Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Fysisk aktivitet och träning som prevention och behandling, MC3025 > Fördjupningsarbeten > Fysisk aktivitet vid psykisk ohälsa

Fysisk aktivitet vid psykisk ohälsa

    Table of contents
    No headers

    Maria Bondesson

    Frågeställning: För unga flickor i åldern 13-18 år med psykisk ohälsa i form av oro och nedstämdhet kan dans förbättra den självupplevda hälsan eller deras kroppsuppfattning?

     

    P Flickor i åldern 13-18 år med psykisk ohälsa i from av oro och nedstämdhet

    I Dans

    C Ingen dans eller specifik fysisk aktivitet

    O Självskattad hälsa eller kroppsuppfattning

     

    Introduktion

    Att ha psykisk hälsa innebär att man helt enkelt har frånvaro av ohälsa och ett mentalt välbefinnande. Man klarar av vanliga påfrestningar och kan arbeta produktivt (1, 2). Vad innebär det då om man istället har psykisk ohälsa? Detta är ett begrepp där det inte finns en enhetlig definition utan är ett mer övergripande begrepp som används olika i olika sammanhang. Det kan vara mindre allvarliga psykiska problem som exempel nedstämdhet, sömnstörningar oro och ångest, men även allvarligare symptom som uppfyller kriterier för psykiatrisk diagnos exempelvis depression (1, 2, 3).En typ av indelning som kan göras när det gäller psykisk ohälsa är externaliserande eller internaliserande problem. Där hyperaktivitet, impulsivitet och aggresivitet ingår i de externaliserande och oro,depressiva symptom och psykosomatiska symptom i form av exempelvis huvudvärk, magont, ont i ryggen och yrsel ingår i de internaliserande (1). 

    Sedan mitten av 1980-talet har man kunnat se att återkommande psykosomatiska symptom hos ungdomar i åldern13-15 år har fördubblats (1).Denna ökning tenderar främst hos unga flickor. Man har kunnat se att det är dubbelt så vanligt med besvär som nedstämdhet, huvudvärk och magvärk hos flickor i åldern 13-15 år än hos pojkar i samma ålder (2, 4).Enligt socialstyrelsen har den psykiska ohälsan hos barn i åldern 10-17 år ökat med mer än 100% under en tioårsperiod (3). I en rapport från Folkhälsomyndigheten framkom det att denna ökning också var större i Sverige jämfört med andra nordiska länder (1).I denna rapport utgick man från fyra olika områden där man undersökte vilka faktorer som kunde vara orsaken till ökningen av den psykisk ohälsan som skett hos unga. Dessa fyra faktorer var:

    1.Faktorer inom familjen

    2.Familjens socioekonomiska förutsättningar

    3.Skola och lärande

    4.Övergripande samhällsförändringar

    Det man kom fram till i rapporten var att faktorer i familjen inte hade påverkat utvecklingen av psykosomatiska besvär. Ej heller socioekonomiska förutsättningar. Det man däremot kunde se var att en faktor som bidragit till denna ökning är brister i skolans funktion. Indikationer på att skolan som helhet fungerar sämre kunde ses och där sjunkande skolprestationer och utbredd skolstress var de bidragande faktorerna till detta (1). Unga i dag möter också en större press att skaffa utbildning och kompetens för att kunna komma in på arbetsmarknaden vilket också kan ses som en orsak till ökningen av de psykosomatiska symptomen. Diskussioner har också förts angående vilken påverkan datorer, surfplattor och smartphones har. Än finns det ingen vetenskaplig litteratur som kan bevisa detta (1).

    En ökad medvetenhet och att man vågar prata om sina problem kan också ses som en faktor (1, 3).

    Att fysisk aktivitet har positiva effekter på självkänsla och självuppfattning och mycket väl kan användas som behandling eller del av behandling har kunnat redovisas i studier, men dessa studier är fortfarande få och det vetenskapliga underlaget som finns är fortfarande svagt för att kunna säga vilken typ av fysisk aktivitet som är bäst och vilken dos som fungerar som prevention och behandling av depression (2, 5-7). I studier har man kunnat se att både individuell och träning i grupp kan ge en reduktion av depressiva symptom. Även långtidseffekten behöver studeras mer (2, 5, 6)

    Vad är då verkningsmekanismen som gör att fysisk aktivitet ger effekt vid psykisk ohälsa? Ett flertal hypoteser finns. Man har i djurstudier kunnat se att hård fysisk aktivet kan öka koncentrationen av serotonin och noradrenalin, som vid en depression minskar i hjärnan. Det kan också ses att man får  ökning av endorfiner, som även kallas kroppens egna morfin och som kan ha en del i den antidepressiva effekten (2). En viktig struktur i hjärnan som påverkas vid depression är Hippocampus, som minskar i volym, men som även den kan påverkas av fysisk aktivet i form av att det påverkar neurogenesen och hjärnans plasticitet (2, 8).En annan viktig aspekt när det gäller fysisk aktivitet är att det kan öka en persons självkänsla och tilltron till att klara olika situationer. Negativa tankar kan minska och sömnen bli bättre. Viktigt är att den fysiska aktiviteten uppleves som lustfylld för att få positiva effekter, behålla motivationen och påverka neurogenesen (2, 8).

    En typ av fysisk aktivitet som man kan se är populär hos unga flickor är dans och där man har kunnat se positiva effekter när det gäller att förebygga psykisk ohälsa (2). Att vara en ung flicka i tonåren som upplever stress och som inte är fysiskt aktiv kan vara en stor riskfaktor för att utveckla smärttillstånd.  Syftet med denna rapport är att sammanställa och granska artiklar där dans används som intervention för unga flickor  med just denna typ av problematik.

     

    Frågeställning

    För unga flickor i åldern 13-18 år med psykisk ohälsa i form av oro och nedstämdhet kan dans förbättra den självupplevda hälsan eller deras kroppsuppfattning?

     

    Litteratursökning

    Litteratursökning har gjorts via SUMMON där relevanta sökord användes för att hitta artiklar relaterade till frågeställningen. Här hittades artiklar där dans använts som intervention, men i för att se om den fysiska aktiviteten kunde öka hos flickor i en viss ålder, men inte vid en specifik diagnos. Det fanns också artiklar där man tittade på vilka effekter man kan få på självförtroendet vid fysisk aktivitet, men inte med dans som specifik intervention. Många artiklar var också inriktade på flickor med ätstörningar.

    I den slutgiltiga sökningen användes sökorden: ((TitelCombined:(dance intervention))OR(TitelCombined:(dance therapy)))AND (adolescent)AND (girls) AND(depression). Begränsning gjordes till artiklar publicerade från 2005-2018. Här fick jag fram 25 artiklar där abstract lästes till de artiklar som verkar intressanta för detta arbete. Efter min sökning valdes två artiklar för granskning enligt delar av SBUs mall för kvalitetsgranskning av randomiserade studier. Båda artiklarna som valdes ut var randomiserade kontrollerade studier där en var inriktad på unga flickor med mental ohälsa och hur dansintervention kan påverka den upplevda hälsan. Denna artikel var en del i en avhandling där även de andra delarna av avhandlingen var intressanta för att kunna svara på arbetes frågeställning, men som var kvalitativa studier där man tittat på kostnadseffektiviteten och upplevelsen av dansintervensionen (4, 9). I den andra artikeln som valdes ut hade inte flickorna som deltog i studien någon mental ohälsa, men man studerade hur aerobic dans kan påverka självförtroendet och upplevd kroppsuppfattning.

     

    Resultat

    Influencing self-rated health among adolescent girls with dance interventtion (10)

    I denna studie som är en del av en större avhandling har man undersökt om dans två gånger i veckan i 8 månader kan påverka den självskattade hälsan hos flickor i åldern 13-18 år. Totalt ingick 112 flickor i studie, som alla bodde i samma kommun. Dessa flickor hade inkluderats i studien efter återkommande besök hos skolhälsovården pga. av ex huvudvärk och nedstämdhet oro och stress. Flickorna randomiserades genom slutna kuvert till två grupper en interventions grupp och en kontrollgrupp. Dansklasserna gavs efter skoltid och de fick prova olika dansstilar Stor tonvikt lades på att uppmuntra rörelseglädje istället för prestation. Kravlös atmosfär, gemenskap, kreativitet och medbestämmade var viktiga aspekter. Kontrollgruppen uppmanades till att leva som vanligt. Det primära utfallsmåttet var självskattad hälsa och det sekundära var kvarstående effekt och upplevelsen av interventionen. För att mäta utfallsmåtten användes validerade frågeformulär. Ett formulär bestod av 88 frågor och den självupplevda hälsan mättes med en fråga "Hur värderar du din generella hälsa?". Mätningarna gjordes innan interventionen samt 8, 12 och 20 månader efter interventionen vilket jag anser är bra tidpunkter då det även blev en långtidsuppföljning. Hur interventionen gick till har redovisats och är reproducerbara. Skillnaden mellan grupperna analyserades med ett t-test och den statistiska signifikansen sattes till  P< .05. Bortfallet var elva flickor  av 59 flickor i interventionsgruppen vilket har analyserats varför det blev så. Följsamheten redovisades tydligt och angavs i hur många gånger flickorna hade deltagit i danslektionerna. Vissa olikheter redovisades vid baslinjen vilket gav en risk för selektionsbias, men dessa olikheter redovisades var och en för sig.

    Resultatet av studien blev att interventionsgruppen förbättrade sitt SRH (self-rated health) mer än kontrollgruppen även vid alla uppföljningar.

    Denna studie var mycket relevant till min frågeställning både vad det gäller interventionen, populationen och utfallsmått.

    Styrkor: Välstrukturerad studie

    Svagheter: Randomiseringen något oklar. Svårt att följa hur flickorna hamnade i den grupp de gjorde och varför det blev ojämn fördelning mellan grupperna.

     

    Effects of a 6-week aerobic dance intervention om body image and physical self-perception in adolescent girls (11)

    I denna studie hade inte flickorna någon diagnos. Syftet med denna studie var att man ville se om en specifik fysisk aktivitet i detta fallet sex veckor aerobic dans hade effekt på kroppsuppfattning och fysisk självuppfattning hos unga flickor som inte var regelbundet fysiskt aktiva . Som utvärderings användes BAQ (Body attitude questionnaire och CY-PSPP (children and youth physical self-perception profile) . Utvärderingen gjordes innan i mitten och efter interventionen. 50 flickor i åldern 13-14 år rekryterades från ett sports collage. En pilotstudie hade gjorts för att se att samtliga utvärderingsinstrument skulle fungera i denna studie. En crossoverdesign användes där deltagarna var sina egna kontroller och båda grupperna fick båda interventionerna. Inklusionskriterierna var nedsatt kroppsuppfattning och låg aktivitetsnivå vilket utvärderades med olika mätinstrument. Flickorna skulle inte heller vara talangfulla i någon idrott vilket inte angavs hur de hade utvärderats. Ingen signifikant skillnad kunde redovisas vid baseline. Efter att det hade blivit utvalda randomiserades dom till två grupper en med aerobic dans eller skolidrott. Efter halva tiden bytte flickorna grupp. Skolidrottsgruppen fick simträning enligt läroplan. Båda grupperna utförde aktiviteterna 2ggr/v i total 12 veckor. Framgår ej i studien hur följsamheten var eller om där fanns ett bortfall under någon av interventionerna.

    Resultatet redovisades genom standardavvikelser eller MANOVA och ANOVA. MANOVA användes för upprepade mätningar. De signifikanta skillnader man uppmätte följde sedan upp av ANOVA för att granska varje enskild variabel och se var skillnaden låg. När man tittar på standardavvikelserna kunde man se att mätvärdena hade ökat efter  sex veckor aerobic dans, men att de återgick till i stort sett samma värde som vid baseline efter perioden av skolidrott. För de som började med skolidrotten var mätvärdena i stort sett samma vid baseline och vid bytet av aktivitet, men förbättrade värden efter aerobic dans. Vid analys med ANOVA kunde man se att värdena för attraktivitet ökade i gruppen som började med aerobic dans, men minskade igen efter perioden med skolidrott. Att känna sig fet minskade i gruppen som började med aerobic dans, men ökade igen efter perioden med skolidrott. När det gällde Lower body fatness visade det sig att gruppen som började med aerobic dans hade ett signifikant lägre värde än gruppen som började med skolidrotten vid testet som gjordes innan grupperna bytte intervention. När det gällde styrka och fitness kunde man se att det blev en signifikant skillnad . Gruppen som började med aerobic dans hade först ökade värden men som minskade efter perioden med skolidrott. Fler värden analyserades, men en sammanfattning kan göras som anger att det blev en signifikant skillnad när det gäller att  reducerade missnöje med  kroppsuppfattning och förbättra fysisk kroppsuppfattning, men att resultat ej var bestående.

    Denna studie svarade inte helt på min frågeställning men stämde med population och utfallsmått, men interventionen skulle säkert kunna användas och utvärderas hos flickor med psykisk ohälsa.

    Styrkor: Den tar upp vikten av att en aktivitet är lustfylld och man får göra något man tycker om kan påverka självförtroendet och att man faktiskt får en annan självbild.

    Svagheter: Framkommer ej om där var något bortfall och i sådana fall orsak till detta. Finns inget flödesschema om randomiseringen. Framkommer ej heller hur randomiseringen gick till, men fanns tydlighet hur alla flickorna rekryterades dvs inklusionskriterier och vilka utvärderingsinstrument som använts vid för att förtydliga inklusionskriterierna. Framkom ej heller vad det innebar att inte var talangfull i någon idrott vilket var ett av inklusionskriterierna
    Få deltagare i studien. Följsamheten i studien redovisas ej heller. Hade varit intressant att se bortfall och deltagandet i skolidrotten.

    Diskussion

    Psykisk ohälsa hos unga flickor ökar kraftigt. Samtidigt kan man se att fysisk aktivitet kan ha positiva effekter på dessa besvär. Därför har jag i denna artikel valt att försöka besvara en frågeställning och hitta studier som handlar om unga flickor och psykisk ohälsa. Hur kan en specifik träningsform i detta fall dans påverka dem positivt i form av bättre upplevd hälsa och kroppsuppfattning. Det var svårt att hitta studier som svarade helt på min frågeställning. Många studier använde sig av fysisk aktivitet men inte en specifik form. I de studier där dans användes som intervention hade inte deltagarna någon psykisk ohälsa.

    I en av studierna som jag valde att granska svarade bra på min frågeställning och man kunde se att dans hade en positiv effekt hos flickorna i form av förbättrad självupplevd hälsa(10).En fortsättning på denna studie och avhandling är under arbete. Då en av mina kollegor arbetar med en dansgrupp enligt samma koncept som i studien har jag haft förmånen att följa hennes arbete och även här fått höra vilka effekter de har haft på flickorna. Har också diskuterat med min kollega för och nackdelar med denna typ av intervention och vilka utmaningar man står inför då man startar ett sådant projekt. Generellt upplever min kollega att det har det varit bra respons både från elevhälsan och deltagarna vid denna typ av träning, men upplevde att själva uppstarten och samarbetet med elevhälsan var den stora utmaningen. Var inte helt lätt att få rätt deltagare till gruppen trots inklusionskriterier. En annan utmaning min kollega upplevde var närvaron och följsamheten i gruppen. Många av flickorna upplevde mycket stress i sin vardag och prioriterade då inte sin träning och vissa saknade pga av sina besvär helt enkelt handlingskraft att ta sig dit.

    En viktig aspekt i första studien jag valde att granska, som bör belysas är vikten av att man tycker det är roligt och lustfyllt med den träningen som man genomför dels för att vilja fortsätta med sin träning men också rent fysiologiskt i form av ökad neurogenes, som inte ökar om aktiviteten man utför inte är lustfylld. Vikten av att uppleva att aktiviteten är lustfylld blev också mycket tydlig i den andra studien som jag valde att granska (11). Här använde man sig av två olika interventioner som var varandras motsatser dvs. en som kändes lustfylld och en som man i rapporter har kunnat se var en av de fysiska aktiviteter som unga flickor gillade minst i detta fall simning. Samtidig kan man fråga sig varför man i denna studie använde sig just av två så olika interventioner då man redan från början hade konstaterat att simningen inte gillades av flickor. Följsamheten och bortfallet vid de olika interventionerna redovisades inte vilket hade varit intressant att få veta. Vad var egentligen syftet med studien? Hade resultatet kunnat bli mer varaktigt om man använt sig av endast en intervention. Flickorna rekryterades från ett sport collage, men skulle inte vara talangfulla i någon idrott vilket jag uppfattar som motsägelsefullt.

    En annan viktig aspekt att ta upp är hur tränarna kan ha påverkat flickorna. Hur bemöter man dessa flickor och speciellt vid en aktivitet som man vet inte stärker deras självkänsla och upplevda kroppsuppfattning. Hade det blivit skillnad om samma tränare ledde båda interventionerna? Är det viktigt att vi vuxna finns där för flickorna speciellt för de som lider av psykisk ohälsa och inte att man lägger allt ansvar hos individen själv. Kan vi påverka deras sociala miljö som i sin tur kan påverka dem i positiv riktning när det gäller fysisk aktivitet.

     I dagsläget finns det inte många studier som belyser detta ämne, men där jag anser att fortsatt forskningen är viktig då man ser hur den psykiska ohälsan bara ökar främst hos unga flickor. Kan man få fram mer tydlighet i vilken fysisk aktivitet som kan hjälpa dem bäst och i vilken dos?

    Referenser:

    1. Folkhälsomyndigheten. Varför har den psykiska ohälsan ökat bland barn och unga i Sverige.
     Folkhälsomyndigheten 2018. Artikelnr: 18023-1.

    2. Duberg A, Möller M, Taube J. Dans kan ge skydd mot psykisk ohälsa. Läkartidningen. 2013;110:CDTT

    3. Socialstyrelsen. Utveckling av psykisk ohälsa bland barn och unga vuxna till och med 2016. Stockholm:Socialstyrelsen;2016

    4. Duberg A, Möller M, Sunvinsson H. "I feel free": Experience of a dance intervention for adolescent girls with internalizing problems.International Journal of qualitative studies on Health and Well-being 2016, 11:31946

    5.Berg U, Ekblom Ö. Rekomendationer om fysisk aktivitet för barn och ungdomar. FYSS 2017 fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling. Läkartidningen förlag AB 2016

    6. Ekland E, Heian F, Hagen KB. Can exercise improve self esteem in children and young people? A systematic review of randomised controlld trils. Br J Sports Med. 2005;39(11):792-8.

    7. Von Knorrig A. Psykisk ohälsa hos barn och ungdomar. Studentlitteratur AB, Lund 2012

    8. Martinsen E, Hovland A, Kjellman B, Andersson E. Fysisk aktiviet vid depression. FYSS 2017 Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling. Läkartidningen förlag AB 2016

    9. Philipsson A, Duberg A, Möller M, Hagberg L. Cost-utility analysis of a dance intervention for adolescent girls with internalizing problems. Cost Effectiveness and Resource Allocation 2013, 11:4

    10. Duberg A, Hagberg L, Sunvinsson H, Möller M. Influencing self-rated health among adolecent girls with dance intervention: A randomized controlled trial. JAMA pediatrics 01/2013 volym 167 Nr1.

    11. Burgees G, Grogan S, Burwitz L. Effects of a 6-week aerobic dance intervention on body image and physical self-perception in adolescent girls. Body Image. 2006;3(1):57-66

    Files (0)

     

    Comments (3)

    Viewing 3 of 3 comments: view all
    Efter träff med Åsa Österlund och Lisa Nüth och efter intressanta diskussioner angående mina aktuella artiklar kom jag fram till att resultatet i studie två kunde göras tydligare och även ange fler svagheter i båda studierna. Vi diskuterade mycket om varför man valde de interventionerna man gjorde och studiens design i den andra studien. Kompletterade också med fler saker som jag kom fram till i min granskning enligt SBU mallen. Fick också ett bra uppslag till vad jag ska ha med i min diskussion.
    Posted 19:19, 30 Mar 2018
    Hej Maria,
    Jag har lite funderingar och förslag på förtydligande på artikeln. Men eftersom bi ska pratas vid imrogon måndag så är der lättare att vi tar det den vägen så blir det tydligare och enklare att förklara på telefon.

    Hälsnlngar
    Lisa
    Posted 23:04, 13 May 2018
    Hej Maria,
    Tack för en intressant artikel, det känns oerhört aktuellt nu när den psykiska ohälsan ökar i vårt samhälle, där kvinnor är väldigt utsatta och att problemen kanske delvis grundläggs i tonårstiden?

    Här kommer lite synpunkter:

    INTRODUKTION
    Du anger i introduktionen att faktorer som kunde påverka utvecklingen av psykisk ohälsa var ” brister i skolans funktion”. Har du något exempel på vad det innebär? Handlar det om mobbning, avsaknad av kurator eller stöd, för stora grupper i skolan?

    I introduktionen finns en mening som jag inte riktigt förstår:
    ”Man har i djurstudier kunnat se att hård fysisk aktivet kan öka koncentrationen av serotonin och noradrenalin, som vid en depression minskar hjärnan.”
    Menar du att koncentrationen av noradrenalin/serotonin minskar vid depression eller att storleken av hjärnan minskar?

    DISKUSSION
    Jag har lite svårt att följa tråden i första meningen:
    ” Då man ser att psykisk ohälsa hos ung fIickor ökar kraftigt, men där man också har sett postiva effekter av fysisk aktivitet som en del av dessa besvär har jag i denna artikel försökt besvara en frågeställning och hitta studier som handlar om unga flickor och psykisk ohälsa. ”

    Tror framför allt för orden ”då man ser att” och ”där man också har sett” gör meningen lite rörig. Kan du förenkla/förtydliga?

    Kul att du har en kollega som arbetar med liknande grupper att fråga, du anger många intressanta reflektioner från hennes upplevelser. Jag har lite svårt att urskilja vad som är din kollegas reflektioner och vad som framgår i studien, har de liknande mest upplevelser/reflektioner eller är det något som skiljer sig?

    Vi pratas vid senare så kan vi fördjupa diskussionen :)
    Posted 10:53, 14 May 2018
    Viewing 3 of 3 comments: view all
    You must login to post a comment.