förbereda kroppen inför förlossningen och bäckenbottenträning kan förebygga och behandla urinläckage. Det framgår även i rekommendationerna att fysisk aktivitet tillsammans med andra livsstilsinterventioner kan förebygga och behandla vissa graviditetskomplikationer (1). Enligt en Cochrane-rapport från 2012 är sambandet mellan fysisk aktivitet och förekomst av graviditetsrelaterad ländryggs- och bäckensmärta oklart (5). I den efterfrågades fler studier av förebyggande träning speciellt tidigt i graviditeten för att kunna utvärdera effekten speciellt gällande sjukskrivning, smärta och disability (5). En Dansk cohortstudie från 2015 har analyserat data från 5304 kvinnor med slutsatsen att fysisk aktivitet tidigt eller i mitten av graviditeten minskar risken för bäckensmärta. De gör också slutsatsen att fler timmar korrelerar med minskad risk för bäckensmärta (6).

     

    Har ny kunskap kommit fram sedan 2012 gällande fysisk aktivitet och graviditet? Går det att förebygga graviditetsrelaterad ländryggs- och/eller bäckensmärta genom fysisk aktivitet?

     

    Frågeställning

    Kan fysisk aktivitet hos gravida kvinnor minska förekomst av ländryggs- och/eller bäckensmärta samt sjukskrivning jämfört med ingen behandling.

     

    Litteratursökning

    En litteratursökning gjordes i sökmotorn PubMed efter sökorden ”pregnancy”, ”pelvic girdle pain”, ”low back pain” och ”exercise” för att hitta relevanta randomiserade kontrollerade studier (RCT-studier). Begränsning sattes till studier gjorda de senaste 5 åren och studier gällande akupunktur och manuell behandling valdes bort redan i sökningen. I urvalet sorterades studier gällande behandling för redan existerande graviditetsrelaterad smärta bort. Totalt hittades 3 relevanta RCT-studier som har granskats. Se sökordning och resultat i diagram 1, 2 och 3.

     

    Diagram 1: Sökning 1 PubMed

    Sökning: "Pregnancy and (pelvic girdle pain or low back pain) and exercise"

     

    n: 59

     

    Begränsning: senaste 5 åren

     

    n: 46

     

    Begränsning: "not manual treatment, not acupuncture"

     

    n: 32

     

    Manuellt urval av artiklar

     

    n: 2

     

    RCT: studier

     

     

    Diagram 2: Manuellt urval, orsaker till ej relevanta studier i sökning 1

    6 studier

    Behandling för redan existerande graviditetsrelaterad smärta

    5 studier

    Data om gravida

    4 studier

    Litteraturöversyner

    2 studier

    Cohortstudier

    2 studier

    Utvärdering av testmetod

    11 studier

    Övrig orsak till orelevans

     

    Diagram 3: Sökning 2 PubMed

    Sökning: "Pregnancy and pelvic girdle pain and low back pain and exercise"

     

    n: 26

     

    Begränsning: senaste 5 åren

     

    n: 17

     

    Manuellt urval av artiklar

     

    n: 1

     

    RCT: studier

     

     

    Resultat

    Av de tre RCT- studierna var alla gjorda i Norge med gravida kvinnor i trimester 2-3 (7-9). Interventionens start varierade från v.16 till v.24. Uppföljningen gjordes i slutet av graviditeten mellan v.36-38 (7-9) dessutom i en studie kontinuerligt under graviditeten (7) och i en studie även 6-8v efter förlossningen (8). En studie skiljer ut sig genom att studera tidigare inaktiva kvinnor som nu är gravida (3). De andra två studierna gör ingen särskiljning av hur fysiskt aktiv kvinnan har varit tidigare, men en studie uppger att ett lågt antal kvinnor i studien var fysiskt aktiva innan interventionen (9).

     

    Alla tre studier jämför en träningsintervention mot standard mödravård. I studien av Stafne m.fl. fick även kontrollgruppen ta del av skriftlig information om kost, graviditetsrelaterad ländryggs-och bäckensmärta och knipträning (9). Interventionen är gruppledd i alla studier mellan 1g/v (7,9) och 2g/v (8). Alla tre studier uppger att de följer riktlinjer från American College of obstetricians and gynecologist för gruppträningen, men beskriver den något olika. Förutom gruppträning rekommenderar även alla studier hemträning på olika sätt (7-9). Hemträningen varierar från i studien av Eggen m.fl några övningar några minuter varje dag (7), i studien av Stafne m.fl träningsprogram 30-45minuter 2g/v (9) och i studien av Haakstad m.fl. fysisk aktivitet 30min 5g/v (8).

     

    Det finns väl dokumenterat i studierna angående bortfall vid utvärdering. Bortfallet var störst i procent i den minsta studien med 19,2% i träningsgruppen och 20,8% i kontrollgruppen (8). I de andra studierna var bortfallet störst i kontrollgruppen med 14,3% (9) respektive 16,1% (7) och mindre i interventionsgruppen med 7,7% (9) och 3,7% (7). Följsamhet av träningen i studierna varierar. Stafne m.fl rapporterar i den största studien att 55% av kvinnorna i träningsgruppen följde träningsråden om träning 45-60min 3g/v (9). I studien av Eggen m.fl rapporterar de att medianvärdet på antal gruppträningspass var 11st och att de inte har något mått på hur väl kvinnorna följde hemträningen. Där var hemträningen beskriven som några minuter varje dag (7). Haakstad m.fl följde tidigare inaktiva kvinnor och mätte med träningsdagbok hur aktiva de hade varit. 62% lämnade in sina träningsdagböcker och av dem följde 30,8% riktlinjer om fysisk aktivitet för gravida med 15minuter moderat aktivitet 3.5 g/v. Interventionen i studien var dock 60min gruppträning 2g/v samt 30min fysisk aktivitet/dag (8).

     

    Alla tre RCT:studierna är överens om att fysisk aktivitet i form av gruppträning och rekommendationer om hemträning enligt studiernas upplägg inte påverkar förekomst av ländryggs- eller bäckensmärta (7-9). Se översyn av analyserade artiklar i bilaga 1. Alla studierna mäter självrapporterad ländryggs- och bäckensmärta. Två studier använder frågeformulär (7,9) och en studie använder intervjufrågor (8) med följdfrågor då ländryggs- eller bäckensmärta uppges. I den största studien av Stafne m.fl görs ingen distinktion mellan bäckensmärta och ländryggssmärta (9) vilket de två andra studierna gör (7,8). I studien av Stafne m.fl. uppgav 57% av kvinnorna i träningsgruppen och 61% av kvinnorna i kontrollgruppen ländryggs-eller bäckensmärta redan vid interventionens start. Denna siffra steg sedan till 74% för träningsgruppen och 75% för kontrollgruppen vid utvärdering v.32-36. Författarna diskuterar om den höga siffran kan bero på hur rekryteringen till studien gick till där det annonserades brett och de som var intresserade själva fick kontakta studiekoordinatorn (9). Även i studien av Haakstad m.fl. rekryterades deltagare brett med både annonsering och frågor från barnmorskan (8). I studien av Eggen m.fl. ställdes frågan enbart av barnmorskan (7). Alla studierna hade frivilligt deltagande. Se diagram 3 för fler siffror i procent angående rapporterad ländryggs- eller bäckensmärta i studierna.

     

    Diagram 3: Rapporterad ländryggs- och bäckensmärta i procent för de olika studierna.

    Studie

    Mått

    Träningsgrupp

     

    Kontrollgrupp

     

     

     

    Vid graviditetens start

    Vid graviditetens slut

    Vid graviditetens start

    Vid graviditetens slut

    Stafne m.fl

    Ländryggs- eller bäckensmärta

    57%

    74%

    61%

    75%

    Eggen m.fl

    Bäckensmärta

    18,60%

    50,50%

    17,20%

    51,40%

     

    Ländryggssmärta

    29,50%

    42,70%

    28,90%

    45,80%

    Haakstad m.fl

    Bäckensmärta

    26,90%

    38,10%

    28,30%

    45,20%

     

    Ländryggssmärta

    28,80%

    45,20%

    32,10%

    42,80%

     

    Studien av Stafne m.fl som hade flest deltagare har också undersökt hur träningsinterventionen påverkar sjukskrivning. I den studien var andelen sjukskrivna på grund av ländryggs- eller bäckensmärta mindre i interventionsgruppen än i kontrollgruppen. Författarna drar slutsatsen att träning under graviditet inte påverkar förekomst av smärta, men hur väl kvinnan hanterar smärtan (9). Se diagram 4 för siffror i procent angående sjukfrånvaro.

     

    Diagram 4: Sjukfrånvaro i procent i studien av Stafne m.fl.

     

    Vid graviditetens start

    Vid graviditetens slut

    Träningsgrupp

    3%

    22%

    Kontrollgrupp

    6%

    31%

     

    Alla studier har undersökt även andra mått än förekomst av ländryggs- eller bäckensmärta. I studien av Eggen m.fl har de i första mätningen frågat om tidigare ländryggssmärta. I dessa mätningar framgår att 38,3% av träningsgruppen och 36% av kontrollgruppen hade historik av tidigare ryggsmärta. Av de som hade varit gravida förut var det ungefär 46% av träningsgruppen och 25% av kontrollgruppen som hade haft en historia av ländryggssmärta under graviditet. Dessa mätningar kommenteras inte i diskussionen av författarna (7).

     

    Diskussion

    Tre RCT-studier hittades som har undersökt hur fysisk aktivitet kan påverka förekomst av graviditetsrelaterad ländryggs- och bäckensmärta (7-9). En av dessa studier inkluderade enbart tidigare inaktiva kvinnor (8). Fysisk aktivitet är ett brett begrepp att utvärdera och skulle kanske i inledningen av den här översynen ha definierats mer för att kunna utvärderas ordentligt. Ingen av studierna har hittat någon påverkan av deras upplägg med gruppträning 1-2g/v samt varierande instruktion om hemträning som förebyggande för graviditetsrelaterad ländryggs- eller bäckensmärta. Alla studier har rekommenderat olika dos av fysisk aktivitet, men en styrka för resultatet är att de har använt sig av riktlinjer för gruppträningen enligt samma källa, American College of obstetricians and gynecologist. Dessa riktlinjer beskrivs dock något olika i studierna och jag har inte kunnat hitta dem i orginalform vilket gör det svårare att följa vad som har studerats. En RCT-studie hittades som har undersökt hur fysisk aktivitet kan påverka sjukskrivning hos gravida kvinnor med signifikant färre sjukskrivningar i träningsgruppen (9%). Författarna i studien drar slutsatsen att en träningsintervention inte minskar förekomst av smärta, men hur väl kvinnan hanterar smärtan (9). Detta är den största studien med 429 gravida kvinnor i träningsgruppen vilket höjer trovärdigheten till resultatet, men enbart 55% av dessa kvinnor följde träningsråden.

     

    En stor brist i alla studierna var att följsamheten till interventionen var mycket låg både vad gäller gruppträning och rekommenderad träning. Kanske återspeglar detta verkligheten när träningsråd ges till gravida kvinnor som är i en förändringsfas både fysiskt och psykiskt. Särskilt låg var följsamheten till råden i den studie som studerade tidigare inaktiva kvinnor (8) som kanske hade ännu större tröskel till att komma igång med fysisk aktivitet. En dansk cohortstudie har visat att kvinnor som är fysiskt aktiva har mindre förekomst av graviditetsrelaterad bäckensmärta (6). Fysisk aktivitet kanske kan förebygga graviditetsrelaterad smärta, men träningsinterventioner enligt dessa tre studerade har inte effekt på graviditetsrelaterad smärta. Ytterligare kunskaper behövs om beteendeförändring under graviditet om en träningsintervention ska kunna formas som gravida kvinnor följer. Först då kan fysisk aktivitet som förebyggande för graviditetsrelaterad smärta utvärderas ordentligt.

     

    I studierna varierade träningsrekommendationerna från träning 1d/v 60min till varje dag minst 30min. FYSS rekommenderar fysisk aktivitet minst 150min/vecka tillsammans med andra livsstilsinterventioner för att minska graviditetsrelaterad smärta (1). Ytterligare kunskap behövs också om hur mycket och vilken fysisk aktivitet som påverkar graviditetsrelaterad smärta.

     

    Antal gravida kvinnor med rapporterad smärta var högt redan vid interventionens start med 48,1-57% i träningsgrupperna vilket sedan steg till 74-93,2% vid graviditetens slut (7-9). Detta är högt med tanke på tidigare studier som har visat ungefär 45% under hela graviditeten (1). Smärtan i alla studier är självrapporterad med enbart lokalisation av smärta. Det finns riktlinjer för diagnostisering av graviditetsrelaterad ländryggs- och bäckensmärta som innehåller kliniska test vilket alltså inte har genomförts i dessa studier. I de europeiska riktlinjerna för behandling av graviditetsrelaterad bäckensmärta diskuterar författarna att det varierande procentantalet som rapporteras av studier av gravida som drabbas av graviditetsrelaterad bäckensmärta beror på hur man diagnostiserar (4). Kanske skulle antalet rapporterade med graviditetsrelaterad smärta sett annorlunda ut om man hade använt kliniska test. Frågeställningen var dock om smärtan går att förebygga och när hälften av deltagarna redan har besvär vid första mätning är frågan om det går att utvärdera förebyggande träning. De svenska riktlinjerna för behandling vid graviditetsrelaterad ländryggs- och bäckensmärta innebär att särskilja typ av smärta och individanpassa interventionen (2). Inget av detta gjordes i dessa studier och därmed har antagligen de som uppvisade besvär redan innan interventionens start inte fått tillräcklig hjälp.

     

    Samhällsnyttan i dessa studier kan möjligen kopplas till att antalet sjukskrivna var 9% färre i träningsgruppen (9) vilket skulle kunna indikera att träningsinterventioner i gruppform är betydelsefulla för att minska antalet sjukskrivna av graviditetsrelaterade besvär. Då det enbart var en studie som undersökte detta sambandet behövs detta studeras vidare i fler studier. Om träningsgrupper/information för gravida ändå hålls på vårdcentraler och liknande kanske det är extra viktigt att gravida som får besvär uppmärksammas för att kunna få en mer individanpassad vård med en ordentlig undersökning och åtgärder kopplade till evidens.

     

    Att vara gravid är en övergående period i en kvinnas liv. Det är också en period som ska kännetecknas av hälsa, inte sjukdom (1). Livet ska fortgå någorlunda som vanligt med alla aktiviteter man vill klara av, både i privatliv och jobbliv. Då är det tråkigt ur den enskilda individens perspektiv att så pass många som mellan 74-93,2% i dessa studier rapporterar graviditetsrelaterade besvär. Det skulle vara intressant att med mer än sjukskrivningssiffror kunna följa dessa kvinnor med hur mycket dessa rapporterade besvär påverkar den enskilda individen. Besvär från graviditeten hör oavsett inte ihop med en hälsosam kvinna och därför behöver vi fortsätta forska vidare på hur vi kan förebygga graviditetsrelaterade besvär. Då dessa studier inte har funnit någon effekt av förebyggande träningsinterventioner behöver vi fortsätta utreda hur vi skulle kunna hjälpa dessa kvinnor, innan de drabbas av besvär.

     

    Referenser

    1.       Josefsson A, Haakstad L.A.H, Bö K; Rekommendationer om fysisk aktivitet vid graviditet; I FYSS 2015; Stockholm: Yrkesföreningar för fysisk aktivitet (YFA), 2015. E-bok.

    2.       Gutke A, Betten C, Degeskär K, Fagevik Olsén M, Pousette S; Fysioterapeuterna; Riktlinjer för behandling av patienter med graviditetsrelaterad ländryggs- och bäckensmärta; Fysioterapeuterna; 2016; http://www.fysioterapeuterna.se/Global/Professionsutveckling/Kliniska%20riktlinjer/Dokument/Riktlinjer%20L%C3%A4ndyggs-b%C3%A4ckensm%C3%A4rta%20vid%20graviditet_uppdatering2016-ny.pdf, Hämtad 2017-02-09

    3.       Fridén C, Nordgren B, Åhlund S. Fysisk aktivitet och träning under graviditet och postpartum. Forskning pågår. Fysioterapi. 2012; 7. http://www.fysioterapi.se/admin/filer/Forskningpagar_fysioterapi-nr7-12.pdf Hämtad 2017-02-13.

    4.       Vleeming A, Albert HB, Östgaard HC, Sturesson B, Stuge B. European guidlines for the diagnosis and treatment of pelvic girdle pain. Eur Spine J. 2008;17:794-819

    5.       Pennick V, Liddle S.D. Interventions for preventing and treating pelvic and back pain in pregnancy. The Cochrane Library. 2013; Issue 8.

    6.       Andersen L.K, Backhausen M, Hegaard H.K, Juhl M. Physical exercise and pelvic gridle pain in pregnancy: A nested case-control study within the Danish National Birth Cohort. Sexual and reproductive Healthcare. 2015;6:198-203.

    7.     Eggen MH, Stuge B, Mowinckel P, m.fl. Can supervised group exercises including ergonomic advice reduce the prevalence and severity of low back pain and pelvic girdle pain in pregnancy? A randomized controlled trail. Phys Ther. 2012;92:781-790.

    8.     Haakstad LAH, Bo K. Effect of a regular exercise programme on pelvic girdle and low back pain in previously inactive pregnant women: A randomized controlled trial. J Rehabil Med 2015; 47:229-234.

    9.     Stafne S.N, Salvesen K.Å, Romundstad P.R, Stuge B, Morkved S. Does regular exercise during pregnancy influence lumbopelvic pain? A randomized controlled trial. Acta Obset Gynecol Scand 2012; 91:552-559.

     

    Bilaga 1: Översikt av valda RCT: studier

    År

    Land

    Författare

    Population

    Graviditetsvecka

    Intervention

    Tid för utvärdering

    Mäter

    Kort slutsats

    2012

    Norge

    Stafne m.fl

    855 gravida

    v. 20-36

    Träningsprogram jämfört med standard mödravård. Träning: kondition, styrka, balans, ergonomiska råd 1d/v 60min i grupp samt instruktion om hemträning 2g/v 30-45min

    Vid start samt mellan v.32-36

    Självrapporterad ländryggs- eller bäckensmärta, sjukfrånvaro från jobb på grund av smärtan, disability, smärtintensitet, fear-avoidance beliefs

    Träning minskar ej ländryggs- eller bäckensmärta, träning minskar sjukfrånvaro

    2012

    Norge

    Eggen m.fl.

    257 gravida

    v. 16-36

    Träningsprogram jämfört med standard mödravård. Träning: kondition, stabiliserande övningar, ergonomiska råd 1d/v 60min i grupp samt instruktion om hemövningar

    Vid start samt v.24, 28, 32, 36

    Självrapporterad ländryggs- eller bäckensmärta, smärtintensitet under dygnet, disability, SF8, PCS, MCS

    Träning minskar ej ländryggs- eller bäckensmärta

    2014

    Norge

    Haakstad m.fl.

    105 tidigare inaktiva gravida

    före v. 24-36

    Träningsprogram jämfört med standard mödravård.

    Träning: kondition, stabiliserande övningar 2d/v 60min i grupp samt instruktion om fysisk aktivitet 5d/v 30min

    Vid start samt mellan v.36-38 och 6-8v efter förlossning

    Självrapporterad ländryggs- eller bäckensmärta, begränsning i vardagliga aktiviteter och fysisk aktivitet

    Träning minskar ej ländryggs- eller bäckensmärta, träning minskar ej begränsning i vardagliga aktiviteter

    Files (0)

     

    Comments (3)

    Viewing 3 of 3 comments: view all
    Då jag gjorde klart min kvalitétsgranskning för ett antal veckor sedan upplevde jag det svårt att gå igenom den igen. Vi tog fram några funderingar var och kunde tillsammans veta hur vi skulle tänka på några och andra inte. Även om det inte var uppgiften nu var det mer värdefullt att få diskutera frågor runt arbetet som kommit upp.
    Posted 10:04, 9 Apr 2017
    Jag har läst ditt arbete och delar med mig några tankar;
    -Det var trevligt upplägg att Du frågade om och undersökte om ny kunskap inom området tillkommit sedan 2012.
    -Jag funderade på om själva frågeställningen kunde formuleras om i stil med "Kan en träningsintervention under graviditeten minska gravida kvinnors förekomst..." så att det blir tydligt att det är en intervention jmf med ingen som avses och inte vilken fysisk aktivitet som helst
    -I introduktionen funderade jag lite på att 45% av de gravida kvinnorna drabbas av rygg- och bäckensmärta under graviditet. Hög andel! Vad är motsvarande siffra hos kvinnor eller befolkningen i allmänhet i motsvarande åldersgrupp? Senare i resultatdelen framgick att 36-38% av kvinnorna i en av studierna hade tidigare historik av ländryggssmärta. Jag tänker att det också kan vara skillnad mellan att någon gång ha haft ryggbesvär och att faktiskt ha besvär med sig redan när man blir gravid.
    -Och fysisk aktivitet, finns ju med lite i diskussionen, hur ser det ut för gravida. Vet man nåt om det? Spontant tänker jag att gravida är mindre fysiskt aktiva jmf med sig själva före graviditet och ligger längre ifrån rekommendationerna än icke gravida i motsvarande åldrar
    -Att studierna kunde dra slutsatsen att fysisk aktivitet i form av träning inte påverkar förekomst av ländryggs- och bäckensmärta känns lite tveksamt. De fann att följsamheten var låg och kanske att de gravida kvinnorna inte ens kom upp i rekommendationerna för fysisk aktivitet? Borde inte slutsatsen mer blivit att den dos av träning som kvinnorna i studien kom upp i inte räckte för att påverka förekomst av rygg- och bäckensmärta och/eller att det var svårt att lyckas med träningen för de gravida. I diskussionen tar Du upp det här och kanske kan det förtydligas lite där. Kan va så att jag är lite partisk i sakfrågan :) men det känns som om fysisk aktivitet i form av träning döms lite för hårt när det kanske är andra faktorer som leder till det dåliga/avsaknade resultatet.
    -Den här meningen i diskussionen som slutar med att "de som uppvisade besvär redan innan interventionens start inte fått tillräcklig hjälp" kommer lite tvärt på något vis. Det kanske är hela det lilla stycket som inte riktigt hänger ihop. Smärtan och besvären borde väl inte bli högre för att de är självrapporterade? och det är de väl både före och efter? tex. Inklämd här finns ju också det viktiga påpekandet att det blir svårt att besvara frågeställningen om att förebygga besvär som redan finns.
    -Diskussionen kanske kan bli bättre och mer diskuterande. Du har fått med mycket så jag tror att det mest är att fläta ihop det så att det som hör till diskussionen hamnar här och blir tydligt och lättillgängligt.
    -Kul för mig att läsa det här! Jag har nästan inte träffat en enda gravid kvinna som patient!
    mvh Helena J
    Posted 06:12, 1 May 2017
    Hej och tack för läsningen! Du har en tydlig introduktion och där du ger en bra överblick över ämnet. Precis som du skrev till mig så funderar jag på "fysisk aktivitet" i din frågeställning, att det är ett ganska brett begrepp som kanske bör definieras? Jag tycker inte att du behöver göra det nu, men det kanske är något som vi båda två kan ta med oss om vi skriver om något liknande i framtiden.
    Några saker:
    1. I resultatet där du beskriver interventionerna, fundera på om du vill beskriva träningsupplägget i de olika studierna tydligare. Vilken intensitet tränade de på, var det både kondition- och styrketräning etc? I övrigt tycker jag att du presenterar resultatet tydligt, utan att lägga in egna värderingar.
    2. Fundera på i diskussionen om du kan du ta upp något mer om patientnyttan. Det ÄR ett viktigt ämne då de allra flesta kvinnor går igenom en graviditet någon gång i livet. Det tycker jag att du kan trycka hårdare på i diskussionen, om du vill :)
    /Maria
    Posted 20:30, 1 May 2017
    Viewing 3 of 3 comments: view all
    You must login to post a comment.