Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Fysisk aktivitet och träning som prevention och behandling, MC3025 > Fördjupningsarbeten > Fysisk aktivitet vid psykisk ohälsa

Fysisk aktivitet vid psykisk ohälsa

    Table of contents
    No headers

    Maria Bondesson

    Frågeställning: För unga flickor i åldern 13-18 år med psykisk ohälsa i form av oro och nedstämdhet kan dans förbättra den självupplevda hälsan eller deras kroppsuppfattning?

     

    P Flickor i åldern 13-18 år med psykisk ohälsa i from av oro och nedstämdhet

    I Dans

    C Ingen dans eller specifik fysisk aktivitet

    O Självskattad hälsa eller kroppsuppfattning

     

    Introduktion

    Att ha psykisk hälsa innebär att man helt enkelt har frånvaro av ohälsa, men vad innebär det då om man istället har psykisk ohälsa? Detta är ett bregepp där det inte finns en enhetlig definition utan är ett mer övergripande begrepp som används olika i olika sammanhang. Exempel kan vara nedstämdhet, sömnstörningar oro och ångest (Duberg et. al 2013, Socialstyrelsen 2016). Hos barn och ungdomar kan symptom som magsmärtor, seperationsångest, mörkrädsla, huvudvärk, sömnsvårigheter och bröstsmärtor vara tecken på en depression(Berg U et al 2016.) Att ha psykisk ohälsa kan betyda både lindriga psykiska besvär, men också allvarligare form av psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning(Socialstyrelsen 2016). År 2030 kommer depression vara ett av de tillstånd som orsakar störst sjukdomsbörda enligt WHO(Duberg A et al 2013).
     

    Psykisk ohälsa hos unga tenderar också till att öka och då främt hos unga flickor. Man har kunnat se att det är dubbelt så vanligt med besvär som nedstämdhet, huvudvärk och magväk hos flickor i åldern 13-15 år än hos pojkar  sama ålder(Berg U et al. 2016, Duberg A et al. 2013).Enligt socialstyrelsen har den psykiska ohälsan hos barn i åldern 10-17 år ökad med mer än 100% under en tioårsperiod(Socialstyrelsen). Varför den ökar finns det inget bra svar på , men förslag är ungas livsvillkor, men också ökad medvetenhet och att man vågar prata om sina problm (socialstyrelsen).

    Att fysisk aktivitet har positiva effekter på självkänsla och självuppfattning och mycket väl kan användas som behandling eller del av behandling har kunnat redovisas i studier, men dessa studier är fortfarande få och det är även svårt att veta exakt vilken typ av fysisk akivetet och dos som krävs för att få effekt.(Duberg A et al. 2013, Ekberg E et al. 2005, Von Knorring A 2012). I studier har man kunnat se att både individuell och träning i grupp kan ge en reduktion av depressiva symptom. Även långtidseffekten behöver studeras mer(Berg U et al. 2016, Duberg A et al. 2013, Ekberg E et al. 2005). Fysisk aktivitet kan även minska kostnaden för medicin och sjukhusinläggning. För att öka responsen vid depressionsbehandling har man sett att både konditions och styrketräning fungerar (ref)

    Vad är då verkningsmkanismen som gör att fysisk aktivitet fungerar väl vid dessa diagnoser? Ett flertal hypoteser finns. Man har i djurstudier kunnat se att hård fysisk aktivet kan öka koncentrationen av serotonin och noradrenalin, som vid en depression minskar hjärnan. Det kan också ses att man får  ökning av endorfiner, som även kallas kroppens egna morfin och som kan ha en del i den atidepressiva effekten. En annan struktur i hjärnan som påverkas vid depression är Hippocampus, som minskar i volym, men som även den kan påverkas av fysisk aktivet i form av att det påverkar neurogenesen och hjärnans plasticitet.(ref).En viktig aspekt är också att den som utövar den fysika aktivteten upplever den som lustfyld.

    En typ av fysisk aktivitet som man kan se är populär hos unga flickor är dans och där man har kunnat se positiva effekter när det gäller att förebygga psykisk ohälsa(Duberg A et al. 2013). Att vara en ung flicka i tonåren som upplever stress och som inte är fysikt aktiv kan vara en stor riskfaktor för att utveckla smärttillstånd.  Syftet med denna rapport är att sammanställa och granska artiklar där dans används som intervention för unga flickor  med just denna typ av problematik.

    Frågeställning

    För unga flickor i åldern 13-18 år med psykisk ohälsa i form av oro och nedstämdhet kan dans förbättra den självupplevda hälsan eller deras kroppsuppfattning?

    Litteratursökning

    Litteratursökning har gjorts via SUMMON där relevanta sökord användes för att hitta artiklar relaterade till frågeställningen. Här hittades artiklar där dans använts som intervention, men i för att se om den fysiska aktiviteten kunde öka hos flickor i en viss ålder, men inte vid en specifik diagnos.(bristol dance project). Det fanns också artiklar där man tittade på vilka effekter man kan få på självförtroendet vid fysisk aktivitet, men inte med dans som specifik intervention. Många artiklar var också inriktade på flickor med ätstörningar.

    I den slutgiltiga sökningen användes sökorden: ((TitelCombined:(dance intervention))OR(TitelCombined:(dance therapy)))AND (adolescent)AND (girls) AND(depression). Begränsning gjordes till artiklar publicerade från 2005-2018. Här fick jag fram 25 artiklar där abstract lästes till de artiklar som verkar intressanta för detta arbete. Efter min sökning  valdes två artiklar för ganskning enligt delar av SBUs mall för kvalittsgrankning av randomiserade studier. Båda artiklara som valdes ut var randomiserade kontrollerade studier där en var inriktad på unga flickor med mental ohälsa och hur dansintervention kan påverka den upplevda hälsan. Denna artikel var en del i en avhandling där även de andra delarna av avhandingen var intressanta för att kunna svara på arbetes frågeställning, men som var kvalitativa studier där man tittat på kostnadseffeektiviteten och upplevelsen av dansintervenionen(ref). I den andra artiklen som valdes ut hade inte flickorna som deltog i studien någon mental ohälsa men man studerade hur aerobic dans kan påverka självförtroendet och upplevd kroppsuppfattning.

    Resultat

    Influencing self-rated health among adolescent girls with dance interventtion

    I denna studie som är en del av en större avhandling har man undersökt om  dans två gånger i veckan i 8 månader kan påverka den självskattade hälsan hos flickor i åldern 13-18 år. Totalt ingick 112 flickor i studien.Dessa flickor hade inkluderats i studien efter återkomande besök hos skolhälsovården pga av ex huvudvärk och nedstämdhet. Flickorna randomiserades genom slutna kuvert till två grupper en interventions grupp och en kontrollgrupp. Stor tonvikt lades på att få uppleva sin kropp på ett postivt sätt uan prestationskrav. Flera typer av danstilar användes.Det primära utfallsmåttet var självskattad hälsa och det sekundära var kvarstående effekt och upplevelsen av interventionen. För att mäta utfallsmåtten användes validierade frågeformulär innan interventionen  samt 8, 12 och 20 månder efter interventionen vilket jag anser är bra tidpunkter då det även blev en långtidsuppföljning.Hur interventionen gick till har reddocisats och är reproducerabar. Skillnaden mellan grupperna analyserades med ett t-test och den statistiska signifikansen sattes till  P< .05. Bortfallet var elva flickor  av 59 flickor i interventionsgruppen vilket har analyserats varför det blev så. Följsamheten redovisades tydligt och angavs i hur många gånger flickorna hade deltagit i danslektionerna. Vissa olikheter redovisades vid baslinjen vilket gav en risk för selektionsbias, men dessa olikheter redovisades var och en för sig.

    Resultatet av studien blev att interventionsgruppen förbättrade sitt SRH (self-rated health) mer än kontrollgruppen ävne vid alla uppföljningar.

    Denna studie var mycket relevant till min frågeställning både vad det gäller interventionen, populationen och utfallsmått.

    Styrkor: Välstrukturerad studie

    Svagheter: Randomiseringen något oklar. Svårt att följa hur flickorna hamnade i den grupp de gjorde och varför det blev ojämt föddelning mellan grupperna.

     

    Effects of a 6-week aerobic dance intervention om body image and physical self-perception in adolescent girls

    I denna studie hade inte flickorna någon diagnos. Syftet med denna studie var att man ville se om en specifik fysisk aktivitet i detta fallet sex veckor aerobic dans hade effekt på kroppsuppfattning och fysisk självuppfattning hos unga flickor som inte var regelbundet fysiskt aktiva . Som utvärderings användes BAQ (Body attitude questionnaire och CY-PSPP (children and youth physical self-perception profile) . Utvärderingen gjordes innan i mitten och efter interventionen. 50 flickor i åldern 13-14 år rekryterades från ett sports collage.En pilotstudie hade gjorts för att se att samtliga utvärderingsinstrument skulle fungera i denna studie. En crossover design användes där deltagarna var sina egna kontroller och båda grupperna fick båda interventionerna. Inklusionskriterierna var nedsatt kroppsuppfattning och låg aktivitetsnivå  vilket utvärderades med olika mätinstrument. Flickorna skulle inte heller vara talangfulla i någon idrott vilket inte angavs hur de hade utvärderats. Ingen signifikant skillnad kunde redovisas vid baseline. Efter att det hade blivit utvalda randomiserades dom till två grupper en med aerobic dans eller skolidrott. Etfer halva tiden bytte flickorna grupp. Skolidrottsgruppen fick simträning enligt läroplan. Båda grupperna utförde aktiviteterna 2ggr/v i total 12 veckor. Framgår ej i studien hur följsamheten var eller om där fanns ett bortfall under någon av interventionerna.

    Reultatet redovisades genom standarsavikelser eller MANOVA och ANOVA. MANOVA användes för upprepade mätningar. De signifikanta skillander man uppmätte följde sedan upp av ANOVA för att granska varje enskild variabel och se var skillnaden låg. När man tittar på standardavikelserna kunda man se att mätvärderna hade ökat efter  sex veckor aerobic dans, men att de återgick till i stort sett samma värde som vid baseline efter perioden av skolidrott. För de som började med skolidrotten var mätvärderna i stort sett samma vid baseline och vid bytet av aktivitet, men förbättrade värden efter aerobic dans. Vid analys med ANOVA kunde man se att värderna för attraktivitet och känna sig fet minskade i gruppen som började med aerobic dans, men minskade igen efter perioden med skolidrott. Lower body fatness visade att gruppen som började med aerobic dans hade ett signifikant lägre värde en den andra gruppen vid testet som gjordes innan byte av grupp. När det gälde styrka och fitness kunde  man se att det blev en signifikant skillnad . Gruppen som började med aerobic dans hade först ökade värden men som minskade efter perioden med skolidrott. Fler väden analyserades, men en sammanfattning kan göras som anger att det blev att det blev en signifikant skillnad när det gäller att  reducerade missnöje med  kroppsuppfattning och förbättra fysisk kroppsuppfattning, men att var resultat ej bestånde.

    Denna studie svarade inte helt på min frågeställning men stämde med population och utfallsmått, men interventionen skulle säkert kunna användas och utvärderas hos flickor med mental ohälsa.

    Styrkor: Den tar upp vikt av att en aktivitet är lustfyld och man får göra något an tycker om kan påverka självförtroendet och att man fakiskt får en annan självbild.

    Svagheter: Framkommer ej om där var något borfall och i sådana fall orsak till detta.Finns inget flödesschema om randomiseringen. Framkommer ej heller  hur randomiserngen gick till, men fanns tydlighet hur alla flickorna rektyrterades dvs inklusionskriterier och vilka utvärderingsintrument som använts vid för att förtydliga inklusionskriterierna.
    Få deltagare i studien. Följsamheten i studien redovisas ej heller. Hade avrit intressant att se bortfall och deltagandet i skolidrotten.

    Diskussion

    Referenser:

    Berg U, Ekblom Ö. Rekomendationer om fysisk aktivitet för barn och ungdomar. FYSS 2017 fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling. Läkartidningen förlag AB 2016

    Burgees G, Grogan S, Burwitz L. Effects of a 6-week aerobic dance intervention on body image and physical self-perception in adolescent girls. Body Image. 2006;3(1):57-66

    Duberg A, Hagberg L, Sunvisson H, Möller M. Influencing self-rated health among adolescent girls with dance intervention: A rendomizes controlled trial. JAMA pediatrics 01/2013 volym 167 Nr1.

    Duberg A, Möller M, Taube J. Dans kan ge unga skydd mot psykisk ohälsa. Läkartidningen. 2013;110:CDTT

    Ekberg E, Heian F, Hagen KB. Can exercise improve self esteem in children and young people? A systematic review of randomised controlled trials. Br J Sports Med. 2005;39(11):792-8

    Socialstyrelsen. Utveckling av psykisk ohälsa bland brn ochunga vuxna til ochmed 2016.Stockholm:Socialstyrelsen;2016

    Von Knorring A. Psykisk ohälsa hos barn och ungdomar. Studentlitteratur AB, Lund 2012

    Files (0)

     

    Comments (1)

    Viewing 1 of 1 comments: view all
    Efter träff med Åsa Österlund och Lisa Nüth och efter intressanta diskussioner angående mina aktuella artiklar kom jag fram till att resultatet i studie två kunde göras tydligare och även ange fler svagheter i båda studierna. Vi diskuterade mycket om varför man valde de interventionerna man gjorde och studiens design i den andra studien. Kompletterade också med fler saker som jag kom fram till i min granskning enligt SBU mallen. Fick också ett bra uppslag till vad jag ska ha med i min diskussion.
    Posted 19:19, 30 Mar 2018
    Viewing 1 of 1 comments: view all
    You must login to post a comment.